. och julen kommer med stormsteg.

Ny vecka , nya utmaningar eller inte????

Kroppen seg men jag tog en tur på gåbandet ändå. Måste bara röra mej. Snön gör det för tufft att gå i då plogningen är under all kritik....som vanligt alltså.
Samma visa igår och tidigare under förra veckan var det halkan som satte stopp för mina promenader.
Därför har jag nu försökt gå på bandet istället. Inte helt bra men bättre än ingen promenad alls. Jag har lite svårt få till rätt gång just på bandet då jag måste försöka gå så rak som möjligt och ändå hålla mej fast. För håller jag inte i mej går det inte alls gå. Jag kan ju inte gå utomhus utan stöd så.
Idag gick jag ca 20 min och det gick bäst hittills. Men roligt är det inte. Jag går mycket hellre utomhus.
Hoppas nu det slutar snöa ett tag så plogbilen dyker upp och jag får komma ut i friska luften igen.

Veckan som gått gick i sakta mak.
Tisdagen, på Lucia, var jag och Veronica iväg till Viggos dagis för lussefirande. Trevligt och mysigt. Älskar bara se dom små barnen stå där och sjunga julsånger . Bästa som finns . Dom är ju sååå duktiga de små. Och modiga. Tänker själv tillbaka hur det kändes då man skulle stå där framför alla föräldrar och hur otäckt jag tyckte det var. Men Viggo han har inga som helst problem med det. Och sjunga det kan han. Sötungen♥

Torsdag sen då var det dags för examenshögtid för sonen. Andreas har i 2,5 års tid studerat till ingengör i elektronik och automation och var nu färdigutbildad. Fint uppklädda i kostym och allt fick dom sina betyg. Trevligt och man kände sej otroligt stolt över att vara mamma till honom.
Hände faktiskt en riktigt rolig grej då vi kom dit. Träffade då hans lärare som tog i hand och undrade om jag var hans sambo. Jag höll på ramla baklänges av skratt, jag hans mamma, hans gamla mamma blev tagen för hans sambo. =) Det ska jag njuta av länge. Andreas han sa att antingen måste jag se ung ut eller så är det han som ser gammal ut=) Helt klart måste det vara jag som ser ung ut ;-)
Nu väntar bara att hitta ett bra jobb. Håller tummarna för att det ska gå vägen. Han har lite på gång så jag hoppas det blir som han vill.

Lördag då hade vi Andreas och Sara här på middag då Sara åker upp till sin mamma under julen. En älgstek, av årets usla jaktskörd blev det med potatishalvor och rödvinssås. Mums.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Fika i Kallax igår som vi brukar.
Avstämning om julafton och sen hem igen.
Hundfrisering blev det också då hon var i stort behov av det. Har blivit så långhårig och tovig att det tog en bra stund att få bort allt lurv. men nu är hon julfin.

I veckan så har jag lite pyssel att få till. Har inte förberett mycket. Ligger faktiskt efter mot vad jag brukar. Har inte haft lust eller ork att börja. Inga köttbullar gjorda , ingen sill heller och knappt nått julbak. Har helt enkelt inte haft lust eller ork att börja.
Men julklappar till de små har jag fixat klart. Och det är väl viktigast. Barnen är det viktigaste som finns och julen är till för dom. Vi vuxna är nöjd med att få umgås och god mat men barnen måste få tomte och klappar.
Iår har jag tänkt försöka hålla inne på maten lite då det alltid blir för mycket av allt. Man blir så less på julmaten. Räcker att äta det en eller två ggr men inte mer. Har också tänkt prova med lite kalkon som omväxling till skinka. Ärt inte särskilt förtjust i julskinka så. Har köpt kalkonfiléer som jag tänkt göra nått gott av. Få se hur det blir.

Idag blir det i alla fall frisören för mej och Veronica. Vi ska göra oss lite julfin och sen ska vi om till godisbutiken och inhandla julgodiset.
Kanske kommer jag igång då med köttbullar och sånt så det inte blir stress som vanligt. Bara för att man har en hel vecka på sej så behöver man ju inte spara på det allt för länge. men nu har det blivit så och nu är det bara sätta igång.

Smärtan den har ju inte varit att leka med heller under veckan som gått. Vädersmärtor och andra "vanliga" smärtor har gjort det tufft. Inte mycket till sömn heller . Ca 3-4 timmar per natt i en veckas tid nu. Känner mej rätt sliten med all rätt. Lite därför det varit svårt med inspirationen angående julen. Men i veckan ska jag försöka tänka bort den lite , så gott det nu går och få saker och ting gjorda.
Vila mellan varven och Mindfullness-tänk så man får tillbaka energin.
Vet att det alltid blir så illa med vädrets makter och mycket aktivitet. men jag måste ju få göra nått. Inte bara ligga i min säng och inte göra mer än finnas till. Då är smärtan de smällar man få ta som "belöning" för att man fått ha lite roligt ibland. Smärtfri är jag ju aldrig ändå. Smärtan är en del av mej och mitt liv så det är bara ta det som det är. Jag är ju som sagt van , 10 år av smärtelände , då vet man hur det är. Men jag väljer ju själv om det är sånt som är värt mer smärta eller inte. Det jag vill gör jag och det jag inte vill låter jag bli. Enligt alla experter på smärtproblematik ska man göra det som känns roligt och njuta så gott det går.
Så det är så jag förökelser leva även om det är tufft emellanåt. Men jag är inte den som ger upp och jag kommer inte att göra det nu heller.

Julen ska firas och det ska bli så härligt att få umgås med alla som vi alltid gjort. Och nu har jag ju 2 fina barnbarn att få fira med. Mitt livselixir det är Viggo och Molly det ♥♥ farmors bästa medicin nånsin. Livets efterrätt helt klart.

10 år .... inget roligt att fira precis

Igår , den 10 december var det exakt 10 år sedan ryggen brakade ihop. Inget man vill fira precis men en dag jag aldrig glömmer. Jag minns det ännu som igår . Jag och en arbetskamrat hjälper en handikappad kvinna som ramlat. Inte en gång utan vi lyfter upp henne två ggr. Andra gången kände jag det. Nått hände med ryggen. En smärta som högg ända ner i benet. Då trodde jag inte det var så farligt. Tänkte att det går över bara jag får vila lite. Skulle vara ledig helgen så jag tänkte det blir nog bra. Men ack vad man bedrog sej. Nu så här 10 år efteråt så var det startskottet på 10 år av smärta och elände.
Inte trodde jag mitt liv skulle bli så här.
Att arbetslivet tvärt skulle ta slut.
Att jag skulle bli sjukpensionär före 50 års ålder, var ju bara 40 år då det hände.
Nu med facit i hand så ser jag hur fel jag trodde. Jag som provat allt för att bli av med smärtan. Nu vet jag att den aldrig nånsin kommer att försvinna. Den är en del av min vardag. Ibland mer , ibland mindre. Allt för ofta mer tyvärr.

Men man lär sej leva trots allt. Även om humöret tryter ibland. Då och då känner man bara hopplöshet och inget roligt alls. Då vill man bara dra täcket över huvudet och aldrig stiga upp mer. Men så tar man sej i kragen och kommer på banan igen.
Kämpar på, om än i motvind.
Men visst, jag känner att livet varit orättvist många gånger. Varför just jag. Varför skulle jag vara den procent av alla med diskbråck som sen får permanent nervskada. Läste nånstans att 98-99 % av alla diskbråck läker ut av sej själv med inga eller små men. Men givetvis hör jag till den återstående procenten.

Sen smärtoperationen som stjälpte mej totalt. Där lyckas också de flesta operationer.
Utom min förstås. Där hände allt som kan gå fel en sån gång. Skada på ryggmärgen med läckage och hjärnblödning ( subduralhematom) som följd. Och även mer skada på nerven pga av ärrvävnaden. Med känselbortfall och mer nervsmärta än innan. Kan man ha mer odds emot sej???? jag bara undrar.
Enligt läkaren som gjorde operationen hade han bara varit med om ett enda fall tidigare som gått fel före mitt. Och då har han ändå jobbat i 20 år med detta.

Även operationen i huvudet gick fel lite grann. Fick en blödning till efter operationen som tog talet en stund. Även det en komplikation som finns, men som inte alltid sker. Men givetvis fick jag det. Har än idag sviter av det. Funktionsstörningar och svaghet i höger sida. Svårt med visst tänk och visst prat. Men det vänjer man sej också med.
Det enda positiva med blödningen är att den hade samband med ryggen och inte att det var en stroke som kom av nån blodpropp. Om man nu kan kalla det positivt i den bemärkelsen. Så tyckte i alla fall strokeläkaren att jag skulle se det.

Ibland brukar jag fundera på om det finns nån där uppe som ogillar mej. Nån som styr mitt öde och som gör att allt som kan går fel. Jag måste gjort nått ont för att förtjäna det.

Nä så nått bra 10 års jubileum kan man inte kalla det här. Bara en dag att minnas och en dag som jag aldrig kommer att glömma. Smärtan kommer alltid att påminna mej var jag än är och var jag än går.

Nått bra i helgen blev det ändå. Jag fick äntligen rå om mina barnbarn i några timmar. Flera veckor sen sist så jag har saknat dom . Dom är den stora glädjen i mitt liv. Det som får mej att glömma smärtan för ett tag och som gör mej så glad och tillfreds. Dom små liven betyder allt för mej och jag är så glad att dom finns.
Viggo ♥ och Molly ♥ det är det bästa som finns. Bättre medicin finns inte.

Äntligen lite vinter =)

Tänk att man äntligen kan få se lite vinterlikt ute igen. Med minusgrader och lite snö. Får hoppas det är slut på "survädret" med regn och rusk nu. Här i norr ska vi ha "riktig" vinter. Inte sån eländig , mörk och blöt tid som vi haft hittills. Är less på det nu. Mot kyla kan man klä sej men mot regn är det inte lätt. Man har inte lust alls med promenader då.

Nåväl veckan som gick så var jag rent av duktig om jag får säga det själv.
Jag gick min runda på 5,5 km varje dag...och det gick =)
Tog det piano och gick i min egna lilla takt. Då Veronica och Henrik jobbade båda två så var det bara jag och hunden. Och då kan jag lättare reglera farten så den stämmer för min förmåga. Var nog därför det gick vägen.
Och ändå var inte vädret helt på min sida. Det var regn och rusk och halt mellan varven men jag tjurade på och gick och såg till att ta det lugnt så inget missöde händer. Så nu har jag promenerat på i 8 dagar i sträck och än funkar det.
Envisheten och att jag tagit det efter min förmåga verkar gå just nu. Ska inte säga för mycket för då brakar det väl ihop igen.

Vädersmärtorna är mindre nu då det blivit kallt. Ruskvädret var allt annat än snällt mot smärtan. En natt då det regnade och blåste som värst var det helt omöjlig att sova pga smärtan. Men nu har jag haft två bra nätter då jag sovit hyfsat. Hyfsat för mej är 5 timmar . Inatt var det visserligen lite oroligt då vovven hade problem med magen igen. Men det lugnade sej och som vanligt väcker hon maken först inte mej =) Tycker nog matte måste få sova =)

Helgen som var var stillsam och lugn.
Söndagen var vi ut till pappa och fikade och sedan på kvällen blev det konsert för mej med svägerskan. Vi var på en rockig julkonsert på Kulturens hus. Var riktigt bra. Annorlunda om man tänker på julmusik men mycket bättre. Jag gillade det skarpt.
Att det blev jag och hon som gick berodde på att brorsan hade jour och kunde inte gå och då dom redan köpt biljetter fick jag gå med istället. Tur för mej . Jag behöver lite omväxling ibland. Få se nått annat än husets väggar och komma ut bland folk .

Veronica och jag var också en sväng på Sunderbyns julmarknad. Mycket fint hantverk att se men inget som jag tyckte jag ville ha. Förutom en söt tovad figur med lite julrött på. Den var så söt och påminde mej om Tessan så den köpte jag. Istället för en tomtefigur. Skulle också ha köpt anisbröd men dom hann ta slut så några såna blev det inte. Mamma bakade alltid såna men jag kan inte det själv. Har testat en gång och det blev inte bra alls. Nåja det kanske blir fler tillfällen att få tag i det.

Igår hade vi Sara sovande här då dom skulle få omtapetserat i sin lägenhet på dan då hon ska sova, nattarbetare som hon är.
Sen kom även Andreas hit och jag bjöd dom på middag. Andreas hade varit på anställnings intervju och nu väntar han på besked hur det blir. Håller tummarna för att det ska gå bra.

I veckan har vi inga planer alls. Bara lugn och ro och hoppas på det bästa.
Lite mer snö så det blir juligt och fint önskas.
Det är ju inte jag som skottar =)
Och minusgrader så det inte smälter bort och blir halt.
Önska kan man ju alltid.

1:a advent...efter en helg fylld med bak och bomber!!!

Vilket avslut på veckan det blev.
En vecka som varit fylld av aktiviteter och förödelse.
Fredagen hade vi bestämt att Viggo skulle kom hit så vi fick julbaka lite och bygga pepparkakshus. Veronica var och hämtade hit honom och han kom full av energi som vanligt. Med förklä och allt. Helt förberedd på vad vi skulle göra. Vi började med pepparkakshuset som jag köpt i färdiga delar. Tyvärr var det lite trasigt så jag fick börja med att laga det med lite smält , hett socker. Gick någorlunda. Sen fick Viggo dekorera det . Han gick för uppgiften med stor inlevelse. Han målade med kristyr och satte nonstop på . Blev så fint. Sen var han ju tvungen avsmaka godisen också under tiden han jobbade.
När delarna var dekorerade tog Veronica med Viggo upp till sej så tittade dom på "monster som spöar hjältar", han vill alltid se det med henne. Detta för att jag skulle få försöka få ihop huset och för att han inte skulle bränna sej i det heta sockret. Socker som är smält är otroligt hett. Jag brände med lite själv men inte så farligt. Efter mycket möda och stort besvär, då jag flera gånger funderade varför jag gett mej in på det här igen, så fick jag till slut ihop det och det blev väl inte allt för anskrämligt. Viggo var nöjd i alla fall.

Efter pepparkakshuset så dekorerade vi lite pepparkakshjärtan också. Viggo gillar verkligen pepparkakor.
Sen satte jag igång med att göra saffransdeg. Med Viggos hjälp förstås. Han hällde i mjöl och socker och körde sen maskinen.Duktig hjälpreda man har =)

Då degen nästan var klar kom Sara också för att hjälpa oss med bullbaket. Gick som en dans att baka då vi var så många. Roligt var det också. Viggo bakade egna lussekatter men ledsnade efter ett tag och det blev spring i benen. Så medan vi bakade klart så höll han igång med allt möjligt annat. Han är ju sånt energiknippe, man önskar man hade ett litet uns av hans energi.
Sen busade han runt med Verran och då Andreas sen kom blev det han som fick busa.

Till middag köpte vi sen hem pizza och Viggo åt och sjöng för oss samtidigt. Det blev en trevlig matstund och sen var det full rulle igen.
Andreas och Sara tog sen med Viggo och körde hem honom. Egentligen ville han stanna över men vi bestämde att det fick bli en annan gång då han inte hade med grejer för att sova över.
Blev så tyst och trist då han åkt. Jag längtar redan till nästa gång han kommer. Farmors favoritkille♥,

På kvällen sen då vi satt och såg TV hände det saker. Det började med att det kastades äpplen på taket. Vi låtsades som om ingenting hänt och struntade i det.
Då , en kvart senare skulle jag och Verran gå ut och rasta hunden en sista gång innan sängdags. Jag sa till Veronica att ta kopplet till Tessan fast vi inte brukar göra det vid den tiden . Stod och höll handen på handtaget odå det kom en rejäl smäll. Man till och med kände det i huset. Jag trodde då att dom kastat nått på fönstret och tvärt öppnade jag dörren. Vad ser jag då? Jo det flyger omkring en massa papper och jag får då syn på brevlådan, eller det som en gång var en . Ropar till Henrik som redan gått och lagt sej att dom har ju för fan sprängt bort vår brevlåda. Är rätt chockad för det var inte det jag väntat mej.
Vi går ut allihopa och tittar på förödelsen under tiden slår jag numret till 112.
Medan jag pratar med polisen hör vi ytterligare en sprängning nånstans längre bort. Samma smäll som tidigare. Får besked att dom ska skicka en bil och lägger på.
Baksidan och sidostyckena har fläkts ut och ligger nedanför hållaren. En bit av stålkanten som hållit fast brevlådan ligger också där. Locket och fronten hittar vi hos grannen mitt emot kanske 6-7 meter bort. Post virvlar runt i molekyler.
Allt känns så overkligt. Har det verkligen hänt?
Medan vi står där kommer det två killar i yngre tonåren cyklande och dom såg oss inte först. Men då dom ser att vi är ute så cyklar dom förbi i sakta mak och den ena gör tecken till den andra att titta rakt fram och inte på oss. Så trots att vi står där med en bortsprängd brevlåda med grejer utsprida över vägen så cyklar dom förbi utan att så mycket som kasta en blick på det. Vi upplevde det som att dom verkade väldigt skyldiga. Men då vi inte sett nått då det small kan vi inget göra. Men en av dom vet vi har varit och gjort bus här för ångra veckor sen , då vi fick ägg kastat på huset och fönstren.
Efter en dryg halvtimme kommer så polisen och tar upp anmälan om skadegörelse Mer kan dom inte göra men dom tror precis som vi att killarna nog har nått med saken att göra. Om vi skulle se dom igen så ville dom gärna att vi ringer så dom kan ta in dom på förhör. Men jag misstänker att dom nog håller sej borta ett tag nu. Dom vet ju att vi sett dom även om vi inget kunde göra då.

Sen efteråt kunde ingen av oss sova. Man låg mest och lyssnade efter ljud och vi var alla rätt slitna då det blev morgon.
Var bara åka iväg och inhandla en ny brevlåda och nu tog vi den billigaste. Ingen ide med annat, känns det som. Man vet ju inte om det händer igen.
Vi var också glad över att Viggo inte sovit över för hur rädd hade inte han blivit.

Idag första advent har ljusstakarna och slingorna åkt upp. Blir ljust och fint och det känns alltid lika roligt att få pynta lite. Så vi får vara glad att avslutet på helgen blev lugn åtminstone.
Var även ut till pappa och hjälpte honom få taxens klor klippta. Blev en brottningsmatch men vi vann och klorna blev klippta.

Ny vecka , nya utmaningar !!!

Ytterligare en helg och advent rycker närmare. Mycket jag skulle behöva göra men hur det ska gå vet jag inte. Energin vill inte riktigt infinna sej.
Har haft en sån besvärlig period av smärta nu ett längre tag att det är svårt komma ur den. Sen då att Tessan varit krasslig i samband med operationen gjorde ju inte saken bättre. Oron för henne gjorde visserligen att jag hade mindre tid att fundera på min egen smärta. Men i takt med att hon hämtat sej så kommer smärtan tillbaka med full kraft. Den har förstås aldrig varit borta utan det handlar mer om att jag inte hunnit med att tänka på den då jag hade annat att tänka på.

Konstig egentligen hur kroppen fungerar. Man borde alltid ha nått annat att fundera på så man slipper känna efter hur man själv mår. Nä skämt åsido, det är ju inte direkt så man önskar andra ont så man själv slipper utan mer att hjärnan behöver stimulans så den tänker bort smärtan. Lite av det är nog det som ACT ska handla om. Det som jag ska få testa på VC framöver. Lite "hjärnskrynkleri" med andra ord.

Helgen blev lugn med ett litet snabbt besök hon svåger med fru i lördags. Svågern har varit i Afghanistan och hade just kommit tillbaka. Blev en trevlig stund med surr och sånt. Alltid lika roligt att komma hemifrån en stund och få se annat än våra väggar. Dom ser jag nog ändå.

Söndag blev det en fika sväng till pappa.
Sen kom Richard förbi med sina små på em. Det hade jag längtat efter. Var flera veckor sen dom var här sist. Blir väl så ibland då Richard endast är ledig på helgen och dom förstås har annat att göra då han är ledig. Men man vill ju få träffa dom små liven så ofta det går nu då vi har dom så nära. Men nu kom dom till sist och gamla farmor blev glad.
Viggo, mysgossen , var som vanligt sitt glad mysig jag. Full rulle och pratsam som alltid. Han är bara bäst♥♥.
Molly , som nu är 7 månader , var lita fundersam först. Har inte träffat henne på en månad så det är ju förståeligt. Hon slappnade sen av och blev riktigt glad hon med.
Man ser att hon mer och mer börjar få en egen personlighet. Söt är hon också.♥♥ Som en liten prinsessa.
Så avlutningen på veckan blev bara för bra . Det lever jag på i flera dagar nu.

Nu är det ny vecka och nya tag som gäller. Har dammat av vårt gåband och Henrik har burit ner det. Har tänkt jag ska försöka gå på det då det är halkigt ute, som idag . För då det är halkigt kan jag inte gå. Då spänner man sej och får ännu ondare än man redan har. Men då får jag i alla fall lite träning även om det inte är lika roligt som att gå på riktig promenad. Ska ge det en chans men har nu satt den så man kan se på TV medan man går. Då kanske det inte känns lika trist. Det är inte lätt att hitta en bra gångtakt då jag inte gjort det på länge. Men till slut hittade jag en hastighet som funkade utan att det tog ont.
Nu då jag lagt bassängträningen på hyllan för ett tag så måste jag försöka träna mina slappa muskler med promenader istället och om jag nu har gåbandet framme så kan jag ta det då det inte går att gå ute.
För jag känner att jag behöver nått. Jag känner ju att jag blivit så svag i högra sidan att det är en riktig utmaning att hålla kroppen rak. Vet att promenader är det som funkat bäst.
Nu , just nu, känner jag en hemsk smärta i benet. Självklart så var det ju väntat. Men bara jag kommer över det värsta så kanske det minskar. Kanske.
Synd bara att det inte är träningsvärk utan nervsmärtan som ökat. Har inte kunnat känna träningsvärk de sista åren då nervsmärtan är så stark. Man känner ju bara av den starkaste. Hade varit så skönt att kunna känna träningsvärk. Så man vet att det funkar . Men det kanske funkar ändå. Den som lever får se. Och jag är ju van vid smärta så. Men det blir lite för mycket ibland.

Men nu då det lackar mot advent så är det inte läge känna efter för mycket. Har lite projekt på gågn som måste göras. Det ska bakas saffransbullar och det har vi planerat göra på fredag. Ska ta hit Viggo också så då går det säkert bättre. Han är mitt vitaminpiller som gör att jag orkar mer än jag egentligen gör. Sen ska vi också bygga ett pepparkakshus. Har köpt ett färdigt som man bara behöver sätta ihop och dekorera. Det är ju det som är det roliga.
Sen måste jag göra i ordning adventskalendern till Viggo. Har inte gjort den ännu och nu är det hög tid. Brukar göra små paket med lite små saker och godis i. Som min mamma gjorde åt mina barn då dom var små.
Det är lite pyssel och det är rätt skoj att göra.

Sen hoppas jag nu att vi får lite snö så vi kan få lite julstämmning. Vill inte ha sån här vinter. Mörkt och trist och halkigt. Nej riktig vinter ska det va. Med snö och minusgrader.

Dagen efter....eller kanske veckan efter?

En fartfylld helg har passerat med riktigt fest. En sån fest att man klär upp sej och målar och sånt. Sånt man inte gör annars. Känns roligt att nån gång, blir ju bara en gång per år, få klä upp sej lite och gå ut. Gå ut och träffa lite folk och sånt.
Middagen var god, trerätters med förrätt som bestod av räkor och aioli och bröd, jag år brödet och Henrik fick mina räkor=), sen varmrätt med grillad oxfile, potatisgratäng och en god sås till. Efterrätten var en sorts bakelse med hjortron på. God dryck till allt detta också förstås, både rött och vitt och dessertvin.
Vi hade trevlig bordssällskap under middagen så det var kul. Bara det att få träffa lite folk och surra om allt möjligt var trevligt . Jag som sällan träffar folk behöver det nog mer än nån annan. Efter middagen serverats och den blev bortdukad så gick vi runt lite och surrade med folk. Dans blev det inte alls för det kunde jag inte , går inte dansa med en krycka=) Men att bara surra och prata med folk räcker mer än väl. jag gillar den biten då man nu känner lite fler på festen då vi varit med några år, sex år nämligen. I år blev vi kvar riktigt länge, dottern hämtade hem oss först efter klockan 00, så länge blev det. Men det var en rolig kväll och sen får efterspelet komma dan där på.

Jag brukar säga att jag får "baksmälla" i hela kroppen. "Normalt" folk får det huvudet men inte jag inte. Nä jag ska alltid vara värst.
Men det är smällar man får ta. Vill man nån gång få ha roligt får man offra sej. Att man sen får lida för det är ju ändå nått man kan ta då jag själv valt att utsätta mej för det. Jag gör för det mesta ett val. Ska jag eller ska jag inte utsätta mej. Ska jag gå och ha kul eller ska jag ligga hemma och inte ha kul men mindre smärta. Då väljer jag ibland den enkla smala vägen men nån gång då och då väljer jag att strunta i det svåra och ha lite skoj. Att jag då sen får för dj***gt ont det kan man ta. Det är värt det såna gånger. Jag har ju själv valt det och då är det lättare acceptera. Jag vet ju alltid innan hur det kommer sluta så.
Fast visst, just idag så är det inte roligt.
Men man tar sej igenom det också. Vet ju att jag kommer igen. Kan ta några dagar kanske en vecka men jag kommer.
Men som sagt, tufft just nu. Hade tänkt ta mej ut en kort promenad men då insåg jag direkt att det inte kommer att gå. Inte idag , kanske imorgon. Den som lever får se.

Vovven mår bättre och bättre nu. Har sån aptit att vi knappt kan tro det. Speciellt som vi hade det så tufft för en vecka sedan. Såret läker fint och nu får hon börja ta korta promenader igen. Så Veronica tog henne ut idag då inte jag kunde. Hon blev så glad Tessan. Hon som älskar promenader. På torsdag är det tre veckor sen operationen och snart så får hon börja vara som vanligt igen . Än har jag henne fastspänd i sängen så hon inte ska hoppa ner själv. Om ytterligare en vecka kan vi nog släppa lös henne och allt får återgå till det normala. Ser i alla fall positivt ut så här långt så nu håller vi tummarna för att det ska fortsätta så.

Igår var det ju farsdag men den firade vi inte så mycket. Andreas och Sara kom förbi med en tårta och Veronica hade gett honom en Whiskey i förväg. Henrik var också iväg till sin pappas grav och tände ett ljus. Min pappa firade vi ju förra helgen redan så i övrigt blev det en stilla söndag utan större utmaningar.
Bra för min stackars kropp, den orkade inte mycket igår och ännu mindre idag.
Men i morgon är en ny dag och då hoppas jag det börjar ge med sej lite. Åtminstone så jag kommer mej iväg på en liten runda.

Kvällen är mörk
Natten är lång
Men gryningen kommer
och dagen i morgon
kan ju faktiskt bli
riktigt skön…


Några rader jag läste i en annan blogg// stämmer så bra idag ♥

Det går framåt....för vovven i alla fall

Ny vecka och i måndags fick vi äntligen ta bort klämmorna som hållit ihop såret under Tessans mage. Det var många, såret är nästan 10 cm långt. Stort på en sån liten hund.
Nu har hon även fått lugnare i magen och hon äter, faktiskt med riktigt god aptit, för att vara Tessan. Vi har bytt foder och i början ville hon inte äta det. Men sen började hon så smått och nu gillar hon det. Sen håller vi på trappa ner cortison-kuren också. Är nu nere på 1,5 tablett. Ska ner till den dosen hon ska ha dagligen 1/5 tablett är det. Men eftersom vi gjorde en sån ökning ska vi trapp ner i tre dagars intervall. I morgon är vi ner på 1 tablett så det närmar sej.
Hon får fortfarande ha tratten då vi inte har henne under uppsikt då hon ännu har lite skorpor kvar i såret. Men vi hoppas slippa den snart. Sedan nu då det gått 2 veckor sen operationen så får vi gå lite korta promenader med henne. Men hon ska inte hoppa och springa ännu så vi begränsar det till runda runt huset och en liten bit efter gångstigen. Vill ju inte att hon ska få nått bråck eller så. Det tar ytterligare två veckor innan det ska vara helt säkert att bukhinnan har läkt.
Sen hoppas vi nu att hon ska få vara frisk resten av sitt liv, och slippa sina återkommande återfall av kräkningar och diarré För det var ju det som vi var ute efter med operationen.

Själv har jag inte haft nån riktigt bra vecka. Benet har värkt mer än vanligt, när hunden var sjuk kände jag inte av det men nu då hon mår bra kom det som en riktig käftsmäll. Nu är det smärtan i ben och rygg som förstör nattsömnen, inte vovven mer. Hon sover lugnt trots att jag är upp och vandrar mellan varven.
Tog en runda i förgår ändå. VILLE så gå. Borde kanske inte gått hela rundan men är huvudet dumt får kroppen lida. När jag gått halva sträckan så undrade jag hur jag skulle ta mej hem. Det högg och slet i ryggen och benet tog för dj***igt ont. Men eftersom jag hade lika långt tillbaka så var det bara slutföra rundan. det tog tid och till sist kom jag hem. Men sen hade jag ont. Sov inget den natten och avstod därför att gå igår och idag. Måste ju komma i form till lördag då vi ska på fest.
Har ju sett fram emot det då det är enda gången vi är ute på galej. Så nu har jag lovat Henrik att jag inte ska gå och förstöra mej så vi inte kommer iväg.
Så nu blir det ryggläge och värme i dagarna fram till lördag. Har ju ny klänning och allt så jag måste ju få användning för den.

Igår fick jag en rolig överraskning Min svägerska kom på besök. Jag visste att hon skulle komma men inte att hon skulle ha med sej allt. Hon hade med sej tårta, rosor och en present till mej. Hon hade även med sej porslin och dukade fint så det enda jag stod för var att koka kaffe. Sen tog hon även med sej disken hem. Det kan man kalla en riktig uppvaktning. Inte ett dugg besvär utan bara trevligt. Inte alla som fyller år i så flera månader =)

Sen hade hon även ett förslag som jag ska ta upp med min läkare. Hon sa att det finns en ny metod eller behandling mot kronisk smärta som heter ACT. Det är nått som inte tar bort smärtan men som gör den mer hanterlig och uthärdlig. Lät intressant så jag har mailat min läkare på VC så får jag se vad han tycker. Det är visst en på vårdcentralen som utför just ACT.
Jag är öppen för allt som inte innebär att dom ska sprätta upp mej. För den biten är jag färdig med. Törs inte riskera det en gång till.

Igår hade jag också ett tråkigt samtal med min moster. Dom hade fått en trist besked och nu väntar en lång tid av oro och behandlingar. Jag hoppas nu att allt ska gå som det är tänkt och att det blir bra efteråt. Det blir en tuff tid för dom.
Sänder varma kramar♥ och tankar till dom och hela deras familj. Håller tummarna.

Jobbig vecka =/

Det gick inte som vi tänkt med Tessans kastrering. Vi hade ju en förhoppning att det skulle göra henne friskare. Men så blev det inte ....i alla fall inte direkt. Just idag är det hyfsat lugnt men det har varit en tuff tid. Är nu en vecka sen operationen och magen hennes är fortfarande i olag.
Hon blev ju också inlagd igen på djursjukhuset under tisdagen då vi haft ytterligare en natt med diarre och kräkningar. Dom tog in henne och hon fick ligga över natten med dropp för hon var rätt uttorkad. Inte konstigt med tanke på hennes diarréer. Hon hade även feber 39,9 grader, en hund ska ha ca 38,5. Det berodde tydligen på uttorkningen också. Dom hittade som tur var ingen infektion utan troligen var det den smärtstillande medicinen som slog ut magen.
Efter ett dygn på djursjukhuset fick vi ta hem henne igen. Hon var inte frisk då men bättre och dom tyckte det var bäst vi tog med henne hem då hon verkligen inte gillade att vara där. Vår lilla rädda tjej.

En glad nyhet fick vi också i onsdags....IF godkände mina veterinärkvitton och vi fick ersättning genom försäkringen....skönt. För då kom vi undan med 2500 istället för 10500 som vi nu är uppe i. Nån nytta ska man väl ha för djurförsäkringen som jag betalar dyrt för, 244 kr / mån kostar den.
Egentligen ersätter dom inte kastrering i förebyggande syfte. Men om det är medicinskt befogat kan dom göra det. Så jag bad därför min veterinär skriva till IF och förklara varför vi bestämt oss för kastrering. Och det lyckades. Så jag ska då inte klaga, IF var ju faktiskt medgörliga. Trots att jag först fick nej.

Eftersom Tessan fortfarande inte är okej i magen har vi nu fått öka cortison-dosen rejält i några dagar. Ska ge det i tre dagars intervall med nedtrappning till den dagliga dosen hon annars har. Verkar som om det fungerar. Hon har i all fall börjat äta lite och har mindre diarre. Så nu får vi se om det håller.

Helgen blir i lugnets tecken.
Lördag tänkte vi lyxa med en fin middag,med oxfile och allt Hemma för vi ska ju bort nästa lördag. Vi har ju 29-årig bröllopsdag på söndag .
Då vi gifte oss för länge sedan var det också Allhelgonahelg.
6 november 1982 var det. Vart har dom åren sprungit iväg???
Nå man behöver ju bara ta en blick i spegeln så förstår man. Där har åren satt sina spår minsann. Inte ser man ju direkt ut som då. ;-)

Tessan...stackars lilla vovve♥

En tuff och jobbig helg till ända och så blir det bara värre =(.
Tessan blev opererad förra torsdagen och då vi hämtade hem henne på kvällen skrek hon av smärta så fort vi rörde henne. Vi höll inte på att få henne in i bilen ens. Och sen ut ur bilen , samma problem. Vi löste det med en skiva som gick direkt upp på bron , så det inte skulle slita i såret. Hon är ju kastrerad nu och har ett 7-8 cm långt snitt under magen. Självklart tar det ont.

Men det var bara början på en tuff tid. Första natten, natten mot fredag sov jag med henne på en madrass på golvet och hon hade jätte svårt ligga still. Vände och vred på sej och klättrade på mej. Ville vara nära fast den dumma plasttratten tog emot överallt. Vi fick gå ut flera ggr på natten och till slut blev hon illamående och spydde , på mattan förstås!!
På morgonen sen verkade det lite bättre och hon fick till och med lite aptit. Fick även sin smärtstillande medicin som hon ska ha i 7 dagar.
Hon såg rätt pigg ut trots allt så då kvällen kom fick hon komma upp i sängen igen. Nu fick vi röra i henne så vi kunde lyfta upp henne. Spände fast henne i ett koppel så hon inte skulle hoppa ner själv då vi sov. Blev en lugn natt .
Lördagen gick också hyfsat och hon åt lite grann. Fick sin medicin då också och allt såg okej ut.
Natten var lite oroligare men vi behövde inte gå ut i alla fall.
Söndag var stillsam. Tessan låg mest hela dan och blev mindre glad i maten ju längre dan gick. på kvällssidan fick hon diarre .
Sen natten...då var det ut och in hela tiden. Hon ville ut minst en gång varje timme. Så nån sömn blev det då inte.
Morgonen då blev det än värre...hon började kräkas också.
Fick tag i en veterinär som sa att det var bara sluta med smärtstillande för att det var sannolikt den som gjorde henne så dålig. Och sa också att om det inte ger sej och hon får allt för ont så skulle dom titta om hon måste få nått annat smärtlindrande.
Och vi som trodde vi gjort nått bra som lät kastrera henne. Att hon i längden ska tjäna på det känns som långsökt just nu. Nu får vi hoppas det vänder....hon har i alla fall inte kräkts på 4 timmar nu. Så vi håller tummarna.

Tog även ett tungt beslut idag. Bestämde mej för att lägga ner bassängträningen för ett tag. Har funderat hit och dit i flera veckor nu hur jag ska göra. Det ger mej inte särskilt mycket nu förutom mer smärta. Inte känns det lika kul heller som då jag gick Qigong-gruppen. Känner mej inte mentalt motiverad då det alltid blir så tungt efteråt. Sover aldrig natten efteråt och är oftast tvungen avstå promenaden dan därpå. Det tar alldeles för ont i benet då. Visst , jag är van det brukar bli lite värre av aktivitet men inte så här. Sjukgymnastik ska ju hjälpa inte stjälpa. Tror att då jag gick i gruppen så hade det en stor social funktion också och då var man mer motiverad att stå ut med smärtan efteråt. Nu tycker jag inte den sociala samvaron ger mej nått. Bara en samling olika personer varje gång så man känner ingen närmare som vi som gick i gruppen gjorde. Synd bara att vi inte hållit kontakten. Blir ju oftast så , man säger att man ska ses men sen blir det aldrig. Tråkigt.

Bara nu vovven hämtar sej och kommer tillbaka till sitt glada och mysiga jag igen så vi kan komma oss iväg på dagliga rundor tillsammans igen. Nu får jag försöka gå själv i fyra veckor då hon inte får gå förrän då. Jag hoppas bara att hon tillfrisknar fort för hon är ingen glad vovve just nu. Ligger bara och ser allmänt ledsen ut. Min söta lilla Tessan. Som inte förstår vad vi hittat på med henne.

Frisör, Gossip och veterinär !!!

Oj vad denna vecka blev händelserik helt plötsligt. en del var planerat , annat inte.

Började med frisören i måndags. Jag med både klippning och färgning.
Kan ju inte vara grå. Och vad säger maken då man kommer hem. "har du färgat grått".
Gissa om jag hade lust slå honom med kryckan!!
Gjorde ju håret i två färger , en mörk och en ljusare. Men grått, nej det är det då inte alls. Det var ju det jag färgade över. Tror han behöver nya glasögon =)
Veronica , hon bara klippte sej. Hon brukar inte färga eller nått sånt .

Tisdag blev det veterinären med Tessan. Var ett återbesök med koll av levervärden och lite annat. Sen också en vaccination, den som tas vart tredje år.
Veterinären ville sen att vi skulle fundera på att kastrera Tessan. Det eftersom hon alltid blir sjuk i samband med löp. Ho är ju alltid en "sjuk" hund men då hon löper blir hon ännu sjukare. Med medicinhöjning som följd. Han menar att om hon slapp löpet skulle hon slippa den biten. För hon står redan på en dos cortison som tyvärr påverkar immunförsvaret och livslängden. Och varje gång vi då sen höjer dosen som vid löp så försämrar vi henne ytterligare. Ett dilemma , pest eller kolera, minst sagt. Så vi bestämde då att vi funderar på saken och det har vi nu gjort.
Så nu är det bestämt att hon opereras imorgon. Känns väl sädär. Men samtidigt är det bra få det gjort nu innan hon ska löpa. För nu , innan löpet så mår hon ju bra, så bra det nu går. Undra om man ska kunna sova inatt???
Vi ska lämna henne imorgon kl 8 och får sen hämta hem henne på eftermiddagen. Skönt i alla fall att vi får hem henne samma dag. Hon är så rädd för främlingar att jag tror hon blir olycklig annars. Min älskade lilla pudeltjej♥.

I morse blev det en tidig morgon för mej. Jag skulle vara i stan redan kl 9 och jag skulle ta bussen.
Detta för att Veronica skulle slippa köra fram och tillbaka 2 ggr. Men hon körde meg till busshållplatsen så jag slapp ta rullatorn.
Jag skulle alltså till stan och gå på en ansiktsbehandling. Spännande kändes det.

Väl framme på det som heter GOSSIP, som ligger precis vid busshållplatsen så det var perfekt för mej, så gick jag in och där kom sen en tjej och hämtade mej. Jag fick gå in på ett rum där det var en behandlingsbrits. Fick ta av mej på överkroppen och ta bort halsband och glasögon. Efter det fick jag lägga mej ner och hon bäddade in mej i varma handdukar. Fick sen ligga där under den tid som hon skulle behandla mej. Hon började med en massage. Ansiktet , axlarna , nacken och en bit på armarna och dekolletaget ( heter det så???) Det var superskönt. Hon höll på en bra stund och sen blev det rengöring och peeling av ansiktet. Skönt det med. Alltid skönt att bli ompysslad. Sen blev det dags för ögonfransfärgning och ögonbrynsfärgning. Kändes lite konstigt då jag aldrig gjort nått sånt förr. Under tiden hon färgade så hade jag ånga som blåste in över ansiktet. Som att sitta i en ångbastu.
När färgningen var klar blev det lite pin. Plocka ögonbrynen är ju inte det skönaste precis. Men hon var duktig och det gick riktigt snabb och bra. Klämma lite porer blev det också. Allt annat än skönt. Men det blev skönt sen.
På det fick jag sen en speciell ansiktsmask av nått gel och som hon sen la ström på. Det kändes lite lustigt och pirrade i huden. Det skulle verka i 10-15 min och skulle rengöra på djupet. Efter det blev det ytterligare en skön massage och sen en skön ansiktskräm på detta.
Alltsammans tog dryg två timmar. Vad jag kände mej mjuk och len efteråt. Kändes riktigt lyxig och skönt. Var en upplevelse som jag gärna skulle tänka mej göra igen. Det är ju inte billigt men jag hade ju fått det i present så det var en riktig fin present. Tack för den mina kära arbetskolleger♥.

Intressant nu att se sej i spegeln och se sina ögonfransar färgade och bryn plockade och färgade. Precis lagom med färg . Ser inte "spacklat " ut utan mer uppiggande för ögonen. Jag som numera ser så dåligt att sminka mej , speciellt ögonfransarna, är helnöjd med resultatet. Just den biten med färgningen och plockning, den kommer jag nog att göra om då färgen avmattats och försvunnit.

Har även hunnit med ett sjukgymnast-bad i veckan. Men det är jag tveksam till om jag kan fortsätta med. Har knappt sovit alls inatt pga smärtan i benet. Får sån ilsken smärta på natten efter varje bad numera. Då jag endast gick på Qigong var det inte så illa. Då fick jag visserligen ont men inte så här ont. Ska nog ta ett snack med sjukgymnasten om huruvida det är lönt fortsätta med det. Inget kul då jag varje gång får sån smärta. Har ju redan nog med smärta utan att behöva få det värre. Skit också att det ska vara så här. ;-(

Vecka som varit.... ömsom sol, ömsom regn

En vecka till med regn och lite sol och så regn igen. Trött på vädret . Varför inte lite snö istället???
Skulle ljusa upp tillvaron lite. Humöret likaså.

Blev inställt bad i veckan då benet värkte som sjutton att det inte hade funkat. Sen har jag haft lite dåligt flås också i veckan ....inte orkat med rundan alls förrän de två sista dagarna. Vet inte varför men är lite förkyld.
Två dagar har jag avbrutit promenaden efter knappt halva sträckan då orken bar rann ut. En ren plåga ta sej hem. Men de sista dagarna har det funkat hyfsat ,men då börjar det förstås regna igen. Kom lite snöfall först men det gick snabbt över till regn och så var den glädjen borta. Och smärtan , vädersmärtan tillbaka.

Ett litet orosmoln kom också då vi fick vetskap om att Henriks bror åkt på en mindre hjärtinfarkt. Det slutade bra med en ballongvidgning och insatt stent. Han mår nu okej men är trött och just nu sjukskriven i 5 veckor framöver. Oron för släktskapet med maken finns ju där. Inte är han så mycket äldre heller....bara 6 år äldre än maken. Man vet ju att ärftligheten finns där. Nu ska ju maken gå hälsoskola på sitt jobb i 6 veckor så jag hoppas det kommer nått bra ur detta. Efter 31 år i samma yrke blir man rätt sliten.

Tog mej faktiskt tid och gjorde palt också i veckan. Blev så sugen. Bad Andreas och Sara också komma och äta då jag vet att dom gillar det. När man ändå kokar palt brukar det bli en jättegryta.
Och att få bjuda barnen på middag är alltid det jag tycker mycket om. Har sån tur att ha dom nära och få träffa dom ofta.
Gott var det om än potatisen var lite svår få ihop. Riktig vinterpotatis brukar funka bättre.

Sen blev det lite kakor också. Till pappa som han ska få på farsdag. Han gillar såna där småkakor som min mamma alltid bakade. Så jag och Veronica brukar baka några sorter till just farsdag.

Efter dessa bravader så mådde ju ryggen precis som väntat. Ont...så ini he***te ont men nu är det gjort.

Igår fick jag trevligt besök av mina små barnbarn och deras far. Alltid mysigt då då kommer hit. Molly var lite avvaktande först...tittade och studerade mej ingående innan hon sen blev som hon brukar , glad och charmig. Hon är ju 6 månader på måndag så hon börjar bli lite blyg. Men sen hon väl smält intrycken av sin gamla farmor så blev hon glad och skrattade och pratade för fullt. Hon är såååå SÖT♥♥-
Viggo , min favoritkille var som vanligt full rulle på. Vi lekte och pratade och hann med både det ena och andra. Han är ju så energisk att det är svårt hänga med för en gammal tant men det är roligt. Han ger mej så mycket energi att det räcker ett bra tag....farmors finaste lilla kille♥♥.
Han var även ett tag med Verran och tittade på spännande saker på hennes dator....hon hade lovat det förra veckan så det var bara hålla det.
Lite bus med farfar hann han också med.

Tänk om man fick lite grann av den energin. Då skulle man orka mycket , mycket mer.
Och som jag alltid säger....bättre smärtstillande medicin än mina barnbarn finns inte. Då glömmer man allt ont för en stund och bara är. ♥

Nu på morgonen så var jag än mer snorig. Kanske lite barnbaciller gjorde det värre än det redan var. Inte för att det gör nått. Dom är värd varje lite bacill .... farmors sötungar♥♥-

Till veckan har jag fullspäckat program.
Måndag frisören.
Tisdag veterinären på fm och bad em.
Onsdag Gossip, en ansiktsbehandling med ögonbrynsplock plock och färgning av fransar och bryn.
Så det blir till att vila nu så jag orkar sitta på allt detta.
Men vill man bli fin får man lida pin. =)

Efter regn kommer solsken...tror jag !!!

Efter massor med regn och lågtryck så blev det till slut sol igen. Härliga dagar med höstväder och ändå varmt och soligt. Bra för kroppen och för knoppen. Efter senaste tidens elände med vädersmärta och sånt så släppte det till slut. Blev "normal ont läge" för en stund.Humöret blir också bättre och man kommer sej ut. Promenaderna med hunden rullar på och jag kan igen.
Trodde jag!! Idag blev det tvärnit igen. Mitt under rundan så blev jag svag i benen och dem nästan vek sej. Knoppen blev snurrig och kändes som bomull. Vet inte vad som hände men vi vände om och jag kunde stappla mej hem. Med stor möda och mycket besvär. Tror jag fick nått sorts blod trycksfall eller nått. Hade rätt lågt blodtryck då jag kollade då vi kom hem men hade också rätt hög puls. Nått galet var det men efter vila en stund så känns det bättre.
Kan hända jag tog ut mej för mycket igår.

Hade ju barnbarnet här och han vill ha sin farmor med på allt möjligt. Och självklart är farmor med. Säger Viggo "kom ammo" så kommer farmor. Ont eller inte så kommer jag. Vill kanske mer än vad som är lämpligt men det tar jag. Viggo är det bästa som finns och jag behöver den tiden med honom. Vila får jag göra sen. Som idag till exempel.

Jag har fått för mej att buskarna som vi har runt altan ska bort. Så jag hade fått Veronica att börja med det. Är ju inte kapabel till annat än se på så det var vad jag gjort. Hon har hållit på i några dagar och igår fick hon hjälp av Richard med några buskar. Tur det för dom var stora och hade massor med rötter. Har ju funnits där i 23 år så.
Dom jobbade på och jag och Viggo pysslade med lite av varje. Tog väl några timmar så det blev lite vila för mej som annars mest ligger ner.
Sen blev det väl lite dåliga rörelser för den slitna kropp man besitter. Sparka boll och andra lekar är nog inte optimalt men roligt.

Måste ju få leva lite också. Visst det går ibland för en stund. Sen får man veta att man "lever" med besked. Men det var värt varje sekund. Viggo och hans lillasyster är det bästa som finns och dom betyder så mycket för mej. Min vitamin injektion som jag behöver mellan varven.

Men nu är buskarna uppgrävda och jag kan börja fantisera om hur jag ska ha det där till våren. Har vissa planer som Veronica ska hjälpa mej förverkliga. Få se vad de blir. Än så länge är det mest drömmar. Vill få nå nytt där som inte blir för svårskött med tanke på att jag inte kan trädgårdsarbete. Men drömma kan man ju och sen får det bli nått som funkar i verkligheten också.

Dåliga dagar och bra dagar .....

En dag som den här är en "dålig" dag . Vad är en dålig dag??? Ja en dag med smärta oavsett vad man gör. Man ligger ner och gör ingenting och smärtan river och sliter i ben och rygg. Man har svårt ligga still och inget hjälper. Tabletter av alla olika styrkor och annat, men inget funkar. Man står nästan inte ut.Det är en dålig dag.

En bra dag kan smärtan finnas där men lindras om man gör "ingenting". Man kan ta en tablett och känna hur smärtan avtar något och man kan ta sej en promenad och stå ut fast det gör ont för varje steg man tar. Men man står ut.

Läste några rader på en sida som sjukvården har. Där står så här om långvarig smärta //
Leva med smärta
Att acceptera är inte att ge upp.

Nästan alla drabbade ägnar i inledningsskedet lång tid åt att förneka
och dölja sitt lidande. Det syns ju inte utanpå.
Många gånger av rädsla för att uppfattas som gnälliga av omgivningen.

Ett värdigt liv trots smärtan.


Ett värdigt liv....vad är det???? Vad räknas som ett värdigt liv ????
Att kunna ta sej upp ur sängen???
Att kunna gå ut på promenad???
Att kunna träffa vänner och umgås trots smärtan ???
Att kunna vara allmänt social inom familjen ???

Allt det räknar jag som värdigt liv.
Kan det i små doser och med mycket möda.
Kan om jag ger mej fanken på det. Kan det om jag verkligen vill.
Och det har jag själv fått finna en balans av vad som är värt att offra sej för.
Vad som är värt mer smärta .
Vad som jag kan stå ut med trots smärtan.
Har än så länge kvar den orken att kämpa .
Har kvar den orken som gör att jag faktiskt har ett värdigt liv. Trots 10 års lidande och smärta. Man vänjer ju sej trots allt. Man accepterar det som det så fint heter, på gott och ont.
Men ge upp, det gör jag aldrig. Jag kämpar på varje dag i uppförsbacke och i motvind.

Det är därför jag kämpar på med sjukgymnastiken , trots att den oftast ger mej mer smärta.
Det är därför jag tar mina promenader med hunden trots att det tar ont.
Det är därför jag umgås med familj och vänner och kämpar att vara så social det går.
Kan ju inte bara lägga mej ner och inte göra absolut nånting.
Men jag gör ett val. Jag väljer vad som är värt och vad som inte är det. Men ett värdigt liv måste jag också få ha.

Vilken urladdning av elände det blev den här gången. Men ibland så känns det bättre få vräka ur sej lite i text så slipper omgivning höra det. För ut måste det mellan varven.

Om det nu ändå kunde bli bättre väder också. Lite högtryck och lite sol och fina dagar. Då stiger humöret och vädersmärtan som också finns där lindras.
Den jobbiga hösten vi nu haft har varken varit bra för humöret eller för väderkänningen.

Nu blir det köttsoppa till middag i dag med . Kokade en laddning igår och har nu flera dagars mat. Ingen annan än jag är förtjust i det så det blir MIN mat. Varmt och gott för kropp och själ. Kanske det lindrar smärtan också. Hoppas kan man ju alltid. Hoppet det är det sista man tappar så.

När ska det sluta regna???????

Alltså , nu får det vara nog. Regn och rusk var och varannan dag. Man minns knappt hur solen ser ut. Nån dag emellanåt har det varit lite solsken men det tog slut lika fort som det kom. Igår var det en fin dag till att börja med men sen kom regnet igen. Idag lika illa , började bra men snabbt så slog det om och regnet öste ner IGEN: Man börjar undra vad vi gjort för ont för att förtjäna detta elände.
Som det står skrivet i låten med ORUP /
(och jag måste ha retat gudarna)
(måste gjort nåt fel)
men jag har bara
regn hos mig
Vi som brukar ha fina höstar, tror jag i alla fall. Så här illa brukar det då sannerligen inte vara.

Tur vi blev väckt tidigt idag så vi hann ut på prommisen innan regnet kom.
Jag var ju vaken redan halv 5 i morse och var upp och åt frukost. Sen gick jag och la mej igen och somnade till slut om. Men halv 8 så var det nån på bron och Tessan började skälla. Det var Viggo som kom förbi med sin pappa. Dom skulle byta till vinterdäck. Kul att få se Viggo igen då han inte var med i helgen för han var på annat då. Han skulle förstås hjälpa till med däckbyte men det var kallt så till slut kom han in till mej och vi fick en pratstund . Han pratar så otroligt mycket den gossen. Rätt lätt att förstå oftast men ibland pratar han så fort att jag inte hänger med. Speciellt då jag inte har mina hörapparater på.
Vi hade en skön stund tillsammans innan dom åkte hem igen för Richard skulle på jobbet. Han är så mysig den killen. Farmors favoritkille♥.

Efter vi varit på promenad så väntade Andreas här hemma. Var nån vecka sen han var förbi så det var trevligt. Alltid roligt då pojkarna kommer förbi så man får prata lite och höra hur det är. Han jobbar just nu både med skola , ex-jobb och TAB. Men snart är han klar med skolan, endast 2,5 månad kvar. Sen är 2,5 års studier avklarade och han hoppas på en bra anställning. Håller tummarna för att han hittar nått här i stan. Känns inte kul om han måste flytta. Vi är ju så bortskämda med att ha våra barn i närheten, än så länge.

I övrigt händer det inte så mycket. Regn och rusk gör att man inte orkar göra nått. Man har helt enkelt bara lust dra täcket över huvudet när man tittar ut. Ingen lust kliva upp alls. Måtte detta eländiga väder ta slut nån gång.

Varanndagsväder och elände!!

Vilken höst det blev. Regn och regn och bara regn. Sen lite sol och så regn igen. Sista dagarna varannandags väder. Blir så less. När solen tittar fram stiger humöret och orken ökar. Smärtan blir lättare att stå ut med sen kommer regn igen och man sjunker ihop .
Tär på både tålamod och humör.

I morse var det som vanligt regn. Då ville jag helst dra täcket över huvudet och somna om men jag har svårt att somna om då jag vaknat. Klockan var ju 6 så det var bara kliva upp och koka kaffe. Huvudet sa att det var dags för en koffeinkick.
Jag satte på kaffet och tittade efter hunden. Ingen hund kom. Hon hade också förstått att det regnade och var kallt. Så hon hade ingen lust gå ut. Inte ens då jag prasslade med skinkan till mackan kom hon. Fick ropa på henne och då kom hon, om än motvilligt. Det regnade på bra ute så hon var snabb att göra sina behov. Sen ville hon in och upp i sängen under täcket igen. Min bortskämda lilla vovve =)

Veronica for iväg tidigt i morse , hon skulle städa på Kulturens hus idag så hon for vid halv 6. Hörde faktiskt inte då hon for som jag brukar göra. Måste sovit rätt bra ändå. Även om det inte känns så.

Igår hade jag bassängen igen . Går endast måndagar än så länge då det inte gått nått vidare hittills. Men jag kämpar på i min vanliga uppförsbacke och hoppas kommer framåt nån gång. Verkar inte gå men jag försöker ändå. Om inte annat håller jag mej i samma skick som nu och inte blir sämre. Har ju tappat nog med muskler. Behöver få behålla dom jag har kvar. Det jag främst försöker träna i vattnet är musklerna runt rygg och mage plus högra benets muskler. Går så där kan man väl säga. Tar rätt ont men jag måste försöka . Så länge det inte hugger till för mycket så ska jag göra det. Sjukgymnasten menar att det nog alltid kommer att ta ont men att det gäller att jag gör övningarna i det som känns minst ont och inte tar i "för" mycket. Vad är "för" mycket ???? Ja det får inte hugga till så det viker sej . Det får ta ont men inte så jag tappar balansen och niger med benet. Det är vad jag ska träna. Plus lite avslappning och att stå på höger ben.

Var till vårdcentralen i dag och fick ut en korg till min rullator. Tog inte den då jag fick ut den . Nu har jag upptäckt att jag nog behöver den trots allt. Då jag numera använder den mer än till promenaderna så har jag sett att jag behöver korgen.
Rullatorn är mitt bästa hjälpmedel och den får mej att gå rakare och utan att niga. Kryckor i all ära, men det är för tungt gå längre sträckor med dom. Men nackdelen med "rullen" är att den är stor och otymplig ta med i bilen så oftast blir det kryckor vi handling och sånt. Dumt egentligen då jag får så ont efteråt . Får nog börja ta med den oftare ändå. Om jag får nån som ids lyfta in den vill säga. =)

Solsken, i alla fall ute...äntligen.

Äntligen får man se lite sol igen. Var en riktigt skön promenad för en gång skull. Igår regnade och var kallt, som resten av september. Men idag blev det ljust ute och solen tittade fram. Nästan så man blev förvånad.Var ju ett tag sen sist. Men det var ett kärt återseende. Jag tog en runda med Tessan och det var så härligt.
Men ryggen tyckte inte det. Den har inte hämtat sej ännu sen måndagens bad. Bråkar och krampar. Hugger och nyper. Vad har jag gjort för ont?????

Sen fick jag ju för mej igår att jag skulle klippa till gardintyget jag fått och som jag ska ha i köket. Tänkte jag skulle klippa det färdigt så Sara som lovat sy det skulle slippa den grejen. Ingen bra ide då den arbetsställningen inte var bra alls. Men envis som jag är så gjorde jag det. Jag ville vara snäll och förbereda så hon får det lättare. Nu då hon är så snäll att hon lovat sy åt mej. Idiotiskt så här efteråt men nu är det gjort .

Men en sån dag som idag så struntar jag i smärtan och går ändå. Det gör jag ju för det mesta , på gott och ont. Men jag kan ju inte ge upp. Gör det mellan varven men reser mej upp igen . Vill ju ha ett liv också. Kan ju inte BARA ligga här och ruttna.
Visst, jag har mindre ont om jag ger fan i allt och bara stannar i sängen. Men vem vill leva så????
Nu då det blivit finare väder så minskar i alla fall vädersmärtan. Den är så intensiv att man blir tokig. Så även om jag har smärta nu också så är vädersmärtan lindrigare. Alltid nått att glädjas åt.

Sen är det ju helg också. Ingen stor grej egentligen men lite god mat och dryck blir det alltid. Sen hoppas jag mina barnbarn kommer förbi . Har inte sett dom på två veckor nu då dom varit krassliga. Längtar efter dom. Mina små änglar som ger mej så mycket glädje och ork. Bättre smärtmedicin finns inte. ♥♥♥

Regn,storm och bastu!!!!

Vilket väder idag , IGEN, inte oväntat för förra veckan var lika ruggig. Men idag stormar det så grejer flyger där ute. Såg nyss grannens soptunnor blåsa omkull. Kyligt också. Men en sån där rå kyla. Fuktig och otäck som går in i märg och ben. I alla fall min ben!! Mina ben är som istappar och fötterna likaså. Sen vädersmärtan på det. Låter väl som en bra kombination för tortyr.

Igår var jag och hade mitt badpass som förstås gick åt skogen, jag tog i lite för mycket. Var lite för duktig, som vanligt alltså. Var tvungen avsluta redan efter 20 minuter , passet är 30 minuter, för då smärtade det rejält bak på ländryggen. Som om nån stuckit in en kniv där. Pratade lite med den sjukgymnast som var där och han tyckte jag skulle avsluta där och ta det lugnt till nästa vecka. Jag gjorde ju bara mina övningar jag fått av min sjukgymnast men jag trappade upp lite grann. Istället för en boll tog jag två och det blev genast tyngre. Gick en gång, gick två och tre ggr men fjärde gången högg det till. Testade då lite försiktigt två andra övningar men det högg hela tiden.
Var nog för tidigt att trappa upp , men det går ju sååååå sakta. Kommer ju inte framåt. Skit också, vad jag blir trött på det här.
Sedan efter badet skulle jag vänta på Veronica som var på AF och hon skulle köra mej hem. Men där tog det tid, som vanligt, så jag beslutade mej för att ta bussen hem.
Kände att valet mellan att irra runt på stan och skumpa i en buss hem var enkelt. Det fick bli bussen. Synd bara att dom inte är lika artiga här som i London. I London var det alltid ledigt på handikapplatserna, och var det inte det så flyttade dom sej så jag fick sitta. Finns inte här. På platserna som är för dom med käpp och kryckor att fyra ungdomar och dom flyttade minsann inte på sej. En dam som satt på en annan stol lämnade däremot genast plats åt mej med mina kryckor. Och hon hjälpte mej även med ryggsäcken. Så sitta fick jag men inte på dom platser som är lite högre och avsedda för såna som jag. Besviken blir man för jag såg ju hur dom tittade då jag krånglade mej fram med kryckor och allt.
Väl i Sunderbyn var det en bra bit att gå från busshållplatsen. Jag var helt slut då jag kom hem. Det är tungt gå så lång sträcka med enbart kryckor. Om jag haft rullatorn med hade det gått betydligt lättare. Nu blev det inte så och visst jag kom hem. Men det smärtade så otroligt i ryggen och benet att jag stapplade i säng direkt. Värmedyna och en näve piller för att försöka slappna av.
Veronica kom först hem efter ytterligare en timme så det var ändå tur att jag kom mej hem med bussen trots allt.

Smärtan i benet och ryggen blev inte bättre idag heller. Vädret är ju också min fiende vad gäller smärtan. Så det blev dubbelt upp.
Kylan är inget vidare heller. Pga av vinden så har vi bara 18 grader inne och jag höll på frysa ihjäl. Satte på bastun och tog ett hett bad där. Men det hjälpte inte helt. Underbenen och fötterna vägrade bli varma. Tog då en het dusch för att få mer värme men inte det heller hjälpte.

Så nu ligger jag här och surar och fryser. Har tjocka sockor och varma tofflor på fötterna . Ylle-benvärmarna på benen och sen en tjock filt på det. Ändå är benen och fossingarna kalla. Fy fasen vad trist det är . Ont och kramp i benen och foten. Humöret i botten och vädret uselt. Vilken dålig dag idag. BLÄÄÄ

Vilken vecka det blev!!!

Denna vecka bestod av många aktiviteter. Jag som annars gör "ingenting" Hade fullt upp för en gång skull. Roligt men smärtsamt. Tar på rygg och ben att ha skoj. Men lite får man offra sej :/.
Började ju med busstur måndag och tisdag surströmmingsfest.

Sen onsdag då for jag och Sara till IKEA.
Där blev det en heldag. Oj vad det var roligt. Att få gå runt och fynda och titta utan att ha karlar med sej. Det är härligt det. Ingen som stressar en och ingen som tycker "behöver vi verkligen det här". Vi hade så trevligt, Sara är sån mysig tjej och gillar liksom jag att titta och fynda. En helt perfekt dag om än lite dyr. Kom väl hem med lite mer än vad listan sa men vad gör det om hundra år =). Den turnén gör jag gärna om igen. Utan karlar då också. IKEA är ingenting för dom. Kanske vi hinner dit en sväng till innan jul.

Torsdag blev en dag hemma men då fixade jag tårta till fredag som vi skulle ha för att uppvakta pappa med . Blev även en äppelkaka i långpannan.
Har ju inte haft en chans till promenad i veckan då det regnat , regnat och åter regnat. Så då tänkte jag att baka var en bra ide. Ryggen tyckte förstås inte det men jag vann. Efteråt vann ryggen och smärtan blev så där jobbig som den blir i regnväder.
Blir såååå less på det. Ingenting kan man göra utan att smärtan däckar en efteråt. Inte ens min starkaste tablett biter på vädersmärtan. Och att bara ligga och göra ingenting går bara inte. Smärtan kryper och river i en så man kan helt enkelt inte ligga still. Då passar det bra med promenader men i brist på det blev det baka. Inte lika bra men det distraherar en i en liten stund i alla fall.

Fredag kväll så for vi till Kallax för att fira pappa och äta tårtan jag gjort. Han fyllde ju år torsdag men då var han på hockey så vi tog det fredag i stället. Han fyllde 82 år. Pigg för sin ålder kan man nog säga. mer alert än jag för det mesta. Tänk att han varit i skogen en hel vecka på älgjakt. Inte illa för en 82-åring. Jag skulle aldrig kunna ens gå i skogen. Tror inte det funkar. Man kan ju inte ta sej fram i skog och mark med rullator. =)

Idag blev det hundvård. Bad och tassklippning . Veronica badade henne och jag fönade och kammade. Fluffig pudel blev det .
Och faktiskt också en promenad. Äntligen en dag utan regn. Men det var kyligt. Jag hade alldeles för lite på benen. Dom blev kalla och smärtade hela sista biten. Krampade och bråkade som det brukar då jag blir kall. Om det blir promenad i morgon blir det till att ta fram täckbyxorna. Kan inte bli så där kall.
Nu blir det en stilla helg resten av veckan hoppas jag. Måste få hämta mej lite från alla bravader under veckan. Men det var länge sedan jag tyckt att en vecka gått så fort. Ett litet avbrott i den annars så trista tillvaron. Stirra i taket i sovrummet hinner jag nog med resten av året .

Middag med ugnsstekt lax och ugnsstekta potatishalvor. Ett gott glas vin till och jag kan slappna av, förhoppningsvis.

Surströmming och sill

Så var första träffen på PRO avklarad. Surströmmingsfest och allt. Jag äter ju inte sur fisk men det fanns sill. Gillar inte det heller speciellt men hellre det än strömmingen. Var ju mest där för umgänget skull inte för maten. Var trevligt och mycket folk. Ca 40 personer så det var surrigt värre. Jag var helt klart yngst. Men trots att de flesta var minst 15-20 år äldre så kände jag många. Flera av dom har jag jobbat med , både längre och kortare tid. Så det var en trevlig stund med lite annat än sitta hemma och stirra i taket.
Speciellt nu som vädret var riktig uselt idag. Regnet vräkte ner och jag som tänkt försöka ta mej med bussen till stan fjäskade med Henrik så han skulle smita hem och skjutsa mej. Hade ju blivit så blöt annars. Går ju inte hålla paraply då man har rullator.
Men som sagt det var en trevlig stund och roligt att träffa lite nytt folk och få surra lite. Ska nog gå fler gånger då det är sammankomster.

På tal om buss så åkte jag faktiskt det igår till min sjukgymnastik. Var som tvungen för Veronica jobbar också och kunde inte köra mej. var en liten utmaning då jag inte åkt med rullatorn förr. Men det gick bra att ta sej ombord då chauffören sänkte ner så det gick lätt att bara rulla på. Var redan upptaget på vagnsplatsen så jag fick fälla ihop min rullator men det gick ändå. Största problemet var faktiskt att sitta. Sätena var alldeles för låga. Vet inte om det är högre säten i bussarna i London för där upplevde jag inte det. Var riktigt smärtsamt att sitta. Men stå hade inte gått heller då min balans är så usel. Så det var bara vackert sitta ner och försöka glömma bort hur ont det gjorde. Var en ren lättnad då vi var framme så pass snabbt , redan efter 25 minuter men det kändes. Vet heller inte om alla bussar har den möjligheten att dom kan sänka ner sidan så det går lätt att rulla på. Men nu har jag testat i alla fall och jag kom fram om än smärtsamt medveten om att jag suttit illa. Får nog försöka ta med min sittdyna om jag blir tvungen åka buss fler gånger. Men då blir det bara mer att släpa på . Hade redan ryggsäcken och kryckorna fäst på rullatorn så var jag skull fästa den vet jag inte. Måste ju ha den så jag kan använda den då jag ska sitta. Tål att tänka på, kan ju blir fler bussresor vem vet.
Är ju van att ha nån som kör mej , men nu då Veronica jobbar så är det inte alltid självklart att det finns den möjligheten. Men nu vet jag ju att jag kommer ombord och det har varit en fundering jag haft. Sen får jag väl lösa sittdelen eftersom.

Imorgon blir det en tur till IKEA med Sara. Vi ska dit och slösa lite pengar. Kul för jag har inte varit där på två år nu så det är dags. Alltid fyndar man nått. Har en lite lista över vad jag ska kolla på så får vi se vad som inhandlas.

Barndop och solsken♥

Vilken härlig helg det blev. Solen sken och det var riktigt härligt höstväder. Friskt och skönt på promenaden. Det här vädret gör underverk för humöret som inte varit på topp precis i regnet. Smärtan, vädersmärtan blir lindrigare och jag har visserligen ont men inte den jobbiga vädersmärtan. Sen att solen skiner också det gör att man blir gladare och orkar kämpa mer.

Helgen började med dop. Lilla söta Molly♥ skulle döpas. Vi skulle vara hos Helenas mamma och pappa så det blev ett vackert hemmadop. Molly i den gamla dopklänningen från 1953 och dopskålen från samma år fick vara dopfunt. Molly var snäll och glad hela tiden och hade inget emot att bli blöt om huvudet. Hon är så glad och söt . Inte rädd för nån , ännu. Viggo var lite allvarlig under själva dopet. Lite fundersam över vad prästen skulle göra med lillasyster. Men allt löpte fint och det var så vackert. Alltid lite speciellt med dop. Inte för att jag är särskilt religiös men jag gillar just den biten. Hör som till.

Efteråt blev det mat. Helenas mamma hade gjort en riktigt god buffé med både kött och fisk. Hembakat tunnbröd och supergoda såser. Mitt bidrag blev två chokladtårtor och muffins till Viggo. Var en riktigt trevlig samvaro. Lagom med folk, mest dom närmaste.
Tråkigt bara att pappa inte kunde komma pga älgjakten.
Men Henriks mamma, 87 år gammal , hon kom och vi fick i alla fall en bild med fyra generationer. Helenas farmor var heller inte med för hon var inte så pigg, 94 år gammal som hon är. Men det kanske kan bli fler tillfällen för att få ihop fyra generationer med dom också.

Söndagen sen blev en härlig , solig dag som vi bara slappade. Min rygg behövde vila så jag kan gå på mitt bad imorgon.
Sen har jag ju min första PRO-träff på tisdag. Tänk att man är så gammal att man gått med i PRO. :-) Nåja såå gammal är jag ju inte riktigt men jag är ju sjukpensionär och i handels PRO får även sjukpensionärer vara med, oavsett ålder. Jag lär väl vara yngst , men det gör inget. Mina arbetskamrater är ju med där och det är ju dom jag vill träffa. Det är ju dom jag jobbat med under mina arbetsår och jag var alltid yngst då med .

Vännerna är bäst ♥♥

Igår var det dagen D. Mina fina , underbara vänner från mitt arbete kom hit och hälsade på. Jag hade bjudit hit dom för att få bjuda på lite gott att äta och dricka. Det blev smörgåstårta som Veronica gjort och blåbärscheesecake som jag gjort. Sen drack vi lite vin och hade trevligt. Skrattade, pratade och myste. Det var länge sedan jag haft så roligt och trevligt. Jag är så glad och tacksam för att dom ville komma. Det betyder så mycket för mej.

Det är såna gånger jag känner att jag verkligen saknar umgänget och den sociala samvaron. Känner att jag mår så gott av att få träffas och surra av sej lite med andra än familjen. Har så lite umgänge numera pga att jag inte orkar åka nånstans för att jag jämnt har så ont.
Men ibland är det värt att ta smärtan för att få den sociala biten. Såna gånger är det värt varje liten eller stor smärta . Jag behöver få träffa dom och det njuter jag sen av i flera dagar trots att smärtan blir värre för ett tag.

Natten var tuff förstås , men vad gör det en sån här gång. Vet ju om vad det beror på och som sagt , det var värt det tusen gånger om. Längtar redan till nästa gång vi kan träffas. Hoppas det inte dröjer allt för länge. Det är dom enda vänner jag har kvar sedan min skada.

Pga att jag inte orkar fara till folk så har jag tappat många vänner och bekanta. Alla förstår inte vilken uppoffring jag måste ta till för att klara av att umgås. Att jag efteråt får så mycket smärta att det ibland inte känns värt att genomföra det.
Jag är tvungen välja om jag tycker det är värt det.

Och med mina kära arbetskamrater är det alltid värt det. Jag vet att dom förstår och att dom stöttar mej . Att dom bryr sej om mej och att dom inte stöter bort mej för att jag inte är som förr. Jag har ju inte jobbat med dom på 7 år nu och ändå kommer dom ihåg mej. Dom betyder så mycket för mej och jag är så glad att dom finns.
Tack snälla goa vänner för att ni kom och gjorde det till en underbar kväll♥♥

Nu blir det några dagars stilla vila för på lördag är det dop och det måste jag klara av. Lilla Molly♥ ska äntligen döpas, hon blir jag snart 5 månader så det är på tiden.
Som tur är så håller Richards svärmor i det den här gången så det blir inte så jobbigt för mej. Känns bra då man inte är riktigt i form.
(Om jag nu nånsin kan säga att jag är "i form" .)

Tråkigt bara att pappa inte kan komma då dom fortfarande håller på med älgjakten. Eftersom dom bara har fått en älg ännu så åker dom iväg till Germandön igen på fredag och blir där till på söndag. Och därför missar han dopet. Men det är inget att göra åt då det är den här veckan dom alla kan jaga , även dom som jobbar fortfarande. Och självklart så måste ju gamle far få vara med då han nu orkar och vill det, sina 82 år till trots.

Tax och älgjakt

Så var det älgjakt igen , och med den följer Ruff . Han ska vara här under tiden pappa är i skogen och då blir det livat i luckan. Tessan är inte särskilt förtjust i inkräktaren på hennes revir. Det är hon ju inte på hans revir heller förstås, den lilla bitchen =) Men han kan inte vara med på älgjakten så då får han vara här under tiden. Det brukar gå bar fast det blir rätt "skälligt" kan man nog säga. Tur man han vattensprutan att ta till .Det är vad som funkar för att få tyst på honom.
Det första vi tog itu med igår kväll var hans lurviga päls. Han såg inte vacker ut precis. Alldeles lockig, inte ska en strävhårig tax se ut så.
När vi väl fick upp honom på trimbordet gick det bra. Det var bara köra med maskinen och vips så var han snygg igen. Men han gillar det inte. Han gillar egentligen ingen hundvård, morrar missnöjt men vi bryr oss inte. Vet att han bara är sur, inte arg.
Tog ändå nästan 45 minuter att klippa honom. Veronica är den som får hålla fast honom , då han är så stark och jag får klippa. Orkar inte hålla fast honom själv. Självklart var det inte alls bra för ryggen.
Har väldigt ont idag men det var en nödvändighet att fixa till honom. Eftersom jag är allergisk så funkar det bättre med en ren och ny trimmad hund som inte fäller så mycket . Men nu är det gjort och det känns skönt om än ont.
Den här gången i alla fall.

Blev att baka lite också. Hade ägg som höll på gå ut så det blev både muffins och två chokladtårtor som ska vara till dopet nästa lördag.
Hade ju lika ont så det var bara fortsätta i samma spår.

Däremot så skippade jag rundan idag då jag kände att jag nog inte klarar den idag. Hade nog slutat med "bärgning" ;-). Alltså med att Verran fått hämta mej med bil eller skottkärra som Henrik brukar föreslå =)
Så Veronica fick gå med Ruff istället. Och Tessan blev skitsur . Hon ville ju också med. Men att gå med båda samtidigt, det går inte alls.
Vi , jag och Henrik provade det igår och då höll vi ändå i varsin hund. Jag hade Tessan fäst i rullatorn och Henrik hade Ruff. Men dom tävlade hela tiden om vem som skulle gå först så det var ingen trevlig promenad. Två starka viljor och ingen som ger sej. Så det blir till att gå med dom var för sej. Men eftersom jag inte orkade gå idag blev det Tessan som fick stå över. Hon hade ändå blivit så smutsig då det småregnade hela tiden.

Helgen i övrigt blir lugn och stillsam. Om man nu bortser från allt vi redan gjort. =)
Henrik jobbar hela helgen så han är hemma först 17,30 och då är det ju middag och sen Tv. Fast så gör vi ju annars också. Inga utsvävningar här . Orkar ju tyvärr inte det.
Men jag har ju nått skoj till veckan i alla fall. Då kommer mina vänner från jobbet och det ser jag fram emot med glädje. Ska ta det piano nu så jag är i bra form . I alla fall bättre än idag. Jag är ju expert på att förstöra innan, men om man vill nått extra mycket så brukar det gå ändå.
Blir en middag med ugnsstekt fläsk-ytterfile, svampsås och ett gott glas rött till. Då är man på G igen.

Läste förresten i tidningen att "medelålders" tanter ska ta ett glas varje dag för att må bra och att det sen ska göra en friskare då man blir gammal eller kanske äldre det heter.
Så då behöver man inte skämmas för att man tar ett glas till fredag- och lördagsmiddagen ;-)

Skitväder och skitont =(

Veckan har inte varit toppen precis. Började bra men blev inget vidare sedan.
Måndag var det bad och det gick hyfsat. Tyckte jag kunde stå rätt stilla i mina övningar. Har tidigare bara tippat bakåt i mina försök att stärka musklerna runt mage och rygg. Men i måndags kunde jag göra nån övning utan att tippa. Ett steg i rätt riktning kändes det som då.
Efter badet var det dags för frisör-besök och fixa de små grå. Behövdes verkligen, jag har rätt grått hår under all färg. Och sen var håret långt nu i jämförelse med då jag klippte bort allt hår för 8 veckor sen. Kändes väldigt vildvuxet. Konstigt att ju kortare frisyr så känns det långt fortare. Så då blev det att sitta i frisörstolen drygt 1,5 timme och det kändes.
Var väl inte världens smartaste att ta sjukgymnastik just före men jag vill hålla jämnt intervall på träningen så nu blev det så. Och visst har jag nu fått äta upp det. Natten mot tisdagen var hemsk. jag sov knappt alls. Benet tar så ini he****te ont att jag inte kunde slappna av alls.
Visst det var väntat och jag har bara mej själv att skylla på. Man borde idiotförklaras. Gör om det gång på gång. Vet hur det slutar varje gång och ändå gör jag om det.
Sedan då vädret också är på lågtryck så har jag vädersmärtor också. Kaka på kaka kan man säga. Bara gräva ner sej i en grop och aldrig stiga upp mer.
Nä kanske lite drastiskt men just nu är smärtan olidlig och ingen tablett hjälper. Endast om jag tar starkaste och den vill jag helst låta bli. Är min reservtablett men ibland får jag falla till föga och stoppa i mej den.
Eller också får jag ta mej ett "stort" glas rött vin. Det brukar i alla fall få mej att slappna av.

En glädjande sak blev det den här veckan då jag fått ihop mitt gamla jobbgång till att komma hit nästa vecka. Jag har ringt runt och fick till slut en dag som alla kunde komma. Längtar så. Det är så roligt att träffa dom och få umgås lite. Jag saknar dom så och nu har fler än jag slutat jobba så jag hoppas vi kan ses oftare. Brukar inte vara lätt att få ihop alla 5 men det lyckades till slut. Tack vare Vivans hjälp så pusslade vi ihop en kväll . Ser verkligen fram emot det.

En annan trevlig händelse vara att svägerskan ringde och hade lite jobb i några dagar åt Veronica . Jättebra då hon bara går och väntar på att få bli inskriven i Ungdomsgarantin. Mycket bättre få jobba på riktigt och få riktig lön. Bra att få prova på nått då hon inte vet vad hon vill egentligen. Hon var också glad och nöjd. Kände att det ska bli kul att få nått att göra . Kanske kan det leda till mer jobb framöver. Hoppas det.

Så nu ska veckan som är kvar bli en vilotid så jag kommer igen. Vet att minst ont har jag då jag gör ingenting alls. Men så kan man ju inte leva. Måste göra lite i alla fall. Måste hitta en balans så det funkar utan all för mycket smärta. Inte lätt och jag har kämpat i motvind så många år och inte lärt mej ännu. Bakslag på bakslag. Jag vill för mycket och kan för lite. Eller kan är väl inte rätt ord...jag kan men borde inte kanske man ska säga. Men leva måste man annars blir man ju helt galen. Känner maj nog galen som det är.
Det var det som var så bar med Qigongen varje fredag. Då kom jag i balans för en stund. Hittade en avslappning som funkade för en stund och hittade ny energi att kämpa. Nu blev det ju ingen Qigong i höst och jag saknar det så. Hoppas dom ändrar sej och startar upp det igen.

Lördagsbio !!

Lördag idag och dags för biobesök. Vi ska gå och se Jägarna 2. Blir trevligt . Alltid kul att se film på bio. En speciell upplevelse. Som en annan grej att se film på bio istället för TV. Vi har sett förra Jägaren filmen då den gick på bio så nu är det dags igen. Sparade mej därför från promenaden då mitt ben inte är så snällt.
Det bråkar sen vi bakade lite bulla häromdagen. Inte smart men nu är det gjort. Var egentligen Veronica som skulle baka men som vanligt kan jag inte låta bli. Kavla , som är det sämsta för ryggen, blev det att jag gjorde. Tyckte jag kunde det bättre, vilket ju inte är sant , för visst kan hon kavla också. Men mamma kan ju bäst :-)

Igår lät jag också bli promenaden eftersom jag hade ännu ondare då och sen skulle barnbarnen komma förbi och det kan man ju inte missa. Måste ju orka vara med dom också då dom kommer. Livets mening kan man säga. Viggo han är ju världens charmigaste kille. Kommer in genom dörren med ett glatt " hej , det är bara jag". Sen brukar han fråga om jag har ont i ryggen. Han är så förståndig den killen. Han är solstrålen♥ i mitt liv och betyder så mycket för mitt välbefinnande Livets efterrätt med andra ord. Molly var förstås också med, världens sötaste lilla gosiga tjej. Glad hon med . Hon är nu 4 månader och vill vara med. Lite för mycket kan nog Viggo tycka ibland men det funkar bra. Bara han får vara med också så accepterar han det. Blev lite sotis då farfar höll ett tag i Molly och klämde sej emellan , det är ju hans farfar först ;-). Jag får ha Molly utan protest bara jag är med honom också. Då vi satt på sängen fick jag båda barnen i famnen och det gick det med. Man vill ju räcka till för båda och just nu är Viggo viktigast för han förstår mest. Fast jag älskar dom båda lika mycket , farmors små godingar ♥♥

Ska nu försöka få ihop mina gamla arbetskamrater till en liten träff här hos mej. Hade tänkt få bjuda på lite smörgåstårta men har ännu bara fått tag i en av dom. Ska ringa igen till veckan och få ihop ett gäng. Skulle vara trevligt och jag vill bjuda lite för den uppvaktning jag fick.

Sedan har jag ju tagit steget in i pensionärsvärlden på riktigt. Jag har gått med i Handels PRO förening. Dom har en egen och jag är ju pensionärsmedlem där och tänkte det kunde vara trevligt att ha nått att gå på nån gång då det kanske passar och jag orkar. Skulle behöva det men som sagt vi får se hur mycket jag kan gå på. Är ju inget jag kan förutspå men som sagt , går det så går det.
Fast det kändes lite som definitivt ett kliv in i pensionärsvärlden. Som om jag blev 15 år äldre i ett nafs. Visst kroppen är nog äldre och knoppen också ibland.
Men man är väl inte äldre än man gör sej i alla fall. Fast det ska bli kul att gå , tror jag kan känna en del är och jag vet ju några av mina arbetskamrater som är med.
Nu har jag ju tagit steget att bli medlem och det är första delen. Sen får vi se om det blir nått av det. Hoppas det i alla fall. Ordföranden verkade då så positiv och glad då jag pratade med henne och hon önskade mej välkommen.

Middag idag med Andreas och Sara . Andreas var här på dan så jag sa att om dom vill kan dom äta med oss. Har alltid så gott om mat, gör alltid för stora satser. Men då är det så kul att dom gärna kommer och äter med oss. Jag gillar att få bjuda på mat och det är så trevligt med middagssällskap.
Idag blir det fläskfile-gryta med lök, bacon och champinjon. Skivad potatis till och ett gott glas rödvin. Så man är avslappnad och nöjd till bion : )

Nytt försök....mm

Så var det dags igen....bassängen på nytt. Nytt försök att komma i form, eller vad man nu ska kalla det. Efter en varm och skön helg som bestod av trevliga händelser så var jag rätt laddad om än mör. Hade tagit en prommis innan på morgonen och det var väl inte det mest optimala.
Men det gick hyfsat om än inte bra. Trevligt var det i alla fall då jag träffade på två badvänner sen tidigare och det blev nog mer surr än träning. Kanske lika bra det. Då kunde jag i alla fall inte ta i för mycket.
Gjorde ändå mina övningar och kunde väl stå lite bättre i vattnet än förra gången. Lite vingligt än men det kanske kommer tillbaka till det jag var innan sommaren. Får ge det lite tid. Synd bara att det inte blev nån Qigonggrupp i höst. Den kommer jag att sakna. Det är inte det samma att gå på individuella träningen.
Trots att jag inte gjorde mycket fick jag väldig smärta i benet på kvällen och natten. Men jag gick ändå ut på min promenad i morse och det gick . Tog väl rätt ont men jag försökte tänka bort det. Synd bara att min MP3-spelare var utan ström. Är lättare att koppla bort då man lyssnar på musik. Gick mina 5 km och kände mej rätt nöjd efteråt.

I helgen var det mycket som blev av. Först i fredags var vi till Andreas och Sara och blev bjuden på en "stark" tacopaj. Jättegod om än lite stark. Andreas som är en som gillar stark mat hade gjort salsan med habanero så det var stark. Gott i alla fall. Så nu har vi sett hur deras nya lägenhet se ut. Dom har flyttat till Tuna i en tvåa och precis en sån tvåa hade jag och Henrik som vår första lägenhet för LÄNGE sedan, 1980 närmare bestämt.

På lördagen kom Richard , Helena , Viggo och Molly förbi. Jag och Viggo for till affären med Richard för att köpa en vinteroverall till Viggo. Jag hade sett ut en grön fin overall men Viggo dök på en rosa och tyckte att "en sån vill jag ha". Richard höll förstås inte med om det och efter lite övertalning blev det den gröna. Han såg även en annan overall som hade Bamse på så jag lovade att han skulle få en Bamse -tröja istället. Så då hittade vi en sån också och en mössa med Bamse och ett par kalsonger. Stolt bar han sen kassen till bilen. Inte illa med ett litet barn som faktiskt gillar att få kläder. Så nu är han rustad för vintern och han vill ha snö NU. Han ska ju skotta snö med farfars snöslunga. ♥

På söndag fick jag ett överraskande besök♥. Kerstin, min kusin, Berndt , hennes make och Gun , hennes mamma, kom förbi med en jättefin blomma till mej. Jag blev alltså uppvaktad igen. Det var så roligt att dom kom förbi. Jag blev så glad. Vi träffas ju inte så ofta så det var riktigt trevligt.

Jag har nu fått många överraskande besök sen jag fyllde år. Känner mej verkligen firad på alla sätt och vis. Inte hade jag väntat mej det då jag faktiskt smet iväg.
Men det har känts otrolig bra att få den uppskattningen trots allt, oväntat men roligt. Hoppas alla som uppvaktat mej också förstår det. Det betyder jättemycket för mej och jag tackar alla så hemskt mycket♥♥.

Veckan nu ska jag bara ta det lugnt och endast gå promenaderna För på lördag ska jag och Henrik på bio och se Jägarna 2 och då måste jag palla att sitta i nästan två timmar. Går säkert , får väl ta ett glas vin som avslappning, brukar funka . Ska bli skoj för det är nått speciellt med att gå på bio. Upplevelsen är en helt annan är att se det på TV. Så nu laddar jag batteriet för det .

Min nya säng som kom förra veckan är otroligt skön. Bara att kunna ställa in den i olika lägen gör det lättare att hitta en skön sov och liggställning. Jag njuter i fulla drag. Tack för den min älskade make ♥♥♥♥. I just love it.

Sängmys..och bassäng

Så var det äntligen dags för min träning i bassängen igen. Var skönt att vara i vattnet igen men det gick väl så där kan man väl säga. Kunde knappt stå still på botten. balansen var usel så det märks att det är ett tag sen sist. Muskler , om jag nu har några =) är ju färskvara. Bara börja om från början igen. Som vanligt alltså. Tillbaka på ruta ett och försöka ta sej vidare. Nåja så länge jag går framåt och inte bakåt så.
Fick ett helt nytt träningsprogram nu. Allt för att få tillbaka muskelpaketet runt midjan, rygg och mage. För att få tillbaka lite , lite stabilitet. Jag säger lite då jag vet att det är så det blir, lite. Har inga stora förhoppningar på nått större. Men om bara lite kom tillbaka kanske smärtan också kan bli mindre. Nåväl den som lever får se.
På kvällen efteråt så kom smärtan som ett slag i rygg och ben. Jag fick minsann veta att jag lever, som om jag inte visste det redan. Benet och ryggen började smärta så in i hel****te. Blev att ta det starkaste jag hade för att dämpa toppen något. Inte kul alltså. Men det var förstås väntat då det var så länge sen jag var i vattnet. Har inte varit i bassäng sedan före midsommar så det är minst 9 veckor sen sist.
Har en ny tid nästa vecka så jag hoppas det går bättre då.

Men det bästa igår det var att sängen, min nya ställbara säng kom. Äntligen säger jag , jag har längtat efter att få den. Behöver den mer än nått annat.
Den är en present från min älskade make . Han köpte den åt mej innan vi åkte till Småland men den kom först nu. Han köpte , om än motvilligt en åt sej själv också. Han tyckte inte han behövde en men jag tyckte det. han blir ju inte yngre precis och har också ryggproblem, om än lindriga ännu men ändå. Och i morse då han steg upp för att åka till jobbet så sa han att han sovit otroligt bra i nya sängen, bättre än på länge.
Och det är samma för mej. Jag sov som en liten prinsessa. Hittade rätt sovläge och kunde ligga avslappnat trots att jag hade jätteont inatt. Skönast är att ha lite höjd under huvudet känner jag och på dan då jag ligger i sängen höjer jag även upp under benen och får då ett bra viloläge som känns bra. Kan ha lite mindre med kuddar nu då jag kan höja där också.
Så jag är verkligen salig över min present. Vilken tur jag har som har en sån omtänksam och snäll make♥♥.

Men vovven hon gillar den inte. Den är för hög för att hon ska kunna hoppa upp själv . Och då man lyfter upp henne nosar hon misstänksamt runt. Sen om jag kör motorn och höjer upp nån ände då sitter hon och lyssnar med huvudet på sned och ser konfunderad ut. Till slut hoppar hon ner och går till en fåtölj istället. Tycker nog det var en underlig säng vi skaffat. Men hon sov i alla fall till slut som vanlig bakom min rygg.
Och så länge jag inte kör motorn är hon nöjd. Men hon vänjer väl sej. Men hon är en sån hund som inte gillar konstiga ljud. Sånt hon inte vet vad det är .
Lilla söta Tessan som är så nervös.

Vi tog oss en morgonrunda idag med Tessan. Har ju varit lite dåligt med det på sista tiden pga av regnet och för att vovven mått dåligt. Var skönt om än lite tungt för benet tog väldigt ont. Träning känns ännu och det är tyvärr inte träningsvärk jag känner. För det sitter inte i musklerna utan det är nervsmärtan som inte gillad mitt bassängpass igår. Men skam den som ger sej.
Ont skall med ont fördrivas....har jag för mej man brukar säga . Och det är väl så jag ser det. Om jag ska vänta till det slutar ta ont får jag vänta för alltid. För smärtan, den kommer aldrig försvinna. Den kan bara var mer och mindre.
Nu hoppas jag vi kan komma igång igen och att vädret är så det går. För tyvärr så är det ju även vädret som ställer till det för mej. Jag har ju sån vädersmärta om det är lågtryck och då funkar ingenting.
Så nu vill jag ha en fin höst med lagom temp och inget regn så jag kan ta min dagliga runda och sen få gå på mina badpass. Och sen hoppas jag att min nya säng ska göra min nattsömn och min dagvila skönare och att jag då också får mindre smärta av det.
Mycket önskning och man kan ju hoppas alltid. Hoppet är ju det sista en människa tappar. sägs det