Solsken, i alla fall ute...äntligen.

Äntligen får man se lite sol igen. Var en riktigt skön promenad för en gång skull. Igår regnade och var kallt, som resten av september. Men idag blev det ljust ute och solen tittade fram. Nästan så man blev förvånad.Var ju ett tag sen sist. Men det var ett kärt återseende. Jag tog en runda med Tessan och det var så härligt.
Men ryggen tyckte inte det. Den har inte hämtat sej ännu sen måndagens bad. Bråkar och krampar. Hugger och nyper. Vad har jag gjort för ont?????

Sen fick jag ju för mej igår att jag skulle klippa till gardintyget jag fått och som jag ska ha i köket. Tänkte jag skulle klippa det färdigt så Sara som lovat sy det skulle slippa den grejen. Ingen bra ide då den arbetsställningen inte var bra alls. Men envis som jag är så gjorde jag det. Jag ville vara snäll och förbereda så hon får det lättare. Nu då hon är så snäll att hon lovat sy åt mej. Idiotiskt så här efteråt men nu är det gjort .

Men en sån dag som idag så struntar jag i smärtan och går ändå. Det gör jag ju för det mesta , på gott och ont. Men jag kan ju inte ge upp. Gör det mellan varven men reser mej upp igen . Vill ju ha ett liv också. Kan ju inte BARA ligga här och ruttna.
Visst, jag har mindre ont om jag ger fan i allt och bara stannar i sängen. Men vem vill leva så????
Nu då det blivit finare väder så minskar i alla fall vädersmärtan. Den är så intensiv att man blir tokig. Så även om jag har smärta nu också så är vädersmärtan lindrigare. Alltid nått att glädjas åt.

Sen är det ju helg också. Ingen stor grej egentligen men lite god mat och dryck blir det alltid. Sen hoppas jag mina barnbarn kommer förbi . Har inte sett dom på två veckor nu då dom varit krassliga. Längtar efter dom. Mina små änglar som ger mej så mycket glädje och ork. Bättre smärtmedicin finns inte. ♥♥♥

Regn,storm och bastu!!!!

Vilket väder idag , IGEN, inte oväntat för förra veckan var lika ruggig. Men idag stormar det så grejer flyger där ute. Såg nyss grannens soptunnor blåsa omkull. Kyligt också. Men en sån där rå kyla. Fuktig och otäck som går in i märg och ben. I alla fall min ben!! Mina ben är som istappar och fötterna likaså. Sen vädersmärtan på det. Låter väl som en bra kombination för tortyr.

Igår var jag och hade mitt badpass som förstås gick åt skogen, jag tog i lite för mycket. Var lite för duktig, som vanligt alltså. Var tvungen avsluta redan efter 20 minuter , passet är 30 minuter, för då smärtade det rejält bak på ländryggen. Som om nån stuckit in en kniv där. Pratade lite med den sjukgymnast som var där och han tyckte jag skulle avsluta där och ta det lugnt till nästa vecka. Jag gjorde ju bara mina övningar jag fått av min sjukgymnast men jag trappade upp lite grann. Istället för en boll tog jag två och det blev genast tyngre. Gick en gång, gick två och tre ggr men fjärde gången högg det till. Testade då lite försiktigt två andra övningar men det högg hela tiden.
Var nog för tidigt att trappa upp , men det går ju sååååå sakta. Kommer ju inte framåt. Skit också, vad jag blir trött på det här.
Sedan efter badet skulle jag vänta på Veronica som var på AF och hon skulle köra mej hem. Men där tog det tid, som vanligt, så jag beslutade mej för att ta bussen hem.
Kände att valet mellan att irra runt på stan och skumpa i en buss hem var enkelt. Det fick bli bussen. Synd bara att dom inte är lika artiga här som i London. I London var det alltid ledigt på handikapplatserna, och var det inte det så flyttade dom sej så jag fick sitta. Finns inte här. På platserna som är för dom med käpp och kryckor att fyra ungdomar och dom flyttade minsann inte på sej. En dam som satt på en annan stol lämnade däremot genast plats åt mej med mina kryckor. Och hon hjälpte mej även med ryggsäcken. Så sitta fick jag men inte på dom platser som är lite högre och avsedda för såna som jag. Besviken blir man för jag såg ju hur dom tittade då jag krånglade mej fram med kryckor och allt.
Väl i Sunderbyn var det en bra bit att gå från busshållplatsen. Jag var helt slut då jag kom hem. Det är tungt gå så lång sträcka med enbart kryckor. Om jag haft rullatorn med hade det gått betydligt lättare. Nu blev det inte så och visst jag kom hem. Men det smärtade så otroligt i ryggen och benet att jag stapplade i säng direkt. Värmedyna och en näve piller för att försöka slappna av.
Veronica kom först hem efter ytterligare en timme så det var ändå tur att jag kom mej hem med bussen trots allt.

Smärtan i benet och ryggen blev inte bättre idag heller. Vädret är ju också min fiende vad gäller smärtan. Så det blev dubbelt upp.
Kylan är inget vidare heller. Pga av vinden så har vi bara 18 grader inne och jag höll på frysa ihjäl. Satte på bastun och tog ett hett bad där. Men det hjälpte inte helt. Underbenen och fötterna vägrade bli varma. Tog då en het dusch för att få mer värme men inte det heller hjälpte.

Så nu ligger jag här och surar och fryser. Har tjocka sockor och varma tofflor på fötterna . Ylle-benvärmarna på benen och sen en tjock filt på det. Ändå är benen och fossingarna kalla. Fy fasen vad trist det är . Ont och kramp i benen och foten. Humöret i botten och vädret uselt. Vilken dålig dag idag. BLÄÄÄ

Vilken vecka det blev!!!

Denna vecka bestod av många aktiviteter. Jag som annars gör "ingenting" Hade fullt upp för en gång skull. Roligt men smärtsamt. Tar på rygg och ben att ha skoj. Men lite får man offra sej :/.
Började ju med busstur måndag och tisdag surströmmingsfest.

Sen onsdag då for jag och Sara till IKEA.
Där blev det en heldag. Oj vad det var roligt. Att få gå runt och fynda och titta utan att ha karlar med sej. Det är härligt det. Ingen som stressar en och ingen som tycker "behöver vi verkligen det här". Vi hade så trevligt, Sara är sån mysig tjej och gillar liksom jag att titta och fynda. En helt perfekt dag om än lite dyr. Kom väl hem med lite mer än vad listan sa men vad gör det om hundra år =). Den turnén gör jag gärna om igen. Utan karlar då också. IKEA är ingenting för dom. Kanske vi hinner dit en sväng till innan jul.

Torsdag blev en dag hemma men då fixade jag tårta till fredag som vi skulle ha för att uppvakta pappa med . Blev även en äppelkaka i långpannan.
Har ju inte haft en chans till promenad i veckan då det regnat , regnat och åter regnat. Så då tänkte jag att baka var en bra ide. Ryggen tyckte förstås inte det men jag vann. Efteråt vann ryggen och smärtan blev så där jobbig som den blir i regnväder.
Blir såååå less på det. Ingenting kan man göra utan att smärtan däckar en efteråt. Inte ens min starkaste tablett biter på vädersmärtan. Och att bara ligga och göra ingenting går bara inte. Smärtan kryper och river i en så man kan helt enkelt inte ligga still. Då passar det bra med promenader men i brist på det blev det baka. Inte lika bra men det distraherar en i en liten stund i alla fall.

Fredag kväll så for vi till Kallax för att fira pappa och äta tårtan jag gjort. Han fyllde ju år torsdag men då var han på hockey så vi tog det fredag i stället. Han fyllde 82 år. Pigg för sin ålder kan man nog säga. mer alert än jag för det mesta. Tänk att han varit i skogen en hel vecka på älgjakt. Inte illa för en 82-åring. Jag skulle aldrig kunna ens gå i skogen. Tror inte det funkar. Man kan ju inte ta sej fram i skog och mark med rullator. =)

Idag blev det hundvård. Bad och tassklippning . Veronica badade henne och jag fönade och kammade. Fluffig pudel blev det .
Och faktiskt också en promenad. Äntligen en dag utan regn. Men det var kyligt. Jag hade alldeles för lite på benen. Dom blev kalla och smärtade hela sista biten. Krampade och bråkade som det brukar då jag blir kall. Om det blir promenad i morgon blir det till att ta fram täckbyxorna. Kan inte bli så där kall.
Nu blir det en stilla helg resten av veckan hoppas jag. Måste få hämta mej lite från alla bravader under veckan. Men det var länge sedan jag tyckt att en vecka gått så fort. Ett litet avbrott i den annars så trista tillvaron. Stirra i taket i sovrummet hinner jag nog med resten av året .

Middag med ugnsstekt lax och ugnsstekta potatishalvor. Ett gott glas vin till och jag kan slappna av, förhoppningsvis.

Surströmming och sill

Så var första träffen på PRO avklarad. Surströmmingsfest och allt. Jag äter ju inte sur fisk men det fanns sill. Gillar inte det heller speciellt men hellre det än strömmingen. Var ju mest där för umgänget skull inte för maten. Var trevligt och mycket folk. Ca 40 personer så det var surrigt värre. Jag var helt klart yngst. Men trots att de flesta var minst 15-20 år äldre så kände jag många. Flera av dom har jag jobbat med , både längre och kortare tid. Så det var en trevlig stund med lite annat än sitta hemma och stirra i taket.
Speciellt nu som vädret var riktig uselt idag. Regnet vräkte ner och jag som tänkt försöka ta mej med bussen till stan fjäskade med Henrik så han skulle smita hem och skjutsa mej. Hade ju blivit så blöt annars. Går ju inte hålla paraply då man har rullator.
Men som sagt det var en trevlig stund och roligt att träffa lite nytt folk och få surra lite. Ska nog gå fler gånger då det är sammankomster.

På tal om buss så åkte jag faktiskt det igår till min sjukgymnastik. Var som tvungen för Veronica jobbar också och kunde inte köra mej. var en liten utmaning då jag inte åkt med rullatorn förr. Men det gick bra att ta sej ombord då chauffören sänkte ner så det gick lätt att bara rulla på. Var redan upptaget på vagnsplatsen så jag fick fälla ihop min rullator men det gick ändå. Största problemet var faktiskt att sitta. Sätena var alldeles för låga. Vet inte om det är högre säten i bussarna i London för där upplevde jag inte det. Var riktigt smärtsamt att sitta. Men stå hade inte gått heller då min balans är så usel. Så det var bara vackert sitta ner och försöka glömma bort hur ont det gjorde. Var en ren lättnad då vi var framme så pass snabbt , redan efter 25 minuter men det kändes. Vet heller inte om alla bussar har den möjligheten att dom kan sänka ner sidan så det går lätt att rulla på. Men nu har jag testat i alla fall och jag kom fram om än smärtsamt medveten om att jag suttit illa. Får nog försöka ta med min sittdyna om jag blir tvungen åka buss fler gånger. Men då blir det bara mer att släpa på . Hade redan ryggsäcken och kryckorna fäst på rullatorn så var jag skull fästa den vet jag inte. Måste ju ha den så jag kan använda den då jag ska sitta. Tål att tänka på, kan ju blir fler bussresor vem vet.
Är ju van att ha nån som kör mej , men nu då Veronica jobbar så är det inte alltid självklart att det finns den möjligheten. Men nu vet jag ju att jag kommer ombord och det har varit en fundering jag haft. Sen får jag väl lösa sittdelen eftersom.

Imorgon blir det en tur till IKEA med Sara. Vi ska dit och slösa lite pengar. Kul för jag har inte varit där på två år nu så det är dags. Alltid fyndar man nått. Har en lite lista över vad jag ska kolla på så får vi se vad som inhandlas.

Barndop och solsken♥

Vilken härlig helg det blev. Solen sken och det var riktigt härligt höstväder. Friskt och skönt på promenaden. Det här vädret gör underverk för humöret som inte varit på topp precis i regnet. Smärtan, vädersmärtan blir lindrigare och jag har visserligen ont men inte den jobbiga vädersmärtan. Sen att solen skiner också det gör att man blir gladare och orkar kämpa mer.

Helgen började med dop. Lilla söta Molly♥ skulle döpas. Vi skulle vara hos Helenas mamma och pappa så det blev ett vackert hemmadop. Molly i den gamla dopklänningen från 1953 och dopskålen från samma år fick vara dopfunt. Molly var snäll och glad hela tiden och hade inget emot att bli blöt om huvudet. Hon är så glad och söt . Inte rädd för nån , ännu. Viggo var lite allvarlig under själva dopet. Lite fundersam över vad prästen skulle göra med lillasyster. Men allt löpte fint och det var så vackert. Alltid lite speciellt med dop. Inte för att jag är särskilt religiös men jag gillar just den biten. Hör som till.

Efteråt blev det mat. Helenas mamma hade gjort en riktigt god buffé med både kött och fisk. Hembakat tunnbröd och supergoda såser. Mitt bidrag blev två chokladtårtor och muffins till Viggo. Var en riktigt trevlig samvaro. Lagom med folk, mest dom närmaste.
Tråkigt bara att pappa inte kunde komma pga älgjakten.
Men Henriks mamma, 87 år gammal , hon kom och vi fick i alla fall en bild med fyra generationer. Helenas farmor var heller inte med för hon var inte så pigg, 94 år gammal som hon är. Men det kanske kan bli fler tillfällen för att få ihop fyra generationer med dom också.

Söndagen sen blev en härlig , solig dag som vi bara slappade. Min rygg behövde vila så jag kan gå på mitt bad imorgon.
Sen har jag ju min första PRO-träff på tisdag. Tänk att man är så gammal att man gått med i PRO. :-) Nåja såå gammal är jag ju inte riktigt men jag är ju sjukpensionär och i handels PRO får även sjukpensionärer vara med, oavsett ålder. Jag lär väl vara yngst , men det gör inget. Mina arbetskamrater är ju med där och det är ju dom jag vill träffa. Det är ju dom jag jobbat med under mina arbetsår och jag var alltid yngst då med .

Vännerna är bäst ♥♥

Igår var det dagen D. Mina fina , underbara vänner från mitt arbete kom hit och hälsade på. Jag hade bjudit hit dom för att få bjuda på lite gott att äta och dricka. Det blev smörgåstårta som Veronica gjort och blåbärscheesecake som jag gjort. Sen drack vi lite vin och hade trevligt. Skrattade, pratade och myste. Det var länge sedan jag haft så roligt och trevligt. Jag är så glad och tacksam för att dom ville komma. Det betyder så mycket för mej.

Det är såna gånger jag känner att jag verkligen saknar umgänget och den sociala samvaron. Känner att jag mår så gott av att få träffas och surra av sej lite med andra än familjen. Har så lite umgänge numera pga att jag inte orkar åka nånstans för att jag jämnt har så ont.
Men ibland är det värt att ta smärtan för att få den sociala biten. Såna gånger är det värt varje liten eller stor smärta . Jag behöver få träffa dom och det njuter jag sen av i flera dagar trots att smärtan blir värre för ett tag.

Natten var tuff förstås , men vad gör det en sån här gång. Vet ju om vad det beror på och som sagt , det var värt det tusen gånger om. Längtar redan till nästa gång vi kan träffas. Hoppas det inte dröjer allt för länge. Det är dom enda vänner jag har kvar sedan min skada.

Pga att jag inte orkar fara till folk så har jag tappat många vänner och bekanta. Alla förstår inte vilken uppoffring jag måste ta till för att klara av att umgås. Att jag efteråt får så mycket smärta att det ibland inte känns värt att genomföra det.
Jag är tvungen välja om jag tycker det är värt det.

Och med mina kära arbetskamrater är det alltid värt det. Jag vet att dom förstår och att dom stöttar mej . Att dom bryr sej om mej och att dom inte stöter bort mej för att jag inte är som förr. Jag har ju inte jobbat med dom på 7 år nu och ändå kommer dom ihåg mej. Dom betyder så mycket för mej och jag är så glad att dom finns.
Tack snälla goa vänner för att ni kom och gjorde det till en underbar kväll♥♥

Nu blir det några dagars stilla vila för på lördag är det dop och det måste jag klara av. Lilla Molly♥ ska äntligen döpas, hon blir jag snart 5 månader så det är på tiden.
Som tur är så håller Richards svärmor i det den här gången så det blir inte så jobbigt för mej. Känns bra då man inte är riktigt i form.
(Om jag nu nånsin kan säga att jag är "i form" .)

Tråkigt bara att pappa inte kan komma då dom fortfarande håller på med älgjakten. Eftersom dom bara har fått en älg ännu så åker dom iväg till Germandön igen på fredag och blir där till på söndag. Och därför missar han dopet. Men det är inget att göra åt då det är den här veckan dom alla kan jaga , även dom som jobbar fortfarande. Och självklart så måste ju gamle far få vara med då han nu orkar och vill det, sina 82 år till trots.

Tax och älgjakt

Så var det älgjakt igen , och med den följer Ruff . Han ska vara här under tiden pappa är i skogen och då blir det livat i luckan. Tessan är inte särskilt förtjust i inkräktaren på hennes revir. Det är hon ju inte på hans revir heller förstås, den lilla bitchen =) Men han kan inte vara med på älgjakten så då får han vara här under tiden. Det brukar gå bar fast det blir rätt "skälligt" kan man nog säga. Tur man han vattensprutan att ta till .Det är vad som funkar för att få tyst på honom.
Det första vi tog itu med igår kväll var hans lurviga päls. Han såg inte vacker ut precis. Alldeles lockig, inte ska en strävhårig tax se ut så.
När vi väl fick upp honom på trimbordet gick det bra. Det var bara köra med maskinen och vips så var han snygg igen. Men han gillar det inte. Han gillar egentligen ingen hundvård, morrar missnöjt men vi bryr oss inte. Vet att han bara är sur, inte arg.
Tog ändå nästan 45 minuter att klippa honom. Veronica är den som får hålla fast honom , då han är så stark och jag får klippa. Orkar inte hålla fast honom själv. Självklart var det inte alls bra för ryggen.
Har väldigt ont idag men det var en nödvändighet att fixa till honom. Eftersom jag är allergisk så funkar det bättre med en ren och ny trimmad hund som inte fäller så mycket . Men nu är det gjort och det känns skönt om än ont.
Den här gången i alla fall.

Blev att baka lite också. Hade ägg som höll på gå ut så det blev både muffins och två chokladtårtor som ska vara till dopet nästa lördag.
Hade ju lika ont så det var bara fortsätta i samma spår.

Däremot så skippade jag rundan idag då jag kände att jag nog inte klarar den idag. Hade nog slutat med "bärgning" ;-). Alltså med att Verran fått hämta mej med bil eller skottkärra som Henrik brukar föreslå =)
Så Veronica fick gå med Ruff istället. Och Tessan blev skitsur . Hon ville ju också med. Men att gå med båda samtidigt, det går inte alls.
Vi , jag och Henrik provade det igår och då höll vi ändå i varsin hund. Jag hade Tessan fäst i rullatorn och Henrik hade Ruff. Men dom tävlade hela tiden om vem som skulle gå först så det var ingen trevlig promenad. Två starka viljor och ingen som ger sej. Så det blir till att gå med dom var för sej. Men eftersom jag inte orkade gå idag blev det Tessan som fick stå över. Hon hade ändå blivit så smutsig då det småregnade hela tiden.

Helgen i övrigt blir lugn och stillsam. Om man nu bortser från allt vi redan gjort. =)
Henrik jobbar hela helgen så han är hemma först 17,30 och då är det ju middag och sen Tv. Fast så gör vi ju annars också. Inga utsvävningar här . Orkar ju tyvärr inte det.
Men jag har ju nått skoj till veckan i alla fall. Då kommer mina vänner från jobbet och det ser jag fram emot med glädje. Ska ta det piano nu så jag är i bra form . I alla fall bättre än idag. Jag är ju expert på att förstöra innan, men om man vill nått extra mycket så brukar det gå ändå.
Blir en middag med ugnsstekt fläsk-ytterfile, svampsås och ett gott glas rött till. Då är man på G igen.

Läste förresten i tidningen att "medelålders" tanter ska ta ett glas varje dag för att må bra och att det sen ska göra en friskare då man blir gammal eller kanske äldre det heter.
Så då behöver man inte skämmas för att man tar ett glas till fredag- och lördagsmiddagen ;-)

Skitväder och skitont =(

Veckan har inte varit toppen precis. Började bra men blev inget vidare sedan.
Måndag var det bad och det gick hyfsat. Tyckte jag kunde stå rätt stilla i mina övningar. Har tidigare bara tippat bakåt i mina försök att stärka musklerna runt mage och rygg. Men i måndags kunde jag göra nån övning utan att tippa. Ett steg i rätt riktning kändes det som då.
Efter badet var det dags för frisör-besök och fixa de små grå. Behövdes verkligen, jag har rätt grått hår under all färg. Och sen var håret långt nu i jämförelse med då jag klippte bort allt hår för 8 veckor sen. Kändes väldigt vildvuxet. Konstigt att ju kortare frisyr så känns det långt fortare. Så då blev det att sitta i frisörstolen drygt 1,5 timme och det kändes.
Var väl inte världens smartaste att ta sjukgymnastik just före men jag vill hålla jämnt intervall på träningen så nu blev det så. Och visst har jag nu fått äta upp det. Natten mot tisdagen var hemsk. jag sov knappt alls. Benet tar så ini he****te ont att jag inte kunde slappna av alls.
Visst det var väntat och jag har bara mej själv att skylla på. Man borde idiotförklaras. Gör om det gång på gång. Vet hur det slutar varje gång och ändå gör jag om det.
Sedan då vädret också är på lågtryck så har jag vädersmärtor också. Kaka på kaka kan man säga. Bara gräva ner sej i en grop och aldrig stiga upp mer.
Nä kanske lite drastiskt men just nu är smärtan olidlig och ingen tablett hjälper. Endast om jag tar starkaste och den vill jag helst låta bli. Är min reservtablett men ibland får jag falla till föga och stoppa i mej den.
Eller också får jag ta mej ett "stort" glas rött vin. Det brukar i alla fall få mej att slappna av.

En glädjande sak blev det den här veckan då jag fått ihop mitt gamla jobbgång till att komma hit nästa vecka. Jag har ringt runt och fick till slut en dag som alla kunde komma. Längtar så. Det är så roligt att träffa dom och få umgås lite. Jag saknar dom så och nu har fler än jag slutat jobba så jag hoppas vi kan ses oftare. Brukar inte vara lätt att få ihop alla 5 men det lyckades till slut. Tack vare Vivans hjälp så pusslade vi ihop en kväll . Ser verkligen fram emot det.

En annan trevlig händelse vara att svägerskan ringde och hade lite jobb i några dagar åt Veronica . Jättebra då hon bara går och väntar på att få bli inskriven i Ungdomsgarantin. Mycket bättre få jobba på riktigt och få riktig lön. Bra att få prova på nått då hon inte vet vad hon vill egentligen. Hon var också glad och nöjd. Kände att det ska bli kul att få nått att göra . Kanske kan det leda till mer jobb framöver. Hoppas det.

Så nu ska veckan som är kvar bli en vilotid så jag kommer igen. Vet att minst ont har jag då jag gör ingenting alls. Men så kan man ju inte leva. Måste göra lite i alla fall. Måste hitta en balans så det funkar utan all för mycket smärta. Inte lätt och jag har kämpat i motvind så många år och inte lärt mej ännu. Bakslag på bakslag. Jag vill för mycket och kan för lite. Eller kan är väl inte rätt ord...jag kan men borde inte kanske man ska säga. Men leva måste man annars blir man ju helt galen. Känner maj nog galen som det är.
Det var det som var så bar med Qigongen varje fredag. Då kom jag i balans för en stund. Hittade en avslappning som funkade för en stund och hittade ny energi att kämpa. Nu blev det ju ingen Qigong i höst och jag saknar det så. Hoppas dom ändrar sej och startar upp det igen.

Lördagsbio !!

Lördag idag och dags för biobesök. Vi ska gå och se Jägarna 2. Blir trevligt . Alltid kul att se film på bio. En speciell upplevelse. Som en annan grej att se film på bio istället för TV. Vi har sett förra Jägaren filmen då den gick på bio så nu är det dags igen. Sparade mej därför från promenaden då mitt ben inte är så snällt.
Det bråkar sen vi bakade lite bulla häromdagen. Inte smart men nu är det gjort. Var egentligen Veronica som skulle baka men som vanligt kan jag inte låta bli. Kavla , som är det sämsta för ryggen, blev det att jag gjorde. Tyckte jag kunde det bättre, vilket ju inte är sant , för visst kan hon kavla också. Men mamma kan ju bäst :-)

Igår lät jag också bli promenaden eftersom jag hade ännu ondare då och sen skulle barnbarnen komma förbi och det kan man ju inte missa. Måste ju orka vara med dom också då dom kommer. Livets mening kan man säga. Viggo han är ju världens charmigaste kille. Kommer in genom dörren med ett glatt " hej , det är bara jag". Sen brukar han fråga om jag har ont i ryggen. Han är så förståndig den killen. Han är solstrålen♥ i mitt liv och betyder så mycket för mitt välbefinnande Livets efterrätt med andra ord. Molly var förstås också med, världens sötaste lilla gosiga tjej. Glad hon med . Hon är nu 4 månader och vill vara med. Lite för mycket kan nog Viggo tycka ibland men det funkar bra. Bara han får vara med också så accepterar han det. Blev lite sotis då farfar höll ett tag i Molly och klämde sej emellan , det är ju hans farfar först ;-). Jag får ha Molly utan protest bara jag är med honom också. Då vi satt på sängen fick jag båda barnen i famnen och det gick det med. Man vill ju räcka till för båda och just nu är Viggo viktigast för han förstår mest. Fast jag älskar dom båda lika mycket , farmors små godingar ♥♥

Ska nu försöka få ihop mina gamla arbetskamrater till en liten träff här hos mej. Hade tänkt få bjuda på lite smörgåstårta men har ännu bara fått tag i en av dom. Ska ringa igen till veckan och få ihop ett gäng. Skulle vara trevligt och jag vill bjuda lite för den uppvaktning jag fick.

Sedan har jag ju tagit steget in i pensionärsvärlden på riktigt. Jag har gått med i Handels PRO förening. Dom har en egen och jag är ju pensionärsmedlem där och tänkte det kunde vara trevligt att ha nått att gå på nån gång då det kanske passar och jag orkar. Skulle behöva det men som sagt vi får se hur mycket jag kan gå på. Är ju inget jag kan förutspå men som sagt , går det så går det.
Fast det kändes lite som definitivt ett kliv in i pensionärsvärlden. Som om jag blev 15 år äldre i ett nafs. Visst kroppen är nog äldre och knoppen också ibland.
Men man är väl inte äldre än man gör sej i alla fall. Fast det ska bli kul att gå , tror jag kan känna en del är och jag vet ju några av mina arbetskamrater som är med.
Nu har jag ju tagit steget att bli medlem och det är första delen. Sen får vi se om det blir nått av det. Hoppas det i alla fall. Ordföranden verkade då så positiv och glad då jag pratade med henne och hon önskade mej välkommen.

Middag idag med Andreas och Sara . Andreas var här på dan så jag sa att om dom vill kan dom äta med oss. Har alltid så gott om mat, gör alltid för stora satser. Men då är det så kul att dom gärna kommer och äter med oss. Jag gillar att få bjuda på mat och det är så trevligt med middagssällskap.
Idag blir det fläskfile-gryta med lök, bacon och champinjon. Skivad potatis till och ett gott glas rödvin. Så man är avslappnad och nöjd till bion : )