Tessan...stackars lilla vovve♥

En tuff och jobbig helg till ända och så blir det bara värre =(.
Tessan blev opererad förra torsdagen och då vi hämtade hem henne på kvällen skrek hon av smärta så fort vi rörde henne. Vi höll inte på att få henne in i bilen ens. Och sen ut ur bilen , samma problem. Vi löste det med en skiva som gick direkt upp på bron , så det inte skulle slita i såret. Hon är ju kastrerad nu och har ett 7-8 cm långt snitt under magen. Självklart tar det ont.

Men det var bara början på en tuff tid. Första natten, natten mot fredag sov jag med henne på en madrass på golvet och hon hade jätte svårt ligga still. Vände och vred på sej och klättrade på mej. Ville vara nära fast den dumma plasttratten tog emot överallt. Vi fick gå ut flera ggr på natten och till slut blev hon illamående och spydde , på mattan förstås!!
På morgonen sen verkade det lite bättre och hon fick till och med lite aptit. Fick även sin smärtstillande medicin som hon ska ha i 7 dagar.
Hon såg rätt pigg ut trots allt så då kvällen kom fick hon komma upp i sängen igen. Nu fick vi röra i henne så vi kunde lyfta upp henne. Spände fast henne i ett koppel så hon inte skulle hoppa ner själv då vi sov. Blev en lugn natt .
Lördagen gick också hyfsat och hon åt lite grann. Fick sin medicin då också och allt såg okej ut.
Natten var lite oroligare men vi behövde inte gå ut i alla fall.
Söndag var stillsam. Tessan låg mest hela dan och blev mindre glad i maten ju längre dan gick. på kvällssidan fick hon diarre .
Sen natten...då var det ut och in hela tiden. Hon ville ut minst en gång varje timme. Så nån sömn blev det då inte.
Morgonen då blev det än värre...hon började kräkas också.
Fick tag i en veterinär som sa att det var bara sluta med smärtstillande för att det var sannolikt den som gjorde henne så dålig. Och sa också att om det inte ger sej och hon får allt för ont så skulle dom titta om hon måste få nått annat smärtlindrande.
Och vi som trodde vi gjort nått bra som lät kastrera henne. Att hon i längden ska tjäna på det känns som långsökt just nu. Nu får vi hoppas det vänder....hon har i alla fall inte kräkts på 4 timmar nu. Så vi håller tummarna.

Tog även ett tungt beslut idag. Bestämde mej för att lägga ner bassängträningen för ett tag. Har funderat hit och dit i flera veckor nu hur jag ska göra. Det ger mej inte särskilt mycket nu förutom mer smärta. Inte känns det lika kul heller som då jag gick Qigong-gruppen. Känner mej inte mentalt motiverad då det alltid blir så tungt efteråt. Sover aldrig natten efteråt och är oftast tvungen avstå promenaden dan därpå. Det tar alldeles för ont i benet då. Visst , jag är van det brukar bli lite värre av aktivitet men inte så här. Sjukgymnastik ska ju hjälpa inte stjälpa. Tror att då jag gick i gruppen så hade det en stor social funktion också och då var man mer motiverad att stå ut med smärtan efteråt. Nu tycker jag inte den sociala samvaron ger mej nått. Bara en samling olika personer varje gång så man känner ingen närmare som vi som gick i gruppen gjorde. Synd bara att vi inte hållit kontakten. Blir ju oftast så , man säger att man ska ses men sen blir det aldrig. Tråkigt.

Bara nu vovven hämtar sej och kommer tillbaka till sitt glada och mysiga jag igen så vi kan komma oss iväg på dagliga rundor tillsammans igen. Nu får jag försöka gå själv i fyra veckor då hon inte får gå förrän då. Jag hoppas bara att hon tillfrisknar fort för hon är ingen glad vovve just nu. Ligger bara och ser allmänt ledsen ut. Min söta lilla Tessan. Som inte förstår vad vi hittat på med henne.

Frisör, Gossip och veterinär !!!

Oj vad denna vecka blev händelserik helt plötsligt. en del var planerat , annat inte.

Började med frisören i måndags. Jag med både klippning och färgning.
Kan ju inte vara grå. Och vad säger maken då man kommer hem. "har du färgat grått".
Gissa om jag hade lust slå honom med kryckan!!
Gjorde ju håret i två färger , en mörk och en ljusare. Men grått, nej det är det då inte alls. Det var ju det jag färgade över. Tror han behöver nya glasögon =)
Veronica , hon bara klippte sej. Hon brukar inte färga eller nått sånt .

Tisdag blev det veterinären med Tessan. Var ett återbesök med koll av levervärden och lite annat. Sen också en vaccination, den som tas vart tredje år.
Veterinären ville sen att vi skulle fundera på att kastrera Tessan. Det eftersom hon alltid blir sjuk i samband med löp. Ho är ju alltid en "sjuk" hund men då hon löper blir hon ännu sjukare. Med medicinhöjning som följd. Han menar att om hon slapp löpet skulle hon slippa den biten. För hon står redan på en dos cortison som tyvärr påverkar immunförsvaret och livslängden. Och varje gång vi då sen höjer dosen som vid löp så försämrar vi henne ytterligare. Ett dilemma , pest eller kolera, minst sagt. Så vi bestämde då att vi funderar på saken och det har vi nu gjort.
Så nu är det bestämt att hon opereras imorgon. Känns väl sädär. Men samtidigt är det bra få det gjort nu innan hon ska löpa. För nu , innan löpet så mår hon ju bra, så bra det nu går. Undra om man ska kunna sova inatt???
Vi ska lämna henne imorgon kl 8 och får sen hämta hem henne på eftermiddagen. Skönt i alla fall att vi får hem henne samma dag. Hon är så rädd för främlingar att jag tror hon blir olycklig annars. Min älskade lilla pudeltjej♥.

I morse blev det en tidig morgon för mej. Jag skulle vara i stan redan kl 9 och jag skulle ta bussen.
Detta för att Veronica skulle slippa köra fram och tillbaka 2 ggr. Men hon körde meg till busshållplatsen så jag slapp ta rullatorn.
Jag skulle alltså till stan och gå på en ansiktsbehandling. Spännande kändes det.

Väl framme på det som heter GOSSIP, som ligger precis vid busshållplatsen så det var perfekt för mej, så gick jag in och där kom sen en tjej och hämtade mej. Jag fick gå in på ett rum där det var en behandlingsbrits. Fick ta av mej på överkroppen och ta bort halsband och glasögon. Efter det fick jag lägga mej ner och hon bäddade in mej i varma handdukar. Fick sen ligga där under den tid som hon skulle behandla mej. Hon började med en massage. Ansiktet , axlarna , nacken och en bit på armarna och dekolletaget ( heter det så???) Det var superskönt. Hon höll på en bra stund och sen blev det rengöring och peeling av ansiktet. Skönt det med. Alltid skönt att bli ompysslad. Sen blev det dags för ögonfransfärgning och ögonbrynsfärgning. Kändes lite konstigt då jag aldrig gjort nått sånt förr. Under tiden hon färgade så hade jag ånga som blåste in över ansiktet. Som att sitta i en ångbastu.
När färgningen var klar blev det lite pin. Plocka ögonbrynen är ju inte det skönaste precis. Men hon var duktig och det gick riktigt snabb och bra. Klämma lite porer blev det också. Allt annat än skönt. Men det blev skönt sen.
På det fick jag sen en speciell ansiktsmask av nått gel och som hon sen la ström på. Det kändes lite lustigt och pirrade i huden. Det skulle verka i 10-15 min och skulle rengöra på djupet. Efter det blev det ytterligare en skön massage och sen en skön ansiktskräm på detta.
Alltsammans tog dryg två timmar. Vad jag kände mej mjuk och len efteråt. Kändes riktigt lyxig och skönt. Var en upplevelse som jag gärna skulle tänka mej göra igen. Det är ju inte billigt men jag hade ju fått det i present så det var en riktig fin present. Tack för den mina kära arbetskolleger♥.

Intressant nu att se sej i spegeln och se sina ögonfransar färgade och bryn plockade och färgade. Precis lagom med färg . Ser inte "spacklat " ut utan mer uppiggande för ögonen. Jag som numera ser så dåligt att sminka mej , speciellt ögonfransarna, är helnöjd med resultatet. Just den biten med färgningen och plockning, den kommer jag nog att göra om då färgen avmattats och försvunnit.

Har även hunnit med ett sjukgymnast-bad i veckan. Men det är jag tveksam till om jag kan fortsätta med. Har knappt sovit alls inatt pga smärtan i benet. Får sån ilsken smärta på natten efter varje bad numera. Då jag endast gick på Qigong var det inte så illa. Då fick jag visserligen ont men inte så här ont. Ska nog ta ett snack med sjukgymnasten om huruvida det är lönt fortsätta med det. Inget kul då jag varje gång får sån smärta. Har ju redan nog med smärta utan att behöva få det värre. Skit också att det ska vara så här. ;-(

Vecka som varit.... ömsom sol, ömsom regn

En vecka till med regn och lite sol och så regn igen. Trött på vädret . Varför inte lite snö istället???
Skulle ljusa upp tillvaron lite. Humöret likaså.

Blev inställt bad i veckan då benet värkte som sjutton att det inte hade funkat. Sen har jag haft lite dåligt flås också i veckan ....inte orkat med rundan alls förrän de två sista dagarna. Vet inte varför men är lite förkyld.
Två dagar har jag avbrutit promenaden efter knappt halva sträckan då orken bar rann ut. En ren plåga ta sej hem. Men de sista dagarna har det funkat hyfsat ,men då börjar det förstås regna igen. Kom lite snöfall först men det gick snabbt över till regn och så var den glädjen borta. Och smärtan , vädersmärtan tillbaka.

Ett litet orosmoln kom också då vi fick vetskap om att Henriks bror åkt på en mindre hjärtinfarkt. Det slutade bra med en ballongvidgning och insatt stent. Han mår nu okej men är trött och just nu sjukskriven i 5 veckor framöver. Oron för släktskapet med maken finns ju där. Inte är han så mycket äldre heller....bara 6 år äldre än maken. Man vet ju att ärftligheten finns där. Nu ska ju maken gå hälsoskola på sitt jobb i 6 veckor så jag hoppas det kommer nått bra ur detta. Efter 31 år i samma yrke blir man rätt sliten.

Tog mej faktiskt tid och gjorde palt också i veckan. Blev så sugen. Bad Andreas och Sara också komma och äta då jag vet att dom gillar det. När man ändå kokar palt brukar det bli en jättegryta.
Och att få bjuda barnen på middag är alltid det jag tycker mycket om. Har sån tur att ha dom nära och få träffa dom ofta.
Gott var det om än potatisen var lite svår få ihop. Riktig vinterpotatis brukar funka bättre.

Sen blev det lite kakor också. Till pappa som han ska få på farsdag. Han gillar såna där småkakor som min mamma alltid bakade. Så jag och Veronica brukar baka några sorter till just farsdag.

Efter dessa bravader så mådde ju ryggen precis som väntat. Ont...så ini he***te ont men nu är det gjort.

Igår fick jag trevligt besök av mina små barnbarn och deras far. Alltid mysigt då då kommer hit. Molly var lite avvaktande först...tittade och studerade mej ingående innan hon sen blev som hon brukar , glad och charmig. Hon är ju 6 månader på måndag så hon börjar bli lite blyg. Men sen hon väl smält intrycken av sin gamla farmor så blev hon glad och skrattade och pratade för fullt. Hon är såååå SÖT♥♥-
Viggo , min favoritkille var som vanligt full rulle på. Vi lekte och pratade och hann med både det ena och andra. Han är ju så energisk att det är svårt hänga med för en gammal tant men det är roligt. Han ger mej så mycket energi att det räcker ett bra tag....farmors finaste lilla kille♥♥.
Han var även ett tag med Verran och tittade på spännande saker på hennes dator....hon hade lovat det förra veckan så det var bara hålla det.
Lite bus med farfar hann han också med.

Tänk om man fick lite grann av den energin. Då skulle man orka mycket , mycket mer.
Och som jag alltid säger....bättre smärtstillande medicin än mina barnbarn finns inte. Då glömmer man allt ont för en stund och bara är. ♥

Nu på morgonen så var jag än mer snorig. Kanske lite barnbaciller gjorde det värre än det redan var. Inte för att det gör nått. Dom är värd varje lite bacill .... farmors sötungar♥♥-

Till veckan har jag fullspäckat program.
Måndag frisören.
Tisdag veterinären på fm och bad em.
Onsdag Gossip, en ansiktsbehandling med ögonbrynsplock plock och färgning av fransar och bryn.
Så det blir till att vila nu så jag orkar sitta på allt detta.
Men vill man bli fin får man lida pin. =)

Efter regn kommer solsken...tror jag !!!

Efter massor med regn och lågtryck så blev det till slut sol igen. Härliga dagar med höstväder och ändå varmt och soligt. Bra för kroppen och för knoppen. Efter senaste tidens elände med vädersmärta och sånt så släppte det till slut. Blev "normal ont läge" för en stund.Humöret blir också bättre och man kommer sej ut. Promenaderna med hunden rullar på och jag kan igen.
Trodde jag!! Idag blev det tvärnit igen. Mitt under rundan så blev jag svag i benen och dem nästan vek sej. Knoppen blev snurrig och kändes som bomull. Vet inte vad som hände men vi vände om och jag kunde stappla mej hem. Med stor möda och mycket besvär. Tror jag fick nått sorts blod trycksfall eller nått. Hade rätt lågt blodtryck då jag kollade då vi kom hem men hade också rätt hög puls. Nått galet var det men efter vila en stund så känns det bättre.
Kan hända jag tog ut mej för mycket igår.

Hade ju barnbarnet här och han vill ha sin farmor med på allt möjligt. Och självklart är farmor med. Säger Viggo "kom ammo" så kommer farmor. Ont eller inte så kommer jag. Vill kanske mer än vad som är lämpligt men det tar jag. Viggo är det bästa som finns och jag behöver den tiden med honom. Vila får jag göra sen. Som idag till exempel.

Jag har fått för mej att buskarna som vi har runt altan ska bort. Så jag hade fått Veronica att börja med det. Är ju inte kapabel till annat än se på så det var vad jag gjort. Hon har hållit på i några dagar och igår fick hon hjälp av Richard med några buskar. Tur det för dom var stora och hade massor med rötter. Har ju funnits där i 23 år så.
Dom jobbade på och jag och Viggo pysslade med lite av varje. Tog väl några timmar så det blev lite vila för mej som annars mest ligger ner.
Sen blev det väl lite dåliga rörelser för den slitna kropp man besitter. Sparka boll och andra lekar är nog inte optimalt men roligt.

Måste ju få leva lite också. Visst det går ibland för en stund. Sen får man veta att man "lever" med besked. Men det var värt varje sekund. Viggo och hans lillasyster är det bästa som finns och dom betyder så mycket för mej. Min vitamin injektion som jag behöver mellan varven.

Men nu är buskarna uppgrävda och jag kan börja fantisera om hur jag ska ha det där till våren. Har vissa planer som Veronica ska hjälpa mej förverkliga. Få se vad de blir. Än så länge är det mest drömmar. Vill få nå nytt där som inte blir för svårskött med tanke på att jag inte kan trädgårdsarbete. Men drömma kan man ju och sen får det bli nått som funkar i verkligheten också.

Dåliga dagar och bra dagar .....

En dag som den här är en "dålig" dag . Vad är en dålig dag??? Ja en dag med smärta oavsett vad man gör. Man ligger ner och gör ingenting och smärtan river och sliter i ben och rygg. Man har svårt ligga still och inget hjälper. Tabletter av alla olika styrkor och annat, men inget funkar. Man står nästan inte ut.Det är en dålig dag.

En bra dag kan smärtan finnas där men lindras om man gör "ingenting". Man kan ta en tablett och känna hur smärtan avtar något och man kan ta sej en promenad och stå ut fast det gör ont för varje steg man tar. Men man står ut.

Läste några rader på en sida som sjukvården har. Där står så här om långvarig smärta //
Leva med smärta
Att acceptera är inte att ge upp.

Nästan alla drabbade ägnar i inledningsskedet lång tid åt att förneka
och dölja sitt lidande. Det syns ju inte utanpå.
Många gånger av rädsla för att uppfattas som gnälliga av omgivningen.

Ett värdigt liv trots smärtan.


Ett värdigt liv....vad är det???? Vad räknas som ett värdigt liv ????
Att kunna ta sej upp ur sängen???
Att kunna gå ut på promenad???
Att kunna träffa vänner och umgås trots smärtan ???
Att kunna vara allmänt social inom familjen ???

Allt det räknar jag som värdigt liv.
Kan det i små doser och med mycket möda.
Kan om jag ger mej fanken på det. Kan det om jag verkligen vill.
Och det har jag själv fått finna en balans av vad som är värt att offra sej för.
Vad som är värt mer smärta .
Vad som jag kan stå ut med trots smärtan.
Har än så länge kvar den orken att kämpa .
Har kvar den orken som gör att jag faktiskt har ett värdigt liv. Trots 10 års lidande och smärta. Man vänjer ju sej trots allt. Man accepterar det som det så fint heter, på gott och ont.
Men ge upp, det gör jag aldrig. Jag kämpar på varje dag i uppförsbacke och i motvind.

Det är därför jag kämpar på med sjukgymnastiken , trots att den oftast ger mej mer smärta.
Det är därför jag tar mina promenader med hunden trots att det tar ont.
Det är därför jag umgås med familj och vänner och kämpar att vara så social det går.
Kan ju inte bara lägga mej ner och inte göra absolut nånting.
Men jag gör ett val. Jag väljer vad som är värt och vad som inte är det. Men ett värdigt liv måste jag också få ha.

Vilken urladdning av elände det blev den här gången. Men ibland så känns det bättre få vräka ur sej lite i text så slipper omgivning höra det. För ut måste det mellan varven.

Om det nu ändå kunde bli bättre väder också. Lite högtryck och lite sol och fina dagar. Då stiger humöret och vädersmärtan som också finns där lindras.
Den jobbiga hösten vi nu haft har varken varit bra för humöret eller för väderkänningen.

Nu blir det köttsoppa till middag i dag med . Kokade en laddning igår och har nu flera dagars mat. Ingen annan än jag är förtjust i det så det blir MIN mat. Varmt och gott för kropp och själ. Kanske det lindrar smärtan också. Hoppas kan man ju alltid. Hoppet det är det sista man tappar så.

När ska det sluta regna???????

Alltså , nu får det vara nog. Regn och rusk var och varannan dag. Man minns knappt hur solen ser ut. Nån dag emellanåt har det varit lite solsken men det tog slut lika fort som det kom. Igår var det en fin dag till att börja med men sen kom regnet igen. Idag lika illa , började bra men snabbt så slog det om och regnet öste ner IGEN: Man börjar undra vad vi gjort för ont för att förtjäna detta elände.
Som det står skrivet i låten med ORUP /
(och jag måste ha retat gudarna)
(måste gjort nåt fel)
men jag har bara
regn hos mig
Vi som brukar ha fina höstar, tror jag i alla fall. Så här illa brukar det då sannerligen inte vara.

Tur vi blev väckt tidigt idag så vi hann ut på prommisen innan regnet kom.
Jag var ju vaken redan halv 5 i morse och var upp och åt frukost. Sen gick jag och la mej igen och somnade till slut om. Men halv 8 så var det nån på bron och Tessan började skälla. Det var Viggo som kom förbi med sin pappa. Dom skulle byta till vinterdäck. Kul att få se Viggo igen då han inte var med i helgen för han var på annat då. Han skulle förstås hjälpa till med däckbyte men det var kallt så till slut kom han in till mej och vi fick en pratstund . Han pratar så otroligt mycket den gossen. Rätt lätt att förstå oftast men ibland pratar han så fort att jag inte hänger med. Speciellt då jag inte har mina hörapparater på.
Vi hade en skön stund tillsammans innan dom åkte hem igen för Richard skulle på jobbet. Han är så mysig den killen. Farmors favoritkille♥.

Efter vi varit på promenad så väntade Andreas här hemma. Var nån vecka sen han var förbi så det var trevligt. Alltid roligt då pojkarna kommer förbi så man får prata lite och höra hur det är. Han jobbar just nu både med skola , ex-jobb och TAB. Men snart är han klar med skolan, endast 2,5 månad kvar. Sen är 2,5 års studier avklarade och han hoppas på en bra anställning. Håller tummarna för att han hittar nått här i stan. Känns inte kul om han måste flytta. Vi är ju så bortskämda med att ha våra barn i närheten, än så länge.

I övrigt händer det inte så mycket. Regn och rusk gör att man inte orkar göra nått. Man har helt enkelt bara lust dra täcket över huvudet när man tittar ut. Ingen lust kliva upp alls. Måtte detta eländiga väder ta slut nån gång.

Varanndagsväder och elände!!

Vilken höst det blev. Regn och regn och bara regn. Sen lite sol och så regn igen. Sista dagarna varannandags väder. Blir så less. När solen tittar fram stiger humöret och orken ökar. Smärtan blir lättare att stå ut med sen kommer regn igen och man sjunker ihop .
Tär på både tålamod och humör.

I morse var det som vanligt regn. Då ville jag helst dra täcket över huvudet och somna om men jag har svårt att somna om då jag vaknat. Klockan var ju 6 så det var bara kliva upp och koka kaffe. Huvudet sa att det var dags för en koffeinkick.
Jag satte på kaffet och tittade efter hunden. Ingen hund kom. Hon hade också förstått att det regnade och var kallt. Så hon hade ingen lust gå ut. Inte ens då jag prasslade med skinkan till mackan kom hon. Fick ropa på henne och då kom hon, om än motvilligt. Det regnade på bra ute så hon var snabb att göra sina behov. Sen ville hon in och upp i sängen under täcket igen. Min bortskämda lilla vovve =)

Veronica for iväg tidigt i morse , hon skulle städa på Kulturens hus idag så hon for vid halv 6. Hörde faktiskt inte då hon for som jag brukar göra. Måste sovit rätt bra ändå. Även om det inte känns så.

Igår hade jag bassängen igen . Går endast måndagar än så länge då det inte gått nått vidare hittills. Men jag kämpar på i min vanliga uppförsbacke och hoppas kommer framåt nån gång. Verkar inte gå men jag försöker ändå. Om inte annat håller jag mej i samma skick som nu och inte blir sämre. Har ju tappat nog med muskler. Behöver få behålla dom jag har kvar. Det jag främst försöker träna i vattnet är musklerna runt rygg och mage plus högra benets muskler. Går så där kan man väl säga. Tar rätt ont men jag måste försöka . Så länge det inte hugger till för mycket så ska jag göra det. Sjukgymnasten menar att det nog alltid kommer att ta ont men att det gäller att jag gör övningarna i det som känns minst ont och inte tar i "för" mycket. Vad är "för" mycket ???? Ja det får inte hugga till så det viker sej . Det får ta ont men inte så jag tappar balansen och niger med benet. Det är vad jag ska träna. Plus lite avslappning och att stå på höger ben.

Var till vårdcentralen i dag och fick ut en korg till min rullator. Tog inte den då jag fick ut den . Nu har jag upptäckt att jag nog behöver den trots allt. Då jag numera använder den mer än till promenaderna så har jag sett att jag behöver korgen.
Rullatorn är mitt bästa hjälpmedel och den får mej att gå rakare och utan att niga. Kryckor i all ära, men det är för tungt gå längre sträckor med dom. Men nackdelen med "rullen" är att den är stor och otymplig ta med i bilen så oftast blir det kryckor vi handling och sånt. Dumt egentligen då jag får så ont efteråt . Får nog börja ta med den oftare ändå. Om jag får nån som ids lyfta in den vill säga. =)