Tisdagsbesvär!!

Idag var ingen bra dag. Igår var en betydligt bättre dag. Den började så bra och vi tog en promenad med hunden trots den bistra kylan som igår var -18 grader. Blev kall om rumpan och höften och ner över låret och det var inte alls bra. Det började ta rätt ont innan vi var hemma men inte värre än att jag kom hem utan problem. Idag fick jag äta upp den promenaden. Var tydligen inte alls bra att kyla ner sej så. Kände redan då jag vaknade att det var sämre idag. Men tjurig som jag är så klädde jag på mej , idag med extra tjocka byxor, och vi tog samma runda igen. Föreslog vi skulle testa lite längre men Henrik sa nej. Och tur var väl det. Då vi hade en dryg kilometer kvar så fick jag tväront. Benet vägrade gå. Jag fick riktigt tvinga mej framåt. Ville helst av allt bara lägga mej ner i snön och vila . Det tog så ont. Så med stor möda tog jag mej till slut hem. Men det var tufft. In och slänga sej på sängen och försöka få ork att gå och duscha.

Blir sååå less på det här. Alltid ett steg framåt och två tillbaka. Inte konstigt att man aldrig kommer i mål.
Känner mej rätt sur och less just nu. Vill komma igen till mitt normalläge och stanna där. Inte hela tiden ramla tillbaka i hålet som jag lyckats kravla mej upp ur.
Den här svackan jag hamnat i har varat alldeles för länge . Har varit så ända sedan förra hösten. Före det gick det i lite jämnare lunk . Inte lika många svackor och inte lika djupa.
Kan det ha med åldern att göra???
Är det en 50-årskris som närmar sej?
Vem vet? Inte jag i alla fall.

Kylan är också ett problem . Jag får ju inte bli kall då blir smärtan värre. Har alltid kalla fötter och ben och kalla händer. Vad jag än tar på fötterna blir tårna kalla. Då vi varit promenad är alltid mina tår alldeles vita. Benen klarar jag rätt bra upp till knäet med min yllebenvärmare medan låren och rumpan ofta är kall.
Har skaffat handvärmare att ha i handskarna och det funkar faktiskt riktigt bra. Dom håller faktiskt mina fingrar varma men det är lite synd att dom kallnar för fort. Men det är ändå bättre med dom än utan. Har inte vita fingrar numera i alla fall.
Vi bor nog i fel land för att leva med smärta. Värme ska vara bättre men vad göra då man bor i Norrland.
Har ju bastu att ta till och en värmedyna att ligga på och det lindrar ibland men inte alltid. Egentligen finns det nog inget som hjälper . Bara att acceptera och ta det som det är.
För nån mer operation kommer jag aldrig att göra i ryggen mer. med mina odds så kan det aldrig sluta bra.
Diskuterade det med min läkare sist vi träffades och han förstod mej. Men menar samtidigt att ända möjligheten som finns för att ta reda på vad som trycker på nerven det är en operation. För det går inte att få fram på annat sätt. Och det finns ändå ingen garanti för att dom kan göra nått för det. Så NEJ det blir inte mer operationer
i min rygg. Sist så slutade med operation i huvudet och det var inte kul.
Om 10 dagar är det precis 9 år sedan jag fick min ryggskada. Inget att fira precis men är ett datum jag inte glömmer. Då tog mitt liv en helt ny vändning och sedan har det bara gått utför. En del säger att livet tar slut vid 50 mitt liv tog slut vid 40.
Men jag är inte bitter men jag är ledsen ibland.
Brukar tänka på vad jag skulle gjort idag om jag inte skadat mej.
Skulle jag jobbat kvar på COOP Örnäset?
Skulle jag ha haft ett mer aktivt liv med gymnastik? Gick faktiskt på motionsgympa varje söndag.
Skulle jag ha hållit på med andra hobbys? Som sy t.ex. Sydde ofta gardiner förr.
Skulle jag ha bakat mer? Har alltid bakat mycket . Numera blir det betydligt mindre och bara med hjälp av Veronica.
Skulle jag ha haft kvar mina blomsterrabatter ute? Dom rök för 5 år sedan då ingen ville sköta om dom åt mej.
Skulle jag kunnat köra bil? Körde ju faktiskt bil till i januari , sedan har det inte funkat alls. Och jag som alltid haft egen bil att och kunnat åka vart jag vill när jag vill. Numera är jag beroende av andra .
Som sagt jag skulle haft ett helt annat liv , det är jag övertygad om.
Men jag lever och jag kan gå, om än med stöd. Jag har klarat av en hjärnblödning som faktiskt kunde varit livshotande. Tur jag inte visste det då.
Jag har ett bra liv trots allt men inte alltid så roligt. Men jag tar vara på dom roliga stunder som finns och njuter fullt ut så. Sen får jag ta smällen efteråt och lida för det. Så är det varje gång men jag väljer ju själv ändå om det är värt det eller inte.
Jag har min älskade make Henrik som är allt för mej. Jag har mina härliga tre underbara barn som betyder så mycket för mej. Deras fina sambos som är bra för mina pojkar. Mitt älskade lilla barnbarn, som får ett syskon i maj, ett litet knyte till att älska. Och sist men absolut inte minst min vackra fina söta lilla pudeltjej. Mitt sällskap om dagarna . Mitt sällskap på promenaderna . Mitt allt, mina fina Tessan.
Så trots allt har jag ett helt underbart liv om än smärtsammare än vad det borde.

Första advent

Idag är det som sagt första advent. En kylig sådan. Minus 14 grader och ganska blåsigt. Var rätt kallt att promenera men det blev en runda ändå. Andra rundan nu som faktiskt funkat. Gick igår också och kom väl ca 2,5 km och det kändes riktigt riktigt bra. Var ju en vecka sedan jag kunnat promenera så bara det var skönt. Idag blev det 3 km och det utan att jag fick lust att lägga mej platt på marken. Det var kallt men ändå skönt på nått sätt. Vill ju komma igång nån gång men det verkar otroligt segt. Vet inte vad jag ska skylla på den här veckan. För lite sömn har det varit bland annat. Blev lite bättre nu då jag faktiskt fått sova. Henrik har ju jobbat natt i veckan och jag har alltid svårt att sova då han inte är hemma. Och då jag också har extra mycket värk så blir det dubbelt så svårt.
Men nu har det känts något bättre i två dagar så jag hoppas det gett med sej för några dagar i alla fall. Börjar bli trött på alla bakslag som kommer hela tiden. Minns snart inte hur det var utan dessa bakslag. Men skam den som ger sej. Bara att kämpa på även om det går i motvind. Nån gång ska det väl vända ändå. Kanske , kanske inte. Den som lever får se.

Igår var det julpyntande som gällde. Ljusstakar och och stjärnor och slingor skulle fram. Julgardiner skulle vi också ha i år hade jag bestämt. Förra julen satte vi inga julgardiner och jag vet nu varför. Hade ett par , som jag visserligen tycker är snygga. Svarta med silversnöflingor på. Väldigt snygga och dom passar jättebra i vårt kök . Men nackdelen är att tyget är så styvt. Går inte att få det att hänga snyggt. Det blir statiskt och far och flyger hur som helst då vi försöker få till vecken. Så det var därför jag inte satte upp dom förra julen. Trodde det var för att Veronica inte ville göra det då jag inte kan klättra upp och göra det själv. Men nu var det alltså för att jag inte tyckte det gick att få dom att hänga snyggt. Nu satte vi, Veronica alltså, upp dom ändå och försökte göra det bästa av situationen men jag blev inte nöjd. Som nödlösning blev det att klämma ihop längderna med en gardinklämma och sen hänga en annan gardin bredvid. Tyvärr hade jag bar en röd då men det får duga tills jag får en annan gardin jag nu beställt.
Till nästa jul får det bli att skaffa nya julgardiner helt och hållet. <<<
Tänkte ju baka lite i helgen men det blev inte av. För igår hade vi besök hela dan och då hade vi annat att syssla med. Först kom båda sönerna hem och Viggo var också med. Vår lilla charmgosse. Han höll oss sysselsatt som bara han kan. För han har så mycket för sej och han är så rolig att ha här. Han roade både sin farmor och farfar ett bra tag. Och till mej valde han kläder som han tyckte jag skulle ha. Han gillade mina tjocka rosarandiga sockar och sen valde han en riktigt cerise-rosa tröja som han tyckte jag skulle ha på mej. Den var "FIN" tyckte han. Han gillar rosa som sin farmor gullungen. Tror han hinner leka med allt då han är här. För han håller inte på länge med en sak utan det ska ske nått nytt hela tiden. Han har sån energi den gossen. Myror i brallan kan man helt klart säga. Tänk om han kunde ge lite energi till mej också. det skulle jag verkligen behöva.

Sen då dom for hem blev så blev det så tyst och stilla. Vad det blir liv i huset med ett litet barn. Man känner att man lever och jag njuter av varje sekund han är här.
Och nu har även Henrik och Viggo börjat leka mycket . Han tycker det är så roligt att busa med farfar och farfar tycker likadant. Är så härligt att se för Henrik kan verkligen leka och busa som inte jag kan. Och vi har olika sätt att umgås med honom och det är bra. Henrik och Viggo busar och vi leker mer stillsammare då jag inte orkar annat. Viggo han förstår tydligen det för han är så klok den lille gossen. Vet att farmor inte orkar och att farmor har "ajaj" i ryggen. Barn är smartare på det viset än vad vuxna är. Och även om han bara är 2,5 år så förstår han mer än vad man tror.
Vad som också märks det är att han vet att farmor är mer tillåtande än vad hans pappa tex är. Om han vill ha en sak och pappa säger nej så tittar han på farmor och visst säger farmor ja. Vad annat , det är en farmors privilegium att få skämma bort sina barnbarn. Hos farmor har man egna regler och hemma får han ha pappas regler, så är det bara . Jag kan bara inte säga nej då han tittar så bedjande på mej med sina snälla ögon. Då smälter jag och han får som han vill. För vill man ha glass istället för mat så får man det , så är det bara.
Minns då mina egna barn var små hur mamma och pappa alltid tillät mer än vad vi gjorde. Men som sagt en farmors rättighet.punkt slut.

Till middag hade vi också besök då Andreas och Sara kom och åt middag med oss. Brukar passa på att fråga om dom vill äta med oss då dom ändå är förbi. Jag gillar att ha barnen här på middag och just Andreas och Sara bor så nära att det är lätt att be dom komma förbi. Det är så trevligt med fler vid bordet och det gör jag så gärna. Mat ska vi ju alla ha och två till är inte hela världen då vi oftast lagar mat som är för fler än bara tre personer.
Igår gjorde Veronica "Flygande Jakob" som är en av hennes favoriter. Den fixar hon också helt själv utan min inblandning så det var bara för mej att fixa salladen och sen sätta sej vid dukat bord.

Vi for en sväng ut till pappa idag som vi brukar på söndagar. Hade med lussekatter så han också får känna på lite advent. Han brukar tycka om lussekatter så då vi bakat tar jag alltid några till honom också.
Nu blir det sen en stilla söndagskväll med rester till middag och vila resten av kvällen. Se på TV och bara vara.
I morgon är det dags igen för nya tag och nu ska jag försöka få fart på benet och komma igång på allvar med promenaderna. Henrik har ledigvecka så då har jag sällskap och det brukar gå bättre då.

Laborerar lite med medicinerna för jag tycker inte jag får den effekt jag vill ha. Läkaren vill jag byter ut mitt "morfin" mot en annan medicin helt och hållet men jag gillar det inte riktigt. Får inte den smärtlindring jag så väl behöver men jag har försökt i alla fall. Nu går jag nog tillbaka till att ta den andra medicinen morgon och kväll och min "morfin" tabletter en gång på dan. Det är ändå nästan som han ville . Han ville ha bort morfinet men det går inte . Har ändå fått bort 5 av 8 tabletter per dag. Så nu tar jag "bara" 3 "morfin" och 2 andra plus 6 panodil. Det är totalt 11 smärtstillande mot 16 stycken tidigare. Ett steg i rätt riktning ändå. För helt utan lär jag aldrig klara mej då skulle jag inte komma ur sängen alls. Och enligt läkaren så SKA jag ta smärtlindring, jag ska inte plåga mej mer än nödvändigt. För man vinner inget på det. Men man ska hålla sej till doseringen och då är det inte skadligt i alla fall säger dom så. Om det fanns ett annat sätt så skulle ingen vara gladare än jag men inget annat har fungerat så det är bara att bita i det sura äpplet och ta det som funkar någorlunda ändå. Fast jag känner mej som en missbrukare mellan varven . Speciellt då jag sitter på söndagarna och laddar dossetten. Då ser jag verkligen hur mycket piller jag egentligen stoppar i mej varje dag . För förutom smärtlindring har jag även 7 andra tabletter jag måste ta per dag för andra krämpor.
Tur jag inte har en känslig mage i alla fall.
Det finns ändå nått som inte är skrot med kärringen =)

Fredag...inget bad idag heller =(

Så är det fredag och jag drömmer om Qigongen. Oj vad jag saknar det. Det var så roligt att varje fredag vid 12 få åka in till Helex och hoppa i det varma vattnet och slappna av. Träffa mina vänner och ha en mysig stunds avslappnade Qigong. är nu 6 veckor tror jag sedan jag var där sist. Och inte har jag blivit bättre utan det heller. Blev inte bra med badet och inte utan. Så jag hoppas jag kan få komma tillbaka i januari och testa igen. Måste ju få se om jag kan det. Men tills dess får jag bara drömma om det och försöka med nått annat.
Den här veckan har varit rent av en "skit"vecka. Smärtan har hållit mej i järngrepp och vägrat släppa. Nätterna igenom har jag plågats av smärtan så jag har inte sovit mycket . Börjar kännas ordentligt nu. I natt blev det ändå 4,5 timme och det är "rekord" för i veckan. Sen hoppas jag att jag nu ska kunna sova bättre då gubben är hemma igen . Han har ju jobbat natt hela veckan så jag har sovit själv med hunden och brukar alltid sova dåligt då. Så det plus värken blev dubbelt upp och knappt nån sömn alls.
Vet att sömnen är viktig för åter hämtning och läkning. Men då kroppen vägrar slappna av är det omöjligt att sova. Och går det flera nätter hamnar man i en ond cirkel som man inte kommer ur. Får väl testa med ett "stort" glas rödvin i kväll och se om jag då kan slappna av.

I helgen är det ju första advent och ljusstakarna ska fram. Julgardinerna strykas och hängas upp. Stjärnor och ljusslingor plockas fram och lyktorna hängas upp utomhus. Veronica får fixa allt detta då jag inte bör göra det. Speciellt inte stryka och hänga gardiner. Det är absolut inget för mej. Klarar inte att stiga upp på en stol utan att ramla så det är bäst att låta bli. Stryka går inte heller då det är vridrörelser som jag inte kan göra . Och om jag gör det ändå då får jag minsann äta upp det i många dagar. Så jag ska vara "lydig" och låta andra göra det åt mej. Svårt att hålla fingrarna i styr har jag ju alltid men så ont som jag haft den här veckan så vill jag inte göra det ännu värre.
Hade även planer på lite julbak men vi får se hur det blir med det. Kanske en nougatkaka i långpanna som är enkel att göra . Hade velat göra mazariner också men det är lite mer pyssel så det får kanske vänta. Kanske vi gör några kakdegar och gräddar dom vid ett senare tillfälle. Man kan ju stoppa det i frysen och ta fram en i taget och rulla kakor då man har lust och ork. Minns att mamma alltid gjorde flera kakdegar färdiga men gräddade dom eftersom hon hade tid och lust. Och har man bara degarna färdiga kan man ju ta fram dom då man får energi nog att göra dom klara. Tycker lite småkakor hör julen till, Annars bakar vi med´st mjuka kakor i långpanna.

Då Veronica kommer hem idag ska jag ta ut rullatorn och försöka mej på en promenad. Har inte kunnat det denna vecka alls pga smärtan. Så med sällskap ska jag testa om det funkar. Vill ju inte att det sk sluta som för två veckor sedan då jag fick ta "bärgning" hem. å tog det så ont att det inte gick att ta ett enda steg till. Men det var då det.
Nu känner jag att jag behöver röra på mej. Att bara vila sej i form i längden funkar inte. Till slut måste man ta tjuren vid hornen och mota Olle i grund.
Och med Veronica som personlig assistent ska jag väl komma runt nån liten kilometer.
Jag vill , jag , jag ska.....mitt motto för dagen.
Sen får vi se hur det slutar.

Trist vecka =(

Ytterligare en natt med dålig sömn. Tredje natten den här veckan. Börjar bli en lång vecka med lite sömn. Sliten i kroppen . Smärtan i benet är olidlig just nu. Inga mediciner biter. Vet inte varför. Verkar vara en sån vecka. Bullbaket kan ju inte sitta i så här länge. Kanske är det kylan. Vet att kroppen inte gillar det. Men jag är ju inomhus. Tycker det borde hjälpa men icke. Det vill bara inte släppa. Och jag som hade flyt förra veckan. Kände att jag var på G igen. Men det är tydligen inte meningen att jag ska få vara glad. Jag ska tydligen plågas mer eller mindre och just mycket mer.
Vet ju att smärtan alltid kommer att vara här men då den blir så här jobbig är det tufft. Kroppen tappar all gnista. Man faller ner i en grop och kommer inte upp. Kravlar sej men ramlar ner igen. Med en kniv i ryggen. Låter dramatiskt men så känns det nu. Humöret är allt annat än bra. Känner ingen glädje alls. Vill inte göra nått. Vill bara dra täcket över huvudet och försöka sova bort det onda. Och så går det inte att sova förstås. Vilken dilemma. Ont så jag vill bara sova och sen kan jag inte sova för att det gör så ont. Snacka om pest eller kolera.

Men jag får väl hoppas det vänder snart. Ska väl ge sej så småningom förhoppningsvis och komma i "normalont" läge igen. För just nu känner jag mej som en narkoman med alla starka tabletter jag måste stoppa i mej för att stå ut. Jag som försöker trappa ner och så vänder det och jag får trappa upp igen . Denna onda cirkel som det inte går att komma ur.
Är så less.
Är så trött på det här.
Är så arg på det här-
Vill inte ha det så här.
Orkar snart inte ha det så här mer.

Till veckan ska vi i alla fall göra pepparkaksdegen så den är klar till nästa helg då vi tänkte baka pepparkakor och pepparkakshus. Hoppas då få låna Viggo några timmar och baka med honom, Vi gjorde ju det förra julen och det var roligt. Han var så duktig trots att han då hade skadat sej i nyckelbenet. Han kavlade med min tunga marmorkavle som om han inte gjort annat.
Så jag hoppas han får komma och vara här en stund och baka med oss. Får väl höra med hans föräldrar om jag får låna honom.
Då har jag nått att se fram emot som är roligt och då glömmer man det onda för ett tag. Känner sej som en människa igen. Inte som en ur vriden trasa som jag annars känner mej.

Henrik han har jobbat natt hela veckan och tur är väl det då jag haft så dålig sömn. Han blir så lätt störd om jag inte sover , är så lättväckt.
Det räcker ju med att en sover dåligt i familjen. Jag kan ju försöka sova en stund på morgonen om det går. Jag ska ju ingenstans.

Ibland känns det rätt trist att man inte ska iväg varje dag. Borde vant mej då jag varit hemma i drygt 6 år nu, Men ibland så saknar jag det mer än vanligt.

Något jag faktiskt saknar då det närmar sej advent och jul är jobbet i affären. Det var alltid roligt , om än stressigt att jobba då. Det var ruschigt men trevligt då nästan alla människor var glada då julen närmade sej. Till och med att jobba dagarna innan jul var roliga. Köerna kunde ringla sej långa men oftast var stämningen god och kunderna glada och trevliga. Var som en speciell stämning då. Och julmusiken strömmade ur högtalarna tills man inte hörde det längre. Och alla önskade god jul innan dom gick. Var en speciell tid varje år. Jobbade ju i nästan 20 år i affär och ofta över julen. Även då jag inte hade fast anställning så jobbade jag oftast varje jul. Nu i december skulle jag ha varit anställd i 25år om jag räknat rätt. Då räknar jag med alla år som springvikarie också, Men min anställning tog ju slut i september i år i och med att jag fick min sjukersättning godkänd. Så man kan nog säga att jag snubblade på målsnöret vad gäller 25 år jubileum. Men strunt samma . Det är inget jag egentligen bryr mej om . Men det kom på tal här en gång och då räknade jag lite på hur länge jag faktiskt jobbat.

Jobbet som sådant är faktiskt inget jag riktigt saknar. Det jag saknar är mina forna arbetskamrater och den gemenskap vi hade. Jag saknar den lilla affären, Örnäshallen, som inte finns mer. Det stora COOP som nu finns saknar jag inte alls då jag aldrig hann börja jobba där. Och numera är det snart inga av mina gamla arbetskamrater kvar. Känner nog bara en handfull av dom som nu jobbar där. Resten känner jag inte alls och chefen har jag aldrig träffat heller.

Men jag saknar julruschen med mina forna vänner.
Jag saknar den stämning vi hade då.
Jag saknar jullunchen vi fick äta. Hur mysigt det ofta var dukat. Med röd duk på bordet och tända ljus. Trots ruschen i butiken hann vi få i oss lite mat och mysa en stund. Då längtar jag tillbaka till det som var då.

Nostalgisk det kan man bli då man har gott om tid att tänka.
Då minns man det som var bra . Då tycker man att livet saknar nått nu.
Någon sysselsättning Någon värdighet. Nånting att prata om.
Känna att man betyder något. Känna att man är behövd.

Irriterad!!!!!!!!!!

Efter en usel natt så är humöret knappast på topp idag. Snarare i botten.
Har sovit ca 3 timmar i natt och det inte i sträck. Smärtan i benet och ryggen är olidlig och gör det omöjligt att slappna av. Kroppen känns spänd som en fiolsträng. Smärtan i ryggen strålar genom höften ner i benet längs lårets utsida , in i knäet och fortsätter ner mot foten på sidan om vaden och ner in i stortån.
Känns som om nån stuckit en kniv i ryggen och som sen sakta vrids om i en ojämn takt. Och för varje vridning strålar det ner mot foten i en jämn ström. Hela kroppen blir spänd och det går inte att ligga still pga smärtan. Det kryper i hela kroppen och jag vill vrida mej för att komma undan men då blir smärtan ännu värre,
Så idag är det inte min dag. Det är den starka smärtans dag. Inget hjälper. Inga tabletter, ingen värme ingenting. Skulle behöva en klubba i skallen så jag tuppar av eller en yxa som an hugga av halva kroppen.

Nej fy så deprimerande jag låter idag. Men smärta och sömnbrist är ingen bra kombination. Och sen droga sej med tabletter gör inte saken bättre. Kylan , inte den heller är bra. Och jag fryser ända in märgen känns det som. Och då är jag inne . Har tjocka sockar på fötterna och mina benvärmare på benen. En yllekofta på och dubbla filtar i sängen där jag ligger och surar.
För sura det gör jag idag.
Vill ingenting. Och jag som tyckte det flöt på så bra förra veckan. Sen kommer bakslaget som en smäll på käften. Och påminner om att "du ska inte tro att du är nått".

Tror ju att det är "bullbaket " som spökar. Att kavla deg är ingen bra arbetsställning. Jag kunde låtit Veronica sköta allt men jag ville så baka. Hon hjälpte ju mej men det blev ändå så att jag gjorde det mesta. Hon sa förstås åt mej men jag lyssnade som vanligt inte på det örat. Ibland vill jag vara som vanligt igen. Om så bara för en dag. Tyvärr får jag äta upp det med besked sedan.
När vi ska baka pepparkakor med Viggo ska jag försöka låta bli att göra för mycket. Låta Veronica sköta kavlingen för det är det som på frestar ryggen mest. I alla fall är ambitionen så. Hur det sen slutar får vi väl se. Men pepparkakor ska bakas. Har planerat det till nästa helg så då har jag nästan två veckor på mej att tillfriskna från det här eländet.

Jag vill .
Jag kan.
Jag ska.
Det är alltid mitt motto . Men ibland så är det tufft att få det att bli så.
Men med lite bättre sömn och vila ska jag nog komma på banan igen.
Hoppas och tro jag i alla fall.
Denna dag hoppas jag snart är över så det blir en ny dag i morgon. Med bättre humör och mer tillförsikt.

Måndag morgon, en dag med eftertanke

Måndag morgon och ny vecka inleds. Helgen har varit bra med mycket kul.
I lördags kom Richard och Viggo just som vi gått iväg på promenaden. Jag vände då om och möttes av en glad, springandes liten härlig kille som ropade "ammo".
Richard tog och letade fram både spark och bob till honom som vi hade . Först testades sparken en stund och sen blev det att prova bobben i backen. Var lite ovan så han blev lite skraj men det gick bra ändå. Men han ville åka med farfar istället och han var ju ute med Tessan så det blev att gå hem och vänta . Väl inne så lekte vi med lite av varje. Vi skruvade , hamrade och busade lite allmänt. Han har ju inte tid att leka särskilt länge med nått så därför byter vi lek mest hela tiden. Inte har han tid att göra en sak länge det lilla yrvädret. Han ha sån härlig energi att jag skulle vilja ha en stor dos av det så jag också orkar mer =)
När Henrik kom tillbaka blev det ännu mer bus.
Vi har båda saknat och längtat efter lille gossen. Det är alltid så roligt då han kommer och vi blir så glada båda två. Henrik brukar säga att det är så roligt att leka med honom nu då han blivit lite större.
Viggo pratar otroligt mycket nu. Munnen går i ett och det bara sprutar ord ur honom. Ibland pratar han lite för fort för att man ska hinna med och förstå, men i det stora hela så är han ganska lätt att förstå ändå. Han är ju bara 2,5 år men kan väldigt många ord och verkar lära sej hur lätt som helst. Precis så var Richard som liten, väldigt surrig och pratade mycket. Med en skillnad att Richard hade mycket egna ord som bara vi förstod . Viggo han försöker säga dom rätt orden och med lite fantasi så förstår man honom riktigt väl.
När han skulle åka hem så fick jag en stor kram och en blöt puss så då var resten av dagen räddad =)Det lever jag länge på=)

När Viggo åkt hem tog jag och Veronica itu med saffransbullarna vi tänkt baka.
Vi gjorde en deg på en liter och av den blev det både lussekatter och smörbullar. Vi testade även att baka en bulla i långpanna med smörkräm emellan . Den blev riktigt god. Så nu är adventsbullarna klara. Eftersom vi fick smörkräm över så blev det även en drömtårta.
Nu är det bara pepparkaksbaket kvar och det tänkte vi göra om två veckor och då ta Viggo till hjälp. Göra ett pepparkakshus tänkte vi också testa den här gången. Blir
intressant. Har inte gjort sånt på många år. Har inte blivit sen barnen blev stora. Men nu har vi Viggo så då ska vi prova igen.

Igår blev det som vanligt en tur ut till Kallax för en söndagsfika. En tripp vi nästan alltid gör varje söndag . Det är som trevligt för mej att ha det att se fram emot varje vecka då jag mest tillbringar min tid här hemma. Lite miljöombyte för en stund.
Väl hemma kom Andreas och Sara förbi. Andreas skulle fixa i ordning min gamla dator till Henrik. Så dom blev kvar en stund så jag bjöd dom på mat.
Lite hemkokt lingonsylt och nybakta bullar fick dom med sej hem efteråt.
Som mamma vill man ju alltid ge dom sånt man vet dom inte gör själva.
Så det blev en trevlig söndag i det stora hela.

Igår morse så testade vi att gå den långa rundan , den på 5,5 km. Den har jag inte gått på flera veckor så det var ett eldprov. Ett eldprov i flera avseenden. Jag kom runt men det var med stark vilja. Benet och ryggen protesterade vilt redan efter halva sträckan men tjurig som jag är så brydde jag mej inte om det. Så väl hemma, ja jag tog mej hem =), så var det smärtsamt värre. Bara lägga sej och försöka slappna av. Vilket inte är lätt då smärtan är så stark. En het dusch hjälpte till lite.
Så nu i morse så känner jag att det var en lite för lång runda. Men jag var ju tvungen att prova. Vet ju inte om det går om jag inte provar.
Vet ju att det blivit mycket dom här dagarna men det har varit roliga dagar och då är det lättare att acceptera smärtan även om den är jobbig.
Det var ju fika stunden i fredags, Viggo och bak i lördags , och sedan långpromenaden och Kallax i söndags. Så i min kropps perspektiv är det mycket.
Jag brukar säga att jag måste ju få leva också, inte bara finnas till. ha ett liv även om smärtan begränsar mej mycket. men ibland trotsar jag den och har roligt för en stund. Sen får jag lida för det några dagar innan jag är tillbaka till "normalont" igen. Brukar kalla det för normalont då jag ALDRIG någonsin är smärtfri.
Den dagen tror jag aldrig att jag får uppleva mer. Har levt med ständig nervsmärta i snart 9 år nu. Den 10 december är det exakt på dagen 9 år sedan jag skadade ryggen. Och för att jag skulle vara hjälpsam så har jag fått lida sedan dess. Men jag tror inte jag skulle ha agerat annorlunda idag om jag varit arbetsför. Jag tror nog jag gjort samma sak igen. För vid det tillfället så tänkte jag inte på konsekvenserna utan mer på att man ville hjälpa.
Vi , jag och Birgit, borde ha struntat i det och ringt efter hjälp istället . Vår tredje arbetskamrat hon for hem och ville inte hjälpa och så här i efterhand var det nog klokt. Men vi ville bara vara snälla och det har fått sitt pris. Men just då så ville vi bara vara snälla och inget annat. Tyvärr så slutade det illa för mej och det lider jag av ännu.
Sen har det ju tillkommit olika komplikationer som gjort mej ännu sämre men starten på det hela det var den där kvällen för 9 år sedan just vid stängningsdags.
En dag jag aldrig kommer att kunna glömma .
En dag som förändrade min framtid för alltid.
En dag som jag skulle vilja spola tillbaka.
En dag som allt blev till "skit"

Men livet rullar vidare ändå. Med motgångar och framgångar. Man får försöka se framåt och kämpa. Glöden , den finns där ibland och ibland inte. Men jag brukar inte ge upp utan jag brukar kunna ta mej i kragen mellan varven. Kan man inte det går man under.
Jag har så mycket som jag kan glädja mej åt . Min make som betyder allt för mej. Mina fina barn som finns där för mej. Mitt älskade barnbarn som verkligen är solsrtålen i mitt liv. Min fina pudeltjej som är min bästa vän. Mina andra kära och nära som bryr sej om mej.
Livet är orättvist ibland och det kan man inte styra . Men man kan göra det bästa av situationen ändå. Inte låta smärtan ta över.

Underbara fredag !!!

Vilken härlig dag!
(Ha ha ha ha)
Man blir härligt glad!
(Ho ho ho ho)
Hela livet ler!
(Ha ha ha ha)
Kan ej önska mer!
(Ho ho ho ho)

Eva Roos.s slagerdänga stämmer bra in på mej idag.
Har verkligen haft en härlig dag idag. Trevligt sällskap och roligt prat och surr . Träffade min badvänner Siv och Anette idag på stan för en fika stund. Vi hade bestämt att träffas på Smedjan och ta en fredagsfika. Vi har lärt känna varann genom Qigongen och alltid haft trevligt ihop då. Nu då varken jag eller Siv badar mer så har vi inte träffats på flera veckor. Så det blev ett kärt återseende och vi hade sååå mycket att prata om. Nu då vi inte skulle ha bad också så hade vi extra gott om tid att prata. Vi fikade och pratade i drygt en och en halv timme. Tiden gick så fort . Vi bestämde oss för att snart göra om det och kanske även ta och käka tillsammans. Vi kramades och gick sen åt varsitt håll. Jag kände mej så glad och nöjd.

Tänk vad lite sällskap kan betyda mycket. Få träffa andra människor som bryter tristessen i vardagen. Min vardag som består av INGENTING. Jag som bara ligger här hemma och ser samma trista väggar hela tiden. Träffar inga människor förrutom familjen. och dom blir nog lite less på mej ibland då jag vill ha sällskap då dom kommer hem. Jag vill prata då om vad som helst. Höra vad dom gjort. Själv har jag ju sällan nått att komma med som är intressant. Därför betyder såna stunder som idag väldigt mycket för mej.
Tror det gör att man orkar kämpa mer .
Tror det gör att man klara mer.
Får lite mer kämpaglöd och lite jävlar anamma i sej .

Efter vi hade fikat så ringde jag efter Veronica som skulle hämta hem mej. Under tiden jag väntade på henne så strövade jag runt lite på stan. Tittade lite i affärerna och hittade lite smått och gott. Blev en lång varm kofta att ha hemma, två par mys-sockar och lite småprylar från Clas Ohlson. Tänk vad man "fyndar" då man går runt så där. Inget man tänkt precis men som man får lust att köpa . Tur man inte är på stan så ofta. Då skulle det bli dyrt =)

Väl hemma igen blev det sängen och tabletter. Det är då jag känner efter hur ont jag har. Tur man kan koppla bort det en stund ibland för att få ha lite roligt. Annars skulle man nog bli tokig. Och tokigare än jag redan är behövs inte.=)

Igår så tog jag och Veronica itu med att fixa adventskalendern. Har inte blivit av men nu har vi äntligen fått den färdig. Tar lite tid att göra 24 små paket och sen knyta fast dom på kalendern. Veronica knöt fast de små paketen eftersom jag gjorde dom färdig så det blev ett bra teamarbete. Tur att det bara ska vara ett paket på varje dag än så länge.

Helgen blir lugn och stillsam. Om jag har tur kommer barnbarnet förbi en sväng och det blir kul. Annars är det en stilla lugn helg med inte för mycket aktiviteter. Eventuellt, om jag orkar , ska vi baka lite saffransbullar jag och Veronica. Har i alla fall köpt hem saffran så vi får se hur det blir. Dagsformen får avgöra.

Kall morgon

Vaknade med tuppen i morse, redan klockan 05,30 var jag uppe. Benet värkte så det var bara att kliva upp och stoppa i sej en hög med tabletter!!
Var förstås promenaden igår som spökade. Borde kanske inte gått så långt första dan, men är huvudet dumt osv!! Man lär sej nog aldrig, inte jag i alla fall.
Nåja , idag blir det bara en kortare promenad då det är minus 20 grader. Det är lite väl kallt och jag tycker även synd om hunden som fryser så om tassarna. Hon hade väldigt bråttom in då vi skulle ut nu på morgonen.
Hon har ju kläder på sej då det är kallt men tassarna är oskyddade. Hon gillar faktiskt sina kläder. Då jag plockar fram hennes fleecedress så kommer hon direkt och ställer sej bredvid och jag får sätta på den. Tycker det är skönt. En del hundar gillar ju inte kläder men det gör min lilla pudel. Hon gillar värme och då hon sover kryper hon helst under mitt täcke. Mysigt, hon brukar ligga tryckt mot min rygg och det värmer skönt.
Men en promenad blev det i alla fall då det blivit lite varmare -16 nu. =)
Måste ju hålla igång nu då jag äntligen törs igen. Nu hindrar ingenting mej från att försöka. Har inget som jag "måste" klara av så det är bara att kämpa på.
Ta sej i kragen och inte ge upp.
Få tillbaka den Christina jag egentligen är.
Bli den kämpe jag varit som inte låtit smärtan styra. Inte lätt men det ska gå.
Det gick faktiskt också även om benet började krampa lite sista km. Blev för kall om rumpan, höfterna och låren. Vaderna och fötterna klarade sej bra då jag hade ylle där, benvärmare och sockar. Måste hitta nått som värmer rumpan mer. Kanske såna där mammelucker som man hade förr i världen. Minns att mamma hade såna. Använder ju långkalsonger men det räcker inte. Och då jag blir kall stelnar jag och får ondare och svårare att gå. Men jag bet ihop och försökte tänka på nått varmt. Hemma blev det en lång varm dusch och sen på med benvärmare , ylle sockar och fårskinnstofflor. Kofta och dubbla filtar och jag blev varm till slut. En kopp starkt varmt kaffe inombords och jag mådde som en prins =)

Igår kom Andreas och installerade min nya dator. Häftigt med ny dator. Den är snabb. Den har också ett bättre tangentbord märker jag då jag ska skriva. Tangenterna är lättare att träffa, då jag är lite klumpig i fingrarna och lätt tar fel. Så jag märker att jag skriver mindre fel nu. Dyr leksak men kul!!
Lättare är den också så jag kan ta med mej den in i andra rum om jag vill. Den andra var lite klumpig och tung. Henrik fick ärva den gamla så han kan pensionera sin gamla burk.
Men det tar lite tid att lära om sej med ny dator och nya menyer och program. och då man är lite "trög" numera så är det inte helt enkelt. Tur jag har sonen och dottern som kan hjälpa mej då jag fastnar.
Blev en julklapp till mej själv. Tyckte jag kunde unna mej det.

På gång igen !!

Tisdag och nu har jag hämtat mej något efter den stora festen =). Söndag och måndag var inga roliga dar då smärtan kröp i kroppen så det inte gick att slappna av. Men i morse då jag vakande så kändes det betydligt bättre. Vilade hela dagen igår och det gjorde nog susen. Benet värker visserligen fortfarande men inte mer än att jag kan ta mej i kragen och försöka mej på promenad.
Så så blev det. Jag tog Tessan med mej och vi gick en runda på ca 3 km.
Vädret var härligt. Solen lyser och ingen vind. Riktigt fint vinterväder . Så det bidrog nog till att jag mådde bättre och att det faktiskt gick att gå.
Var lite knöligt då dom inte plogat särskilt bra men höll jag mej på bilvägen så gick det bättre. Det tog ca en timme att komma runt och det kändes helt okej. Visst var det tungt sista km men med lite jävlar anamma så gick det. Viljans makt över kroppen är stor ibland. Tur väl det. Det var det som höll mej i form i lördags också , på festen. jag kunde då glömma det onda för några timmar och bara ha roligt. Det går ibland och ibland inte. Beror nog på hur mycket jag vill det.
Kände mej så nöjd och stolt då jag kom hem .Jag har klarat det första steget ( för hundrade gången) och är på G igen, hoppas jag. (peppar,peppar). Bäst att inte säga för mycket , men idag kändes det bra . Och det ska jag njuta av och hoppas det går lika bra i morgon.
Ny dag då och nya prövningar.
En dag i taget, ett steg i taget.

Idag hoppas jag Andreas kommer och sätter igång min nya dator. Har fått den men han har inte fixat den så jag har allt på den och sånt. Kan inte så mycket om det så det överlåter jag alltid till honom att ordna.
Ska bli spännande och se om den är nå bättre än den jag har nu. Snabbare borde den vara ändå.

Jag skulle ju ha åkt till stan idag och fikat med två av mina badvänner men vi flyttade det till fredag då jag var lite osäker på om det skulle gå idag. Visste inte om jag skulle klara att sitta en stund så därför sköt vi på det till fredag. Ska bli trevligt då jag inte träffat dom på fem veckor nu. Vi har badat tillsammans i flera år nu och träffats nästan varje fredag under terminerna Qigongen varit. Så det saknar jag jättemycket. Det var min livlina , mitt sociala umgänge med andra. Nu ar jag inget sånt och det känns otroligt tråkigt. Men det var ju tyvärr så att jag hela tiden blev sämre av Qigongen och vattnet att jag tillsammans med sjukgymnasten bestämde att jag skulle avstå från det en tid och se vad som händer. Än har jag inte blivit bättre precis , men mycket beror ju nu på alla aktiviteter jag haft på sistone. Frisören, Björn Skifs och nu senast Ferruform festen.
Så jag får väl se i januari hur jag då har det om jag får börja på bassängträningen igen. Hoppas det för jag sakna det så mycket.

Nu är det snart första advent, endast två veckor kvar. Så nu måste jag försöka göra färdigt adventskalendern till Viggo. har nästan all små paket klara men nu återstår det att knyta fast all 24 paket på kalendern. Det brukar ta tid. Är lite pillrigt men det går.
Tänk att när mina ungar var små så gjorde mamma i ordnig kalendern varje år med tre små paket på varje datum. År efter år så gjorde hon det till pojkarnas och Veronicas stora glädje. Det är samma kalender som jag nu gör i ordning till Viggo. Så det är kul att den får leva vidare till mina barnbarn också. Den här julen blir det bara ett paket på varje datum men redan nästa jul blir det att dubblera.
Så nu ska jag börja så jag kanske får den färdig i veckan.
Och hålla hunden borta så hon inte snor godis igen =)

Dagen efter !!

Så var det alltså dagen efter festkvällen. Känns både här och där. Visste förstås att jag skulle känna så , men ibland så är det värt det. En del blir ju "bakis" efter en fest och jag kan väl kalla mej lite "bakis " också . Men av andra orsaker, "smärt-bakis" kan man väl kalla det. Jag är ju inte den som dricker speciellt mycket , men tar gärna ett glas vin eller två vid fest. Pga medicinerna får jag vara lite försiktig med sånt. Men lite tar jag för då kan jag slappna av mer och kan glömma smärtan för en kväll. Tur det , för det hade varit tråkigt annars om vi varit tvungen att åka hem direkt.

Kvällen började bra med välkomstdrink , nån sorts skumpa, och lite sk mingel. Roligt att träffa så många som man inte träffar annars. Nu då jag varit med några år så har man ju lärt känna lite folk. Henrik känner ju dom flesta "gubbarna" men inte deras fruar mer än vad jag gör. Vi surrade på där och hälsade på många innan det blev dags för att gå upp till festivitetssalen där middagen skulle serveras. Det var bordsplacering så vi fick leta upp var vi skulle sitta. Vi satt bredvid varann och hade varsin bordsgranne . Jag hade en trevlig herre som bordsgranne som jag med åren lärt känna rätt bra så det var kul. Han vet ju att jag har problem med att sitta så jag kunde lugnt sitta med mitt ben hängandes på sidan av stolen mellan oss. Hade kanske känts konstigt annars då jag inte kan sitta som "folk". Måste ha högerbenet utanför stolen hängandes ner mot golvet. Det tar minst ont att sitta då. Men som sagt, han vet om det så det var okej. Vi fick först en förrätt beståendes av löjromstoast. Inte riktigt min favorit förstås men Henrik fick min löjrom och jag upp resten. Han blev bara glad för det. Till det var det ett glas vitt vin. Gott även om jag inte är särskilt förtjust i vitt vin.
Efter förrätten blev det utdelning av guldklockorna till de som var nyblivna
25-åringar. Det var inte så många i år. Kanske det var en 6-8 stycken, räknade inte.
Under tiden dukades det av och vi fick nya tallrikar för varmrätten.
Blev också lite underhållning under tiden med en ung kille som sjöng bl.a Credence -låtar och lite Elvis. helt rätt för våran ålderskategori. Han fick även gästerna att sjunga med . Riktigt bra var det. Gillar då även folket får vara med och sjunga. Inte alltid dom lyckas få med publiken men igår var stämningen hög så det var härligt. Till varmrätten kom dom först med rött vin. Ett väldigt gott vin var det, rätt milt men ändå inte mesigt. Varmrätten var grillad oxfile med cognacsky och potatisgratäng. Det var en rejäl skiva oxfile, jag orkade inte äta upp hela. Den var perfekt grillad , så där lite röd inuti och jättemör. Och sky-såsen den var helt underbar. Så god var den.
Mer sång och Credence blev det efter maten. Alla vid vårt bord sjöng faktiskt med hela tiden. Riktigt god stämning var det.
Jag hade så trevligt vid bordet. Mycket prat och skratt . Många har jag ju träffat förut men några inte alls. Men det gjorde inte nått utan vi surrade på och hade hur trevligt som helst. Jag måste säga att det var nog bästa gången hittills. Hamnade verkligen vid ett bra bord i år.
Och då artisten drog igång med Björn Skifs låt "Hooked on feeling" då var alla med och sjöng . Sällan jag varit på fest då publiken hängt på så bra. Vilket drag det var.
Efterrätt blev det sedan med jordgubbsparfait och marinerade jordgubbar och dessertvin till. Dessertvinet gav jag till bordsgrannen för då hade jag fått nog.
Kaffe och en likör eller whiskey blev det också. Jag tog en mint baileys (tror det heter så)
Mer underhållning och sång under kaffet och sedan var det dags för dansbandet att spela upp. Jag gillade nog artisten bäst men dansbandet var inte fy skam heller.
Henrik ville då att vi skulle testa våra danskunskaper och så blev det. Jag har lite svårt att dansa nu med min trasiga rygg och knasiga ben men lite kunde jag i alla fall. Kul var det. Blev inte så mycket dans för min del pga av smärtan men det var rolig ändå. Dansade kanske fyra fem ggr och det räckte mer än nog. Mingel och prat blev det desto mer av. Kändes som en riktigt lyckad kväll då vi vid tolvtiden bröt upp. Då orkade jag inte mer och Henrik kände sej nöjd. Blev väl lite längre än jag tänkt men ville att Henrik skulle få ha roligt och inte alltid vara tvungen att styras efter mej. Nog för att han flera ggr undrade om jag orkade, min snälla gulliga make som tar hand om mej.
Veronica kom och hämtade oss. Tur med egen taxi. Slipper vänta och köa , bara att ringa henne och vi har taxi ända fram till dörren.

Natten däremot blev jobbig. Då jag inte ville ta medicin innan jag lade mej eftersom jag tagit lite vin så vaknade jag flera ggr under natten av mitt värkande ben. Smärtan blev till sist olidlig så jag var tvungen att ta tablett i alla fall.
Först då kunde jag sova några timmar, blev inte mer än 2,5 men ändå.

Eftersom det är farsdag idag så var det en tur ut till pappa som gällde idag.
Hade köpt en kaffebryggare tillsammans med syrran och brorsan som vi skulle ge honom. Hade också köpt färdiga tårtor den här gången eftersom jag inte varit i form något bak. Vi blev fullt hus där ute idag då alla kunde komma . Trevligt och roligt. Viggo höll låda som vanligt och roade oss alla, den lilla charmkillen.
Henrik åkte även lite skoter med honom och det gillade han verkligen. Blir nog en skoterkille han också. När pojkarna var små så var det ofta skoteråkning på vintern. Numera blir det mer sällan men det kanske blir oftare nu med Viggo.

Sen var det äntligen hem och i säng direkt. Jag har sååå ont. Ryggen värker . Benet värker och foten värker. Men vad göra . Man måste ju få leva nån gång ibland även om det blir tungt efteråt. Blir nog några tuffa dagar framöver nu: men det var det värt. Jag hade så roligt igår och kunde stoppa undan smärtan för nån timme och glömma att den finns. Att den sen kommer tillbaka med buller och bång gör inte så mycket just idag. Vill ha roligt som andra åtminstone nån gång ibland. Få känna att jag lever trots allt. Få se andra människor och bara surra runt en stund.
Livet är inte alltid så roligt för mej så det här behövde jag. Nått att minnas då det är tufft.

Glad och nöjd =)

Blev en riktigt trevlig och glad förmiddag idag. Richard och Viggo kom förbi, äntligen kom dom. Jag som väntat sååå. Viggo kom som vanligt glatt inspringande och pratade hela tiden. Jag blev så glad då dom kom. Låg i sängen då men kom snart på fötter .
Viggo vill ju att man är med och leker så det blev det. Jag plockade fram skidorna som jag köpte i våras på en loppmarknad för 15 kr. Viggo blev överlycklig och skulle genast prova. han har inte åkt skidor tidigare men Henrik tog ut honom och ställde honom på skidorna och han visade lite hur han skulle åka och Viggo , smart som han är, fattade direkt. Han kunde båda åka framåt och sen vända . Inte illa för att åka första gången . Han verkade gilla det. Sen gick jag också ut en stund i snön och lekte lite. Vi hittade spade och kratta i lekstugan som vi skottade och krattade med. Han är så lättroad där ute i snön. I lekstugan hittade vi också en barbiebil, en fin rosa. Den "fina" ville han genast ha med in. Så vi tog in den och vi lekte lite med den och lastade i mjukisdjur som fick åka. Roligt var det. Vi han med att läsa sagor också. Han vill gärna bläddra så det blev inte mycket läsa men vi tittade på bilderna och han berättade vad han såg. Det bara bubblar av ord från honom numera. Nu då jag inte sett honom på några veckor så märker man genast vad han utvecklats. Går faktiskt att förstå rätt mycket av vad han säger. Det bara sprutar ord ur munnen .
Jätte roligt att höra.
Sen fick han lite lunch och han ville bara ha köttfärslimpa, inget till . Sen frågade jag om han ville ha lite sylt till och det ville han. Han fick själv ta och smaka lite först om han tyckte om sylten, det var lingonsylt. Och det gjorde han så han öste på det på köttfärsen och åt sedan upp alltihop.
Till efterrätt fick han sedan blåbärskaka. Hos farmor får man precis vad man vill.
Måste få skämma bort honom då han äntligen är här. Farmors lilla ängel.
Då dom skulle åka hem ville han inte det förstås. Jag fick till slut klä på honom med löfte att han skulle få ta med barbiebilen hem. Till Richard stora förtret. Men så blev det och sedan fick jag följa honom till bilen och öppna bildörren och hjälpa honom in. Det skulle farmor göra inte pappa. Det var en stolt farmor som såklart gjorde honom till viljes.
Vi vinkade sen till varann med plasthandskarna på händerna, han och jag brukar leka med dom.
Idag räddade dom verkligen min dag. Det här lever jag på länge och jag mår så mycket bättre nu . Hoppas bara det inte dröjer lika länge till nästa gång vi ses. Vi bor ju bara knappt 2 mil från varandra!!

Ingen promenad idag då jag gick för långt igår. Men det var lika bra det då fick jag tid och ork med Viggo istället. Tänk vad förståndig han är . Han sa till mej idag då vi skulle leka att "ammo ajaj yggen" och så visar han bak på ryggen. han vet att jag har det och tycker inte det är nått konstig. Klok som han är. Måste brås på sin farmor =))

I eftermiddag har jag legat och skrivit e-mailadresser för glatta livet. har bytt e-mailadress och ville få in mina kontakter på nya kontot. Provade överföra men fick det inte att funka så jag tog och skrev in alla för hand istället. Tog lite tid men det blev klart till slut. Sen provade jag skicka med den nya mailen till alla mina kontakter så alla får min nya mail. Vet inte om det gick fram till alla men det visar sej väl. Man är inte så duktig på det tekniska med datorn men jag försöker lära mej. Vill kunna själv då jag pysslar rätt mycket med den då jag mest är liggandes. Det är mitt sätt att hålla kontakt med omvärlden.
Och faktiskt har jag fler vänner nu , visserligen över nätet, än tidigare då jag hittat många jag inte pratat med förr eller såna jag inte träffat på många år. Så internet är min livlina som jag har för att hålla koll på omvärlden
Utan detta skulle jag nog ruttna bort här i min säng. Eftersom jag mest är hemma och inte träffar andra än familjen så behöver jag den kontakten.
Ersätter ju förstås inte all mänsklig kontakt men det är ett sätt att nå andra då man inte orkar annat.

Nu laddar jag för fullt inför festen på lördag. Försöker vial så mycket det går så inte smärtan är för stark just den dagen. Hur det blir efteråt det vet jag ju men det är en annan femma. Just nu är fokus på att ha roligt och njuta av fest och glamour för en kväll. Med fina kläder och smink, med god mat och dryck, med trevligt sällskap och trevlig musik. Kanske jag kan ta en stilla dans med min älskade make .Hoppas det blir så bra som jag hoppas på. Förväntningarna är stora och jag vill det här sååå mycket. Håll tummarna för att det blir så bra som jag vill.

Glädje
Från Wikipedia

Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le. Att välja glädje är möjligt Ju mer medveten Du blir desto lättare kan Du få mer glädje i livet Lura Ditt egoistiska ego genom att ge och hjälpa Det ger glädje .

Palt idag

Idag blir det paltkok. Hade en massa potatis som börjat bli lite fula så Veronica skalade upp dom innan hon gick till skolan, så jag slapp det jobbet. Nu ska jag steka fläsket och sedan vänta tills hon kommer hem så ska vi koka en massa palt.
Det är gott med palt och då vi kokar gör vi alltid många när vi lika sätter igång. Blir nog två stora grytor palt idag. Andreas och Sara kommer också och äter. Andreas och Henrik gillar båda stekt palt mycket. Så det blir nog gott om palt att steka också.

Igår blev det klart med min klänning, fållad och struken hänger den nu redo för party. Blev riktigt fint med fållen , jag vek upp den så orginalkanten förblev synlig och det blev helt okej. Tog lite tid att sy med små , små stygn men jag fick dom rätt osynliga så jag är nöjd.
Henriks skjorta är också struken och klar. Jag vill alltid ha allt klart i förväg så man inte behöver stressa samma dag man ska iväg.

Igår så testade jag och Veronica hur duktig jag var med smink. Eftersom jag aldrig sminkar mej numera , högst en till två ggr per år blir det, så är jag rätt ovan. Och att jag sen knappt ser nått utan glasögon gör inte saken bättre. Har skaffat en special-spegel med 5 ggr förstoring som gör att jag kan se ögonen. Det var inte helt lätt att sminka sej kan jag säga. Handen är rätt darrig också, speciellt min högra som är lite svagare sen stroken. Så att måla eye-liner var inte skoj. Såg först ut som en riktig clown. Veronica skulle då prova måla mej men det blev inte bättre det. Hon har aldrig sminkat sej annat än till sina ut-klädnader och då ska man ju se ut som en clown=). Efter några försök så fick jag till slut kläm på det och eye-linen blev helt okej. Så innan lördag kan jag kanske det perfekt. Är roligt att sminka sej nån gång och se lite fin ut. När man som jag aldrig sminkar sej till vardags mer så känns det extra fint att göra det då man ska på fest. Men helt klart blir man ringrostig då man annars aldrig gör det.
Då man var UNG så sminkade jag mej alltid med mascara och lite ögonskugga. Men det var då det , då såg jag vad jag gjorde och jag var utan glasögon .
Nu , då jag mest ligger här hemma känns det för jobbigt och för onödigt att göra. Vem ska se det? Däremot fixar jag alltid till håret lite . Även om jag mest ligger vill jag åtminstone ha en frisyr som ser okej ut. Det hoppar jag aldrig över.

Nu har jag testat promenader i två dagar igen. Igår gick vi endast 1 km och det gick riktigt bra. Var rätt kallt igår, -16 grader, så jag såg till att klä mej ordentligt. För jag får inte bli kall om ryggen , rumpan och benet. För då blir smärtan alltid värre.
Idag så testade vi en dubbelt så lång sträcka och det gick nästan lika bra. Sista biten blev lite jobbig , det började hugga lite bakom rumpan så jag fick sakta ner ordentligt. Kom hem precis då det började snöa. Och tur det för att gå i nysnö är inget för mej som inte lyfter på benet ordentligt.
Känns ändå skönt att kunna promenera igen efter en veckas vila. Var nog klokt att göra ett uppehåll så kroppen fick en chans att hämta sej.
Tänk så rätt Henrik hade =))

Ny vecka ...snart fest...

Så var det måndag och ny vecka igen. Vart tar tiden vägen. Veckorna rullar på snabbare och snabbare. Snart är det advent och jul och nyår. Och sedan är det lika fort över igen. Känns som om tiden bara rullar på och man hinner inte med.

Har hållit mitt löfte att låta bli promenader en hel vecka nu. Och det känns faktiskt något bättre. Inte bra men bättre och det är ju positivt. Saknar mina promenader men det har varit omöjligt att gå . Nu börjar benet vilja vara med lite igen. Hugger inte varje steg som tidigare utan mer "normalont" igen. Det var länge sedan det var normal läge så ett litet ljus i mörkret har tänts.
Tur det för annars blir det jobbigt på lördag.
Då är det dags för fest. Oj vad roligt det ska bli. Få klä upp sej, sminka sej lite och få träffa lite folk. Jag riktigt längtar. Har inte så roligt annars här i min säng så jag behöver verkligen något skoj att se fram emot.
Har köpt en ny klänning som måste fållas upp lite och skulle så stort börja med det idag. Tog fram klänning som jag redan nålat färdigt och skulle ta fram nål och tråd. Givetvis hade jag ingen tråd som passade. Typiskt. Just då jag hade som energi att göra det och få det färdigt. Nu måste jag vänta tills Veronica kommer hem så vi får fara och köpa tråd. Och då lär det nog inte bli nån fållning idag. Vill helst ha ljust då jag ska sy så det får bli i morgon istället. Hoppas jag har lika stor lust då som idag =)

Då det inte blev av med klänning så tänkte jag att då börjar jag pyssla med adventskalendern istället. Sagt och gjort , jag plockade fram det som skulle användas och tog fram påsar att stoppa godiset och annat i. Lade upp allt på sängen och stoppade i påsarna. Sen gick jag iväg en snabbis för att hitta snören till påsarna och var borta en liten stund. Då jag då kom tillbaka igen så låg Tessan och tuggade på nått. Då jag kom smet hon iväg för att jag inte skulle ta av henne det hon hade i munnen. Fick tag i henne och såg vad hon tagit. Hon hade varit i påsarna och tagit sej skumtomtar som hon nu glatt mumsade i sej. Och inte ville hon släppa det heller. Inte bra för en hund med godis men tur att det inte var choklad i alla fall. Fick ut en av bitarna ur hennes mun men hur mycket hon ätit upp vet jag inte. Lär väl märka om magen nu kommer att bråka , känslig som hon är. Så dumt av mej att inte tänka på att hon var i sovrummet då jag lämnade påsarna öppna. Nåja inget att göra åt . Det är ju försent nu men det var jäkligt onödigt. Nu måste jag ju fixa mer till kalendern då hon tuggat på flera. Så klantig av mej.

Det verkar inte som om det är min dag idag heller. Allt verkar gå snett idag som alltid. Jag har aldrig nån tur med något. Alltid händer det nått som inte borde hända. Jag är nog född med otur. Bara lägga sej ner och inte göras nått. Säkrast så. Inte kul men vad göra. Tappade lusten nu .

Sköna söndag!!!

Söndag morgon...vaknar tidigt redan klockan 5 men lyckas somna om och sov ända till kl 9. Oj vad skönt det var. Behövde verkligen den vilan. Länge sedan jag sovit så länge.
Ut med Tessan och hon var överlycklig över all snö. Skuttade glatt omkring och åt snö...hon äter snö precis som alla barn. Och hon är ju som mitt lilla barn.
Den trognaste och snällaste och gladaste vän man kan ha.
Finns alltid där , är alltid glad, lever i nuet och är den bästa vän man kan ha.

Humöret är bättre idag. Jag har "slickat" mina sår från igår och nu känns bättre.
Men jag var så besviken igår. Hade haft som längtan och sett fram emot besök och då det inte blev så klappade jag ihop. Då man inte träffar så många utan mest sitter här i huset ,ofta ensam då dom jobbar och går skola, är det lätt att bygga upp förväntningar och längtan efter besök. Och då det sen inte blir av så blir jag så ledsen.
Vet att det inte är hela världen men för mej var det ett stort slag under bältet.
Jag blev arg, ledsen och besviken. Borde inte bli det men så var det.
Läste i en tidning id morse om hur det är skillnad på att vara farmor och mormor. Många menar att farmor står längre bort från sina barnbarn än mormor och jag tror nog det är sant. Mormor får träffa sitt barnbarn betydligt mer än jag. Självklart så bor dom närmare mormor men så långt bort bor inte vi. Men jag har märkt att det inte är farmor som står högst utan mormor. Nåväl inget att göra åt. Kan ju inte bestämma det utan får vara glad för dom få stunder jag får med mitt barnbarn. Även om det är långt mellan gångerna numera.

Har haft jobbigt med hormonerna en tid nu. Äter hälsokost tabletter mot vallningarna men det hjälper dåligt nu. Talade med läkaren men han vill inte att jag äter hormoner med mina anlag för stroke och sånt. Men det är inte kul då man helt plötsligt blir alldeles blöt i svett när man sitter framför Tv-n eller ligger i sängen. Ska nog ringa Gyn och be om en tid och höra om det finns nått bättre än det jag tar nu.

Blir en tur ut till pappa idag för ett fika . Trevligt med lite miljöombyte.

Igår eftermiddag tog jag och Veronica oss en tur till Hantverksmässan på Arcus. Riktigt trevligt var det. Mycket att se och vi träffade även en del av Veronicas skolkamrater. Vi handlade inte mycket men det blev en påse med nybakta anisbröd, mums smakade precis som mammas, och sen köpte jag mej två olika ull-strumpor. En tunnare att ha under den tjocka som jag också köpte. Nu ska jag väl bli varm om mina tår hoppas jag. Med ylle-sockar på fötterna och ylle-benvärmare efter benen så borde det funka. Ben-värmarna dom har jag jämt på mej, och det är sååå skönt. Har saknat ylle att ha på fötterna så nu hoppas jag det blir bra med det här.
Har såna problem med mina kalla ben och fötter. Talade med läkaren om det och han tror att det har att göra med mina ryggproblem och cirkulationen. Inget att göra åt men försöka hålla värme. Han rekommenderade också ull. Och nu har jag det så det är bara att hoppas det funkar.
Kramperna i benet och foten har faktiskt blivit mindre sedan jag gått med benvärmarna. Verkar ha berott på kylan i benen . Har sån kyla inuti benet som om det isar invärtes. Svårt att förklara men det känns som om jag har en isbit innanför huden mitt i benet. När jag är ute så har jag skaffat stövlar som går upp på benet och som är fodrade ordentligt. Det värmer också bra mot benet. Går jag med kängorna så fryser jag alltid då dom inte går upp på benet. Har inte haft så tidigare utan det är nått som kommit nu i höst.
Men nu har jag ju ylle både på benen och fötterna så nu ska jag väl sluta frysa och benvärken förhoppningsvis minska.

Ledsen..=(

Vaknade i morse full av energi. Värken har gett med sej något och jag gladde mej så för middagsbesöket idag.
Jag steg upp redan klockan 8 och började förbereda. Bakade en äppelpaj och vispade vanilj-sås till. Sen tog jag itu med att skiva och strimla allt som skulle vara till maten. Planerade kyckling-tacos.
Veronica tog Tessan på promenad och jag höll mej inne för att vara i form till lilla busen kom.
Så klockan 11 ringer telefonen. Jag såg att det var Richard. NEJ tänkte jag , inte är dom väl sjuk nu igen. För dom senaste månaderna har det alltid varit nått sånt då dom har varit på väg hit. Så jag svarar med onda farhågor. Så säger Richard att dom ska till en kompis idag istället och inte kan komma som planerat. Då blev jag både arg och ledsen. Föll ihop som en urblåst ballong. Jag som sett fram emot att få träffa dom och framför allt träffa mitt lilla charmtroll Viggo. Hade då inte lust med nått mera. Har inte fått se Viggo på en månad nu. Får hoppas han inte glömt bort sin gamla farmor. Sonen verkar då inte ta nån som helst hänsyn till det. Jag var inte viktig alls idag. Bara en gammal kärring som inte var nått att bry sej om.
Jag som var sååå glad då jag vaknade.
Jag som sett fram emot det här hela veckan.
Jag som inte träffar så mycket människor hade behövt det här .
Känner mej riktigt värdelös och ledsen nu.
Trist men sånt är livet.

Promenadförbud

Idag bestämde Henrik att jag har promenad förbud några dagar framöver. Det är både för att det blivit halkigt och för att jag varit extra risig men främst för att jag ska vara i form nästa lördag då vi ska på fest. Han sa att jag helt enkelt måste lyssna på honom nu och "lyda" . Så då är det väl bäst jag gör det. Han sa också att han vägra bärga mej igen som han var tvungen att göra i måndags då jag gick fast jag kände att det inte skulle gå.
Jag är lite dålig på att lyssna när nån säger åt mej att jag ska vila. Vill lite för mycket , mer än vad som är bra. Tror alltid att jag själv vet bäst. Med platt fall allt som oftast. Brukar vara bra på att säga hur andra ska göra. Men att själv följa den devisen är inte lika enkelt. Men man lär så länge man lever. Hoppas jag .
Så idag blev det Veronica som tog hunden på promenad och jag låg snällt kvar i sängen.
Oj vad jag saknar promenader. Har alltid promenerat, både korta och långa promenader. Och sen hunden kom så har det blivit än mer .
Därför så känns det extra svårt att låta bli. Det är ju det enda jag har som jag får göra . Men då inte det heller funkar känner jag mej helt inlåst.
Men som sagt, jag ska på fest och det ska gå. Hur vet jag inte men det ska gå. Vill man nog mycket så går det också. Även om det efteråt kommer att bli jobbigt. Men att få komma ut en gång om året , det behöver jag. För det är den enda fest som vi faktiskt brukar gå på och har gått på i fem år på raken nu.
Festen , den är för alla so jobbat minst 25 år på Ferruform eller längre. Henrik har nu jobbat drygt 30 år. Tänk vad åren går.

Åren , ja dom har verkligen gått. Nu på lördag firar jag och Henrik bröllopsdag, 28 år. Vi gifte oss till allhelgonahelgen 6 november 1982.
Tänk så fort det gått. Richard var då bara 4 månader gammal. Han var med och blev så ompysslad av alla festen efter vigseln.
Nu så är vi gamla och jag är skraltig. Men Henrik tar hand om mej på bästa sättet. Han är den bäste man kan ha. Betyder så mycket för mej. Jag är så glad över att han finns och att det blev vi två en gång för länge sedan. Jag älskar honom så mycket.

Idag for vi ändå iväg en sväng till Storheden. Eftersom jag inte hittade nått till adventskalendern igår så var det ett måste att fara iväg. Vill ha färdigt det som ska vara i kalendern så jag kan börja så smått att göra de små paketen.
Hade rätt ont men eftersom jag skippat promenaden så var det inte värst ändå. Tog kryckorna som stöd för säkerhetsskull.
Vi hittade lite smått och gott och nu ska jag nog få ihop det . var inte helt lätt då Viggo är så liten än att det inte går med vad som helst. Men jag får hoppas det blir bra och att han gillar det.
Veronica hittade också en julklapp till sin lilla brorson.

Till middag idag blev det grillad rostbiff och potatissallad. Kände mej lite lat så vi handlade hem enkel mat. Gott var det .
På lördag ska vi ha Richard och Helena och Viggo på middag. Längtar så till det. Hoppas bara smurfen får vara frisk så vi äntligen hinner träffas. Han har varit så mycket sjuk att det blivit lite med besök dom sista månaderna.
Så nu håller jag både tummar och tår för att det ska bli av .
Behöver få rå om den lilla solstrålen en stund så jag blir på bättre humör. han är sån glädjespridare. Farmors lilla charmknutte.

Shopping ...inte kul det heller =(

Vaknade med lika mycket smärta idag som igår, som i förrgår, som i förrförrgår osv...
Sen regnade i morse och det gjorde knappast saken bättre. Har ju såna vädersmärtor också. Var det så här illa det skulle bli bara för att jag roade mej en stund i fredags. Tyvärr ser det ut så, eller rättare sagt känns så.
Humöret i botten . Inget är roligt just nu.
Bestämde mej då för att åka med in till stan en sväng då Henrik skulle till tandläkaren där. Veronica följde med för att se till att jag klarade av det. Min snälla dotter som är som en personlig assistent åt mej. Jag tänkte först ta med rullatorn men ändrade mej och tog kryckorna istället.
Gick väl bra första halvtimmen men sen började det kännas jobbigt. Smärtan i ben och rygg blev olidlig. Jag fick t.om så det svartnade för ögonen. Blev både yr och trött. Så stunden i stan som jag trott skulle göra mej på bättre humör misslyckades. Inget roligt att köpa hittade jag heller under den korta stund vi var där. Så när vi skulle stappla oss tillbaka till bilen så ville mitt ben inte alls. Jag hade lusty att lägga mej ner på fläcken, så ont tog det. Men efter mycket om och men kom jag till sist fram. Fy vad det var jobbigt.

Efter stan for vi först till kyrkogården på Hertsön och tände ett ljus på Henriks pappas grav. Efter det for vi till Gammelstad och tände ljus på mammas grav.
Nu har vi gjort det så dom har ljus till allhelgonahelgen.
Är så fint med alla lyktor på gravarna, riktigt rofyllt och vackert.

Det enda som blev inhandlat idag var några julklappar till Viggo, men det var ju viktigast. Men jag hann inte med allt jag tänkt. Tur det är en stund kvar till jul så jag hinner åka fler gånger och julshoppa. Vi köper mest till Viggo numera. De stora får nått litet men Viggo får mest. Julen är ju barnens högtid.
Sen skulle jag även hitta små julklappar till advetskalendern men jag hittade inte riktigt det jag tänkt. Måste fixa det för den måste vara klar om en månad .
Får göra nytt försök senare i veckan eller nästa vecka. Får se vad kroppen går med på.

Måste ju se till att jag är i form till nästa helg då Ferruform-festen är. Den vill jag inte missa.
Brukar vara en trevlig tillställning med god mat och dryck. Blir nog ingen dans för mej i år men lite pratstunder med folk ska det väl ändå bli. Ser fram emot det då vi sällan gör nått . Och att få klä upp sej en gång om året är också roligt. Få sminka sej och känna sej lite fin.

Ställde mej på vågen i morse och det var ingen rolig upplevelse. Hade gått upp igen . Har ju ökat medicindosen sen en månad och den ger tyvärr viktökning som ett brev på posten. Har ätit medicinen nu i 1,5 år och på den tiden ökat drygt 5 kg. Och det spelar ingen roll om jag äter mindre eller nått . Kilona kommer ändå. Att jag sen då varit så orörlig sista månaden hjälper ju inte till precis. Min läkare menar att det "lilla" jag gått upp inte är nått katastrofalt. Han menar att jag vinner mer att äta medicinen än att inte äta den och slippa vikt-uppgången. Får väl vara nöjd om det inte skenar iväg alldeles. Har en väninna som äter samma tabletter som ökat 20 kg.
Sen menar han att jag ju kommit in i klimakteriet också med allt det innebär. Tantåldern så att säga. Inget gott med det heller.
Nåja jag kommer i de flesta jeansen än men roligt är det inte. Jag som hållit min vikt i säkert 10 år utan att gå upp. Hoppas ändå jag kan komma ut på promenader igen så jag åtminstone känner mej lite nyttig. Mat äter jag nyttigt.
Just nu så är inte vikten högsta prioritet utan att minska smärtan. För jag blir snart tokig på det här. Ska det aldrig vända???

Som tröst har jag nu bett Andreas beställa mej en ny dator. Vill ha en ny för den jag har är rätt tung då jag ska bära med mej den. Tar den ibland in till vardagsrummet då jag är där och då är det lite problem om den är tung. Har tänkt mej en med lite mindre skärm så får Henrik ta den jag har nu till sin. Han behöver ändå uppdatera sej då hans är otroligt slö. Så jag köper en ny och han tar min. Egentligen hade han tänkt köpa sej en ny men jag använder dator mer så jag behöver en ny mer än han. Så det får bli en julklapp till mej själv.

Ny månad ...börjar illa.

Kände redan då jag vaknade att det inte skulle bli en bra dag. Benet tog så ont direkt jag rörde mej. Men jag stoppade i mej mina mediciner och lade m,ej en stund till efter kaffet för att se om det skulle släppa lite. Henrik tänkte gå en promenad med Tessan och jag bestämde mej att hänga på. Henrik var skeptisk och tyckte jag skulle låta bli. Men tjurig som jag är så tänkte jag att det blir nog bättre med lite promenad i benet.
Vi gick i sakta mak , jag kände direkt att det inte gick att ta för stora steg. Så vi gick riktigt sakta. Efter halva sträckan (1,5 km) så var jag tvungen att stanna en stund. Satte mej på rullatorn och tänkte att det blir bättre med en stunds vila. men då vi sen skulle gå igen så gick det inte alls. Jag kunde inte ta ett steg mer.. Det tog så ont att det var helt omöjligt. Henrik bestämde då att jag skulle väta där och han skulle gå hem och hämta bilen. Kändes rent åt hel...Jag brukar inte ge upp ,men nu var jag tvungen. Det gick bara inte att gå mer.
Jag har aldrig tidigare behövt ge mej.Så det kändes inte alls okej. Jag brukar ha viljan att gå hur ont det än tar. Men idag var det helt omöjligt. Vilket nederlag. Det känns bara skit just nu. Hur ska jag komma i form igen till festen om två veckor. Känns som om jag inte kommer dit.
Men jag ska . Jag vill och jag SKA. Har sett fram emot det så länge nu att jag bara ska. Till vilket pris som helst.
Visst det kommer säkert att bli samma resultat som nu men det får jag ta itu med då. Jag måste ju få ha kul nån gång också. Jag måste få leva . Jag måste få träffa folk. Jag blir galen annars, eller galnare som en del skulle kalla det.

Fick i alla fall nått att glädjas åt idag. Fick veta att jag blir farmor på nytt. Det blir roligt och jag hoppas det går bra den här gången. Håller tummarna för det . Längtar redan . Barnbarn är det bästa som finns och Viggo han är min ögonsten som betyder mest av allt för mej. han får en att glömma allt ont och smärtsamt. Han sprider sån glädje med sin lilla personlighet. tror han kommer att bli en jättebra storebror.

Igår då vi var ut till Kallax och fikade så ringde en moster till mej dit. Hon pratade med pappa men ville även prata med mej. Jag har i ett svagt ögonblick halvt om halvt lovat att åka dit nästa sommar då jag blir lite äldre än nu =)Så hon ville bara kolla så jag inte ändrat mej. Så nu lovade jag igen att det nog ska bli av. Skulle vara roligt då jag inte varit dit förr. Så jag ska bearbeta Henrik så han och jag kan åka dit och fira min "lilla" stora dag. Ser fram emot att göra det.
Då har jag två resor att se fram emot nästa år och det känns kul.
Jag som alltid är hemma kan behöva lite miljöombyte nån gång mellan varven.

Nu ska jag bara slicka mina sår och försöka komma igen på nytt. Känns otroligt tufft men jag kommer igen. Jag brukar inte ge upp men idag tog smärtan helt enkelt över.
Nya tag imorgon. Nu ska jag bara försöka kravla mej in i duschen och bara det är en bragd i sej idag.
Man får inte låta smärtan ta över får jag alltid höra .
Men det är så in i hel....svårt att göra det då smärtan är som ett ilsket bi idag. Känns som om nån kört in en kniv i ryggen och sen sakta vrider om den. Och vid minsta rörelse så hugger den till igen.
Ingen vet hur det känns om man aldrig haft ont i ryggen och haft nerv smärta.
Den smärtan skär genom märg och ben.
Den smärtan sitter innanför.
Den smärtan önskar man ingen inte ens en ovän.



"Sång för att döva smärtan"

Gå till stranden, mumlade vinden,
Gå till strandens stenar med din ångest,
Ser du, där är havet, här är landet:
Verkligheten! Du kan röra den med handen.
Lyft en sten från världens tunga hjärta,
Väg den i din hand och låt den falla.
Lyft en sten och kasta den i vattnet,
Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska...
Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,
Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:
I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,
Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan.
Du skall stilla stormarna i världens hjärta.
Du skall fläta blixtarna till enkla kransar
och när alla stenars tyngd och död är sonad
Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Gunnar Ekelöf