Fredagsmys

Fredag igen. härligt med fredag...Qigongträning på dan och sen vila och mysa framför TV-n. En typiskt vanlig fredag för mej och min gubbe. Idag på Helex träffade jag Helenas bästa kompis Linda. Hon kände inte igen mej först , men när jag sa vem jag var , att jag var Viggos farmor så visste hon vem jag var. Vi har faktiskt bara träffats en gång tidigare och det var när Viggo fyllde år, alltså snrt 10 månader sen så det var inte så konstigt att hon inte kände igen mej. Jag har ju sett henne i bl.a tidningen för inte så länge sen då det var ett reportage om henne. Hon är faktiskt en tjej som jag beundrar väldigt mycket. Så stark och målmedveten. En riktig kämpe. Trots att hon råkat ut för en så svår olycka för mindre än ett halvår sedan är hon redan i full gång med sjukgymnastik och studerar på universitetet samtidigt. Har även en liten kille på 1 1/2 år att ta hand om . Hon är helt otroligt duktig. Hon lider precis som jag av nervsmärta pga av sina skador men verkar ändå orka med . Jag gör då inte det utan jag måste då ligga ner mesta tiden för jag orkar inte med den smärtan annars. Nu vet jag ju inte om hon har ständigt ont som jag eller om det kommer och går . I vilket fall som helst så är hon beundransvärd.

Vi var inte så många idag på Qigongen men vi hade trevligt ändå. En berättade om sin hund som varit tvungen att opererats för urinstenar i både urinblåsa och urinrör. En stor och dyr operation för en hund. Det hade gått bra men tydligen så hade han väldigt ont i såret ännu. Minns hur ont Tessan hade när dom skurit upp henne för att göra biopsi för tre år sen.

Blev ingen promenad i em för jag hade så ont efter Qigongen och min nya övning som Erika gett mej. Jag ska utföra den varje morgon 3ggr 15 rep men lyckas bara göra 2ggr 10 rep ännu. Ska stärka min usla magmuskler med den här övningen men undrar lite om det ska funka när det inte lyckats tidigare. Nåväl jag får ge det en chans i alla fall. Vi ska utvärdera om två veckor och då avgöra om det är lönt att fortsätta. Med mina odds så ger jag det inte så stor chans att det ska gå , brukar för det mesta få ge mej och sluta för att jag får för ont. Men skam den som ger sej. Fast hitintills har vi tagit ett steg fram och sen två steg tillbaka när vi testat något nytt. Min nerv tål absolut ingen retning, är så känslig efter så många år av smärta. Bäst har jag då jag bara ligger i sängen och endast går upp för att äta och gå på toaletten. Det är endast då jag har lite mindre smärta. Annars är den så ilsken att det rent av gör så att man inte kan ligga still, det kryper av smärtan och man vet inte vad man ska ta sej till. Då önskar jag bara att få kapa av benet och ryggen från midjan och neråt för att slippa det onda. Låter drastiskt men jag kan inte beskriva det på annat sätt . Den här smärtan kan ingen föreställa sej som aldrig haft nervsmärta . Man måste ha varit med om det själv för att kunna förstå hur jobbigt det är. Det är inget man önskar någon men ibland skulle jag vilja att en del som inte förstår hur det är skulle få ha det en enda dag bara för att få känna hur det känns.
Hoppas jag nu på måndag kan få något tips av smärtläkarna på fråga doktorn . Något nytt som fungerar , något nytt som innebär ett drägligare liv, något nytt att se fram emot.

Fråga doktorn

Idag fick jag ett samtal från programmet Fråga doktorn. Jag hade mailat en fråga eftersom dom skulle ha ett program om smärta på måndag, med experter på området . Nu undrade dom om jag var intresserad att ställa frågan i direktsändningen . Jag sa att det gick bra så vi pratade lite om min situation och hon jag pratade med skulle lägga fram det för dom som ska svara på frågorna så att dom vet om dom kan svara eller ej. Sen på måndag skulle hon ringa upp mej mellan 18,15-19,00 så jag skulle få ställa min fråga. Känns ganska spännande att få höra från nån annan än de läkare jag redan varit i kontakt med , och då höra om dom har något att komma med . Något nytt som jag inte testat tidigare eller så. Är nyfiken på om det kan finnas en möjlighet eller om dom säger som jag redan hört att det inte är annat än att lära sej leva med det. Som om jag inte redan gör det, har ju haft så här i 8 år.Fast det har blivit sämre med åren speciellt för 4 år sen då jag fick en hjärnblödning som försämrade mitt tillstånd radikalt. Har sen inte lyckats träna mej i form alls eftersom smärtan sätter stopp för det. Man bygger ju inga muskler när man har ont. Nåja jag har väl inte så stora förhoppningar men det blir i alla fall intressant att höra vad dom har att säga.

I morse tog vi en promenad fast det var kallt. Det var -22 men blåste inte så farligt så vi gick en kortare runda. Var lagom att gå en kortare sträcka för sjukgymnasten vill att jag bara går halva rundan jag brukar gå ett tag framöver så jag hinner få tillbaka orken utan att jag får ondare hela tiden. Svårt att låta bli , jag vill så gärna gå det jag brukar. Min runda är ca 5 km och nu ska jag bara gå 2,5km. Blåste lite motvind på hemvägen så det kylde rätt bra. Tessan fick ha på sej sin fleece overall och tossar på baktassarna så hon frös inte . Har haft problem när det varit så här kallt att hon haltat när vi varit ute. Hon var väl inte överförtjust i sina tossar men gick med på att ha dom, och när vi kom ut glömde hon bort att dom satt på och sprang som vanligt. Overallen är hon van att så den tar hon mer än gärna på. Lyfter snällt på tassarna och stoppar in benen.

Själv testade jag min nya Buff, en sorts huva att ha för ansiktet och halsen som skidåkarna brukar ha . Var jätteskönt , funkade faktiskt. Såg väl inte allt för häftigt ut men det fyllde sin funktion så det var väl det som var meningen.

Igår var vi barnvakt till Viggo eftersom Richard blev magsjuk och Helena inte hunnit hem från Umeå . Det lilla kvicksilvret han med en hel del medan han var här. Vi var helt slut efteråt, man får verkligen veta att man lever när man har honom för han sitter inte still en enda sekund . Men han är så härlig att det gör ingenting. Det är så roligt att ha honom här och han är ett riktigt charmtroll. Han gör mej så glad och jag glömmer alltid hur ont jag har medan han är här, fast efteråt så får jag förstås tillbaka för det men det är det värt. Han är min stora glädje här i livet, livets efterrätt med all rätt. Den lilla söt-nosen, farmors favoritkille nummer ETT.

Kallt,kallt och åter kallt

Nu börjar man ledsna på vintern och kylan. -25 är alldeles för kallt speciellt som det blåser också. Kollade i en tabell att köld-faktorn i dag var -35 grader så inte undra på att man fryser. Vinden är ju också svår att klä sej emot. Har investerat i en så kallad BUFF som är en sorts halsduk-mössa-vindskydd i ett. Har inte provat den ännu men har hört att det ska vara skönt att ha på sej. Får testa den i morgon då dom lovat lite mildare väder.

Var igår hos sjukgymnasten och pratade lite. Vi kom fram till att jag tappat mina magmuskler, har alltid haft svaga magmuskler sen jag skadade ryggen men nu har det blivit ännu sämre. Hon tror att det hänger ihop med att jag haft så ont att jag då inte kunnat bygga några muskler överhuvudtaget. Har fått en övning jag ska göra hemma i 2 veckor varje dag och sen ska vi träffas och utvärdera. Jag ska ligga på golvet med en rullad handduk eller liknande i svanken och sen dra upp benen och försiktigt försöka göra en cykelrörelse med fötterna , inte för stor för att då tar det ont i ryggen och hugger i benet utan en väldigt liten rörelse. Och då ska jag träna magen på detta viset. Sen har jag en övning att göra i bassängen där jag ska försöka stå still samtidigt som jag pressar ner armarna med hantlar i händerna för större motstånd. Det ska också träna magen. Jag kan ju inte göra t.ex situps så jag får testa om det funkar så här. Man måste ju ha starka magmuskler för att ha stark rygg. Hoppas det funkar så jag kommer ur den dåliga cirkel jag hamnat i . Promenaderna skulle jag också korta av ett tag för att minska smärtan eftersom jag får så ont just nu av att promenera, brukar gå 5 km men ska nu bara gå hälften tyckte hon. I alla fall ett tag. Känns surt för jag som promenerat i alla tider och tycker om att göra det. Har hela tiden fått korta av sträckan för att det gör för ont. Speciellt då jag går själv, är rädd jag inte klara av att komma hem då. När jag har sällskap törs jag gå längre för då kan jag ju få hjälp om jag inte orkar hem. Har inte kunnat köra bil heller sista tiden och det känns frustrerande. Jag känner mej inlåst, jag som alltid kunnat ta mej dit jag vill utan att behöva be om skjuts.. Men jag är ingen bra bilförare heller med alla tabletter och med en smärta i höger benet som gör att jag har svårt att bromsa och gasa. Ska nu även träffa min läkare i mars . Då får vi se om han har något nytt att komma med eller om det blir samma svar som alltid. Att jag får lära mej leva med eländet.

Söndag, snart måndag

Sen söndagkväll...kl är ca 23,45. Sitter uppe som vanligt vid den här tiden. Kan sällan sova före 01,00. Brukar ta min sovtablett vid 22-tiden men somnar ändå inte förrän vid 01. Natten som varit har jag sovit otroligt bra. Var så slut av veckan som varit och alla bekymmer den vållat oss alla. Så jag sov faktisk hela 8 timmar i sträck utan att vakna. Vet inte när jag sov så länge sist. Kände mej otroligt utsövd, första morgonen denna vecka jag vaknat utan en sprängande huvudvärk. Enda nackdelen var att värken i ben och rygg var jobbig för att det gått så länge sen jag tagit min dos av smärtstillande. Effekten sitter i ca 5-6 timmar men på natten brukar jag klara nån timme mer men aldrig 11 timmar som det blev nu. Fast det var otroligt skönt att få sova ut.
Nu börjar snart en ny vecka och nu en ny väntan på besked om vår nära vän. Positivt är att den svåra operationen som genomfördes i fredags var lyckad . Så nu håller vi tummar och tår för att det ska fortsätta på den vägen. Jag hoppas och vill tro på det.

Fortfarande rätt kallt ute. Var -22 i morse men det blåste ordentligt så det kändes som -40.
Just nu är det -16 men då snöar det istället och blåser fortfarande så speciellt skönt är det inte nu heller.

Eftersom det inte blev någon promenad i morse heller så tog vi och badade Tessan istället. Hon var inte badad på nästan 3 veckor , och vi brukar bada henne var 10:de dag ungefär. Ibland tätare om det varit blött ute. Hon blir så fluffig i pälsen och luktar så gott. Hon gillar väl inte att bada men hon är ju van så det går rätt bra ändå. Jobbigare är det när vi ska föna och kamma henne. Då måste Verran muta henne med kyckling för att hon ska stå någorlunda still när jag kammar och blåser henne torr. Är som en mindre brottningsmatch.. och när vi kommer till framtassarna slåss hon med dom så jag inte ska få kamma dom. Men jag vinner alltid till slut.

Nu ska jag försöka lägga mej och hoppas på en till bra natt men värken i benet är värre ikväll. Tror att det beror på snövädret. Har blivit så väderkänslig att jag alltid har dålig dagar då det är lågtryck på gång. Fast badet med hunden spelar också roll. Inte särskilt bra arbetsställning att försöka kamma en hund som hela tiden försöker smita iväg.

Ont idag

En jobbig morgon, fast jag har sovit bra ändå inatt. Var rätt trött efter att ha varit med barnbarnet i 4 timmar igår. Man är ju ingen ungdom mer=). Jag hämtade honom från dagis och sen promenerade vi hem till honom. Han filosoferade hela vägen , så trots att det är nära tog det en stund att gå hem. Han hade så mycket att berätta för mej på vägen. Sen kom vi hem och där väntade hans mamma. Hon var blek och vi kramades lite . Hon har det tungt just nu men var rätt nöjd med att ha kommit hem igen. Behöver vila upp sej så hon orkar framöver. Hon är nog stark ändå om det vill sej men hon behöver lära sej att ta hand om sej själv nu och inte bara ta hand om andra. Hennes bästa vän hade varit där på förmiddagen och det var bra för dom står varann så nära. Det är ju så att när man har det svårt så brukar det visa sej vilka som verkligen är ens riktiga vänner och det är verkligen dom. Skönt att hon har såna vänner. Jag själv kan ta hand om Viggo så hon inte behöver ha dåligt samvete för att hon tänker på annat just nu. Man vill hjälpa så mycket det går, men ändå inte tränga sej på för mycket .

Viggo och jag hade en så mysig stund tillsammans. Vi lekte i hans rum. Vi byggde med lego, vi läste bok, vi lekte med bilar och mjukisdjur, vi humpade boll och brottades lite. Vi sjöng och han dansade. Han kokade fika åt mej på sin spis. Sen gillar han att stå i fönstret och spana på vad som händer ute så det gjorde vi också. Ja vi gjorde så mycket och han är så energisk att jag var helt slut när jag kom hem, men väldigt tillfreds. Jag njöt verkligen att få vara med honom . Men det är synd att det är av en sån tråkig anledning som jag var där den här gången. Nu hoppas jag bara att det ska gå bra med allt och att vi kan börja se framåt igen. Just nu blir det bara att ta en dag i taget och vänta och se.

Idag blir det en innesittar dag för på morgonen var det -32 grader. Kröp då ner i sängen igen och försökte somna om. När vi sen steg upp hade tempen stigit till -22 så det var "lite" vatrmare men det blåser så det blir då ingen promenad idag. Inte ens hunden tyckte om att vara ute. Hon var så snabb när vi var ut och rastade henne, hon som annars ska nosa på allt och at tid på sej. Försökte göra sina behov på 3 ben och det gick inte så bra.
Blir att vila ordentligt idag för självklart har jag väldigt ont efter gårdagen med Viggo. Men det visste jag ju och det var det värt. Jag vet ju varför jag har sämre så det gör inget. Inte när det är av en god anlednig som jag själv valt att göra.

Fortfarande ovisst

Ännu är det ett ovisst läge för min nära väns anhörig. Ingen vet hur det ska gå ännu. Jag har pratat med den som står mej närmast och hon har det jättejobbigt. Så nu kan vi bara finnas till där och stötta så gått det går. Det är inte lätt , men nu behöver hon all omtanke som finns.
Få se när hon kommer från Umeå i morgon vad hon själv vill. Hon vet att vi finns här för henne och att vi inte är längre bort än ett telefonsamtal.

Har själv gått igenom ett likartat scenario när min egen mamma blev opererad för pulsåderbråck år 2000. Det slutade illa och det var en enormt jobbig tid i början. Så jag känner verkligen med dom som står den skadade närmast och vet precis vad dom just nu går igenom. Livet är verkligen inte rättvist, som det känns nu så känns det som att allt ont drabbar oss och våra nära.
Men det är samtidigt då man svetsas samman och tar hand om varandra. Man ser att livet är skört och att man ska var rädd om sina nära och kära.

Har inte särskilt bra själv heller . Värken är precis som vanligt väldigt ilsken. Har inte kommit tillbaka på sista halvåret alls. Ska träffa sjukgymnasten nästa vecka för att diskutera framtiden och träningen. Har nu gått hos henne i snart 6 år och det sår och stampar på ett ställe. Men utan den kanske det varit värre. För så inbillar jag mej i alla fall att det är . Jag måste få göra något som innebär rörelser även om det tar ont , så länge det inte blir sämre.
Har försökt komma igång med dagliga promenader och det gick i 3 dagar men sen blev det -22 igen och då tycker jag faktiskt att det är lite för kallt att promenera mina 5 km. Speciellt som jag får mer ont om jag blir kall om ryggen och benet.

Nu ska jag försöka gå och sova . Har blivit dåligt den här veckan pga allt som har hänt. Får inte tankarna att ta sovpaus och det börjar nu kännas i kroppen och knoppen. Sover normalt illa men inte så här då det inte alls gått att sova den här veckan. Hoppas tabletten hjälper inatt för jag vill vara pigg till imorgon så jag kan vara till nån hjälp.

Oroande

Ingen bra natt, har inte sovit mycket och det inte bara pga värken. Igår em fick jag ett oroande samtal från en nära anhörig om att en olycka hade inträffat med en för dom nära anhörig. En allvarlig olycka med svåra skador som följd. Har tänkt på det hela natten och undrat hur det gått, visste att det var väldigt kritiskt . Idag på förmiddagen fick jag höra att det var stabilt för tillfället men fortfarande vet vi inget om utgången.
Så sorgligt att få såna besked när det berör dom som står en nära. Man har det hela tiden i sina tankar och lider med dom. Håller nu tummarna för att det ska sluta väl. Man förstår då att livet är skört och att en olycka kan få ödesdigra följder.
Känns tungt just nu och det gör inte att jag får mindre ont heller snarare tvärtom. Svårt att tänka på något annat .
Trots att jag själv varit med om mycket och också varit illa ute så har jag ju ändå klarat mej bra. Jag går på mina egna ben och kan tala och vara i farten. Så var det inte för 4 år sen då jag också fick åka ambulansflyg till Umeå. Då kunde jag inte gå , inte vara upprätt överhuvudtaget utan att kräkas och senare efter operationen tappade jag talet några timmar.
Men jag har ju kommit igen och även om om jag har svår värk är jag tacksam för att jag kommit tillbaka så pass bra ändå. Man behöver påminnas om det ibland och när andra råkar illa ut inser man att man har mycket att glädjas åt trots allt. Man har det inte värst, det finns alltid dom som har det värre och det är bra att få den insikten ibland när allt känns som motigt.

Helgen

Ja så var även den här helgen avklarad. Fort var det över. Eftersom Henrik jobbade fredagkväll så känns den som ovanligt kort nu när man vant sej vid att han är ledig fredagar. Nu blir det en till 5 dagars vecka så det känns länge tills han är ledig igen. Helgen blev kort också för att vi var borta några timmar på lördag , Henriks systers examenskalas. Trevligt men jobbigt för min rygg. Jag som vill ligga ner=) Det bästa med kalaset var förstås att min gullunge Viggo var där och han höll mej sysselsatt för fullt, jag behövde alltså inte sitta så mycket utan for mest kring med honom, han hade så mycket att upptäcka nyfiken som han är. Han fick även träffa en lite bebis på 4 månader som var nästan lika tung som honom, en stadig bit minsann. Han heter Mattis och är son till Sara som är dotter till Annelie, min svägerska. Det var rätt många där, såna man kände och inte kände.
Idag var vi till Kallax en sväng på söndagsfika som vi brukar. Jag låg mest för idag ville det sej inte att sitta alls.
Blev ingen eftermiddagspromenad men vi gick en på fm och det var hur skönt som helst med solen som sken från en klar himmel. Gör att man blir glad och njuter istället för att tänka på hur ont jag har.
Kvällen blev framför TV-n men än har inte några roliga grenar i OS börjat så det blev mest att titta på inspelade serier. Synd att alla tävlingar mest går på natten , för det är ju roligast att se dom i direktsändning. Då Kalla och Haag mfl åker måste jag då titta även om det är på natten. Jag behöver inte upp på morgonen så jag kan ju det. Inget ont som inte har nått gott med sej=)

Äntligen fredag igen

Härligt, fredag igen och Qigong. Min favoritdag på hela veckan.
Gick väl sisådär kan man väl säga . Kunde inte stå ordentligt på högerbenet, det hög till hela tiden och ville vika sej. Förmodligen beroende på att jag promenerat i veckan trots att det inte varit plogat. Men jag blir tokig om jag inte snart får komma igång med dom , har inte kunnat promenera de sista månaderna som jag brukar. Både pga smärtan och av kylan och snön. Tidigare har jag alltid promenerat 2 ggr varje dag och nu har det blivit 1 och ibland inte ens det. I veckan mån-fre har det endast blivit 2 gånger totalt och då var det inte plogat utan några cm nysnö som gör att jag får så ont i benet. Det eftersom jag inte lyfter ordentligt på det benet, haltar lite.
Pratade lite snabbt med sjukgymnasten efter badet och vi bestämde att vi ska träffas och se om vi kan komma på nått bra. Börjar tappa tålamodet.
Inatt har jag visst yrat på och pratat en massa konstigt. Henrik trodde först att jag var vaken eftersom jag visst sa att ,jag blir konstig av tabletterna och drömmer tokiga drömmar, men jag minns ingenting. Har fuskat lite med "sovtabletten" för jag har tyckt den sitter kvar för länge på dan, men tar jag den inte får jag inte sova alls. Sen så tycker jag att jag går upp i vikt av den, hörde av andra att dom också gjort det. Men läkaren tycker jag ska äta den ändå, han menar att vad är några kilon extra om jag får sova. Så jag får väl ta det, förhoppningsvis kanske det stannar vi de 3 kilo jag gått upp sen jag började med dom.

Imorgon ska vi träffa släkten på Henriks sida eftersom hans syster ska ha ett kalas för att fira sin examen till röntgensköterska . Inte illa att omskola sej i en ålder av dryga 50. Är grymt imponerad av henne att hon klarat av det. Nu återstår bara för henne att hitta ett jobb också.

Var idag och fick grejorna vi beställde på Tuppervare partyt för nån vecka sen. Som julafton att få paket, alltid lika spännande. Nu får vi prova om det funkar så bra som vi tror med bl.a riskokaren och lökhackaren.

Har varit tvungen att boka nytt telefonkort till Verran och Henrik för det funkar alldeles för dåligt med Telenor. Har själv haft det i 1 1/2 år och har inte haft nått större problem men dom tappar nätet överallt. Henrik kunde t.ex inte ringa från sitt jobb och Verran tappar nättet på Coop. Det går ju inte att ha det så, dom ska nu byta till Halebop istället. Jag kan inte göra det ännu utan måste vänta till i oktober men då byter jag också. Det blir billigare om vi har samma.

Väntar ännu på att Tessan ska löpa men än har inget hänt. Men magen krånglar på henne så nått är på gång och har varit så hela januari. Hoppas det blir snart så hon blir normal i magen igen. Vi vet ju att det alltid blir så och brukar då öka kortisondosen till en hel tablett istället för en halv. Får väl se på söndag vad Ruff säger om det är dags. Än har han inte reagerat.

Nu ska jag se " På spåret på " TV. Annars är det mest OS fr.o.m idag eftersom det börjar nu. Det mesta kommer att sändas på kvällstid och under natten så det blir många serier som får göra uppehåll. Nåja det är bara 2 veckor och skidåkning på längden gillar jag att titta på.

Måndag

Nu är det ny vecka och nya tag. Blev inte glad när jag läste tidningen i morse. En gammal klasskompis hade blivit utförsäkrad från FK trots att han är sjuk och saknar arbetsförmåga. Man blir så frustrerad varje gång man läser om alla som råkar illa ut med dom nya reglerna. Vet ju att jag själv sitter där. Ska ju också granskas i vår. Få se då om jag också blivit"FRISK" som i ett trollslag, trots att jag varit "sjuk" i över 6 år. Med de nya reglerna så blir man ju det från en dag till en annan. Vem vet det kanske är så att det går att jobba liggande nu. Tänk att det i vårt land nu blivit nästan kriminellt att vara sjuk, vi ska straffas hårdare än brottslingar. Det är nästan så man tror dom vill att vi ska svälta ihjäl så vi inte kostar mer. Nå jag är inte där än, har drygt 7 månader kvar innan jag blir utförsäkrad. Så tills dess får jag väl leva som jag brukar och ta tag i det då. Inte ta ut något i förskott. Min sjukgymnast säger att jag måste sluta tänka negativt, att det är därför jag har det så dåligt nu. Men det är inte det lättaste, fast jag försöker. Det blir mest då jag är ensam att tankarna kommer, och sen läser man ju som sagt hela tiden om folk som hamnar i kläm.
Vi får väl hoppas att vi får en ny regering i höst så dom river upp det här, det har dom ju lovat göra. Så här kan det inte få fortsätta.

Har rätt ont efter helgens kalas, även om det inte var mycket folk så blir det ändå för mycket för mej. Men min lille favoritkille var ju här och han går bara inte att motstå. När han kommer och tar farmors hand och vill jag ska följa med honom så gör jag ju självklart det. Och vill han att jag ska bära honom så gör jag det, kan bara inte låta bli även om jag vet att jag får ont sen. Men han är snart för stor att bli buren så den tid det går vill jag inte missa. Kosta vad det vill. Han är den största solstrålen i mitt liv, den som alltid får mej att må bra . Hur ont jag än har, så glömmer jag det när han är här. Gullungen Viggo, det bästa som finns. Alla sa alltid att barnbarn det är kryddan i livet och det är då verkligen sant. En som man kan skämma bort hur mycket som helst och bara ha roligt med. Livets efterrätt som det brukar heta.

Som vanligt kom det snö idag också. Det tar visst aldrig slut denna vinter. Imorgon kommer det tydligen också ett snöfall. Om dom bara kunde ploga ordentligt nån gång skulle det inte vara så hemskt, men när dom inte gör det kan jag inte promenera. Går alldeles för tungt när jag inte kan lyfta på foten ordentligt när jag går. Hoppas dom plogar så vi får ta en kvällsrunda åtminstone.

Imorgon bad igen och sen kanske jag ska försöka komma iväg till Värkstaden på onsdag. Blev inte förra gången dom hade träff där för då var det snöstorm. Skulle vara intressant att se vad det är för något och om det är något för mej. Om inte annat lite socialt umgänge.

I veckan jobbar gubben eftermiddag och hela fem arbetsdagar den här gången. Han har jobbat endast fyrdagars veckor i drygt ett år så det känns lite ovanligt. Han ska jobba två femdagars på raken och sen får dom veta om det blir fyradagars igen. Enligt deras avtal ska dom gå fyrdagars veckor ända fram till semestern, men om konjunkturen vänder uppåt kan det bli ändring. Vi får väl se vad som händer framöver. Tur i alla fall att en av oss är arbetsför.

Vinter

Vi verkar få en riktigt ordentlig vinter det här året. Snöar det inte så är det kallt, inte snack om nån blida här inte. Man blir rätt trött på att inte kunna vara ute, varken snön eller kylan är rolig. Idag tog i alla fall jag och Verran en promenad efter maten. Härligt var det att komma ut, har tagit det lugnt den här veckan för att orka med badet imorgon. Var i tisdags på egen träning och det gick väl så där=) Fick i alla fall inte sämre, alltid nått=)
Har inte behövt ta morfin sen måndag så det är bra , tog flera dar förra veckan så även de små framstegen räknas. Eftersom det går ett steg fram och två tillbaka för det mesta så försöker jag glädjas åt det lilla. Läste en artikel i tidningen idag om en tjej som skadat ryggen illa och nu kämpar för att komma igen, då tänkte jag att det finns dom som har det värre än jag. Så varför ska jag gnälla. Hon är dessutom ung och jag gammal i jämförelse.
Att leva med smärta är inget man önskar någon och det är bara dom som själva upplevt nervsmärta som vet vad man talar om. Det är tungt och tar både på humöret och orken. Att sen inte hitta nått som lindrar utan alltid har den ständigt närvarande kan nog ingen förstå.
Jag brukar tänka att den dag jag inte har ont då lever jag inte mer. Den har som blivit en del av mej och mitt liv, en ständigt närvarande "kompis". Skulle ge vad som helst för att hitta något som kunde bota smärtan och ta bort den. önsketänkande men ändå.

Till helgen fyller Verran år så då blir det ett kalas med bröderna , brors flickvän och son, hennes favoritkusiner och min syster med make. Min pappa har skickat en slant till henne för han gillar inte kalas som inte är hemma hos honom. Imorgon ska gubben lära henne hur hon gör hans specialsmörgåstårta.

Tessan är lite orolig i magen sen några dar . Tror att det närmar sej löp, men har inte riktigt koll på när det borde vara dags. Hon löper endast var 8:de månad så det flyttar sej hela tiden. Jag var så duktig när hon löpte sist att jag skrev upp det så jag skulle komma ihåg det. Problemet är bara att jag inte kommer ihåg vart jag skrev upp det=) duktigt eller hur=)

Nu snöar det igen ser jag när jag tittar ut så då blir det nog ingen morgonpromenad, om dom inte plogat kan jag inte gå för jag släpar benet och då är det så tungt. Så jag får sikta in mej på badet istället. Och den trevliga stunden i bastun efteråt inte att förglömma=)

Less

Usch vad jag blir less, har så ont idag och har sovit uselt.Humöret inte på topp precis. Tur jag är ensam hemma så kan jag sura för mej själv. Orkar inte vara glad när det är så här. Kunde inte ta nån promenad heller för det tar för ont idag. Var t.o.m tvungen att ta starkaste tabletten i morse för jag höll på bli tokig..eller tokigare..beror på hur man ser det=)
Vi bakade lite jag och Verran i lördags och söndags så det är väl det jag får äta upp nu. Men jag MÅSTE få göra nått ibland , men tyvärr så kommer det alltid surt efteråt...och då är det nästan så man ångrar att man gjort det. Det är tungt men vad ska jag göra, jag kan ju inte bara ligga , måste få leva lite ibland också. Är så LESS att ha det så här . Skulle vilja kapa av det värkande benet och ryggen från midjan och neråt, fast det skulle nog inte hjälpa...då får man ju fantomsmärtor istället. Tänk om dom ändå kunde hitta något nytt som kunde lindra i alla fall . Så jag kunde få ha nån bra dag emellanåt. Men det är nog att hoppas för mycket, men drömma kan man ju få göra.
Fy vad jag låter deprimerad idag, måste bara få skriva av mej lite , så jag får gnälla lite utan att det drabbar nå annan. Min ventil för att orka med .

På lördag fyller Veronica 21 år och då ska hon ha ett litet kalas med sina favoritkusiner. Med smörgåstårta, fransk chokladtårta och gräddtårta med jordgubbar. Det är vad hon önskat sej.
Hon har själv bakat tårtorna och ska med Henriks hjälp göra smörgåstårtan. Hon har blivit så duktig på att laga mat och baka och det är en stor hjälp för mej. När jag inte klarar av det fixar hon det medan jag ligger på soffan och ger goda råd. Jag uppskattar det väldigt mycket och det blir en stor avlasting för mej när jag har som värst. Hon är guld värd och en bra hjälp även för Henrik så han slipper göra allt när jag inte kan. Utan dom två skulle jag inte klara mej. Jag är så lyckligt lottad som har en sån underbar familj.