Ja nu är det jobbigt igen, har så ont att jag inte kan sova. Ligger därför här och skriver en stund. Kanske kan jag glömma det onda för en stund. Att det är så just inatt beror på många faktorer. Det var ju julafton med mycket uppesittande för några dar sen och det sitter i än, och då har jag ändå vilat helt i flera dar (3) . Inte ens gått nån promenad i snön för att inte förvärra det. Sen tog jag och Verran och friserade Tessan och det tog ett tag och efter det var det kört. Har proppat i mej en hel hög med smärtstillande men det hjälper inte utan jag blir bara snurrig i huvudet och har ändå lika ont. Min smärta går inte att lura så lätt=(.
Nåväl men julen var fin iallafall med god mat och alla i familjen samlade. Min pappa, min bror och hans fru, ,min syster och hennes make, mina tre barn och min sons sambo och sist men viktigaste mitt kära barnbarn. Så roligt att ha småbarn med på julen igen. Med tomte och många paket. Julen är ju för barnen och lille Viggo är verkligen en vitamininjektion för mej. Med honom har man alltid roligt och då glömmer jag allt ont. Han är den som får mej att bli glad och det behöver jag få känna ibland när man har det jobbigt med smärtan. Han funkar bättre än alla tabletter i världen.
På torsdag är det nyårsafton ( måndag idag) så vi var och handlade lite god mat till det. Oxfile och potatis gratäng med ett gott rödvin till blir det och en rödvinssås. Eventuellt en tårta till efterrätt. Vi ska bara vara hemma själva , min make , min dotter och jag. För numera firar vi inte det på annat sätt eftersom jag inte orkar det. Som tur är har min make inget emot det för han är också helst hemma när han är ledig . Och tur är ju det , annars hade det nog blivit jobbigt när han vill en sak och jag inte kan. Han är den som alltid förstår mej bäst och ställer alltid upp för mej i alla lägen och aldrig protesterar, iallafall inte högt. Han jobbar heltid och när han kommer hem blir det att gå på nästa jobb, att städa och sköta huset. Tur att vi känner varann så här bra , vi har nu den 11 januari varit ett par i 30 år!!!! Så utan honom skulle jag inte klara mej. han är guld värd och jag hoppas han vet det också.
För ibland , när jag har en riktigt jobbig dag så är ju inte humöret på topp och även om man försöker bita ihop så går det inte alltid. Fast utåt så visar jag sällan hur jag egentligen mår, det kommer oftast då jag är här hemma ensammen på dagarna och har tid att känna efter. Då är jag både deppig och arg, ledsen och sur. Det får jag vara för då går det inte ut över någon annan än mej själv, och då kan jag ligga här och tycka väldigt synd om mej .
Och när dom kommer hem har jag snyggat till fasaden och visar inget. Annars tror jag inte vi skulle ha det så bra som vi trots allt har det.
Nu ska jag försöka sova en stund om det går , har hunden bakom ryggen som en värmedyna och det är mysigt och skönt . Hoppas jag får åtminstone nån timmes sömn.
GODNATT
