Förbannad !!!

Nu är snart min tid ute!!! Ja bokstavligt talat ute. Min sjukersättning går in på sin sista dag och jag vet absolut ingenting. Frustrationen växer och ilskan. FK skiter i hur jag mår. Skiter i om jag blir utan pengar framöver. Säger bara att inget beslut är fattat. Jag höll på att explodera då hon sa det igen då jag ringde henne på fm. Men jag sa då att nu vill jag ha besked och inte vänta mer. Måste få veta . Måste få veta om jag ska vara arg. Måste få veta om jag ska vara ledsen. Måste måste måste. Står snart inte ut längre. Alla här hemma är också irriterade. Vi vill veta och det nu. Jag sa till henne att jag fått besked om att beslutet kunde ta upp till 120 dagar och det nu är 124 dagar som gått. Vad sysslar dom på det stället . Hon skyllde på semester och annat. Jag protesterade och menade att hon sagt i april att om jag skickar in ansökan i maj så ska det inte hamna mitt i semestrarna. Jag skickade in det den 27 april!!! Och lik förbannat står jag nu här . Inget besked överhuvudtaget. Då ringde hon mej igen på em och sa att nu skulle dom prioritera mitt ärende. NU det var så dags det. I elfte timmen minst sagt. Så få se nu vad som händer. Hon gav mej ett löfte om att ringa mej så snart hon vet nått. Men det återstår att se. under dom 4 månader jag väntat på besked har hon inte en enda gång kontaktat mej utaan jag har själv fått ringa varje gång. Och inte en vink heller om vartåt det lutar. Blir det ett ja till sjukersättning eller ett nej?????
Natten blir tung. vet inte hur jag ska kunna sova. Värken i benet är så stark och sen tankarna som far runt hela tiden. Klockan är nu 00.28 och jag borde sova men det går inte. Tur att Henrik jobbar natt så jag inte stör hans sömn också.

Enda glädjeämnet idag var att vi for på em och hämtade Viggo från dagis. Det lilla charmtrollet blev så glad då jag och Henrik kom. Han sprang och tjoade direkt då han såg oss. Sen fick jag en stor kram och puss av honom och då blev jag också glad. Han bara vinkade glatt till dagisfröknarna och sprang till farfars bil som han säger. Och sprang ja det gjorde han för han går inte utan springer alltid det lilla yrvädret. Vi åkte hem till oss och åt middag . Köttfärssås och spaghetti och han åt med god aptit. Sen var det lek och bus med farfar och Verran och Tessan och farmor förstås. Tiden bara försvann och Richard kom för att hämta honom. Det var så roligt att rå om honom en stund . Jag behövde verkligen det idag. Han ger mej kraft och energi att ta itu med problemen i morgon ( eller snarare idag).
Nu dags att försöka få nån timmes sömn.

Ovissheten tär !!

Ännu en vecka till ända utan ett besked från FK. Inget brev , inget samtal , ingenting. Bara tystnad. Har försökt ringa min handläggare men hon sitter antingen i möte eller också svarar hon inte. Vad är det för service. Idag är det exakt 120 dagar sedan jag lämnade in min ansökan. Fick då veta att det KUNDE ta upp till 120 dagar innan beslutet kom. Och det är alltså idag. Men inte har jag fått nått besked. idag då jag ringde så satt hon först i möte till lunch. Sen då jag varit på Qigongen och kom hem var klockan kvart i 2 och jag provade ringa igen. Då fick jag veta att hon gått för dagen. Trodde jag skulle explodera. Vad F-N är det för service. Här svävar man i ovisshet och sedan får man inget besked. Har följt alla anvisningar och lämnat in som dom sa. I tid också så att jag inte skulle hamna i detta läge. Och nu är jag det lik förbannat. Och inte är det då mitt fel. Så nu blir det ytterligare en helg med ovisshetens oro. Inte blev det bättre heller då jag varit på Qigongen idag. Där är vi flera som så att säga sitter i samma båt. En hade redan mist sin sjukersättning på 50 %. En väntar som jag på besked. En annan hade gett upp och gick just nu på AF och väntade på att hitta ett jobb. Hon sa att hon inte orkar strida mer med FK. Ska det vara så här att vara sjuk????
Först mår man dåligt av smärta och annat . Sen sparkar dom undan benen på en och svälter ut en . Tror nån verkligen att en människa blir frisk då?? Jo om man sitter i Alliansregeringen förstås. vad jag önskar vi skulle bli av med dom i september. Tyvärr så tror jag inte det utan vi får nog dras med dom i fyra år till. Och har jag inte svultit ihjäl till dess så hoppas jag det sker då om inte förr. Hoppas kan man ju. men många man hör tror fortfarande att det är sååå bra med dom små allmosor vanligt folk fått. Att det sen är miljardärerna som tjänat storkovan tänker inte många på. Nej byt regering i september det är min högsta önskan.

Var som sagt på min första Qigongträning idag. Det var jätteskönt. Gäspade så på slutet att jag inte kunde sluta. Kände mej så avslappnad i kroppen som jag inte känt på länge. Det var också kul att träffa mina gamla badkompisar igen efter sommaren. Vi hade mycket att prata om . Tyvärr många tråkigheter. Men det var skönt i alla fall att vara igång på riktigt igen. Nu blir det varje fredag fram till i december. Härligt. Mitt fredagsnöje.

Blev ingen promenad i morse. Tog det lugnt på morgonen så jag skulle orka badet. Tänk vad klok man kan va ibland=) Igår gick jag faktiskt hela min runda på 5 km själv med Tessan. Höll på att krokna , men jag kämpade på och tog mej runt. Visst det var jobbigt efteråt på kvällen men det var ändå skönt att ha klarat av det. Kände mej rätt stolt över mej själv. Nån måste ju vara det så det får väl bli jag det. =)
Har faktiskt gått själv hela veckan eftersom Henrik jobbat fm och Verran börjat skolan. Går bättre och bättre . Nått positivt den här veckan i allafall.

Nu en lugn helg med TV och god mat , lite vin kanske. Har handlat sik som jag tänkte ungsteka i morgon. Som omväxling till laxen vi brukar göra. Blir säkert gott.
Får försöka att låta bli att tänka på vad som komma skall även om det inte blir lätt.
I morgon är en annan dag som man säger.

Väntans tider

Ja väntans tider kan man nog säga att det är just nu. Jag väntar och väntar. På vad? Ja vad?. Det är brevet som FK ska skicka ut. Enligt min egna sida på FK så står det att det är på väg. Min handläggare kunde inte säga nått då jag pratade med henne i fredags utom att OM det blir SOM jag sökt så kommer ett brev. Om det INTE blir som jag sökt kommer det ett brev plus att hon ringer mej. Så just nu hoppas jag innerligt att hon inte ringer. För om hon ringer innebär det att det blir problem. Så jag vill INTE att hon ringer. Kollar brevlådan varje dag med spänning. Vill ha besked NU. Orkar inte vänta mer . Vill veta, vill slippa oroa mej mer. Har nu väntat på besked sen i april så nu måste jag få veta vad framtiden säger.
Om jag får vara sjuk.
Om jag får nån ersättning.
En sak som faktiskt är underligt är att INGEN från COOP på Örnäset hört av sej. Visst förstår dom säkert att jag inte kommer tillbaka till jobbet men jag har trots allt min anställning kvar ännu och får en lönespec. varje månad. Så på pappret finns jag kvar där ännu. Ingen där har hört av sej och frågat vad som händer efter den sista augusti. Känner inte alls den nya chefen. Vet inte hur han ser ut eller vad han heter. Har aldrig träffat honom och han har aldrig kontaktat mej . Gjorde inte den tidigare heller utan det var alltid en annan som är gruppledare som ringde om det var nått jag behövde veta. Konstigt känns det. Som om man inte fanns .
Fast jag känner mej inte precis som anställd mer egentligen. Har ju inte alls jobbat på det stället. Hann bli sjukskriven innan det öppnade efter att gamla Örnäshallen stängde. Och sen är det knappt nån jag känner kvar heller. Endast en handfull skulle jag tro. Resten är främlingar för mej och dom vet nog knappast vem jag är heller.

Jag fick ett väldigt trevligt mail förra veckan. Det var från en gammal arbetskamrats fru. Min arbetskamrat gick bort i lungcancer för ett halvår sedan och han och jag hade fin kontakt sista åren. Nu så fick jag ett mail från hans fru och hon undrade om det gjorde nått om hon skrev till mej ibland. Jag blev jätteglad. För jag känner henne också väl genom min arbetskamrat. Vi har nu mailkontakt och ska försöka hålla den biten och prata lite. Både minnen och framtid. Jag saknar min arbetskamrat och den fina kontakt vi hade sen jag blev sjukskriven. Så det känns jättebra att ha den kontakten med hans fru nu istället.

Har nu börjat på allvar igen med bassängträningen. Var igår och badade. Gick lite segt som det brukar då man haft uppehåll. Men det känns skönt att få den träningen regelbundet igen. På fredag börjar även Qigong-gruppen igen och det blir kul. Den har jag verkligen saknat. Ser fram emot fredag med spänning. Ska bli så roligt att träffa alla . Tror att vi blir i stort sett samma personer som i våras så då känner vi varann. Längtar.
I veckan har jag varit ensam hemma för första gången på flera månader. Veronica har ju börjat skolan igen och Henrik jobbar. Så i måndags var jag och Tessan ute på promenad för första gången alldeles själva. Har inte promenerat själv sen flera månader tillbaka. Kunde inte det tidigare då jag inte hade rullatorn. Så det blev ett eldprov. Kände mej så stolt då jag kom tillbaka efter promenaden och hade klarat den. Ett delmål vunnet. Jag KAN gå på promenad ensam nu. Utan att behöva vara rädd för att ramla eller inte orka hem. Det är bara att sitta ner på rullatorn om det känns tung och sen gå vidare efteråt. Äntligen ett steg framåt, om ändå litet men ändå =))

Idag blir det ingen promenad för träning igår har satt sina spår och jag har så ont att jag nog hoppar det idag.
Sen har jag lovat göra palt till middag idag. Andreas och Sara ska komma hit och äta också. Dom är just nu i flyttartagen så jag tänkte det skulle passa bra. Idag ska dom städa ut lägenheten som dom tömt. Så nu blir dom sambos på riktigt.
Så nu ska jag börja skala potatis. Tar det i omgångar så det inte blir så jobbigt. Gillar så att bjuda barnen på middag. Är alltid så roligt då dom vill komma och äta med oss. Sen vet jag ju att t.ex palt det gör dom aldrig själva.
Barnen förblir alltid barn för en hur stora dom än blir. Veronica brukar alltid säga att jag låter som mormor ( min mamma) eftersom jag alltid frågar om dom ätit då dom kommer hit. Och det är kanske sant. Jag minns faktiskt när Richard var liten och vi skulle till Kallax och hälsa på. Då sa han åt mej " tror mormor att vi inte har mat hemma". För det första hon alltid sa när vi kom dit var just frågan om vi hade ätit. Så tydligen går även det i arv som så mycket annat.
Många säger att jag även till utseendet blir mer och mer lik min mamma.

Kuddar ....

Nu så har jag sytt mina kuddar. Blev så snyggt. Precis som jag tänkt. =)
Var riktigt roligt att sy, men det tyckte förstås inte ryggen. Den är otroligt sur nu. Och med Värken jag har pga av vädret så är det allt annat än roligt just nu.Visste förstås att det skulle bli så . Var inte oväntat direkt.
Men det är alltid trist då det blir så ändå. Just nu tar det så ont att jag inte vet hur jag ska ligga. Går inte att slappna av. Kroppen är spänd som en fiolsträng. Och att försöka slappna av i svanken är inte att tänka på för då sprättar benet rakt ut.
Värst var att sitta och sy. Lyckades använda vänsterfoten att gasa med så jag hoppas jag slipper krampen den här gången. Men sen är det sittandet. Går ju inte att stå upp och sy på maskin. Det enda som gick att göra stående var att nåla och fålla sista sömmen för hand. Men nålandet var inte heller bra. Blev en allsdeles för framåtlutande hållning. Nåja nu är det gjort och jag har mina nya kuddar till min sitt ( eller liggplats) i soffan.
Nu får det dröja länge tills jag gör om det .
Jag tycker om att sy. Tycker det är riktigt kul. Och enligt alla rön så ska man ju göra det som är "roligt" även om man har ont. Men det är inte så lätt. Man vet ju hur "jävligt" det blir efteråt så oftast drar jag mej för att göra sånt då jag vet hur ont jag får sen. Om jag riktigt vill nått så gör jag det. Men allt som oftast så backar jag och låter bli. Trist för så ska det inte va. Vad är det för liv. Inte kunna ha roligt. Inte kunna göra vad man vill utan att må "skit" efteråt. Alltid vara tvungen att tänka efter före.
Visst , ibland struntar jag i att vara klok och gör saker jag inte borde. Med samma resultat. Värk, mer värk och ännu mer värk.

Har en vän som jag lärt känna via nätet som skadade sej allvarligt för snart ett år sen. Hon är 20 år yngre än jag. Men vilken kämpe. Hon har på mindre tid än ett år kommit tillbaka hur bra som helst. Och då hade hon faktiskt kunnat bli förlamad av olyckan. Hon har dessutom småbarn . Men har en okuvlig vilja och struntar ofta i hur ont hon har. Det har tagit henne dit hon är idag. Och jag är grymt imponerad av henne.
Sån skulle jag behöva vara också. Men jag är inte sån mer. Har kanske varit lite så också en gång.
Då , för snart 9 år sedan då jag själv skadade ryggen var jag också tjurig. Jag jobbade bl.a i drygt sex veckor med ryggskadan. Var inte ens till doktorn. Tänkte hela tiden att det går över. Sen då jag inte kunde annat än stå upp så tyckte min chef att det var dags att jag gick till vårdcentralen. Då blev jag först sjukskriven i två veckor och fick en burk smärtstillande. Självklart räckte det inte. Jag blev den gången hemma i åtta månader. Kom sen tillbaka på jobbet på halvtid i en månad innan jag sen började jobba för fullt. Ryggen började redan bråka efter ca tre månader men då var jag tjurig och kämpade vidare. Tills det en dag efter ca 2 år brast igen och sen kom jag aldrig tillbaka till jobbet mer. Det är nu 6 år sedan.
Vad jag önskar att jag hade lite kvar av den tjurighet jag en gång hade. Visst, ibland kommer det en glimt av det. Men ju äldre jag blir desto svårare att motivera sej att utsätta sej för mer smärta . Jag skulle behöva lite av "jävlar anamma".
Nått som gör att jag ställer mer krav på sjukvården . Som gör att jag ställer mer krav på FK. Som får mej att kräva mer smärtlindring. Mer undersökningar för att hitta nått som kunde hjälpa.
Men jag har nog resignerat ganska mycket och accepterat situationen som den är. Kanske det har med åldern att göra. Man tycker det ändå är för sent. Sen är jag väldigt rädd för fler operationer. Efter min sista operation som slutade med hjärnblödning så är det som om jag inte riktigt litar på läkare då det gäller ryggen. Vill inte gå igenom det en gång till . Det var så fruktansvärt jobbigt att jag inte skulle klara det igen. Bara tanken på det får mej att rysa.
Brukar titta rätt mycket på TV4 Fakta och sen olika Trauma program. Där har jag sett hur det kan gå för dom som har ett Subdural Hematom som jag hade ( jag hade det på både höger och vänster sida i huvudet). Dom svävar ofta mellan liv och död och många överlever inte. Vilken tur man inte visste hur farligt det faktiskt var den gången.

Till veckan börjar äntligen sjukgymnastiken på riktigt. Bassäng 2 ggr i veckan igen. Och framför allt . Min Qigong börjar igen efter tre månaders uppehåll. Blir jättekul att träffa alla dom andra igen. Har sakna den samvaron väldigt mycket. Har inte så mycket umgänge annars så den betyder väldigt mycket för mej. Min sociala kontaklt utanför familjen. Behöver ha den. Spelar ingen roll hur ont jag har . Jag ska dit ändå. Måste bara det. Vill för allt i världen inte missa det. Längtar så.

Ångest..!!

Ångest, ja det kan man nog säga att jag har just nu. Beslutet från FK låter vänta på sej och oron för detta stiger för varje dag. När jag då sen var in på min sida på FK igår så stod det där att beslutet var fattat och att besked skulle komma per brev så blev ångesten ännu större. Försökte då ringa min handläggare som jag fått ett direktnummer till, äntligen, men hon var som vanligt upptagen. Lämnade då ett meddelande till hennes telefonsvarare.
Natten blev urjobbig. Tankarna snurrade men jag lyckades till slut somna i alla fall. Så kl 8,15 ringde hon från FK. Men så mycket klokare blev jag då inte. Enligt henne var inte beslutet fattat ännu utan en instans återstod. Så nått besked kunde hon inte ge mej. Fan också. Jag som trodde jag äntligen skulle få besked. Hon sa att när beslutet fattats så kommer jag att få besked brevledes om det blir som min ansökan avser (sjukersättning på heltid). Om det däremot blir avslag på ansökan så kommer jag att både få brev och hon kommer att kontakta mej per telefon. Så nu är det bara att hoppas att hon i INTE ringer. För ringer hon upp mej är det tydligen avslag och ringer hon INTE är det bifall.
Fy vad det blir tunga dagar nu. Vet inte hur jag ska tackla det vid avslag. Gå tillbaka på jobbet är omöjligt. Till arbetsförmedlingen är det inte heller lönt. Vad skulle jag kunna göra??? Jag som inte klarar sköta hemmet ens. Utan Henrik och Veronica skulle inget funka här hemma. Dom sköter allt. Städar, lagar mat ( hjälper till så gott det går), hänger tvätt ( fylla tvättmaskinen går ), klipper gräs, skottar snö med mera, med mera. Så vad gör jag då. Knappt nånting alls. Inte helt själv i alla fall. Så man undrar ju vad jag ska hitta på om det blir ett negativt beslut. Ligga ner är vad jag kan och det lär man ju inte få jobb på.
Har så ont i magen av att inte veta. Att inte få besked är nog det värsta . Även om jag nog kommer att oroa mej för att FÅ beskedet också. Måste få ett beslut så är det ju. Men oron finns där för både ock.

Måste nu försöka fokusera på annat. Fick igår ett paket med ett överkast som jag ska sy kuddfodral av. Hur jag ska klara av att sy vet jag inte då jag fick sån kramp förra försöket jag gjorde för drygt två veckor sen. Om jag nålar och fixar till kanske jag kan få Verran att sy fast hon gillar inte iden. Hon och symaskin går inte bra ihop. Jag har alltid sytt tidigare så det är trist att inte klara det nu. Det måste gå på nått sätt. Får försöka sy en sömn i taget och inte allt på en gång. Och får försöka använda vänsterfoten att gasa med , hur det nu ska gå, och se om det går då. Sen är ju sittandet vid symaskinen också ett problem. Jag som aldrig sitter annat än vid maten . Blir också en prövning. Men nu känns det som om jag måste få nått att fokusera på så jag glömmer vad som komma skall. Och då får jag väl ta det onda också . Vet att det blir värre av sömnad men skit samma. Just nu känns ändå allt hopplöst. Inte hoppfullt.

Igår var det ändå en bra dag. Vi, jag och Veronica, var iväg till en faster till mej för att hämta några bilder vi ska kopiera och fixa till. Vi hade en trevlig stund där med mycket prat och gott fika. Vi fick med hem en hel del bilder som vi nu ska försöka göra nått med så hon kan använda dom i sina mormors- och farmors-böcker hon håller på med till sina barnbarn. Veronica scannade in bilderna direkt då vi kom hem så nu ska hon klippa till dom på photoshop och sen tar jag vid. Jag brukar redigera dom , ta bort skavanker och och fixa till skärpan om det går. Sen få dom i rätt utskriftsformat. Tycker om att fixa till foton men Veronica är bättre än jag så jag får ta hennes hjälp då jag kör fast. Det är också ett jobb jag klarar av då jag kan ligga ner och göra det på datorn. Det är inget som påfrestar så det är bra.

Brukar säga att min dator är min bästa kompis numera. Den och hunden. Vi ligger här i sängen hela dagarna jag och Tessan . Jag med min dator och hon ligger där troget vid min sida och håller mej sällskap. Utan datorn tror jag att jag vore utestängd helt från omvärlden. Med datorns hjälp och bl.a Facebook har jag koll på det sociala livet utanför hemmets lugna vrå. Har fått kontakt med många släktingar och gamla skolkompisar genom datorn. Spelar lite olika spel på datorn. Skriver i min blogg och chattar.
Jag har ju accepterat min situation och det skulle vara katastrof om Fk nu slår undan fötterna på mej ännu mer. Jag som redan ligger ner.
Vet inte hur jag ska kunna få dagarna att flyta förrän jag fått mitt beslut.
Vet inte hur jag ska kunna sova utan att grubbla. Jag som sover nog illa som det är.
Vet inte hur jag ska kunna slappna av.
Vet inte hur jag ska kunna ha roligt, har ju inte särskilt roligt liv som det är.
Vet ingenting. Vill ingenting. Kan ingenting. Orkar ingenting.
Så känns det just nu. Allt är bara skit.

Mål..om jag nu har såna??

Tänkte lite på vad jag och sjukgymnasten diskuterade igår. Om min framtid, om vilka mål som vi ska sträva efter, som är realistiska.
Vi pratade i första hand om hösten . Om vad vi ska uppnå då. Hon sa bl.a att hon funderat mycket på vad hon ska kunna hjälpa mej med. Men samtidigt så sa hon att hon inser nu att det bästa är att köra på säkra kort och inte testa för mycket nytt. Eftersom det inte gett önskat resultat nån gång så är det nog bäst. Fast det känns trist att inse att det är så.
Framtiden då?? Som om ett år t.ex. Mitt mål det är att jag ska vara så pass att jag kan ta en resa till London om ett år. En resa med min dotter som sällskap. Har en önskan att det ska gå. Och det är mitt stora mål framöver. För sämre hoppas jag inte att det blir mer. Har haft nog med motgångar nu. Nån gång måste det väl vända. Sjukgymnasten tyckte det var en bra målsättning och trodde nog att det skulle gå. I alla fall så att jag orkar vara i farten lite mer om än med rullatorn. Det går ju bra att ta den med på flyget så det löser sej nog.
Min sjukgymnast tyckte jag skulle ta ett snack med min läkare angående min smärtlindring. Hon anser att jag har för dålig sån. Och att det i sin tur bidrar till att jag blir sämre istället för bättre. Smärta i sej motverkar uppbyggnad av muskler. Jag har ju tappat otroligt mycket muskler det sista året. Både i benet och i rygg och mage. Hon menar att det bl.a beror på för dålig smärtlindring. Hon tror att jag blivit för van vid den medicin jag har att den inte hjälper särskilt mycket. Och jag håller nog med. Har inte speciellt mycket smärtlindring av Tramadolen mer. Lyrican är något bättre men funkar inte så bra på dan då jag blir för groggy då. Vill ju inte heller ta till den starkaste tablett jag har ( Ketogan) annat än i nödfall då jag inte står ut mer. För jag behöver nått att ta till då jag blir desperat.
Läkaen skulle vara tillbaka till veckan så jag får nog stämma av med honom då. Behöver ändå nya recept så det passar bra. Ska framföra vad sjukgymnasten också anser. Hon har visst skrivit till honom innan semestern men jag får ändå nämna det vi pratade om igår.
Idag ska jag bada igen. Hoppas det går bättre nu. Längtar så till veckan då Qigongen startar igen. Både för träningens skull och för att få träffa mina "medbadare"( undra om man kan kalla det det ?). Vi har inte setts sen i juni så det blir roligt. Vi har alltid så trevligt ihop. Vi sitter ju som i samma båt allihopa med olika typer av krämpor. Så det blir ett trevligt avbräck i den vanliga lunken med Qigong igen. Längtar. Längtar.

Sjukgymnasten.

Så var besöket hos sjukgymnasten avklarat. Fick veta att min kramp i benet och sendraget i foten nog beror på min bravad med symaskinen förra veckan. Man använder ju högerfoten att gasa med och tydligen gillade inte min fot detta. Undra om det går att gasa med vänster istället? Jag vill verkligen kunna sy. Tycker det är kul att sy. Både gardiner och ibland lite kläder. Fast kläder är länge sen nu. Blir mest gardiner och kuddfodral jag syr.
Men det var i all fall bra att få besked om varför jag fick såna problem. Tänkte att det blivit nått nytt som jag kanske måste stå ut med. Nu får jag hoppas det ger sej med tiden. Har minskat ändå .

Vad vi annars kom fram till under besöket var att vi nog håller samma spår som tidigare. Bara bassängträning eftersom det verkar vara det enda som inte försämrar för mej. Så till veckan ska jag börja med två ggr i veckan i bassängen. En dag blir egen träning och en dag blir med grupp. Ska bli skönt att börja igen. Uppehållet blev alldeles för länge känns det som. I morgon ska jag också till Helex och då ha en egen träning i bassängen. Det blir enda gången den här veckan. Men sen blir det på allvar igen. Nu måste jag också försöka se om jag kan börja köra bil snart igen.
Har inte kört sen januari och hoppas nu att jag snart ska kunna ta mej själv igen. Men då måste jag först kunna sitta mer upprätt. Och jag kan förstås inte köra nu då benet vill krampa. Bara det inte blir samma som med symaskinen. För då kommer jag nog inte att klara av det. Man gasar ju med högerfoten på bilen också. Och där går det liksom inte att byta fot heller. Få se vad framtiden visar. Hoppas hoppas det ska gå.

På torsdag ska jag och Veronica fara till en faster till mej och se om vi kan hjälpa henne med lite gamla foton som hon vill ha ändrat. Både storlek och skärpa o dylikt. Blir intressant och se om vi kan göra nått. Är rätt kul att hålla på med bilder. Jag är väl inte världsmästare på det precis men kan lite . Det är Veronica som är experten. Så vi får väl hjälpas åt.

Nu ska vi bada hunden. Hon luktar inte så gott och har medicin i pälsen En av hennes mediciner är flytande så när vi ska spruta in det i hennes mun så brukar hon försöka spotta ut det. Och lyckas också ibland . Hon avskyr verkligen den medicinen. Men den har gjort henne riktigt gott. Hon har så bra aptit nu att man knappt kan tro att det är min hund. Hon som brukar ska trugas och allt äter så snabbt sin mat nu att jag blir lika förvånad varje dag. Hon har nog mått dåligt i flera månader. Minns inte när hon hade så bra aptit sist. Fast bra och bra. Det är bra för att vara Tessan. Då hon äter som hon gör nu är det väl inte allt hon borde äta men det är bra ändå. Hon äter kanske tre fjärdedelar av vad hon borde och det är okej. Hon är ju inte så mager ändå. Men hon fick faktiskt diagnosen "anorexi" då hon blev sjuk för några veckor sen. Men nu äter hon som sagt okej och vi är nöjd. fats dyrt blev det med henne i sommar. Veterinär kostnaden för två dygn med dropp blev 5500 kr och av det fick vi betala 2500kr . Sen tillkom medicin för nästan 500 kr. Dyrgrip till hund man har. men är man hund ägare så är det trots allt nått man får räkna med om dom blir sjuk.
Och hon är min bästa vän och värd var enda krona. Det tycker vi alla.

Kall måndag.

Ja så var det måndag igen. Men vad kallt det var. Inte nån värme att klaga över mer precis. Endast 5 grader kl. 5 i morse. Lite för kallt även för mej som inte gillar för varmt. Varför kan det inte var lagom nån gång? Fast vad skulle man då gnälla om? Vädret kan man alltid klaga på även om det inte gör nån nytta.
Fast nu är luften skönare . Inte lika fuktig som tidigare. Såg på barometern att luftfuktigheten var 70 % nu mot 85 % i lördags. Så nu måste rötmånaden vara äver föör i år.

Vi gick en promenad redan kl 8,45 i morse. Det var kyligt så jag hade behövt vantar. Blir så lätt kall om mina händer då jag går och håller i rullatorn. Man rör ju inte på dom som om man går utan stöd. Gick hyfsat bra att gå. trots att det sista km tog jätteont i benet vägrade jag stanna och vila. Hade redan vilat två ggr så jag hade inte tänkt vila mer. Ska klara med två ggr vila inte mer. Var tufft men vi kom hem. Fast jag tänkte nästan lägga mej ner, så ont tog det i benet. Men viljan vann den här gången. Få se om jag får äta upp det nu. Känns inte bra .
Ska träffa sjukgymnasten i morgon så då får jag höra med henne vad hon tror om varför jag har så ont nu sista veckan. Och varför jag har kramp och sendrag hela tiden. Det brukar jag inte ha. Alltid är det nått nytt problem som dyker upp. Vad less jag blir.

Fortfarande inte ett ljud från FK. Väntar och väntar. Ska försöka ringa senare i veckan om jag orkar sitta i telefonkö. Är nästan hopplöst att komma fram på telefon. Ska skriva och försöka få min handläggares e-post adress så kanske jag kan få tag i henne den vägen om inte annat. Nu har det snart gått 120 dagar sen jag skickade in min ansökan. Och det var vad jag fick besked om att det skulle kunna ta. Tiden rinner iväg. Endast 16 dagar kvar nu av ersättningen.

Blev inte att handla något tyg till kuddarna i helgen så nu har jag tittat i katalogerna och har hittat ett fränt överkast som jag kan använda och sy kuddöverdrag av. Kommer att passa fint till mina gardiner. Hittade det i Ellos och fick det till bra pris med 40 % rabatt =)
Så nu är det bara att vänta på det . Ska bli roligt att sy det . Brukar vara snabbt att sy kuddfodral. Ska ha fyra stora överdrag och två små.
Gillar att fixa till lite i inredningen och få det att matcha. Alltid roligt att förnya sej. Speciellt då man ser det jämnt då jag alltid är hemma. Då känns det extra roligt med nått nytt att se på.

Varmt

Hu vad varmt och kvavt idag. Orkar inte med nått känns det som. Alltså jag gör inte mycket annars heller men ändå. Blev ingen promenad heller med hunden för det är alldeles för varmt för henne. Vågar inte riskera nått då hon varit sjuk i sommar.
Så vi ligger bara här under fläkten, jag och Tessan, och pustar i värmen. Blev ett värme åskväder vid middagen också. Men den drog snabbt förbi.

Hade planerat åka och handla tyg men det får vara till en annan dag. För varmt för det också.
Så istället tog jag och grävde ur frysen på älgkött. Hade fyra olika bitar där av varierande storlek och köttsort. En del var rent kok-kött men två stycken var stekbitar. Små såna så det får bli middagen idag. Kok-köttet tog jag och kokade och frös sen in för att använda till kalops eller liknande. Så nu är det bara att vänta på nytt kött efter älgjakten. Om dom får nått vill säga :)

Mitt ben har inte krampat lika mycket idag som igår. Då var det rent hopplöst. Stortån ställde sej rakt upp och vaden blev stenhård. Tog så ont att det inte går att beskriva. Vet inte vad som orsakade det men det kan vara sjukgymnastiken eftersom det varit uppehåll så länge. Får höra med henne på tisdag då jag ska träffa henne. Vi ska då planera hösten vad gäller min träning.
Måste också få tag i min läkare och få mina recept förnyade. Dom var så besvärlig på VC nu då han har semester. Ville inte förnya utan att jag kommer dit. Då väntar jag hellre än att behöva förklara mej för en ny. Han är tillbaka först om en vecka så jag får vänta tills dess.

Till veckan har jag även lovat min faster att komma förbi och hämta några bilder som hon ville jag skulle fixa till . Det är gamla bilder som jag ska försöka fixa till med photoshop. Får väl ta mej tid till det nu när Verran är hemma fortfarande och jag har chaufför. Hon är ju sen också duktigare än jag på foton så vi får väl hjälpas åt. Blir kul för jag gillar att pyssla med foton. Man kan ju göra så mycket med datorn . Både förstora och redigera. För gamla kort är ofta lite skamfilade och små. Gjorde ett kollage åt pappa förra året av gamla bilder när han fyllde år. Och även ett till syrran. Det var det hon hade sett min faster och då undrat om jag kunde hjälpa henne också. Så vi får se vad hon har och vad jag kan göra . Behöver något att göra nu då alla börjar jobba igen. Och detta kan jag göra då jag ligger ned eftersom jag har datorn vid sängen på ett särskilt bord.
Har faktiskt blivit lite av en datanörd. Använder datorn lång stunder under dagen. Så min bärbara dator och datorbordet som jag kan dra över sängen var väl investerade pengar. Man måste ju ha nått att roa sej med. Kan inte ligga och bara stirra i taket eller sova. Inte för att jag precis gör det men nästan.

Kramp

Vilket uppvaknande i morse !! Vaknade redan klockan 5 av att jag hade sendrag i benet och under foten. Stortån stod rakt upp och benet tog jätteont. Försökte gå runt lite för att det skulle släppa. Benet värkte efteråt efter hela nerven. Brukar ha det men inte kramp och sendrag. Försökte då trycka på en punkt bakom ryggen som brukar funka då benet värker. Gick en stund men så helt plötsligt så sprättade benet till och jag höll på sparka hunden ur sängen. Det tog fruktansvärt ont. Sen var det omöjligt att somna om . Låg och försökte slappna av men det var inte det lättaste. Till slut gav jag upp och steg upp . Gick runt här inne ett tag och det hjälpte något.
Vi tog sen en tidig morgonpromenad och det riktigt bra. Benet höll även om det tog väldigt ont.
Sen har benet bråkat med mej hela dan. Mitt där jag ligger så får jag kramp och sendrag. Vet inte om det är pga värmen eller nått. Har inte haft dessa symtom tidigare. vet att man kan få sendrag om man dricker för lite så det kan ju bero på värmen.
Det är faktiskt otroligt varmt idag. För att vara i augusti så är det riktigt sommarväder idag. Lite för varmt i min smak men man ska väl inte klaga. Det varar nog inte så länge . Det är ju trots allt höst.

Var en sväng till kyrkogården också idag. Där var det lite visset efter allt regn och jag fick plocka bort en hel del. Blir att åka till blomsterhandeln till veckan och köpa några höstblommor istället. Vill ha det fint även på hösten.
Var rätt torrt där trots regnet i natt så jag fick vattna också.

Hade tänkt fara till stan och gå och köpa något tyg till mina kuddar i vardagsrummet men det var för varmt idag. Kanske jag och Veronica gör det i morgon. Har tänkt sy nya överdrag till mina kuddar som jag måste ha då jag sitter framför TV-n. Dom har blivit rätt nötta då jag alltid har dom bakom ryggen och under benen. Hade tänkt hitta nått snyggt i vinrött och svart som passar till mina vintergardiner .
Får sen ta och sy ett i taget så jag inte får så ont som jag fick då jag sydde gardinerna till pappa. Tänkte hitta nått tyg att lägga på sitsen till soffan också där jag nu har en filt. Vi har det för att det inte ska bli så smutsigt av Tessans tassar. Hon ligger alltid i soffan då vi ser TV. Få se om vi far och vad jag då hittar.

Just nu ligger vi alla och slappar under fläkten för det är så varmt inne också. Skönast var faktiskt i bilen med AC-n på. Där behövde man inte svettas. Man skulle ha luftkonditionering inne också :) Fast med några såna här dar per år är nog det lite väl lyxigt.

I morgon börjar Henrik jobba igen efter semestern. Han jobbar hela helgen och sen till veckan så jobbar han eftermiddag. Så det blir hårdkörning direkt.
Veronica är ledig en vecka till innan hon börjar sitt tredje år på konstlinjen. Sen blir det bara jag och Tessan kvar hemma . Och allt blir som vanligt igen.

Blodtryck

Nu på morgonen har jag vart till vårdcentralen för att kolla mitt blodtryck igen. Jag började äta blodtrycksmedicin för fyra månader sen och fick öka dosen i juni då inte blodtrycket gått ner tillräckligt. Så nu var det spännande att se om medicinen funkat. Hon tog blodtrycket direkt då jag satt upp och tänk...det var bara 120/ 80 idag. Har inte haft så lågt blodtryck sen jag var 25 tror jag. Riktigt bra alltså. Sköterskan var nöjd och sa att nu kunde jag vänta ett halvår tills jag kollar det igen. Tänk att nått positivt kan hända mej också.:)

Värken i benet och ryggen är förstås inte bättre sen jag var och badade igår. Visste att det nog skulle bli så nu när jag haft uppehåll i sex veckor. Men förhoppningsvis ska jag komma tillbaka där jag var i juni om nån vecka eller två.

Inte ett ljud från FK ännu. Varje dag gruvar jag mej för att kolla brevlådan för att se om jag fått nått brev därifrån. Tiden börjar rinna ut nu. Har endast ersättning fram till den sista augusti så beskedet borde komma snart. Jag både vill och inte vill ha besked. Beroende på beskedet alltså. Men ett besked måste jag ha annars står jag där utan ersättning. Kan ju inte gå tillbaka till jobbet. Är helt uteslutet. Om jag måste på arbetsförmedlingen blir det också problem. Vad ska dom hitta åt mej???
Sen har jag inte rätt till A-kassa heller då jag gått ur den då avgiften blev så hög. Sen har jag varit hemma för länge för att få stämpla.
Nåja man ska inte ta ut nått i förskott. Men lugn blir jag inte förrän jag vet vad som händer. Klumpen i magen finns där varje dag . Och den lär inte försvinna heller innan det står klart vad det blir med mej. Hoppas det kommer snart , orkar snart inte vänta mer. Tänk att jag faktiskt skickade in alla papper i april och då så handläggaren att jag skulle få besked så snart som möjligt. Sen blev det ju semestrar och då blev allt liggande. Men nu måste dom snabba på för hon lovade mej att få besked innan min ersättning tar slut. 19 dar har dom på sej.

Henrik fyller år idag. Inget jämt i år. Så det blir ett llitet kalas med endast barnen med sambos som kommer. Vi har en smörgåstårta och en jordgubbstårta.
Dom kom på em och vi fikade och surrade ett tag. Alltid roligt då dom kommer förbi.
Viggo var det full rulle på som vanligt. Han har sån energi den gossen. Han åt tårta med god aptit, smakade även lite smörgåstårta men det föll honom inte på läppen.
Men jordgubbstårta gillade han. Åt upp jordgubbarna som var emellan först, han gillar sylt. Sen busade han med farfar och var ut en sväng med Andreas och Tessan.
Ikväll ska han med Richard och vara båtvakt. Har inte sovit middag så han kommer att vara vaken ändå så han får följa med. Då får kanske Helena sova i fred en stund.

Vi hade tänkt hinna en sväng till Piteå på Nolia den här veckan också men det blir nog inget av det. Har för ont för att åka bil så långt. Och sen ska man ju orka gå runt och titta också. Var ändå inte ute efter något speciellt. Men det brukar vara kul att titta runt lite. Får bli ett annat år istället.
Andreas och Sara hade varit dit idag och tittat runt . Men inte gjort några direkta fynd.

Orkade ingen promenad idag heller så imorgon blir det till att ta nya tag igen. Har haft så ont och försökt ta det lite lugnt . men att bara hoppa över promenaderna känns inte okej. Behöver dom så det är till att bita ihop och inte känna efter så mycket. Imorgon är en annan dag så då ska det bli av. Måste. Ska. Vill !!

Äntligen bad

Så var det äntligen dags för bad igen. Vad skönt det var att vara i vattnet . Varmt och skönt. Gick väl inget vidare med rörelserna så här i starten , men det kändes ändå bra. Alla rörelser kunde jag inte genomföra för det tog alldeles för ont. Sjukgymnasten tyckte jag skulle ta det lite försiktigt och egentligen bara vara i vattnet en stund för mjukhetens skull. Så jag var där den halvtimme jag bokat och "viftade" lite med armarna och lite sånt. Var lite mjukare efteråt men hade rätt ont. Hoppas nästa gång blir bättre =). Då har jag bokat en eftermiddagstid istället. Är inte så alert så tidigt på morgonen. ( hade tid redan kl 8)
I morgon blir det också en tidig morgon. Ska ta blodtrycket på VC. Måste kolla om blodtrycket gått ner något sen jag höjde medicindosen i juni.

Sen i morgon blir det ett litet kalas då Henrik fyller år. Vi ska ha en smörgåstårta som Veronica ska göra . Pojkarna kommer med sina sambos och så Viggo förstås. Så då blir det fullt hus . Roligt då vi alla är hemma tillsammans. Tänker inte på hur ont man har då man har roligt. Tur det. Ont kan jag ha då jag är ensam istället.

Idag blir det inget mer för mej som är slut som artist efter badet. Orkar nog ingen promenad heller. Får vänta tills i morgon med det.
Inatt har jag faktiskt sovit hela fem timmar utan att vakna !!! Bra för att vara mej. Tog en extra tablett igår kväll och det hjälpte faktiskt. Måste få sova ut, om man nu kan säga att fem timmar är att sova ut, nån gång varje vecka. Blir oftast bra tre timmar i sträck och nån natt fem. Brukar föröka sova en stund på morgonen efter frukost också men lyckas inte alltid somna om. Brukar gå lättare då alla andra åkt till jobbet och skolan . Snart är det ju så då semester och sommarlov är slut för i år. Då blir det lugna gatan för mej med endast sjukgymnastiken som aktivitet förrutom promenaderna. Kanske kommer jag att komma i bättre form då . Har varit lite mycket i sommar med olika aktiviteter. Blir ofta så då alla är lediga. Blir lite för lite vila för mej då. Behöver mer vila än jag vill då. Man vill ju försöka vara social under sommaren. Är nog osocial annars. Bar det att alla är hemma gör att jag inte ligger lika mycket som jag gör då jag är ensam. Är väl det i kombination med avsaknaden av sjukgymnastik som gjort det så jobbigt nu. Men det är bara att ta nya tag och bita ihop. Kämpa på och göra det bästa av situationen.

Besök !!

Efter en usel natt med knappt nån sömn alls så var humöret i botten. Värken i benet ar olidlig i natt. Sov inget utan låg och kliade hunden mest hela natten. Hon miss tyckte inte förstås. Men på morgonen så var jag så trött men det gick bara inte att sova. Inga tabletter hjälpte heller.
Vi skulle då ta en promenad men det slutade med att vi fick vända. Värken i benet gjorde så ont att benet vek sej till sist. Så rundan blev kort idag. :(
Hem och in i duschen och sen sängen igen. Humöret blev inte bättre av det.

Men så ringde telefonen. Det var min arbetskamrat Vivan som ringde. Hon sa att hon och Birgit var på väg att hälsa på. Genast så mådde jag bättre. Blev så glad . Har så sällan besök och är så dålig att själv hålla kontakten. Så jag piggnade till ordentligt. Dom kom och vi satt och surrade bort några timmar . =) Det behövde jag verkligen en dag som denna. Få nått annat att fokusera på än smärtan. Inte låta den ta över . Vi hade så trevligt och hade mycket att prata om. Vad jag kände att jag saknade det umgänget. Jag träffar dom alldeles för sällan nu då jag inte jobbar mer.

Jag träffar ju nästan inga andra än familjen mer. Blir inte av då jag helst ligger ner. Är så fruktansvärt osocial numera. Orkar i inte ta sej i kragen och faktiskt gå bort en dag. Går ju om jag riktigt vill. Vet att det blir jobbigt efteråt och det är väl därför man drar sej i det längsta. men då det väl blir av så är de så roligt.
Och jag ska ju göra det som är "roligt" har jag fått höra. Synd bara att det som är roligt är så jobbigt att genomföra nu för tiden.
Måste försöka mera.
Måste vilja lite mera.
Måste bli socialare.
Måste bli roligare.
Måste, måste , måste.
Inte låta smärtan ta över helt. Svårt när det är så här som just nu. Men en "bra" dag borde det gå. Om inte annat så får man tvinga sej till det. En spark i ändan är vad jag behöver. Men har haft så många bakslag sista året att det inte blir lätt. Att ta sej ur ned dåliga spiral jag hamnat i kommer att ta sin tid. Men jag måste. Kan inte gräva ner mej helt. Fast det ibland känns så.
Mitt motto måste bli: jag vill, jag kan !!!

"Surmåndag"

Mulet väder idag igen !! Som igår . Vad less jag är på regn och rusk. Helgen , i lördags , var åtminstone fin. Lugnt på vattnet och riktigt varmt. Vi for faktiskt ut en sväng med båten då. Första , och kanske enda gången i sommar. Har ju blåst alldeles för mycket för att jag ska åka båt den här sommaren. Trist, brukar annars vara ute nästan varje vecka en eller två ggr med båten. Nu börjar dessutom Henrik jobba så då blir det inte alls nått på sjön.

Värken i ben och rygg blir inte bättre. Har så ont att det blev till att "droga" sej ordentligt i går kväll. Annars hade jag inte kunnat sova alls. Fick en orolig natt med underliga drömmar. Blir väl så då man proppar sej full med tabletter.

Igår em så sydde jag nya gardiner till pappas stuga. Dom han har höll på att se för bedrövliga ut. Har väl hängt där utan att bli tvättade sen mamma slutade kunna vara i stugan och det är minst 10 år sen !! Det var rätt roligt att sy. Men det tyckte förstås inte ryggen. Blev väl ingen direkt bra arbetsställning att klippa och nåla. Fick ordentligt ont. Men det var roligt så länge det varade.
Vi var ut till Kallax med gardinerna idag så han kan ta med dom till stugan då han åker dit nästa gång. Tror det blir riktigt snyggt.

Annars så är det som sagt trist väder och lusten att göra nått finns inte alls. Visserligen gör jag inte mycket på dagarna normalt heller men lite mer än det här i allafall. Hade tänkt baka nått men som sagt lusten saknas helt.

På onsdag blir det bad igen. Äntligen. Som jag saknat det. Blir redan halv nio på morgonen så det blir lite segt att stiga upp. Brukar egentligen ta eftermiddags tider men så här i höstupptakten fanns det bara morgon. Jag är uppe på morgonen redan vid femtiden för att gå ut med hunden men brukar sen ta min medicin och gå och vila en stund igen. Först vi nio brukar jag vara i farten sen för en promenad. Är så seg på morgonen då jag tar den här medicinen att jag funkar dåligt före det. Men det får gå den här veckan kanske det finns fler tider nästa vecka i stället. Huvudsaken är att jag kommer igång igen. Lär gå trögt för jag har så ont och känner mej allt annat än rörlig nu. Men det brukar bli bättre efter några ggr. Hoppas jag :)

Fredag och helg igen.

Vi har haft Viggo här hos oss sen igår. Det var roligt. Han är ju så mysig. Jag mår alltid mycket bättre då han kommer och hälsar på. Jag orkar inte ha honom helt själv då jag måste få vila mellan varven. Men både Henrik och Veronica är bra på att hjälpa till och leka med honom dom också.
Vi for till Kallax på eftermiddagen till min pappa. Han tycker det är så roligt då han får träffa Viggo, hans första barnbarns barn. Richard är ju hans första barnbarn och sen nu Viggo han första barnbarns barn. Viggo har lärt sej säga Olle , som min pappa heter. Så det gick han och ropade flera gånger.
Vi åt lax, jag och Viggo och Veronica, medan dom andra åt surströmming. Han tyckte det luktade lite illa först men brydde sej inte särskilt mycket om det.
Han åt rätt bra och sen åt vi chokladtårta till efterätt och det åt han också.
Veronica tog med honom ner till båthamnen och titta på båtarna med Viggo. Sen var dom också och hälsade på några getter. Han sprang runt överallt där i Kallax. Finns stora ytor att springa på och inte nära till bilvägen. Helt perfekt för en liten kille att vara på. Vi blev där ända till kl åtta så han var rätt trött då vi skulle hem. Innan vi åkte var han och sa hejdå åt alla. Då tyckte min pappa att han var så artig och duktig trots att han bara är två år. Att han också kan säga Olle ggjorde pappa riktigt glad. Viggo fick en hel säck med tomburkar att panta av pappa som han tagit hem från jaktstugan. Tyckte att Viggo ska ha det så han får en extra slant då och då. Vi brukar också ge honom burkar att panta.
Väl hemma hos oss igen så försökte vi få Viggo att varva ner så han skulle kunna sova. Jag duschade honom först och tvättade hans hår. Han var så duktig och det gick så bra, han gillar verkligen vatten den lille smurfen.
Sen läste Verran lite sagor för honom . Men det räckte inte för att få honom att slappna av. Så då lade jag mej med honom och sjöng lite barnvisor med Verran som stöd. Då somnade han rätt snabbt. Kanske tyckte han vi sjöng för dåligt ...hahaha.
Sen sov han hela natten utan att vakna en enda gång. Tittade upp i sömnen en gång men la sej direkt och fortsatte sova. Han sov nästan 11 timmar på raken. Han var så pigg sen då han vaknade att det märktes att han var utvilad.
Tänk om man ändå kunde sova så bra själv. Minns inte när jag sov så många timmar sist. Det är nog 100 år sen...minst.
Efter vi alla ätit frukost så gick vi ut en stund.
Sen for jag och Veronica och handlade och då fick Viggo följa med. Han satt då i kundvagnen och var så snäll. Gnällde inte utan satt bara och tittade på vad vi handlade. När jag handlat det vi behövde så gick vi till godisavdelningen och Viggo fick välja sitt lördagsgodis. Sen blev det både festis och glass också. Vad gör man inte för sitt lilla barnbarn.
När vi kom tillbaka från affären så hade Richard kommit. Viggo blev jätteglad att se sin pappa igen. Så Viggo åt lite yoghurt, drack en festis och åt en glass innan dom sen åkte hem.
Vad tyst det då blev här. Har man haft Viggo i ett dygn så blir det så tomt och stilla att man inte tror det är sant. Har vi det så här stilla annars. Tydligen.
Men jag saknar honom redan och längtar redan tills han kommer nästa gång.

Idag så ska vi grilla lite fläskfile tänkte vi. Måste ju ta vara på dom fina dagarna som är kvar av sommaren. Kanske blir det en sväng i till stan och titta på kalaset. Inte innanför grindarna men utanför. Man brukar höra rätt bra där med. Jag orkar inte gå där bland alla fulla människor som knuffas och sånt. Är alldeles för vinglig för att klara det. Och gå med rullator på en festplats känns inte riktigt lockande.
Tror det var nån bra artist som man kan lyssna på. Få se hur det blir. Om vi orkar och ids.

Jag har ONT !!!!

Vilken "skitvecka" det varit hittills. Jag har haft så otroligt ont i flera dar nu. Värken har blivit värre för varje dag. Vet inte varför . Jo fast igår gjorde jag nåt dumt men det var ju bara igår det. Värken var redan illa då men blev givetvis inte bättre för det. Vad jag gjorde var att ta fram dammsugaren, jag gör aldrig det annars för det går inte så bra, men nu gjorde jag alltså det för att suga bort sanden ur sängen. Hunden, som sover med mej, drar in mycket sand då det nu är så fuktigt i gräset på kvällarna och tidiga morgnar. Veronica skulle vattna blommorna och sa att hon tar och suger i sängen efteråt. men dum som jag är så tänkte jag att det ska jag väl ändå klara av. Så det jag gjorde och kände direkt att den rörelsen är inte bra. Det högg direkt till i ryggen och benet ville vika sej. Men jag fortsate och tog sängen och sen golvet bredvid. Illa , illa ,illa. Vad jag fick ont. Jag vet ju att jag ska låta bli. Men ibland blir jag så frustrerad att jag bara måste få testa. Och då blir det så här. Så är huvudet dumt får kroppen lida, igen och igen. När ska man bli så klok att man fattar det???? Tror aldrig jag blir det helt och fullt. Vill göra saker också. Inte alltid be om hjälp. Tänk att inte ens klara det lilla.
Men sjukgymnasten kommer säkert att "skälla" på mej för min dumhet. Ska träffa henne på onsdag och då berätta om min sommar. Min usla sommar. Hon brukar säga att jag balanserar på en "knivsudd" och att kommer jag ur läget så är det kört direkt.
Sen blev det tjorv med förnyandet av recept också. Min läkare har semester hela augusti också så dom kunde inte förnya recepten utan att jag besöker en ny läkare. Dom hade ju kunnat läsa min journaler, som finns på vårdcentralen. Då hade dom kunnat se att jag haft medicinerna i flera år. Men hon som jag pratade med påstod att jag måste komma dit för att få recept eftersom det rör sej om morfinpreparat. Vad sur jag blev, har aldrig haft problem med det tidigare. Och då har jag ätit morfinpreparat i minst 6 år. Så det gjorde ju inte mitt humör bättre. Få ta och ringa min svägerska som är läkare och be henne fixa mediciner. Har inte slut men har tagit ut sista dosen. Hon krånglar inte. Sen får jag ringa min egen läkare när han är tillbaka och höra varför det var så svårt att få förnyat den här sommaren. Så har det aldrig varit tidigare.
Jag är så less nu. Har ont och sen ska det tjorva också. Bara nu FK inte tjorvar också. Väntar ännu på besked. Tiden börjar rinna ut. Har ersättning tom sista augusti sen vet jag inte vad som händer. Det gör ju också sitt till att jag mår dåligt.

Men i morgon blir det bättre. Då kommer min favoritkille hit. Min lilla gulleplutt Viggo. Världens finaste kille. Farmors favorit, och farfars också. Han ska sova över här också. Hans far ska på party och hans mor jobbar. Så vi får låna honom till på fredag. Ska bli så roligt. Han är rena vitamininjektionen för mej. Då han är här struntar jag i hur ont jag har. Glömmer bort det för en stund och bara njuter av att få ha honom. Han är så mysig och så härlig. Man blir glad av honom.
Vi ska då åka en sväng till Kallax också och då får han träffa min pappa. Vi, eller dom, ska äta surströmming. Jag äter inte det utan ska äta lax istället. Dår ute har han gott om ytor att springa runt på och långt från bilarna. Hade tänkt en sväng på Lulekalaset också men vi får se om vi ids. Det är fritt på torsdag och det var några uppträdande som jag hade lust att se. Men vi får se hur trött Viggo är efter Kallax . Bestämmer det då.

Blir enkel middag idag. Orkar inte fundera ut nått speciellt när jag inte mår bra. Blir en hamburgertallrik

Söndag och sol !!!!

Vilken härlig dag man vaknade till... varmt , sol och inget regn jippi... har saknat solen nu några dagar. Är ingen direkt soldyrkare men det är trevligare än regn i alla fall =).
Hoppade promenaden med Tessan i morse eftersom det är för varmt. Vill inte utmana ödet och göra henne uttorkad igen. Bäst att vara lite försiktig eftersom hon äter medicin fortfarande.

Hade, eller har, jätteont trots att det var fint väder idag. Så vad ska jag då skylla på??? Inte vädret i alla fall. Har så ont i ryggen att det var svårt att kliva upp ur sängen i morse. Tog mej upp till frukost och hällde i mej kaffe och en näve piller. Sen tillbaka till sängen och där låg jag till Viggo kom och hälsade på en stund.
Tänk att då kändes det genast mycket bättre.
Han skulle givetvis bada. Så fram med bassängen och Richard fick fylla den med varmt vatten och sen spolade Viggo själv i kallvattnet. Han badade tills vi fick säga åt honom att nu får det nog vara bra för idag. Han gillar verkligen att bada den lilla smurfen. Vi tog istället fram några byggklossar och byggde med . Han gillar dom också och efter ett tag så övertalade jag honom att vi skulle gå in så "gamla farmor!" fick lägga sej ner på sängen igen. Sa att jag hade ajaj i ryggen. Det gick han med på och förklarade för farfar att farmor har ajaj i ryggen och att vi skulle leka i sängen. Sen kom farfar också och då blev det riktigt bus. Han humpade med Viggo så han skrattade så han nästan kinknade. Han slog kullerbyttor och slängde sej hej vilt i sängen. Tur farfar var med och såg till så han inte gjorde sej illa. Han blir så vild då Henrik busar med honom. Till lunch sen fick Viggo gårdagens middag, fläskkarre och potatisgratäng. Oj vad han åt. Och sen glass till efterrätt förstås. Det får man alltid hos farmor.
Efter lunchen försökte vi vila en stund och farmor fick sjunga den ena barnvisan efter den andra, mea unga, sa han hela tiden. Så efter en stunds vila tog Richard med honom och dom skulle åka hem igen. Han somnade nog genast i bilen för trött var han gossen. Och farmor med.

Idag blev äntligen Tessan rakad på nosen. Till sist kom vi oss för att göra det. Var verkligen behövligt. Hade inte lust idag heller men det var bara att bita ihop och försöka få det överstökat. Värken lär inte bli så mycket värre bara för det. Har redan så ont att lite till knappast gör nån skillnad.
Så nu är hon fin och snygg igen.

ovan bilder på en nyrakad och orakad Tessan och en nyklippt Viggo