Träffen !!!

Mina underbara kära vänner och arbetskamrater // jag är så glad att dom finns





Igår kväll hade jag en riktigt trevlig kväll. Var hos Vivan och träffade mitt gamla jobbgäng. Oj så trevligt det var. Vi pratade och skrattade långt in på kvällen. Var inte hemma förrän efter kl halv 12 ( 23,30) .
Vi åt en god paj och fick pannacotta med jordgubbar till efterrätt. Jättegott. Och så fick vi förstås vin till, lite avslappnade och skönt. ;-)
Vi var 6 stycken och vi har jobbat länge tillsammans, Nu är det bara 2 av oss som jobbar. Vi har alltid skoj tillsammans och för mej är det nog mer viktigt med dessa träffar än för andra. Det är nått jag behöver som blivit så osocial pga av mina funktionshinder. Och jag är så glad att dom vill ha mej med fortfarande. Jag är ju den som slutat jobba först då jag nu varit hemma i 7 år. Och ändå är jag inte äldst. Men det beror ju på min skada.
Men som sagt vi har så kul då vi träffas att det bara är synd att det inte blir oftare. Men alla har ju sitt så det är förståeligt. Fast då det väl blir av så är jag lycklig. Det lever jag på länge nu. En avbräck i tristessen och en kväll man kan glömma smärtan för en stund och fokusera på det roliga istället.
Sen fick jag ju en present i förskott också. Eftersom jag avböjt mej från kalas och därför ska åka bort i juli så uppvaktade dom mej redan nu. Blev jätteglad över presenten. Det var ett presentkort på ett ställe som heter Gossip. Där kan man fixa frisyren, fixa ögonbryn och fransar. Få ansiktsmassage och behandlingar. Man kan få vaxning och annat skönhetsjox. Helt enkelt ett sorts spa för att må bra och se fin ut. Verkligen en grej man inte unnar sej annars. Så nu se jag fram emot att välja nån behandling och utnyttja min fina present. Jag hade ju inte väntat mej en present så jag blev extra glad då jag nu fick den. Mina vänner är det bästa jag vet och jag är så tacksam för att dom finns och för att dom bryr sej om lilla jag.

Natten blev förstås jobbig av allt sittande. men såna här gånger så gör det inte lika mycket. Det är värt det , helt klart. För jag hade så kul att jag nu kan njuta av minnet av kvällen då smärtan är som värst. Den lägger sej säkert om nån dag och kommer i normalont läget igen. Det är ju varmt och det gillar kroppen så det ska säkert bli bra. Känns som om jag inte bryr mej lika mycket då jag haft roligt och det är väl tur det. Att man kan glömma tråkigheter och fokusera på annat för en dag eller två. Det är inte lätt men en sån här gång går det någorlunda. Visst , jag har väl sovit högst 2 timmar så trött är jag men det kanske går bättre i natt. Om inte annat får jag väl läsa eller försöka lösa korsord som jag gjorde i natt. Tids nog sover jag väl mina 4 -5 timmar igen. Den som lever får se.

Och jag är ju van. Att ha smärta utan att man gjort nått är jobbigare än då man vet att man gjort nått för att "förtjäna" , om man nu kan kalla det en förtjänst ;-),det onda. Då står man lättare ut med den och vet vad den beror på just då. Man får offra sej ibland.Och då jag vill nått riktigt mycket så gör jag det och mår så gott ändå trots smärtan efteråt.

Jag klarade ju av en hel vecka i London utan sömn och med smärta. Och det gick ändå.
Det är väl så att man mentalt måste intala sej att smärtan inte är så jobbig som den egentligen är. Låter som en konstig utläggning men det är så jag tänker.
"Jag har inte så ont fast jag har det".
Idag funkar det , så hoppas det funkar i morgon också.

Ingen promenad idag med hunden då hon lider i värmen. Eftersom det redan nu är 25 grader varmt så törs jag inte ta med henne. Hon blev uttorkad förra sommaren i värmen då hon är så dålig på att dricka att hon då hamnade på djursjukhuset med dropp. Så där vill vi inte hamna igen den här sommaren. Så jag tar det lugnt med hennes promenader och försöker se till att hon dricker. Inte lätt, man säger ju att man kan leda djuret till brunnen men man kan inte tvinga den att dricka. Jag har ett knep jag brukar göra och det är att stoppa kycklingbitar i vatten så hon är tvungen drick upp vattnet för att få tag i kycklingen. Det funkar så det kör vi med nu. Kycklingvatten kallar jag det.

Så idag ligger vi här under fläkten jag och hunden. Utslagna båda två . fast av olika anledningar ;-)

Dagen efter !!!

Idag , dagen efter igår, midsommaraftonen över för i år. Vädret blev fint trots allt hot om regn och rusk. Kom en ordentlig skur på förmiddagen men lagom till grillningen så blev det solsken. Härligt. Hade inte varit kul att grilla i ösregn.
Midsommaraftonen blev en lyckad dag. Vi grillade och åt gott och hade trevlig sällskap. Vi , det var hela vår familj med alla barnen med sällskap och barnbarnen, sen pappa och mina syskon med makar. Så vi var hela tjocka släkten .
Så roligt att mina barn vill vara med , hade känts tomt utan dom. Dom har varit med alla år hittills så jag håller tummarna för att det ska förbli så.
Betyder mycket även för min pappa att hans barnbarn och barnbarnsbarn kommer.

Kvällen blev lång vi var inte hemma förrän kl. 23,55 och det var länge för att vara oss. Jag brukar inte klara så länge men med vilja och lite envishet så brukar det gå. Om jag vill nått nog mycket så går det. Väl hemma , då jag slappnade av , då blev det jobbigare. Inte lätt somna kan man väl säga. Hittade ingen bra sovställning så det blev inte särskilt mycket sömn. Väntat förstås med tanke på hur veckan som gått varit. Har ju haft så otroligt ont hela veckan , både pga av vädret och min egen dumhet.
Vädersmärtorna kan jag inte påverka men det jag själv gjorde för att åsamka mer smärta hade kunnat undvikas. Men det är lätt säga efteråt . Då det redan är för sent.

Jag planterade tex min uteblommor i torsdags. Dan innan midsommarafton. Ingen bra ide men jag "VILLE" göra det. Veronica skulle gjort det men jag tog över då jag ville göra det själv. Hon protesterade men sa sen att jag får skylla mej själv då jag får ont , eller ondare kanske jag ska säga, för att jag är envis. Hon vet att det inte är nån ide att protestera , jag gör det ändå.
Vad är det man brukar säga " är huvudet dumt får kroppen lida"

Så idag är det inte kul. Smärtan är som den är och det är bara bita ihop och stå ut.
Som att ha baksmälla i benet istället för huvudet. Andra hade det i huvudet ;-)

Jag fick en present igår också. En present av mina syskon och pappa. Dom har fått veta att jag rymmer i juli så jag fick presenten i förskott. Det var ett snyggt halsband och ett tillhörande armband i silver. Jättesnyggt.
Jag har ju bestämt mej för att skippa kalas och sticka hemifrån då jag fyller för jag känner att jag inte orkar ordna nått kalas. Gjorde det åt Henrik för två år sedan och tror inte jag fixar det igen. Därför var det så passande att min moster nere i småland ville att vi skulle komma dit. Kändes bra att få smita så behöver ingen förvänta sej kalas. Alla som frågat har fått samma svar. Jag åker bort och ska inte ha nått kalas.
Kändes så skönt då vi bestämt oss för att åka iväg. Jag har aldrig varit där så jag ser verkligen fram emot att få åka dit. Finns så mycket jag vill se.
Henrik var lite så där om att åka iväg då han helst är hemma på sin semester men han "offrar" sej den här gången för min skull och det blir nog bra. Finns säkert nått för honom också att se. ;-)

På tisdag har jag träff hos Vivan med mina andra jobbarkompisar. Så nu gäller det att vila sej lite i form så det funkar. Det går säkert bra med lite vilja och envishet. Jag ska nu på måndag och få mitt nya ryggbälte som jag beställt av sjukgymnasten. Så med ryggbälte , lite kuddar och en vilja av stål så blir det säkert en rolig kväll. Det brukar det bli. Som sagt viljan kan försätta berg , eller vad man nu brukar säga. Vill man nått tillräckligt mycket så går allt ,och lite till.
Jag längtar redan . Saknar umgänget med dom så mycket. Är ju nu 7 år sedan jag jobbade sist. Och man tappar lite kontakten men dom är bra på komma ihåg mej då dom ska sån här träff. Det uppskattar jag. Och nu är det ju fler än jag som inte jobbar mer.

Gick en egen lite promenad idag med hunden, innan det kom regn. Henrik var inte alert så det blev bara jag och hunden. Men jag behöver det och det gick riktigt bra trots att benet tog ordentligt ont. Men ibland känns det bättre då jag går än då jag ligger ner. Man tänker då inte lika mycket på hur ont det gör utan mer på hur skönt det är att promenera. Jag som alltid, ja nästan alltid promenerat får nästan abstinens om jag inte kommer iväg. Det är det enda jag klarar av som fysisk träning förutom vattenträningen. Så jag bara måste gå, oavsett hur ont det tar. Det känns bättre då och jag vet att gör jag det inte så tappar jag de musklar jag ännu har kvar. Har tappat nog muskler som det är redan. Och man bygger inga nya muskler heller då man har sån smärta. Så jag gick och kom runt och sedan blev det lite värmedyna så krampen i ryggen lättade innan jag duschade. Och faktiskt så höll benet trots att det tog sjukt ont. Men vek sej inte en ända gång och det är bra. För även om nervsmärtan är jobbig så är det ännu värre då benet viker se och det hugger till i ryggen. Då tar det så ont att det svartnar för ögonen. Bara man tar lagom stora eller man kanske ska säga små steg så brukar det gå vägen, för det mesta i alla fall.
Nu är det bara hoppas på bättre väder så vädersmärtan också lättar lite. För nu har jag inte sovit mer är 2-4 timmar per natt i drygt en vecka och nu börjar känna mej sliten. Tyvärr så verkar vädret inte vara på min sida för nu hör jag åskan också.
men vad brukar man säga. efter regn kommer solsken , så bara hoppas på det då.
Den som lever får se eller nått. // Hakuna Matata

Regn...midsommarväder !! Smärtaväder!!

Ny vecka och det är snart midsommar. Det är väl därför det regnar!!
Svensk sommar i ett nötskal. Sommaren var nog veckan vi höll på storkna i 32 graders värme.
Kan det aldrig var nå måtta åt nått håll. Men vad skulle man då klaga på ?

Jag vill ha lagom varmt och sol och lagom vind. Ja önska kan man ju men det lär nog stanna vid en önskan. Jag får väl vara glad att det inte rör sej om semester för mej. Att man bara har fyra veckor att njuta, och då börja med regn det är ingen höjdare.
Jag har ju inte haft semester på 7 år!!
Och då inte för att jag jobbat utan för att jag INTE jobbat. Eftersom jag varit sjukskriven och numera är sjukpensionär så blir det ju ingen semester i den meningen för just mej. Men likväl så är det trist med regn. Speciellt då det regnar en hel dag. Om det bara kommer nån skur och sen upphör gör väl inget. Men ihållande regn gör ingen glad. Inte ens hunden har lust att gå ut. Hon går längs husväggen och trycker för hon vill inte heller bli blöt.

Ingen promenad blev det heller då jag inte hade lust att gå då det skulle inneburit en blöt och sandig hund som man varit tvungen bada efteråt. I och för sig så behöver hon bada ändå men det får bli en sak som dottern får sköta. Vet ju hur det slutar annars/ med ett brak av ryggen och så ligger jag där till midsommar och kan inte annat.
Se så förståndig jag blivit :) låter bli olämpliga saker =)

Sen har jag såna vädersmärtor idag också att det känns rent olidligt. Vill helst av allt bara kapa av benet och gräva ner det i en djup grop. Inte för att det skulle hjälpa men desperationen gör att man skulle önska att det gjorde det. Vädersmärtor är olidliga. Värre än nått annat. Det smärtar så man inte kan ligga still. det liksom kryper och krampar. Känns som om nån kört in en ovass kniv i ryggslutet och sen sakta vrider om den för att få smärtan att gå ner i benet. Inga mediciner hjälper då jag har så här. Inte för att dom hjälper så värst annars heller men dom brukar kunna kapa toppen på smärtan och göra den hanterbar.
Och jag som haft nog ont hela förra veckan , och då inte pga vädret känner att det är extra tungt då vädersmärtorna kom på köpet. Aldrig får man vara glad. ;-(

Ingen plantering av mina blommor blev det heller av. Ingen ide då regnet skulle slagit sönder dom innan dom ens hunnit få fäste.
Fy vad bitter jag låter. Men det känns så idag.
Får väl hoppa morgondagen har bättre väder att bjuda på så man får humöret tillbaka-
Det är tungt det här. Vill ha sol inte REGN:

Men jag har i alla fall nått roligt att se fram emot.
Midsommarafton med hela familjen och bror och syster med makar och pappa. Blir roligt och en trevlig grej att se fram emot. Och där kan jag vara som jag är och ligga ner om det behövs. Det är fördelen med att vara med de sina att man kan vara som man är och känna det man känner. Man behöver inte låtsas och det är bra. Har jag ont så har jag.

Sen har jag ju som sagt en träff hos en arbetskamrat efter midsommar. Och det blir också kul. Dom tar mej också för den jag är och förstår att jag har ont och inte är som andra. Att vara bland människor som vet och som förstår gör det alltid lättare att umgås. För vill jag lägga mej ner så är det okej och inget konstig med det.

Tur man har förstående familj och vänner. Dom betyder allt för mej och gör att jag orkar. Utan dom skulle jag inte orka kämpa utan ge upp.

Livet är orättvist men jag har så mycket att glädjas åt trots allt.
Det är bara vissa dagar som den här som känns extra tuff. Men det går över.
Snart är det midsommar och då ska man vara glad och inte känna efter. Med god mat och glatt sällskap och lite vin så glömmer man sina bekymmer för en dag.

Än en gång säger jag / Jag kan, Jag vill ,Jag ska !!!!

Blommor och blad

Så har det äntligen blivit av. Blommorna inhandlade till sist. Har inte haft orken att fixa det tidigare så utbudet var lite dåligt men jag fick det jag skulle och känner mej rätt nöjd. Hittade mina älskade pelargoner , inte i världens bästa skick men bra pris så jag klagar inte. Får fixa till dom lite så kommer dom nog bli fina igen. Ett måste för mej är ju pelargoner. Jag älskar verkligen den blomman.
Då min mamma levde så hade hon och jag tillsammans ca 80 stycken som vi satte ut på sommaren. Och då hade mamma pysslat om dom , klippt dom och tagit sticklingar. Hon kunde det där. Vilket jag inte kan så det blir numera till att köpa nya varje år. Och inte 80 st förstås. Skulle bli alldeles för dyrt. Men en 10-15 st blev det nog.
Nu återstår planteringen. Men den måste jag ha dottern till hjälp att fixa. Jag klarar inte det själv så jag får vara "arbetsledare" och peka och dirigera istället.

Vi var och planterade på kyrkogården också. På min farmor och farfars grav. Min mammas grav sköter kyrkogårdsförvaltningen om så där får vi inte sätta egna blommor . På graven gick det i år i gult tema. Vi köpte en massa tagetes i olika nyanser och en gul knölbegonia. Blev väldigt snyggt och lyste upp fint. Är ju ingen älskare av gult själv direkt men där passade det fint.
Här hemma blir det mer åt rosa och lila. Det är mina färger det.

Nu är det bara att vila så jag fixar att stå och se på under planteringen men det går inte än. Ryggen är sur efter blomhandlingen så det är bara vänta.

Sen hade vi ju kalas för mellansonen igår också. Han fyller 27 år idag men vi firade honom redan igår då Henrik jobbar idag. Blev smörgåstårta och hallon-marängtårta. Vi var bara familjen men det räcker då vi är så många numera.
Viggo och Molly också förstås. Viggo busade på med Andreas och sprang omkring i full karriär ute mest hela tiden. Dom som var i vägen fick en dusch. Tänk att barn och vatten alltid är en rolig lek. Fick även en gos-stund med lilltjejen Molly. Det är nått speciellt med bebisar. Man kan inte låta bli att snosa och gosa med dom. Hon har blivit så stor nu. Tycker hon växer för varje gång vi ser henne. Hon blir nu 2 månader på midsommarafton. Så fort det går.

Imorgon blir det en sväng ut till Kallax för planering av midsommarafton. Vilken mat vi ska köpa och så vidare. Sen blir det en lugn vecka innan med noll aktivitet , kan man väl hoppas, så kroppen orkar med ett litet firande. Ska i alla fall försöka. För veckan som gått har inte varit rolig alls. Man blir så less och trött på all smärta och till slut blir men galen. Vill bara gräva ner sej och aldrig komma upp igen.
Nej inte helt sant kanske men nästan. En yxa att hugga av benet som tar så ont hade inte varit helt fel.
Men efter regn kommer solsken. Så det löser sej nog. Brukar kravla mej upp på ytan till slut även om det är motigt mellan varven. Men jag ger mej inte så lätt.
Kämpar på även om det är motvind för det mesta.

Ser nu fram emot sommaren med allt den kan ha med sej. Spännande saker kan hända , den som lever får se ;-)

Jämmer och elände =( och Hakuna matata

Fy vad less jag blir. Det går inte bra just nu. Allt tar ont , i ryggen , i benet , i foten , i höften . Ja det är nästan lättare att säga vars det inte tar ont.
Sova går inte alls. 1-2timmar i taget. Hittar ingen bra sovställning som jag kan slappna av i. Tär på både kroppen och humöret.
Sa till Henrik på morgonen att det är lika bra gräva ner mej i grop och aldrig komma upp mer. Så kändes det just då, eller ta en yxa och ta bort det värkande benet.
Vet att jag har mej själv att skylla till vis del.
Vad skulle jag i skogen för???
Vad skulle jag i ogräsplocket för??
Man kan ju undra om man någonsin lär sej vad man kan och inte kan göra.
Men man blir så infernaliskt less på att alltid tänka sej för och vara förståndig. Om jag skulle lyssna helt och hållet på min kropp skulle jag endast ta mina promenader( på asfalt) och sen ligga ner och sura. Inget annat gör att det håller sej i schack med smärtan.
Hur fan ska man komma ur skiten. Tänk om det nån enda gång kunde var lite lite bättre.
Jag klarade ju av resan till London utan allt för jobbig smärta men det var med ren vilja. Här på hemmaplan har jag inte den viljan. Tappar gnistan för lätt och orkar inte kämpa emot. Inte då det blir så här.
Är nog som min sjukgymnast sa att jag behöver ett delmål med jämna mellanrum att sträva emot så jag därför skärper till mej och tar det lite lugnt och verkligen tänker mej för. Men det är inte lätt.
Tror ingen som inte suttit i den här sitsen kan förstå. Förstå hur jobbigt det är att alltid ha ont. Att alltid vara tvungen att avstå från saker för att smärtan säger stopp. Det är tufft och men tappar lätt både humör och ork.

Men jag kommer igen. Det brukar jag göra. Det känns bara extra tungt just nu då jag har mycket jag skulle vilja göra.
Plantera blommor t.ex. Göra fint ute. Klippa till buskarna.
Fixa upp sommargardiner i sovrummet. Med mera med mera. Och allt detta måste jag be nån annan göra. Kan inte göra det fast jag VILL.
Måste ta mej i kragen och försöka låta bli så det lägger sej för den här gången.
Är ju snart midsommar och jag vill orka fira den utan att bara behöva ligga ner.
Har en vecka på mej att få gnistan tillbaka. Den kommer men just idag känns det botten.

Har även en annan trevlig träff att se fram emot . Efter midsommar ska jag träffa mina gamla arbetskamrater Vivan, Birgit, Birgitta m.fl och ha en trevlig kväll med mat och vin. Och då måste jag var i form så jag kan njuta av samvaron. Den betyder så mycket för mej och jag längtar så efter det. Vi brukar ha så trevlig och jag är så glad att dom fortfarande vill ha mej med. Trots mina besvär och krämpor. Dom försöker alltid ordna så jag kan ha det bra så det blir nog en bra kväll. Längtar.

Så visst jag har mål att kämpa för trots allt. Bara bita ihop och försöka kravla sej upp på ytan igen. Hänger under just nu men nästippen är fortfarande ovanför- Tror jag i alla fall.
En dålig dag idag som sagt men det blir säkert bättre imorgon . Hoppas kan man ju alltid. Hoppet är det sista man tappar så det löser sej nog. Nu blir det värme dyna och starka tabletter så kroppen kan slappna av lite. Spänning gör bara smärtan värre så avslappning är A och O.

Måste komma ihåg / jag vill, jag kan , jag ska. Ett motto jag försöker leva efter trots att elände-
Kanske göra som Pumba från lejonkungen

Hakuna Matata
Det är ord som är bra
Hakuna Matata
Gör att man blir glad
Finns inga bekymmer
Man är lycklig var dag
Är en härlig frid, filosofi
Hakuna Matata

Skit-måndag..i dubbel bemärkelse

Min stor glädje här i livet. Världens finnaste Viggo!!!




Fy vilket uselt väder det blev nu. Först är det så varmt att man inte står ut och sen vänder det och blir "20" garder kallare i ett nafs. Kroppen hinner inte med i svängarna. Jag mår bättre i värme, men det ska va lagom värme. Inte så man smälter bort. Lagom som sagt, och då ligger det på en temp strax över + 20 grader men helst inte över + 25.
Varmare orkar jag inte med. Blir snurrig i roten av för mycket sol. Och då trots att jag har nått på huvudet. Mår illa av värmen om det är över 30 grader som vi hade i två dagar. Nä lagom är bäst-
Och bara för att man gnällde på värmen fick vi en köldchock redan igår. Igår var det endast +12 grader. Och nordlig vind. Svinkallt. Bara på med långkalsonger och vantar igen .

I helgen har vi haft Viggo här då hans mamma och pappa skulle på bröllop. Bröllopet skulle vara barnfritt så endast Molly som ju bara är 7 veckor fick följa med. Viggo kom som en frisk fläkt och höll oss igång hela eftermiddagen. Det var bad , lek med vattenspruta, sparka fotboll, gunga och klättra i lekparken, busa med Tessan och mycket mycket mer. Det lilla energiknippet körde på i 190 och farmor och farfar hade fullt upp. Men roligt vara det. man glömmer hur ont man har för en stund och kan göra nått roligt istället för att ligga och känna efter. Rena smärtstillande alltså. Bättre medicin finns nog inte. Klockan 20,00 slockande sötnosen på sin madrass och sov sedan till klockan 8 på morgonen. Han sov alltså i 12 timmar. Tänk om man kunde göra det. Och när han sedan vaknade så sken han som en sol och sa hej "ammo". Glad redan som nyvaken. Han är för mysig den gossen.
Vi tog en kortare promenad med Tessan efter vi ätit frukost och Viggo plockade blommor åt mej. Sedan ville han åka en stund på min rullator och det gick bra. "ammos bil" som Viggo säger. Inte alla som har så fin bil =)
Vi hade lite potträning på honom under tiden han var här och det gick utmärkt. han sa till och hann till pottan alla gånger. Och stolt som en tupp var han också då det lyckades. Stora killen som han är.

På lördagsmorgonen då det fortfarande var varmt ute, ca 28 grader i skuggan redan 9 på morgonen, så fick jag en ide att vi skulle ta en promenad i skogen med hunden. Detta för att hunden skulle få en liten runda mer i skuggan eftersom hon brukar må dåligt av värmen. Hunden blev glad men inte min rygg. Att försöka gå i skogen med dålig rygg och rullator var ingen höjdare. Det gick tungt och det var knöligt. Så efteråt så fick jag jätteont. Vilket ju var väntat och jag vet ju det då vi gjort det tidigare i veckan. Men jag ville gå, jag ville försöka trots att det var dömt att misslyckas. Idiot som man är.

Och det får jag äta upp nu. Promenaden idag var en ren katastrof. Benet vek sej 3 ggr . Tur jag hade rullatorn att hålla fast i så jag inte ramlade. Rundan vi gick tog nästan dubbelt så länge då vi var tvungen stanna flera ggr. Henrik erbjöd sej gå hem och hämta skottkärran så han kunde få mej hem. Kanske hade det varit en bra ide men så klart gjorde vi inte så. Men jag hade lust att bara lägga mej ner på fläcken flera ggr. Så nu ligger jag här i min säng och kan inte annat. Sur och arg på mej själv. vet att det till stor del är självförvållat. Skogspromender och ogräsrensning är inget jag ska göra, men gör det ändå .
För jag VILL känna att jag KAN ibland.
För jag VILL känna mej "normal".
För jag VILL vara som andra.
För jag VILL INTE vara en värdelös parasit som är helt oförmögen till ett normalt liv.
Jag HATAR det här. Skit , skit , skit.

Värmebölja och skogspromenad---dålig kombination

Oj så varmt det var igår....+ 32 grader i skuggan. Man orkade inte ens gå ut. Och inomhus var det lika varmt. Man pustade och stönade mest hela dagen. Visst kan det vara skönt med sol och värme men nån måtta får det vara. Jag klarar inte riktigt av sån hetta. Runt 20-22 grader är mer i min smak. Blir snurrig i roten av för varmt.

Hunden lider och äter inget. Dricker som vanligt för lite så vi blandar i kokt medvurst i små bitar och täcker men vatten så hon är tvungen dricka för att komma åt korven. Funkar bra så jag hoppas det inte blir som förra sommaren då det var en värmebölja och hon blev inlagd för vätskebrist. Vi kämpar på och hon verkar då må bra än så länge.
Sen har vi inte gått promenader heller i värmen eftersom hon älskar att springa och det är nog inte lämpligt i värmen.

Idag så tog vi därför en skogspromenad efter el-ljusspåret . Jag med rullatorn. Ingen bra ide kan jag säga. Det gick tungt och det var knöligt. Borde väl jag begripit men man tror alltid man kan ändå.
Så nu mår ryggen ännu mera "skit"
Och sen var jag ju i förgår och kröp i buskarna på gården för att hjälpa till lite i ogräsrensningen och det var också en dålig ide. Fick till slut ge upp och nästan krypa in av smärtan. Veronica var lite sur på mej då hon varnat mej för att jag skulle få så om jag gjorde det . Men lyssnade jag....nej givetvis inte.
Så nu är det inte alls bra-
Skulle dricka kaffe men det högg så i ryggen och ner i benet att det inte gick att sitta. Så det blev ryggläge på värmedynan och en stark tablett för att slappna av. Det krampar och jag brukar få det att lätta med lite värme. Men det var inte skönt att lägga sej på värme dyna då det är så varmt i luften. Men vad göra . Bita i det sura äpplet och skylla sej själv. Aldrig lär man sej.
Så nu ligger jag här, sur och arg på mej själv för den idiotiska iden med skogsvandringen. Hur dum får man bli??????

Livet är tufft , livet är hårt, livet är orättvist... =(

Sommar , sjukgymnast och ryggbälte...

Det blev en riktig sommardag idag....nästan för varmt. Ska väl inte tycka det då jag längtat efter värme men den kom som en "chock". Från +10-15 grader till 25 grader . Kroppen hinner inte med. Och att sen åka bil in till stan , i den utan AC var hemskt. Ca + 40 grader , inte skönt. Men jag skulle på sjukgymnast-besök och bassängträning så det fick bli som det blev.

Sjukgymnast-besöket var givande då vi diskuterade min kommande träning under sommaruppehållet. Kom överens om att jag ska ta det lugnt, det är jag ju bra på =), och försöka njuta av sommaren och allt den för med sej. Inte för "duktig" utan lyssna på kroppen och låta den få sin vila . Inte helt lätt då man ju är mer i farten under sommaren då folk är lediga och jag inte bara är hemma själv hela dagarna. Men det blir nog bra, blir det man gör det till.

Vi provade även ut ett nytt ryggbälte, ingen billig investering men ett måste då mitt börjar bli alldeles för slitet. Sitter inte så bra nu heller. Hon hade inte rätt hemma så jag fick det inte idag men skulle få det nästa vecka, om hon fått fram det. Synd att man måste kosta på allt sånt själv. Det är inte mycket kanske med 500kr men jag hade kunnat ha roligare för dom pengarna. Som "fattig" sjukpensionär så är det inte skoj då man får kosta på alla möjliga hjälpmedel och mediciner och sjukbesök. Allt kostar även om man är sjuk. Och rik blir man då inte precis.

Tur i alla fall att man fick lite sommar för en dag ändå. Det hjälper mot smärta och humör. Både kroppen och knoppen mår bättre och det känns lite lättare att leva.
Hade egentligen en test av ett nytt träningsmoment idag men sjukgymnasten avstod . Hon ville inte förstöra nått då jag redan har så ont sen resan. Måste få hämta mej innan vi gör nått överilat. Fick endast en liten ny övning som jag kan göra liggande då jag har så svårt med stående övningar. Den ska jag göra tills vi träffas igen i höst och då , kanske jag kan prova nått nytt. Tveksamt men hoppas kan man väl alltid.

Imorgon blir det tandläkaren då jag väntat i snart tre månader på att få komma och fixa några tänder där bitar fallit bort. Jag är en "tandgnisslare" och biter sönder tänderna och då brukar hon lägga plast för att laga dom så dom inte är så vassa. Förmodar att hon, tandläkaren, kommer att vilja prata om bettskena igen. Hon vill att jag ska ha en sån då den skulle skydda tänderna från att bitas sönder. Men det är ytterligare en investering jag inte har lust med, 3000 kr . Vet ju inte om jag kan ha den så det känns som om jag inte vill kosta på det ännu. Har ju en tandvårdsförsäkring men den täcker inte bettskena. Min tandhygenist tyckte jag ändå skulle höra om det inte gick att få den på försäkringen då det skulle bli billigare för dom också om mina tänder inte gick sönder i tid och otid. Så få se hur det blir.

Just nu är det sent, klockan är 01.09 men jag har ont efter bassängen idag, tror jag tog i lite för mycket , som vanligt. Men jag har lite svårt att hålla igen då jag kör mitt egna program. Det går för lätt i vattnet. Ändå lovade jag sjukgymnasten att ta det lugnt och inte göra mer än vad som kändes bra. Just nu tar det ont i ljumsken, i häften, i benet och under foten. Får nog gå upp och ta den "starka" tabletten så det blir nån sömn alls.
Det är även varmt och svårt att sova för det också. Tänk att det aldrig är bra. Är det inte för varmt är det för kallt.

Molly och Viggo

Fick besök av mina små änglar idag, Viggo och hans lillasyster Molly kom förbi med sin pappa. Precis vad jag behövde idag. Har så j....la ont att dom är rena medicinen för mej. Viggo skulle laga min rygg med hammare och spik som han massor av hemma sa han, sötungen. Tänk om det vore så lätt.
Fick en mysstund med lilla Molly också. Få snosa och krama en liten bebis är lisa för kropp och själ. Sen ha energiknippet Viggo här gör att man inte har tid att tänka på hur ont man har. Molly är så otroligt söt och snäll. Bara sover och tittar och ler. Snällare unge får man nog leta efter. I alla fall var hon glad och nöjd i sin farmors famn. Viggo hann med både det ena och det andra. Spruta vatten på fönstren , titta på dinosaurier med Veronica, äta glass och smörgås, busa med Tessan , leka med ficklampa mm mm. Han har sån energi den ungen. Farmors älskade gosse.
Nu har dom åkt hem och det blev tyst och trist. Och smärtan kom tillbaka dubbelt upp.

Att jag har extra ont just nu är ju pga av min egen dumhet förstås. Veronica har hållit på med att gräva upp några buskar åt mej som jag vill ha bort. Och trots att det är hon som gräver får jag ont. Tanken på hur tungt det är kanske.
Och idag skulle hon först klippa ner dom innan hon gräver upp dom och givetvis var jag tvungen lägga mej i. Jag satte mej ner och tänkte att jag kunde hjälpa till med klippningen , trots att Veronica protesterade vilt. Hon vet hur ont jag får, men lyssnade jag? Nej givetvis inte. jag fortsatte en stund tills jag kände att det högg till och insåg först då att jag borde lägga ner. Veronica fick nästan lyfta mej upp. Det tog så ont att jag inte kunde räta mej först. Till slut kunde jag med möda stappla in och Veronica skällde på mej , med rätta. Hur dum får man vara?????
Knoppen vill alltid mer än kroppen. Och aldrig lär man sej.
Man får skylla sej själv men jag hatar att inte kunna hjälpa till. Jag hatar att vara så hjälplös. Hatar smärtan som styr mitt liv. Hatar , hatar, hatar.

Så nu blir det värmedyna , starka tabletter och ett glas vin så jag kan slappna av. Kanske det ger med sej om jag lär mej tänka efter före.
Och jag som lyckades så bra i London. Då gick det trots smärtan men då var jag mer förståndig än jag varit sedan jag kom hem. Då var jag så rädd för att rasa ihop och bli liggande att jag skötte mej. Nån gång lär man sej kanske.

Tur jag fick en dag med mina barnbarn så det känns lättare stå ut. Dom är det bästa jag har och betyder så mycket för mej. Att vara farmor är jag så stolt över och jag älskar dom så mycket, mina små änglar. Finns inte bättre medicin i världen.

J----la surväder!!!!

Vad jag hatar vädret just nu. Regn, regn, och åska och regn , regn och åter regn.
Så har dagarna sett ut sen vi kom hem från London. Man kan ju undra om det verkligen ska bli nån sommar i år. Jag tvivlar skarpt på det just nu. Igår gick det ju dessutom rejält med åska här hos oss. Det blixtrade och small så det stod härliga till . Och regnet det vräkte ner. När jag skulle ut med Tessan på kvällen så ville hon inte alls ut i regnet och åskan, och inte jag heller för den delen. Jag avskyr att vara ute då åskan går. Så det blev Veronica som fick lyfta ut hunden och jag stod kvar på bron. Det small rejält så det blev en snabb pink och sen skynda hon sej in. Kröp sen ner under Henriks täcke, hunden alltså. =)
Jag hade svårt att gå i säng då jag inte kan sova då det åskar. Blev att försöka lösa lite korsord tills det drog bort till sist.
På tal om korsord förresten. Jag har förr, innan hjärnblödningen, löst mycket korsord och varit rätt bra på det. Löste alltid dom svåraste och klarade det bra. Nu funkar det nästan inte alls. jag kan ligga med samma korsord i veckor utan att lösa det klart. Kommer nått ord varje dag men jag löser dom aldrig helt numera. Och så tar det sån tid. Jag kan ligga och stirra på samma korsord i timmar utan att lösa ett enda ord. Fattar inte varför det inte funkar mer. Går bara inte . Trodde faktiskt att det med tiden skulle komma tillbaka men det verkar segt. Är ju år sedan hjärnblödningen och det verkar som om defekten blivit permanent. Bara inse det och acceptera. Får vara glad att det inte är värre saker än så som blev skadat.

Har under några dagar haft tax-främmande här. Tessan gillar det inte för hon tycker han inkräktar på hennes revir. Men det gick bra och dom höll sej på var sitt håll. Tur taxen är så snäll och ger sej mot vår bitchiga tjej. Han sov med Veronica på natten och var så lugn. Faktiskt lugnare än han brukar vara. Men när pappa kom för att hämta hem honom då kunde han inte komma iväg fort nog. Så nog ville han hem alltid.
Så nu har lugnet lagt sej i huset igen och Tessan är nöjd.

Har ingen sjukgymnastik i veckan och det saknar jag. Skulle behövt vattenträningen för jag är så stel och har väldig värk i ben och rygg. Och eftersom det blivit dåligt med promenader också pga av regnet så blir jag bara stelare. Idag höll det dessutom på braka ordentligt då jag skulle torka av Tessan då vi varit ut. Jag böjde mej som jag inte ska göra och det högg till ordentligt. Jag avslutade då det jag skulle göra och tog mej till sängen och la mej på värmedynan en bra stund. Värmen var skön och jag kände att det lättade. Sen kravlade jag mej upp och tog en het dusch och då mjuknade jag mer. Så jag tror det inte blev för illa men jag känner att det är på gränsen att det hugger till hela tiden. Så nu gäller det att ta det försiktig och inte göra felaktiga rörelser för då vet jag att det smäller till och jag ligger där och kan inte annat. Håller tungan rätt i mun och tänker på vad jag gör.
Jag får egentligen aldrig glömma bort att jag balanserar på en "knivsudd" som sjukgymnasten brukar säga.
Sen är det ju också vädrets makter som påverkar. Jag har såna vädersmärtor att det är olidligt ibland. Så nu VILL jag ha sol och värme, och helst ingen vind.
VAR ÄR DEN J---LA sommaren.

Några rader från regnsånger//

Sommaren är kort
De mesta regnar bort
Hösten kommer snart
De går med vindens fart

Regnet det bara öser ner
och jag är så blöt om både skor och strumpor

Jag hört på radion idag
att det är solsken över hela vår stad
Det låter väldigt underligt
För jag har bara
regn hos mej