Vännerna är bäst ♥♥

Igår var det dagen D. Mina fina , underbara vänner från mitt arbete kom hit och hälsade på. Jag hade bjudit hit dom för att få bjuda på lite gott att äta och dricka. Det blev smörgåstårta som Veronica gjort och blåbärscheesecake som jag gjort. Sen drack vi lite vin och hade trevligt. Skrattade, pratade och myste. Det var länge sedan jag haft så roligt och trevligt. Jag är så glad och tacksam för att dom ville komma. Det betyder så mycket för mej.

Det är såna gånger jag känner att jag verkligen saknar umgänget och den sociala samvaron. Känner att jag mår så gott av att få träffas och surra av sej lite med andra än familjen. Har så lite umgänge numera pga att jag inte orkar åka nånstans för att jag jämnt har så ont.
Men ibland är det värt att ta smärtan för att få den sociala biten. Såna gånger är det värt varje liten eller stor smärta . Jag behöver få träffa dom och det njuter jag sen av i flera dagar trots att smärtan blir värre för ett tag.

Natten var tuff förstås , men vad gör det en sån här gång. Vet ju om vad det beror på och som sagt , det var värt det tusen gånger om. Längtar redan till nästa gång vi kan träffas. Hoppas det inte dröjer allt för länge. Det är dom enda vänner jag har kvar sedan min skada.

Pga att jag inte orkar fara till folk så har jag tappat många vänner och bekanta. Alla förstår inte vilken uppoffring jag måste ta till för att klara av att umgås. Att jag efteråt får så mycket smärta att det ibland inte känns värt att genomföra det.
Jag är tvungen välja om jag tycker det är värt det.

Och med mina kära arbetskamrater är det alltid värt det. Jag vet att dom förstår och att dom stöttar mej . Att dom bryr sej om mej och att dom inte stöter bort mej för att jag inte är som förr. Jag har ju inte jobbat med dom på 7 år nu och ändå kommer dom ihåg mej. Dom betyder så mycket för mej och jag är så glad att dom finns.
Tack snälla goa vänner för att ni kom och gjorde det till en underbar kväll♥♥

Nu blir det några dagars stilla vila för på lördag är det dop och det måste jag klara av. Lilla Molly♥ ska äntligen döpas, hon blir jag snart 5 månader så det är på tiden.
Som tur är så håller Richards svärmor i det den här gången så det blir inte så jobbigt för mej. Känns bra då man inte är riktigt i form.
(Om jag nu nånsin kan säga att jag är "i form" .)

Tråkigt bara att pappa inte kan komma då dom fortfarande håller på med älgjakten. Eftersom dom bara har fått en älg ännu så åker dom iväg till Germandön igen på fredag och blir där till på söndag. Och därför missar han dopet. Men det är inget att göra åt då det är den här veckan dom alla kan jaga , även dom som jobbar fortfarande. Och självklart så måste ju gamle far få vara med då han nu orkar och vill det, sina 82 år till trots.