Äntligen får man se lite sol igen. Var en riktigt skön promenad för en gång skull. Igår regnade och var kallt, som resten av september. Men idag blev det ljust ute och solen tittade fram. Nästan så man blev förvånad.Var ju ett tag sen sist. Men det var ett kärt återseende. Jag tog en runda med Tessan och det var så härligt.
Men ryggen tyckte inte det. Den har inte hämtat sej ännu sen måndagens bad. Bråkar och krampar. Hugger och nyper. Vad har jag gjort för ont?????
Sen fick jag ju för mej igår att jag skulle klippa till gardintyget jag fått och som jag ska ha i köket. Tänkte jag skulle klippa det färdigt så Sara som lovat sy det skulle slippa den grejen. Ingen bra ide då den arbetsställningen inte var bra alls. Men envis som jag är så gjorde jag det. Jag ville vara snäll och förbereda så hon får det lättare. Nu då hon är så snäll att hon lovat sy åt mej. Idiotiskt så här efteråt men nu är det gjort .
Men en sån dag som idag så struntar jag i smärtan och går ändå. Det gör jag ju för det mesta , på gott och ont. Men jag kan ju inte ge upp. Gör det mellan varven men reser mej upp igen . Vill ju ha ett liv också. Kan ju inte BARA ligga här och ruttna.
Visst, jag har mindre ont om jag ger fan i allt och bara stannar i sängen. Men vem vill leva så????
Nu då det blivit finare väder så minskar i alla fall vädersmärtan. Den är så intensiv att man blir tokig. Så även om jag har smärta nu också så är vädersmärtan lindrigare. Alltid nått att glädjas åt.
Sen är det ju helg också. Ingen stor grej egentligen men lite god mat och dryck blir det alltid. Sen hoppas jag mina barnbarn kommer förbi . Har inte sett dom på två veckor nu då dom varit krassliga. Längtar efter dom. Mina små änglar som ger mej så mycket glädje och ork. Bättre smärtmedicin finns inte. ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar