En dag som den här är en "dålig" dag . Vad är en dålig dag??? Ja en dag med smärta oavsett vad man gör. Man ligger ner och gör ingenting och smärtan river och sliter i ben och rygg. Man har svårt ligga still och inget hjälper. Tabletter av alla olika styrkor och annat, men inget funkar. Man står nästan inte ut.Det är en dålig dag.
En bra dag kan smärtan finnas där men lindras om man gör "ingenting". Man kan ta en tablett och känna hur smärtan avtar något och man kan ta sej en promenad och stå ut fast det gör ont för varje steg man tar. Men man står ut.
Läste några rader på en sida som sjukvården har. Där står så här om långvarig smärta //
Leva med smärta
Att acceptera är inte att ge upp.
Nästan alla drabbade ägnar i inledningsskedet lång tid åt att förneka
och dölja sitt lidande. Det syns ju inte utanpå.
Många gånger av rädsla för att uppfattas som gnälliga av omgivningen.
Ett värdigt liv trots smärtan.
Ett värdigt liv....vad är det???? Vad räknas som ett värdigt liv ????
Att kunna ta sej upp ur sängen???
Att kunna gå ut på promenad???
Att kunna träffa vänner och umgås trots smärtan ???
Att kunna vara allmänt social inom familjen ???
Allt det räknar jag som värdigt liv.
Kan det i små doser och med mycket möda.
Kan om jag ger mej fanken på det. Kan det om jag verkligen vill.
Och det har jag själv fått finna en balans av vad som är värt att offra sej för.
Vad som är värt mer smärta .
Vad som jag kan stå ut med trots smärtan.
Har än så länge kvar den orken att kämpa .
Har kvar den orken som gör att jag faktiskt har ett värdigt liv. Trots 10 års lidande och smärta. Man vänjer ju sej trots allt. Man accepterar det som det så fint heter, på gott och ont.
Men ge upp, det gör jag aldrig. Jag kämpar på varje dag i uppförsbacke och i motvind.
Det är därför jag kämpar på med sjukgymnastiken , trots att den oftast ger mej mer smärta.
Det är därför jag tar mina promenader med hunden trots att det tar ont.
Det är därför jag umgås med familj och vänner och kämpar att vara så social det går.
Kan ju inte bara lägga mej ner och inte göra absolut nånting.
Men jag gör ett val. Jag väljer vad som är värt och vad som inte är det. Men ett värdigt liv måste jag också få ha.
Vilken urladdning av elände det blev den här gången. Men ibland så känns det bättre få vräka ur sej lite i text så slipper omgivning höra det. För ut måste det mellan varven.
Om det nu ändå kunde bli bättre väder också. Lite högtryck och lite sol och fina dagar. Då stiger humöret och vädersmärtan som också finns där lindras.
Den jobbiga hösten vi nu haft har varken varit bra för humöret eller för väderkänningen.
Nu blir det köttsoppa till middag i dag med . Kokade en laddning igår och har nu flera dagars mat. Ingen annan än jag är förtjust i det så det blir MIN mat. Varmt och gott för kropp och själ. Kanske det lindrar smärtan också. Hoppas kan man ju alltid. Hoppet det är det sista man tappar så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar