BLÄÄÄ

Idag är jag deppig. Allt känns skit. Det gör så ont idag att jag knappt tar mej ur sängen. Går med kryckorna och toaförhöjning åkte fram. Barstolen i köket vid spisen får vara min matplats då jag inte kan sätta mej ner.
Och allt som kändes så bra då jag vaknade igår morse.
Men säg den glädja som varar. För det är nog inte meningen att jag ska må bra.

Känner mej otroligt nere och deppad. Ligger här och tycker synd om mej själv. För vem ska annars göra det om inte jag????
Var tvungen att ringa Veronica så hon kom hem på lunchen och rastade hunden.
Går ju inte att rasta hunden med två kryckor i handen.
Hunden tittar på mej med huvudet på sned och undrar nog vad matte pysslar med .
Sängen får förbli obäddad. Det går inte att böja ryggen ens en millimeter.
Det hugger i skinkan och höften och sen går det som en stöt ner i benet. Tar sååå ont.
Vad jag är less.
Vad jag är besviken.
Vad jag vill skrika ut min frustration.
Vad det är orättvist.
Vad jag hatar det här.
Nej det är bara att gräva en grop och stoppa ner mej i den med huvudet före.
Är ju ändå bara skrot med käringen.
Precis så känns det idag. Allt är trist och allt gör ont.

Hoppas nu jag kan gå på min Qigong i morgon men det är osäkert om det går just nu. Har skickat mail till sjukgymnasten om hennes åsikt. Kanske hon kan råda mej.
Hon vet ju att jag får så här ibland , att inget går.
Kanske hon kan säga varför. Men det är inte alltid det går att veta hur det kan bli så här. Det är nog ett halvår sedan det var så här illa sist.
Det kommer ju med jämna mellanrum om jag varit lite för ambitiös. Oftast har jag varit det. Säkert är det så nu också. Det kändes så bra att jag tog ut svängarna mer än vanligt att det kom som en smäll på käften tillbaka.
Upp som en sol och ner som en pannkaka kan man nog säga . Med ett brak.

Sen har jag ett annat tjorv också.
Ska byta teleoperatör. Inte helt enkelt visade det sej. Har ett abonnemang som jag sagt upp till den 20 oktober och fått bekräftelse om det. När jag då ska boka flytt av numret till annan operatör så går det inte pga av nån spärr hos det
n gamla operatören. Nu har jag äntligen fått tag i dom angående detta och dom har lovat ta bort spärren. Få se då om det fungerar den här gången. Vill ju gärna ha kvar mitt gamla nummer så jag slipper få ett nytt. Ska prova byta igen i eftermiddag. nackdelen med dom här olika operatörerna är att dom endast har chatt eller e-mail för kontakt. Går inte att ringa kundservice hos dom. Inte bra men dom menar att det är det som håller kostnaderna nere.

Ett annat problem som jag börjar bli less på är vårt internet. Det är nått strul med det så mitt när man håller på att surfa eller skriva eller dylikt så loggar den ut och tappar nätet. Har påtalat det för kabel-TV föreningen men dom bara skyller på allt möjligt. Nu senast skyller dom på det häftiga åskovädret som var i somras.
Tyvärr så tror jag det bara är en av alla ursäkter dom har. För vi hade samma problem i våras, innan åskovädret. Vet att det inte bara kan vara det som är felet.
Bara nu när jag höll på skriva det här loggade det ut tre ggr. Less blir jag. tror inte dom själv vet eller kan lösa problemet. Och den skiten betalar vi för.

Nä nu nog med pessimist-konsultande för idag . Det bara är en sån dag idag tydligen.
Nu loggar det ut igen ....skit också.

Säg den glädje som varar =((

Skit, skit ,skit....nu har jag så ont att jag inte kan gå. Benet och höften hugger för varje steg. Jag som kände mej så nöjd och glad i morse.
Fick stå och äta middag...kunde inte sätta mej ner. Får gå med käppen inomhus och sen hålla mej efter väggen.
Vad har jag gjort för fel?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Varför får aldrig jag vara glad?
Varför ska det aldrig hålla att gå ?
Varför alltid bakslag?
Varför aldrig ett steg framåt nån gång?
Varför? Varför? Varför?

Jag mådde så bra på förmiddagen och kände att jag var på gång. Jag kände att jag hade en bra dag.
Men den slutade med ett brak. Rätt ner i avgrunden igen.
Fan och skit och allt vad man kan komma på.
Det är tydligen inte meningen att jag ska få ha en bra dag.
Inte ens en enda liten dag.

Nu passar låten Värdelös igen.

Glöm inte bort, glöm inte bort,
Glöm inte bort att du är värdelös
och illa omtyckt för den du är.
Glöm inte bort att du är värdelös,
det är väl inget mer med det?

Full av energi :)

Vaknade idag full av energi. har sovit otroligt bra i natt. Hela 6 timmar för att vara exakt. Känner mej riktigt ut vilad. Mer än på länge. Benet värker visserligen men nu med "normalont". För smärtfri blir jag aldrig. men just idag så känns det som vanligt.

Var och hade bassängträning igår och det var riktigt skönt. Jag gjorde mitt program i stilla takt och det kändes som om det fungerade . Det var länge sedan. Hade rätt ont innan men efteråt så kändes det i alla fall inte värre. Så skönt att det kanske äntligen går ett steg framåt om än ett myrsteg.
Brukar titta på Fråga Doktorn på TV och dom brukar prata om myrsteg. Och det stämmer väl in på mej. Ta myrsteg och hoppas på att det blir framåt och inte bakåt.

Kanske även min ändrade medicinering börjar ge utslag. Tar nu kvällstabletten även på morgonen och nu blir jag inte så "groggy" längre av den. Den tabletten funkar bättre mot smärtan och det kanske nu börjar ge resultat. Har tagit den varje morgon nu i en månad.
Enda nackdelen med denna tablett är viktökning. Jag har totalt gått upp ca 4-5 kg nu med denna tablett. Har ätit den på kvällen i drygt ett år och nu på morgonen i en månad. Diskuterade det med läkaren och han medgav att det som dom flesta klagar över vad gäller denna medicin är viktökning. Men han menar att den viktökning jag har inte är så farlig. Menar att valet mellan smärtfri och vikten borde vara lätt. Plus att jag sover bättre på den tabletten. Sen menar han också att om jag bara blir mer smärtfri så kommer jag att kunna röra mej mer och då kanske gå ner i vikt lite.
Vi får se. Men det stör mej att jag ökat i vikt. Har stått stilla i vikt i många år trots att jag blivit sämre på att röra mej i och med smärtan.
Sen har jag ju kommit in i kvinnans stora problem vid min ålder. Klimakteriet!!!
Har inte så stora problem, men visst känner jag av det. Men jag tar en hälsokosttablett två ggr dagligen och det hjälper ganska bra. Får ju inte äta östrogen med mina anlag . Jag tycker inte jag lider direkt av det som många andra kan göra så det är ju tur . Har nog med problem ändå.

Igår tog jag bara en kort promenad men idag blev det den stora rundan på 5 km. Var jätte skönt ute. En riktig härlig höstdag. Jag njöt =))
Det gick riktigt bra också. Stannade några gånger och vilade då benet ville ge upp. Men det gjorde inte så mycket med tanke på det fina vädret. Känner att jag verkligen gillar sköna höstdagar. Lagom varmt, bara att klä sej om det känns kyligt. Ingen vind som kyler och en stilla lunk . Härligt.
Visst jag fick rätt ont efteråt men det får jag ju alltid så det är inget nytt. Men inte värre än att jag står ut idag. Har rätt hög smärttolerans så det jag fick idag klarar jag av.
Det enda som kändes fel var då det började "nypa" till bak på skinkan och sen en stöt ner i benet. Tog jag bara ut steget en cm för långt så kom det. Så det blev till att ta dom där myrstegen på riktigt inte bara bildligt.
Måste nog ta ett snack med sjukgymnasten om detta. Har inte haft direkt så alltid utan det har kommit mer och mer. Kanske det är nån liten muskel som vaknat till liv och därför bråkar med nerven. =)

Var igår och hämtade två stora paket. Hade kommit det jag beställt för TV-kanalerna. Parabol och tre boxar var det. Få se då om dom kommer på fredag som det var sagt och kopplar in det. Ska bli spännande och roligt att få fler och bättre kanaler.
Visst det kostar mer men vi får fler valmöjligheter än vi har nu. Idag har vi 20 kanaler(analoga) och det kostar 138 kr i månaden. Nu får vi riktig digital-TV och 65 olika kanaler för 448 kr i månaden. Hoppas det nu funkar som det ska, då blir jag riktigt nöjd. Är rätt less på kabel-TV föreningen som inte kan fixa bättre bild och ljud och bättre utbud.

När Veronica kommer hem måste vi fara och handla. Har nästan tomt i kylen nu. Brukar numera endast handla en gång i veckan , ibland måste vi fylla på med grönsaker och mejerivaror men oftast klarar vi oss med en gång. Brukar skriva en ordentlig lista och följa den då brukar det funka. Rätt mycket billigare blir det också då man inte handlar fler gånger. Mindre impulsköp. Och nu då jag inte själv kan köra och handla är det ett måste att försöka få med allt på en gång.
Fast det saknar jag ändå. Var skönt då man kunde fara iväg själv och handla och fick strosa runt och titta och filosofera i lugn och ro. Ingen som jäktade på och drev på att man skulle skynda sej.
Hoppas verkligen jag kan börja köra igen nån gång. Känns långt borta men nån gång kanske det blir så. Inte nu men kanske i framtiden.

avslutar med en dikt jag läste på internet om hopp och att kunna se framåt.
Passar bra med hur jag mår just idag.

Dagen i dag är en märklig dag
Den är din
Gårdagen föll ur dina händer
Den kan inte få mer innehåll än du givit den
Morgondagen vet du inget om
Men dagen i dag den har du
Använd dig av den
I dag kan du glädja någon
I dag kan du hjälpa en annan
Dagen i dag är en märklig dag
Den är din

Viggo och Helena mm

Äntligen kom så Viggo och Helena och hälsade på. Har inte träffat dom på väldigt lång tid så det var kul. Viggo kom in glad i hågen och full av energi som vanligt. Är trots allt inte frisk ännu, äter penicillin mot öroninflammation men det märktes inte mycket. Till lunch hade Helena med en barnmatsburk åt Viggo men det blev inte många tuggor han ville hellre ha glass. Och självklart , hos farmor får man givetvis glass istället. Ger åt åtminstone energi om inte annat.
Vi fikade lite och sen var det tänkt att han skulle sova lite men inte ville han det.
Vi lyssnade lite på barnvisor på datorn och det märks att han kan många av dom. Vi sjöng med och klappade händer och sånt.
Sen då farfar vaknade så föreslog han att dom skulle gå ut istället. Viggo var genast med på noterna och ut gick dom. Tror dom var ute nästan två timmar. Henrik är så bra att roa honom och också väldigt förtjust i sitt lilla barnbarn. Han betyder mycket för oss båda.
Helena och jag fick då chansen att prata lite och umgås. Var så trevligt. Vi har inte träffats alls sen hon kom från sin utlandsresa så det var kul att höra lite om den. Sen om hennes pappa och hur han klarar sej numera. Vi hade en riktigt trevlig eftermiddag. Jag tycker väldigt mycket om Helena , hon är en så fin tjej och hon är bra för Richard. Så glad för att mina pojkar hittat så fina tjejer.

När Viggo sen kom in igen hjälptes han och jag åt att laga middag. Han fick låna ett förkläde och plast handskar, ska ju ha som farmor har. Richard hade då kommit från jobbet. Det blev pasta carbonara med kyckling och bacon. Viggo vispade och hjälpte till så gott han kunde och sen åt han faktiskt med riktigt bra aptit. Farmors lilla hjälpreda.
Jag hade skickat efter en regnoverall till Viggo som kom idag och han provade den och den passade bra, var inte allt för stor. Hade även beställt två par joggingbyxor åt honom men dom var för stor i midjan, lilla magerkråkan tappade dom bara. Så då drog jag in en extra resår i dom och då satt dom fint.

Jag kände mej så glad och nöjd med dagen efter dom farit hem. Hade inte ens känt att jag egentligen hade jätteont. Med trevligt sällskap så glömmer man bort att känna efter. Det kommer sen men huvudsaken var att jag mådde bra då dom var här. Det var bästa medicinen på länge. Hoppas det inte dröjer för länge tills dom kommer igen.

Helgen har annars varit väldigt tung. Natten mellan lördag och söndag speciellt.
Värken i benet var då så olidlig att jag inte kunde sova alls. Då klockan var 4 gav jag upp och tog en starkare tablett. Hade då legat i 4 timmar utan att kunna sova. Smärtan i benet ville inte ge sej. Hittade inget bra sovläge hur jag än låg. Tror det bl.a berodde på min promenad i lördags då jag kämpade runt hela rundan utan att stanna. Sen skalade jag en massa potatis till middagen , som annars Veronica brukar göra åt mej. Eftersom hon höll på med fönsterna och gardinerna ville jag fixa det. Kände redan då att det inte kändes bra men trodde inte det skulle bli så illa. Tog sedan ingen morgonpromenad på söndagen då jag var alldeles för trött av för lite sömn och fortfarande hade väldigt ont. Hade då endast sovit fyra timmar.
Vi for en sväng ut till Kallax sen på dan och blev där någon timme. Jag hjälpte bl.a pappa paketera älgfärs och älgkött som var nystyckat. Men efteråt hade jag så ont att jag bara ville hem och lägga mej.
Det som kändes bra var att vi kom hem med några stekar älgkött och en hel del älgfärs. Det gjorde att det kändes som en väl vald plåga att offra sej. Vad gör man inte för lite kött till frysen.

På eftermiddagen igår då tänkte Veronica och jag försöka ta en kortare promenad. Jag ville testa om det skulle funka ändå. Gick inte så bra. Benet högg och tog väldigt ont hela tiden. Så vi gick bara halva sträckan. Men sista kilometern så ville jag bara lägga mej ner i gräset eller var som helst. Det var en plåga att ta sej hem. men vi kom hem utan missöden men det var precis.
När kvällen väl kom var jag otroligt trött och tänkte att nu ska jag väl ändå kunna sova även om jag hade väldigt ont. Men det funkade inte utan min jättestarka tablett. Så först runt 2-tiden somnade jag äntligen. Men då sov jag hårt. Hörde inte ens när Henrik,som jobbat natt, kom hem. Vaknade först klockan 7,45 och var då förvånansvärt pigg.
Bestämde då att jag skulle gå en promenad men det var rätt kyligt så jag väntade till klockan var 10 innan vi kom iväg, jag och Tessan. Gick bara en del av rundan, ca 3 km och tog det väldigt lugnt. Stannade och vilade två ggr och tur var nog det. Jag kom sen hem helskinnad och utan fadäser så jag var nöjd med tanke på hur det kändes igår.
Och sen kom ju finfrämmandet och då var dagen räddad. En väldigt bra måndag kan jag nog sammanfatta dagen. Helgen var tung så det var behövligt.
Nu hoppas jag energikicken jag fick av Viggo varar till i morgon så jag klarar av min bassängträning.

Nu vill jag ha en bättre vecka än förra veckan som sög all must ur mej med så jobbig smärta att jag till slut inte visste vad jag skulle ta mej till.
Ingen som inte haft nervsmärta kan sätta sej in i hur det kan vara.
Ingen som inte själv haft det kan förstå.
Ingen vet hur plågsamt det är att ha ont och så ont att man helst vill hugga av den värkande kroppsdelen men en yxa för att slippa smärtan.

Du känner dig helt transparant
Sliten och grå sådär ointressant
Tänk om dom visste hur det var
Att stå där ensam kvar

När ingen vet när ingen ser din ensamhet
När ingen anar vad som sker, när ingen vet
När ingen håller dig hårt då är det kallt
Det är tomt när ingen vet

En text jag kom på som passar bra just nu. Från en låt som heter När ingen vet

Lördag

Lördag kom med riktig kyla den också. Även om solen lyser så var det inte speciellt varmt ute. Igår hade vi dessutom kallt inne . Endast 18 grader. Jag höll på frysa ihjäl. Fötterna var iskalla, benen var kalla, händerna var kalla, hela kroppen var kall. Jag tog på mej en tjock tröja , en kofta utanpå detta. Sen varma sockar och duntofflor utanpå. Lade mej sen med en varm filt ovanpå. Och ändå frös jag.
Skickade då ett surt SMS till Henrik som var på jobbet och gnällde lite. Så när han kom hem så skruvade han upp värmen lite .
Idag har vi åtminstone 20 grader inne =))Lite varmare alltså. Men inte tillräckligt för mina fötter är fortfarande kalla.
På med duntofflorna idag också .

Promenaden i morse var också kylig. Iskalla nordliga vindar. Jag hade vindbyxor och långkalsonger men frös ändå om benen och rumpan. Och då får jag ännu värre med smärtan. Så nu blir det att plocka fram en täckbyxa. Måste ha varmt om benen när jag går annars blir jag så stel och värken ökar . På överkroppen hade jag vindjacka undertröja och fleecetröja. Det var varmt och skönt . Och tjocka fingervantar på händerna. Låter som jag varit i polartrakterna men jag är så frusen av mej att jag måste klä mej ordentligt . Min mamma var likadan. Hade skoteroverall på sjön då hösten kom.
Men idag gick jag för andra gången den här veckan hela rundan på 5 km utan att stanna. Det var tufft men jag tjurade och gick och gick . Och hem kom jag trots att benet tog jätteont. Måste övervinna mej själv så jag klarar rundan utan uppehåll för vill ju inte behöva sitta och vila då det är 20 grader kallt. Viljan fixade det idag också och jag känner mej nöjd. =))

Idag ska Veronica putsa vardagsrums-fönstret och fönstret i lilla TV-rummet. Och sen byta till vintergardinerna där. Behövs verkligen putsas. Fönstren är otroligt smutsiga. Men då jag inte kan göra det själv så får jag blunda för det tills nån förbarmar sej över det och putsar . Vill ju inte tjata.
Det ska bli fint att få upp nya gardiner. Då jag kunde fixa sånt själv då bytte jag gardiner flera ggr per år. Men numera blir det bara vår och höst.
Men man kan inte få allt.

Annars blir det en lugn lördag med en fläsk-karre` stek till middag och ungstekta potatishalvor till. En god sås av stekskyn till. Ett glas vin ska jag också unna mej. Det brukar lindra lite extra på smärtan.

Annars går det faktiskt riktigt bra med min medicinering. Jag har ju bytt ut min vanliga dos. Tar nu sovtabletten både morgon och kväll och förstärker med den vanlig smärt-tabletten två ggr på dan. Och nu blir jag inte lika groggy längre av sovtabletten . Sovtabletten som egentligen är en epilepsi-medicin funkar bättre mot smärtan än min vanliga . tror jag blivit lite immun mot den då jag tagit den på max dos i flera år nu. Men veckan har varit lite kaotisk ändå pga av vädret till stor del. Värken har varit värre än den brukar. Speciellt i torsdags. Då höll jag på bli riktigt galen. Värken var rent olidlig. Inget hjälpte. Och slappna av var helt omöjligt. Det kröp i kroppen av smärta och det gick inte ens att ligga ner. Då var det definitivt vädret som spökade. Var ju riktigt ruggigt då.
Idag är det som vanligt och "normalont". För smärtfri är jag aldrig och lär väl aldrig bli det heller. Men håller det den nivån så pallar jag för det hör till vardagen. Man vänjer sej ju vid ett visst smärt-tillstånd och accepterar det.
Smärt-tröskeln ligger väldigt hög. Tyvärr kan man säga. Minns att då jag blev skickad till Umeå med en stor hjärnblödning fick jag den kommentaren att min smärt-tröskel är otroligt hög eftersom jag gått med hjärnblödningen i drygt tre veckor innan jag for in till sjukhuset. Hade jag inte börjat kräkas kanske det slutat mer illa än det gjorde, vad vet jag.

Hade hoppats få se mitt lilla barnbarn i helgen men det blev inte så. verkar vara sjuk igen. Har inte fått se honom på drygt tre veckor nu så jag saknar honom mycket.
Är van att få träffa honom minst varannan helg men nu har det inte blivit så under september. Men tyvärr så är dagis en smitthärd och magsjuka och annat spelar en stor roll. Minns så väl hur det var då mina barn var små. Hösten var alltid tuff med mycket sjukdomar efter sommarledigheten och sen januari likaså efter juluppehållet.
Får hoppas han blir frisk snart så vi kan ses. Längtar.

Höstrusk på riktigt !!!!

Fy bubblan vilket väder idag. Kyligt, blåsigt , regnigt. trist.
Riktigt höstrusk kan man då säga. Jag fryser, jag har ont, jag är på dåligt humör. Känner mej trött och sliten.
Vet inte vad jag ska ta mej till då det är sånt här väder. Benet värker, ryggen värker, foten värker . Är less på allt. Vill inte mer. Orkar inte mer. Precis så känns det idag. Då smärtan är som värst går det inte ens att ligga ner för jag kan inte slappna av.
Idag är det precis en sån dag. Allt åt skogen. Inget känns roligt alls. Fy vad jag blir less.!!!!!
Förmodligen är det mina väderkänningar som gör det hela så jobbigt men inte bara. jag hade ju min bravad med dammsugaren igår också. Den var inte så smart. Vet ju det men ibland så står jag inte ut med att se eländet. Måste bara få bort det . På en gång , kan inte vänta.
Sen efteråt inser jag hur dumt det var. Jag kunde ha låtit bli. jag kunde ha väntat tills Henrik eller Veronica kommit hem och tagit hand om det. Som dom alltid gör.
Vet att dom gör det när dom kommer. men ibland så tänker man inte längre än näsan räcker och tar saken i egen hand. Idiot som man är. Så idag får jag betala ett högt pris för det. Och det är mitt egna fel . Som vanligt. Vet vad jag kan och inte kan göra. Vet det så väl men ibland så vill jag bara strunta i allt förnuft och ändå göra sånt som är direkt olämpligt. Alltid med samma nedslående resultat. Min kropp protesterar vilt . Den vägrar samarbeta. Värker ilsket och hånar mej nu.
Som Veronica sa "att du aldrig lär dej" "att du alltid ska utmana ödet" och skyll dej själv då när du inte kunde vänta". Hon har så rätt min kloka snälla dotter.

För att ha nått att tränga undan tankarna och må lite bättre i eländet så tog jag och gjorde en paj med nektariner och hallon. Tänkte trösta mej med den till kaffet. Behöver det en dag som denna. Har ju ändå så ont att baka kändes som en bra ide. Kan väl inte bli värre än så här hoppas jag.

Sen har jag beställt ett nytt TV-abonnemang. Har beställt Canal Digital med 65 kanaler. Är så less på de kanaler vi har genom kabel-TV föreningen. Utbudet är inte alls det jag vill ha. Men på Canal Digital har jag många kanaler som jag önskat länge. Henrik tyckte inte vi behövde mer för han ser inte så mycket på TV. Men jag som bara ligger här hemma måste ha nått att roa mej med. Så nu kommer dom med parabol och boxar den 1 oktober. Ska bli spännande och roligt. Behöver det för jag blir tokig ibland då jag inte har nått att se.

Läsa gör jag ibland men bara veckotidningar. Orkar inte läsa böcker. Men romaner i veckotidningar och andra artiklar är avkopplande. Har Allers och hemmets Veckotidning på helårs-prenumeration. Trist bara att jag inte kan lösa korsord mera. Förr , för drygt fyra år sedan löste jag jätte mycket korsord. De svåraste var jag duktig på. Kunde lösa hela korsord på några få dagar. Nu klara jag inte det mer. Sedan hjärnblödningen för 4,5 år sedan funkar det inte. Får bara inte ut det. Sitter och stirrar på korsorden men får bara fram nått enstaka ord. Tydligen så blev det nån sort defekt i hjärnan efter blödningen så att just den delen inte funkar mer.

Att skriva är egentligen också svårt numera. Det var av den anledningen jag startade min blogg. För att få igång skrivandet igen. Tankar har jag ju som vanligt, men att få som i skriven form är inte helt lätt. Stavningen funkar inte okej. Tur att det finns rättstavnings program på datorn. Måste alltid ha det då jag skriver för numera har jag en förmåga att sno på bokstäverna i orden. Ibland så har jag rätt bokstäver men i fel ordning. Ett ord jag alltid skriver fel är ordet inte. Jag skriver det alltid så här "itne" och ordet kanske skriver jag alltid så här "kankse", idag så här "idga". Tur att datorn då protesterar. Ingen skulle kunna förstå vad jag skrev annars. Jag snor alltså bokstäverna men tappar även bort bokstäver och stavar rent fel. jag som hade högsta betyg i skolan på just rättstavning. Idag är stavning sämre än vanligt. När jag har sämre och ondare så blir jag dummare än vanligt. man blir dum av smärta har jag läst. Och det stämmer då in på mej. Ibland då jag svamlar mer än vanlig och är fumligare brukar alltid Veronica säga "att nu har du väldigt ont eller hur?". Hon har märkt att det är så.

Men jag försöker ändå skriva för det känns bra att få sina tankar i skrift. Det kanske inte alltid är så intressant att läsa men det är en sorts ventil att vädra ut sina känslor så här. Så slipper man ösa ut det över sina närmaste hela tiden. Dom får nog sin beskärda del ändå.

Fick min avi om att mitt nya körkort kommit nu. Nyfiken på hur det blev. Får fara och hämta det då Henrik kommer hem så han kan skjutsa mej.
JAG KAN JU INTE KÖRA BIL!!!! Frustrerande att inte kunna fara som jag vill. jag är låst i mitt eget hem.
Fy så gnällig jag blev idag. Bara strunt och elände. Gnäll, gnäll ,gnäll.
Hoppas på en bättre dag imorgon.

Det enda som gjorde mej på bra humör idag var ett mail från min vän Berit. Det är något som alltid är roligt att få. Blir lika glad varje gång jag får det. Vi har fått sån fin kontakt och jag värdesätter den mycket.

Igår hade vi sonen och hans söta flickvän här på middag och det var också mysigt. Blir så glad då dom kommer förbi. Roligt att prata bort en stund . Gillar verkligen Sara. Hon är så trevlig, glad och väldigt social. En jättefin och söt tjej som jag verkligen uppskattar. Hon och Anderas passar verkligen ihop.

Hoppas nu bara att Viggo och hans föräldrar är friska nog att komma förbi till helgen. Förra helgen blev dom sjuka så då fick inte träffa dom. Saknar mitt lilla charmtroll. Har inte träffat honom och hans föräldrar på snart tre veckor då dom varit i Arjeplog också en vecka . Nu får det bli min tur att rå om lille Viggo. Hoppas han är frisk nog för det. Saknar honom så. Och hans föräldrar förstås men dom kommer numera som nummer två =) Viggo är nummer 1 =)

och Reflektioner.

Idag en dag med eftertanke och reflektioner. Blev en tidig morgon då Tessan väckte mej redan halv 7. Tidigt då hon sovit till närmare 8 flera morgnar nu. Men hon var nödig så det var bara att kravla sej upp. Kokade sen en kanna kaffe så jag vaknade ordentligt. vad vore livet utan kaffe så säg =)
Eftersom jag var uppe så tidigt blev det inte mycket till sömn i natt. Gick inte så bra att somna igår efter både prommis och bad och dessutom veckans inhandling.
Benet var ordentligt surt och bråkade länge. Till slut somnade jag ändå men då var klockan dryg 2 på natten.
Nå när vi nu ändå var uppe bestämde jag mej för en promenad tidigt idag. Klockan var bara drygt 9 då vi var på väg. Jag var alldeles för lite klädd kände jag direkt. Tur jag hade vantar ändå. Men det blev ändå kallt om fingrarna.
Idag hade jag bestämt mej för hela rundan (5 km)bära eller brista. Gick i lugnt tempo och halva sträckan gick bra . Sen brukar jag ju stanna och vila en stund men idag tordes jag inte sätta mej på rullatorn. Benet värkte ordentligt då och jag var rädd att jag inte skulle komma vidare om jag stannade. Så jag gick vidare och gick på ren vilja sista kilometerna. Jag skulle bara hem. Det tog tid men hem kom jag till slut . Och kände mej rätt stolt över att klarat det utan att stanna. Det var en riktig vilje-ansträngning men den lyckades idag. Tyvärr så har jag väldigt ont nu .
För vad gjorde jag då jag kom hem?. Jo jag tog dammsugaren och dammsög i hallen framför dörren då vi inte har nån matta där för tillfället . Vi har , eller Henrik har tvättat dom och dom har inte torkat ännu. Därför dras det in både grus och gräs som far runt överallt då inte mattan är där. Och vad hände då, jo benet och ryggen högg till och jag höll på att fara i golvet. Jag vet ju att dammsugning det funkar aldrig. Går alltid så där . Hur försiktig jag än är. Jag visste ju att dom skulle göra det då dom kom hem men nu ville jag bara få bort "skiten" direkt. Jag som brukar skryta att jag lärt mej blunda för sånt. Så än en gång, är huvudet dumt får kroppen lida.
Man lär så länge man lever och ändå inte. Så sant så sant.

Idag då jag nu gjort bort mej igen och förvärrat det onda åter. Då började jag tänka på hur det var en gång. Innan jag skadade mej. Då jag kunde göra vad jag ville . Då jag kunde ha kul. Då jag kunde jobba. Då jag inte hade ont.
Känns som en evighet sedan. Nu i december, närmare bestämt den 10 december är det 9 år sedan den händelse som kom att ändra mitt liv totalt.
Det var den dagen som vi, jag och en arbetskollega skulle vara hjälpsamma och lyfta upp en handikappad kvinna som ramlat. Inte en gång utan två gånger lyfte vi. Det var vid andra lyftet jag kände att nått gick fel. Det var som om nån stack en kniv i ryggen och vred om. Det nästan hördes hur det knakade till. Sen kom en otrolig smärta. Äsch tänkte jag då , det går över.
Hade lite bråttom hem så jag kände inte efter så mycket. Vi skulle på skolan och se luciatåget där Veronica var med. Väl där så kände jag att jag fick svårt att stå. Var tvungen att luta mej mot väggen för att det tog så ont. Men det går över tänkte jag. Det brukar det ju göra.
Efter helgen som jag då var ledig fortsatte jag att jobba som vanligt. Fick ondare och ondare. Till slut blev det att bara jobba stående, äta stående gick bara inte att sitta till slut. Den julen låg jag ner hela julaftonen.
Men tjurig som jag var på den tiden så fortsatte jag att jobba. Stående . Till slut blev smärtan så olidlig, hade då kommit ända ner till foten, att jag gick till läkaren. Då hade det gått drygt sex veckor sen händelsen.
Läkaren då sjukskrev mej i tå veckor och skrev ut en burk tabletter. Trodde det skulle vara bra efter det. Men icke. Efter drygt en månad hade jag lika ont och fick äntligen en remiss till röntgen. Så dags då. Fick även komma till sjukgymnast. Kom då första gången till Helex som då hette Step In. Sjukgymnasten jag då fick sa direkt att jag hade diskbråck och ett som tryckte ordentligt på ischias nerven.
Sen bekräftade även röntgen det. Mer sjukskrivning och då det gått 7 månader bestämde dom sej för att operera diskbråcket. Ortopeden som opererade mej lovade då att jag skulle bli smärtfri. Visst , det blev jag i ca tre månader hade jag knappt ont alls. Jag började jobba efter två månader på halvfart och helt efter tre månader. Då började smärtan så sakta krypa till baka ner i benet. Längre och längre ner. Till slut var den tillbaka ner i foten igen och där är den kvar sen dess.
Varför kändes det så bra då först. Ja enligt vissa så var det en ren placebo-effekt. Jag ville så gärna att operationen skulle funka att den gjorde det ett tag. Sen kom verkligheten i fatt och så också smärtan.
Men jag kämpade på och jobbade i nästan två år. Sen gick det inte längre . Ryggen skar ihop totalt och nu var smärtan helt outhärdlig.
Ny sjukskrivning och sen kom jag aldrig tillbaka till arbete igen.
Sen fick jag ett erbjudande om en till operation. Denna gång en smärt-operation.
Den skulle lura bort smärtan så jag skulle få ett bättre liv. Och hur gick det. Åt skogen förstås. Vad annars då jag haft sån otur tidigare.
Hamnade istället på operationsbordet en tredje gång. men denna gång för huvudet och en hjärnblödning. orsakad av smärtoperation. vad är oddsen för detta. Ja säg det. men jag har ju inte precis haft oddsen på min sida alls de här nio åren.
Det sägs att 95 -98 % av alla diskbråck läker av sej själv utan större problem och utan operation. Jag hörde till dom sista 2-5 procenten.
Det sägs att nervskador av diskbråck är ovanlig men att det händer vid långvariga smärttillstånd pga att trycket då ligger kvar för länge . Ovanligt men det hände mej.
Det sägs att smärtoperationen jag gjorde är säker och VÄLDIGT ovanligt med såna konsekvenser som jag råkade ut för. Ovanligt ja men som sagt inte för mej. Jag var den som fick det OVANLIGA igen.
När ska jag ha nån tur???
Så efter nio års långt lidande för att vi skulle vara hjälpsamma så är jag lite ledsen för att vi gjorde som vi gjorde den gången. Hade vi låtit bli, hur hade livet då varit. Fast jag vet ju att jag inte skulle ha gjort annorlunda idag. Man vill ju hjälpa om man kan. Inte kunde jag veta att det skulle stjälpa omkull hela min framtid så där.
Visst jag ångra det idag och förbannar det ibland. Men vad hjälper det. Än en gång , jag tror jag hade gjort precis likadant idag som då. Konsekvensen hade jag ju inte kunnat förutse ändå.
Konstaterar bara att så är det nu och det går inte att göra ogjort.

Kanske en dag , nån gång i framtiden det kommer nått bra botemedel mot smärta som får mej på fötter igen. Så jag slipper den evinnerliga plågan. Så jag kan vara lite mer som andra. Slippa ligga här i min säng och inte kunna annat. Få tillbaka sitt liv lite grann. Bara lite . Är det för mycket begärt????

Bassängen med mera

Morgonen började bra. Tessan sov länge och väckte mej inte förrän "8". Vet inte då jag sovit så länge. Men skönt var det och jag kände mej i bra form. Vi slappade ett tag innan jag tog mej i kragen och klädde mej . Sen tog vi en promenad. Kyligt var det. Klockan var bara halv 10 då vi gick och termometern visade +6 grader. Tur jag hade långkalsonger under vindbyxan. Min rygg gillar inte att bli kall. Vi gick i lugn takt och det kändes riktigt bra. Sen träffade vi en tjej med två pudlar, Maja som är en toypudel och som Tessan känner sen tidigare och en dvärgpudelvalp på 10 månader som heter Bosse. Den valpen gillade inte Tessan . Hon gillar inte hundar som är för framfusiga. Vi surrade ett tag innan vi gick vidare. Tur vantarna var på för det blir rätt kallt om händerna med rullator. Vi frestade inte ödet med hela rundan utan vek av efter drygt halva och genade lite. Det blev nog ca 3 km istället för 5 km. Men jag gick i lugn takt och benet höll. Det var så skönt att nerven gett med sej och inte benet vek sej hela tiden. När vi nästan var hemma träffade vi två andra hundäger . En som har en powder puff-kille som heter Affe, Och en med en Bichon Havanaise-valp som heter Nova. Affe tycker inte om andra hundar så han och Tess respekterar varann bra. Men Nova ,som ju är valp är hoppig och glad och vill leka. Det gillar inte Tessan alls. Hon gömde sej mellan mina ben och rullatorn. Då fick hon vara ifred. Vi stannade och pratade ett tag , om hundar förstås.
Så allt som allt så kändes det som en riktigt bra promenad. Utan att benet vek sej, utan att det smärtade till för mycket, och med trevliga pratstunder med andra . Jag kände mej riktig glad och nöjd då jag kom hem.
Länge sen det känts så bra. Det var skönt.

Sen på eftermiddagen var det dags för bassängen. Henrik kom hem och skjutsade mej till Helex. Skit att inte kunna köra själv. Tur jag har mina två privatchaufförer som ställer upp.
Det var rätt mycket folk i bassängen idag. Var ett tag sen jag träffat en del . Vi är ju många som gått flera år där så vi har lärt känna varann och varandras krämpor. Känns så skönt att prata med såna som faktiskt vet hur det är. Som förstår hur det känns. Som undrar hur det är idag. Som bryr sej. Det är min livlina varje vecka att få träffa likasinnade. Behöver få prata av sej med andra än Henrik och Veronica som annars får ta allt. Få gnälla lite om eländet och få sympati. Missförstå inte nu. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mej. Men jag vill att folk ska förstå lite hur jag har det. Mitt liv är inte så roligt. Mitt liv består att befinna sej inom fyra väggar och ligga i sängen. Dag ut och dag in. Det händer sällan nått spännande. Det är därför det är så viktigt för mej att träffa mina badvänner och prata varje vecka. Idag var det så många där som jag inte träffat sen före sommaren att vi hade mycket att prata om. Blev inte mycket till träning men vi rörde oss lite lätt i vattnet under tiden vi pratade. Sjukgymnasten sa bara att han tyckte vi såg ut att må bra , att vi såg ut att behöva surra idag. Och som han sa det kan räcka ibland för att man ska känna sej bättre. Så han tyckte vi gjorde rätt. Vi var ett gäng på fem glad "tanter" kan man säga som pratade mest. Jag är nog yngst av dom men har störst problem. De andra är drygt 60 år men vi har så mycket gemensamt att det inte gör något.
För när jag jobbade, för många år sen, känns som en evighet. Så hade jag mest äldre kolleger. Och det var dom som blev mina bästa vänner på jobbet. Även om dom var både 10 och 15 år äldre än mej så kände jag mej alltid lika med dom. Jag saknar dom så ibland. Vi hade så trevligt på gamla Örnäshallen. Vi var ett glatt gäng som trivdes med varann. Några träffar jag ibland men det blir alldeles för sällan. Mycket av det beror ju på att jag inte orkar vara i farten så mycket. Det är inte lätt att umgås då jag helst ligger ner. Inte kan jag ta mej själv nånstans heller.
Nått som jag tycker är väldigt roligt det är min mailkontakt med en arbetskollegas fru. Han gick själv bort i cancer tidigare i år och vi har börjat skriva till varann. Det gläder mej väldigt mycket. För jag och hennes make hade en bra kontakt med varann de sista åren sen jag blev sjuk och sen även han. Jag saknar honom och vår fina kontakt . Därför betyder det väldigt mycket för mej att nu ha hans fru som min vän. Blir så glad varje gång jag öppnar mailen och det kommit ett nytt mail.
Det är ju också en kontakt med yttervärlden. Ett sätt att umgås då man inte orkar annat. Facebook är en annan ventil jag har. Också ett sätt att "umgås" kan man säga.
Har där kontakt med många vänner och släktingar.
En som jag har kontakt med känner jag inte rent personligen utan har lärt känna henne rätt bra via hennes blogg och Facebook. Vi brukar skriva lite till varann då vi har liknande problem . Hon är 20år yngre men har genom en svår olycka skadat ryggen och lider liksom jag av svår nervsmärta. Vi har liknade erfarenheter även om jag levt flera år med mitt och hon bara ett år ännu. Är också en tjej som har ordentligt med skinn på näsan och en som inte ger upp i första taget. Sån var jag också för 9 år sen då jag skadade mej. Tyvärr så har en stor del av det försvunnit. Orkar inte kämpa lika som då. Därför beundrar jag henne mycket och hoppas hon ska bli bättre och inte behöva ha det som jag om 10 år.
För det jag har det skulle jag inte önska någon, inte ens en riktig ovän. Ingen ska behöva ha det så för det är olidligt ibland. Att leva med ständig smärta . Natt som dag det tär. Mer än nån kan ana. Tur man har så många glädje-ämnen här i livet trots allt.
#Min make förstås , vi har känt varann i drygt 30 år nu. Han betyder så mycket för mej och får stå ut med en hel del. Älskar honom så.
#Mina barn alla tre är mej så kär. Dom är en glädje att få ha och det bästa jag åstadkommit här i livet.
#Mitt älskade lilla barnbarn Viggo. Solstrålen i mitt liv. Den som alltid får mej att må bra. Hur ont jag än har. Han är mej så kär .
#Mina pojkars flickvänner. Dom är så fina och snälla. Så glad att dom båda hittat så fina , trevliga tjejer.
"Min älskade Tessan, min bästa vän, min kamrat, min lilla hund. Den som håller mej sällskap om dagarna. Den som får mej ut på promenad. Den som ligger i min säng tätt intill och bara finns där. Hon skulle jag inte vilja vara utan för allt i världen. Min fina lilla pudel.
#Mina mailvänner, mina facebookvänner . Alla betyder så mycket för min kontakt med andra människor.
#Mina "gamla " arbetskamrater . Som trots att jag är usel på att ringa och komma och hälsa på ändå kommer till mej och ringer ibland . saknar att inte orka umgås så mycket jag egentligen skulle vilja.
#Och sist men inte minst mina badkamrater. Mina gelikar. Mina vänner som förstår och bryr sej. Min livlina varje vecka två ggr. Behöver det så mycket. Blir så glad då jag kommer dit hur ont jag än har denna dag. Vi får ha ont och vi får gnälla . Vi behöver få ventilera för att stå ut.

Så egentligen så har jag mycket att glädjas åt ändå. Fast det är tufft ibland. Men då får man ta och skriva av sej lite sorg och elände. Det är också min ventil då det blir för jobbigt. Livet är tufft och känns ibland orättvist. Varför just jag. Varför hände detta mej. Varför har jag alltid otur.

Valresultatet :((

Så var det över. Valet är över och svenska folket har sagt sitt. Inget regeringsskifte och främlingsfientliga har kommit in i riksdagen. Hur ska det sluta? Inte är det ett drömläge för alliansen heller. Dom har faktiskt inte egen majoritet.
Satt uppe till klockan 24,00 för att följa utvecklingen. Men man förstod ganska tidigt vartåt det barkade. Jag är djupt besviken. Hur ska det nu bli för vi som inte kan jobba. Även om jag nu fått min sjukpension så känns det väldigt oroväckande att dom fick fyra år till. Man vet aldrig hur det slutar.

Igår var vi till Kallax och firade min pappa som fyller år på onsdag. Vi for dit igår eftersom alla jobbar på onsdag och vi inte kan åka dit då. Han fyller nu 81 år. Inte illa att han faktiskt har orkat vara med några dagar på älgjakten i år också.
Undra hur man själv kommer att vara då? Jag som faktiskt är i sämre skick trots min ålder. Hade också önskat mej en sån fysik. Visst har pappa också ryggproblem. Men inte lika illa som jag har. Han har också ont i ben och fot ibland men inte hela tiden som jag har.

För mej så är det smärta alltid. Dag som natt. Dygnet runt. Alltid ont bara ont.

Nu planerar vi för fullt vår resa. Vill ha koll på vad vi ska hinna med och hur jag ska orka. Får inte bli för mycket att gå utan vi måste kolla hur vi enklast tar oss fram utan att behöva gå allt för långa sträckor. För det klara jag inte av. Det finns ju hur mycket som helst som man kan göra där. Tur vi har en hel vecka på oss. Då behöver man inte stressa runt som ett skållat troll för att hinna med allt.
Minns då jag och Veronica var en tur ner till Stockholm för fem år sedan. Då var vi tre nätter i Stockholm. Och vi ville se så mycket som möjligt att vi stressade runt varje dag så vi stupade i säng på kvällen. Så skulle jag aldrig orka vara idag. Är i så mycket sämre skick idag än vad jag var för fem år sedan. Ja egentligen mycket sämre än bara för ett år sedan. För ett år sedan kunde jag gå min runda två ggr per dag utan stöd. Nu kan jag bara gå en runda med rullator som stöd.
För ett år sedan kunde jag köra bil själv. Nu har jag inte kört bil sedan januari.
Så sista året har varit en riktigt lång svacka som det verkar vara omöjligt att kravla sej ur. Försöker och försöker. Men det verkar hopplöst. Hoppas jag kan bryta den trenden nu.
Måste göra det.
Vill göra det.
Ska göra det.
Målet är att i maj ska jag vara så fit för fajt att det gå att resa utan att oroa sej för jag ska orka.
Målet är att jag ska kunna röra mej utan att få värre med smärtan.
Målet är att jag ska kunna minska smärtstillande, slippa droga mej som idag.
Målet är också att kunna köra bil igen. Komma ur beroendet av andra som kör.
Tror man måste sätta upp lite mål för att överhuvudtaget kunna gå framåt.
Men man får nog ta det som delmål. Annars blir det ett steg bakåt igen.
Men nu känner jag att jag har något kul att se fram emot. Ett mål att sträva emot. En resa jag alltid velat göra ända sedan jag var 17 år. Nu ska det äntligen bli av och jag längtar så. Jag ska orka . Jag ska, jag måste , jag vill.

Nu ut på sin runda med hunden . Kanske inte hela idag då jag är ensam . Ska försöka ändå fast benet är väldigt bråkigt fortfarande och inte särskilt säkert att gå på.
Men skam den som ger sej. Få se om jag har nått "jäklar anamma " kvar. Det återstår att se.

Fredag Qigong jippi.

Fredag och Qigong. Min favoritdag på veckan. Både för att det är skönt med vattnet och för att det är kul att träffa andra. Har inte så stort umgänge mer så de dagarna är viktiga för mej. Nästan så jag går hur illa jag än mår. Till familjens stora förtret. Dom tycker ibland jag borde avstå. Då jag ibland har så dåligt att jag får ännu värre efteråt. Men dom vet också vad umgänget betyder för mej så dom skjutsar mej snällt ändå.
Idag var som sagt inte bra. Hade stora problem igår då benet bråkade ordentligt. Det gick som stötar genom benet och benet sprättade till. det tog otroligt ont. Försökte jag stå upp så vek sej benet direkt. Fick ta hjälp för att kunna gå. Varför vet jag inte . Men min sjukgymnast och jag pratade idag och hon tror nerven , som ju är överkänslig, är lite överansträngd. Vi höll ju på med Ruff förra veckan, vi trimmade honom. Och det var väl inte det bästa för mej. Hon tror det ger sej om nån dag. Kan jag bara slappna av så kan det säkert det.
Hoppade promenaden i morse så jag skulle orka med badet. Och det var nog bra.
Hade lite problem i början av passet men efter en kvart så lyckades jag ändå slappna av och benet slutade "sprätta" för stunden. Har sen känts något bättre idag men inte okej än.
Har varit en riktig usel vecka med mycket smärta och elände. Hoppas nästa vecka blir bättre. Behöver en BRA vecka nu. var så länge sen det var riktigt bra. Vill ha mer än okej.

Testar nu igen med medicinen. Ja jag fick faktiskt medicinen till slut. Nu när min läkare är tillbaka gick det tydligen bra. Nu ska jag försöka ta min kvällsmedicin även på morgonen för bättre smärtlindring. Har testat det tidigare men det gick inget vidare. När jag tar kvällsmedicinen på morgonen så blir jag lite GROGGY. Känner mej lite borta och väldigt trött. Men jag ska testa en period igen och ge det en chans.
Få se om det går. Annars måste jag få nått annat. För min andra medicin ger för lite effekt numera så nått nytt måste finnas. Jag blir nog tokig annars. Eller ska jag säga tokigare .HAHA.

Nu är det gjort. Vad då?
Ja nu är det bokat . Datum för min och Veronicas London-resa till våren.
Vi har nu bokat hotell och musikalbiljetter.
Nu är det bara flyget kvar men det går inte att boka än. Det går bara att boka ett halvår innan så det är kvar. Känns mer på riktigt nu då vi bokat hotellet. Vi har i drygt två veckors tid granskat olika alternativ vad gäller hotell. Och idag bestämde vi oss för ett vi tyckte verkade bra vad gäller läge , komfort, pris och service.
Ska bli jättekul. Jag och Veronica tycker om samma saker så det passar perfekt att åka med henne. Vi har inte planerat vad vi ska göra där ännu mer än musikalen Grease som vi båda vill se. Eftersom vi ska vara borta en vecka så kommer vi att hinna med mycket så vi ska nu försöka klura ut vad som vi helst vill göra . Vi har ju tid på oss. Så lördagen den 14 maj åker vi iväg till London. Härligt.

Idag fick jag det äntligen gjort. Jag var och fotade mej för nytt körkort. Hatar att bli fotad så där men nu är det gjort i alla fall. Var på Trafikverkets kontor och fotade mej. Där fick man också se hur det kommer att se ut när det är klart efteråt. Och jag behöver inte skicka in nått heller utan allt gjordes klart där så nu ska jag bara betala in 150kr för tillverkningen och 80 kr för fotot och sen kommer det med posten som rek.
Blev inte speciellt nöjd med bilden. Fick tex inte ha glasögonen på och då tycker jag att jag ser konstig ut, men man ser väl sån ut.=)

Veronica har bakat idag . Hon skulle göra morotskaka i långpanna med philadelfia-glasyr. Vi rev en massa morötter och det blev så mycket morötter att det räckte till två långpannor. Så nu har vi morotskaka så det räcker. Gott blev det också.
Hon är så duktig på att baka Veronica numera. Jag behöver inte visa mer hur man ska göra utan hon vet själv. Skönt . Då jag inte själv orkar stå och baka är det bra att hon fixar det istället. Nu ska jag ta en kaffe och provsmaka.

Fy för höstrusk =(

Usch så jag har det tungt idag. Benet värker så jag blir tokig. Inget hjälper idag. Varken tabletter eller vila. Det kryper i kroppen av smärta så det går inte att ligga och slappna av. Har försökt med mitt Mindfullness skiva som jag har. Men det gick inte att slappna av alls idag. Känner mej otroligt sliten. Har även kramp i vaden och sendrag i foten. Och inget speciellt har jag gjort. Varför ska man ha det så här????
Blir knäpp snart. Eller knäppare.
I morse då vi skulle ut och promenera så var jag både vinglig och fumlig. Allt jag tog i föll ur händerna. Skulle t.ex ta mina vantar men dom tappade jag. När jag skulle ta medicinen tappade jag tabletterna flera ggr. Vet inte om det beror på smärtan eller på dålig sömn. Har sovit uselt i natt. Kände mej inte alls utvilad.
Under promenaden fick jag helt plötsligt sån smärta i benet att jag inte kunde ta ett steg på flera minuter. Det släppte efter en stund och vi gick vidare. Henrik tyckte vi skulle vända men jag var tjurig och vi gick rundan som planerat. Fick stanna ytterligare. tre ggr då smärtan blev för stark.
Men vi kom runt och hem igen i alla fall.
Ibland är viljan det enda som får en att kämpa. Tur man har lite tjurighet kvar. Inte mycket men det räckte idag för att ta mej runt.

Ringde vårdcentralen idag och bad om mer medicin. har slut recept och behöver nytt. Men som vanligt var det inte helt enkelt. Dom tyckte jag skulle träffa läkaren innan jag skulle få mer utskrivet. Detta pga av att det rör sej om "beroendeframkallande" mediciner. men jag påpekade då att jag ätit dom i många år nu och alltid bara behövt ringa för att få nytt recept. Hon gick då med på att tala med läkaren och se om han kunde göra så. Varför har dom börjat krångla så nu? Finns ju i mina journaler att jag går på dessa mediciner. Så här har det inte varit tidigare. Så få se om jag får nån medicin. Måste ha den . Kan inte vara utan den . Då kommer jag inte upp alls om jag inte får mina tabletter. Får ta ett snack med läkaren snart så jag får höra varför dom krånglar snart. men han är svår att få kontakt med på telefon. Hoppas han ringer mej nu så det löser sej.
Provade ringa min svägerska igår men fick inte tag i henne. om det inte löser sej får jag ringa henne i morgon. Hon brukar i alla fall fixa det jag behöver.
Är ju ingen missbrukare men klarar mej inte utan värktabletter. Och jag har fått direktiv att
Jag SKA ta värktabletter.
Jag ska inte plågas mer än jag behöver.
Jag ska inte försöka härda ut.
Jag ska inte var "duktig" och lida.

Dagen fortsatte sen att strula. Var allmänt fumlig och snurrig. Allt ramlade ur händerna och jag kände mej vinglig. Benet var knasigt och vek sej mellan varven . Tån krampade och värken var olidlig.'
Hoppas på en bättre dag i morgon. Vi skulle ha handlat idag också men Veronica tyckte inte jag var i form för det. Hon har förstås rätt. Tur jag har henne som tar hand om mej då jag är vimsig och snurrig. Så Henrik kan jobba utan att fundera på sin knasiga fru!!

Slut på taxbesök !!

Så var tax-perioden över för det här året. Pappa hämtade honom nu i eftermiddag. Ruff ville direkt hem. han sprang genast till dörren och skällde åt honom som om han inte kunde komma härifrån fort nog. Vi fick en älgfile för besväret så det var det värt.
Ruff blev faktiskt rätt lugn dom sista dagarna . Var bara första natten han var väldigt olycklig. I natt har tex sovit i Veronicas säng och sov då ända till hennes klocka ringde.
Promenaderna däremot var struliga. Och inte var det Ruff som strulade. Nej det var Tessan som var uppjagad och hela tiden skulle vara först. Hon var rent omöjlig att promenera med då Ruff var med. Så vi tog och gick varsin väg, jag och Henrik. Jag tog Tessan och han Ruff. För jag har svårt att ha Ruff då han är väldigt stark och vill han nosa så gör han det. Och jag kan inte rubba honom då.
Men nu har han åkt hem och lugnet lägrar sej här hemma. Tessan somnade direkt. Hon har ingen att vakta på mer.

Blev inget bad idag trots att det var meningen. Var tvungen att avboka då pappa skulle komma och hämta Ruff just då vi skulle fara. Så nu blir det inget bad förrän på fredag. Synd men kanske bra. För jag har väldigt ont. Vädret visar sej på sin sämsta sida och då blir benet extra surt. Sen har det ju varit extra körigt med två hundar. Jag har ju varit ensam med dom i tre timmar både igår och idag och alltså själv varit tvungen att rasta båda. Ruff är så stark och det sliter bra i ryggen då han vill åt sitt håll och inte åt mitt.
Men nu ligger vi här , jag och Tessan och vilar ut efter några intensiva dagar.

Har inte kommit iväg ännu för att fota mej för nytt körkort. Alltid kommer nått emellan. Men kanske vi kommer Ivar i slutet av veckan. Annars blir det nog nästa. Har bara drygt en månad på mej att fixa det. men det är så lätt att skjuta upp saker. Jag tar det i morgon tänker man . Och sen blir det inte det. Jag som då också är beroende av att nån skjutsar mej också. Så det måste funka för den personen också. I veckan så jobbar ju Henrik eftermiddag så han hinner inte. Veronica slutar sällan före halv fyra så det funkar också dåligt. Får se när det blir av. Måste få det fixat i alla fall.

Läste igår en artikel om en ny medicin som ska komma för nervsmärta. tyvärr är den bara på försöks-stadiet ännu men det var intressant att läsa om den. Hade gärna ställt upp som försöks kanin. =) Såg att när dom sökte patienter med nervsmärta fick dom 900 mail på kort tid. Så jag hade gärna varit en av dom. Hoppas försöken slår väl ut så det blir tillgängligt för alla andra också. Tror det är många med mej som skulle se en bättre smärtlindring.
De mediciner jag har hör till steg 2 och 4 av 4 steg avseende smärtlindring. Så vad som blir nästa steg för mej vet jag inte . Steg 3 är morfin och jag har ett morfin-liknande preparat som hör till steg 3. Den tar jag bara då jag inte står ut mer.
Så nu hoppas jag min läkare snart hör av sej. Han har varit borta ytterligare två veckor så jag har ännu inte fått tag i honom. Vill helst inte ha en ny att förklara för. Så nu får jag nog kontakta min svägerska för att förnya de recept jag har tills han kommer tillbaka. Håller på att få slut på medicin och då brukar hon ibland kunna förnya dem åt mej.

Nu dax för enkel middag. Jag och Veronica brukar äta rester då det bara är vi hemma.
Blir lite lata då. Men rester duger gott. Fast vi äter olika rätter.

Älgjakt och tax.

Så var det åter dags för älgjakt. Vilket för oss innebär taxsällskap. Lite jobbigt eftersom inte Tessan gillar honom. Blir väldigt livat kan man säga. Men vad gör man inte för lite älgkött =). Han , taxen, har varit här sedan fredag fm. Första natten var inte bra. Han gick omkring och gnällde och skällde mest hela natten. SÅ mycket till sömn fick vi inte. Så igår tog Veronica och gick extra promenader med honom så han skulle bli trött. Och det funkade faktiskt. Han har sovit ända till halv sex i morse. Så vi var alla mer utvilade igen.
När Ruff kom i fredags var det första vi gjorde att trimma honom. Eftersom jag är allergisk mot just taxpäls så var det läge att börja med det. Vi tog och ställde honom på trimbordet utomhus för att slippa få allt hår inne. Och tur det för det blev massor med hår. Han var väldigt lurvig. Vi använde vår klippmaskin som vi använder på Tessan och det gick riktigt bra. Annars ska man egentligen rycka hans päls för hand men det gillar han inte riktigt och så tar det alldeles för lång tid. Så vi klippte med maskin och det gick väldigt bra. Han blev så fin. Så nu är han som ny.

Men min rygg var inte glad efteråt. Det var ju jag som var tvungen att klippa för Veronica fick hålla honom stilla i stället och det är inte det lättaste. Men nu är det gjort och han blev nog fin. Är ju ingen utställnings hund så.
Men som sagt ryggen protesterar vilt. Benet värker och ingen medicin funkar. Hoppas läkaren ringer till veckan så jag får diskutera smärtstillande med honom. Måste få nått annat . Det jag har funkar uselt.

Har börjat titta lite på hotell i London nu. Jag och Veronica har bestämt att vi åker första veckan i juni ( 4/6 - 11/6). Så jag tänkte jag skulle kolla upp vad det finns och priserna. Sara som varit i London sa att man inte ska ta det billigaste för då är standarden inte okej. Hon hade bott på ett hotell där det läckte in vatten. Så nu har jag tittat på endast 4-stjärninga hotell. Och det finns en hel del i olika prisklaaser. Från 6000 kr för en vecka och uppåt. Blir lite svårt att välja men jag försöker läsa på om dom olika så det blir säkert bra i slutändan. Det finns en bra sajt som just har London och resor och hotell dit.
Blir så roligt att åka iväg. Har alltid velat åka till London så det blir kul. Känns bra att ha nått att se fram emot. Ett mål att sträva mot. Behöver det efter alla motgångar senaste året. Min sjukgymnast tyckte det var jättebra att jag hade det som mål. Hon menar att man måste ha det för att orka kämpa när allt går emot en.
Blir säkert tufft men jag vill så gärna det och då brukar det gå att glömma hur ont man egentligen har. Även läkaren gillar det och tycker det är en bra ide. Brukar säga att jag inte får låta smärtan helt ta över. Så med mycket vilja ska det gå. Ont får jag ha efteråt. Inte känna efter förrän vi åker hem.

Sen har jag ett annat mål också. I oktober ska jag och Henrik på konsert med Björn Skifs. Blir också kul. Något jag länge velat göra . Och nu när han kom hit för tredje gången så skyndade jag mej att boka biljetter då dom släpptes. Det är den 29 oktober.

Idag blir det en stilla söndag med bara vila. Ryggen bråkar som sagt . Både pga av klippningen och sen även för vädret, väderkänslig som man är.
Ingen fika tur till Kallax eftersom det är älgjakt. Det är ju annars vårt söndagsnöje. Har blivit så med åren att vi far dit varje söndag. Roligt för mej att se annat än våra fyra väggar. Behöver den omväxlingen då jag annars inte orkar fara någonstans. För hos pappa kan jag ligga på soffan utan att det känns dumt. Far man till andra försöker jag alltid sitta . Även om det inte går egentligen. Och efteråt får jag alltid ett rent he...e Så numera blir det endast till pappa vi åker. Tur Henrik är en riktig hemmaman. Är helst hemma och tycker det är bra så. Tur för mej det som inte orkar annat.

Klart

Nu kom det så , brevet som bekräftar att jag FÅR vara sjuk. Har det nu på papper också. Så skönt att striden är över och jag kan gå vidare med min strävan att få livskvalitet trots allt.
Så här stod det i brevet //
"Din arbetsförmåga bedöms stadigvarande helt nedsatt i förhållande till alla förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden. Medicinska eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser bedöms inte kunna återge arbetsförmåga. Du beviljas därför hel sjukersättning."
Så nu hoppas jag kan få nya krafter att kämpa mot smärtan och hitta ett bra sätt att leva trots allt. Det har tagit otroligt på mitt psykiska välbefinnande att ha FK som ett hot över sig. Man har inte kunnat tänka på något annat sista månaderna. Har haft mardrömmar om det också. Men nu kan jag slappna av över den biten i alla fall. Nu är det bara resten kvar. Smärtan försvann ju inte i och med beslutet. Tyvärr. Hade varit skönt att få bukt med den också. Men det kommer aldrig att ske, det vet jag. Och därför är det så skönt att jag inte har pressen på mig från FK.

Natten var som vanligt usel. Ingen bra sömn i natt heller. Sen vaknade även Tessan och mådde illa mitt i natten. Så då var jag tvungen ut med henne klockan 3 i natt. Hon hade fått i sig nått olämpligt igen. Tror det var fisken vi åt som hon fick smaka en pytteliten bit av. Annars har hon ju mått så jättebra sen hon var dålig i sommar att vi inte trott det är samma hund längre. Hon har haft sån bra aptit som hon aldrig haft under dom 4 år vi haft henne. Men i natt var det ett litet bakslag igen. Får vara väldigt försiktig med vad hon får smaka.
Men hon hade bra aptit i morse igen så nu verkar hon må bra igen. Ingen fisk mer för henne alltså.

Vi skulle sen på morgonen ta en promenad då vädret var fint och solen lyste. Henrik skulle följa med för jag var osäker på om jag skulle kunna gå . Vi hann inte långt, kanske några hundra meter så vek sej benet. Vi stannade en stund för det tog så ont att det inte gick att gå. Provade sen igen men icke. Benet bara vek sej i smärta. Det tog fruktansvärt ont. Så det var bara att ge upp och försöka ta sig hem igen. Och det var inte det lättaste. Fick gå så sakta för att inte benet skulle fara. Fy vad less jag blir. Så alltså ingen promenad för mig idag heller.
Henrik tog Tessan själv då och gick så hon åtminstone fick sig en promenad.
Och jag gick hem till min säng igen. Det är väl där jag hör hemma och ingen annanstans verkar det som just nu.
Jag blir less.
Jag blir arg .
Jag blir ledsen.
Jag vill inte ha det så här.
Bara jag nu får tag i min läkare snart. Måste få hjälp med smärtan. Den gör mej tokig snart. Har nu den sista veckan gått på den starkaste tablett jag har. Den tar jag bara i yttersta nödfall. Då jag inte står ut längre. Den är så stark att jag blir lätt däckad av den men måste ta till den i såna här lägen. Väntar på att han ska höra av sig. Måste få hjälp nu. Orkar inte med det annars. Har kommit riktigt ur fas nu.

Tänk att man trodde att man skulle få vara lite glad ett tag nu när min största strid är över. men icke det. Livet suger.

Varför...

Vilken natt ...jag har haft så otroligt ont i natt att jag legat vaken och vridit mej hela natten. Sov kanske 3 timmar på sin höjd. Är så trött i dag. Benet och ryggen värker. Huvudet värker av tröttheten. Humöret är i botten. Varför är det så här ????
Trodde jag skulle må bättre i veckan då jag slipper oron för FK. Men icke. :((
Varför får man aldrig vara glad. Är det inte det ena som oroar så är det det andra. Blir snart galen av smärtan. Vad jag hatar det här.
Vet inte riktigt vad som gjort det så här illa. Det hände en grej i måndags kväll då jag skulle dra ut soptunnan till vägen. Vet inte om jag vred mej eller vad men det högg till och jag tog mej knappt in igen. Tur Veronica var ute så hon kunde hjälpa mej in. Kanske är det därför det tar extra ont nu. Vet inte.
Badet igår gick också dåligt. Innan jag ens kom ner i vattnet högg det till i ryggen, höften och benet så jag var tvungen att stå still en stund. Sjukgymnasten som var där hjälpte mej fram till bassängkanten och sa att jag skulle ta det försiktigt i vattnet och bara vara. Försökte det men allt jag gjorde tog så ont.Så efter ca 20 minuter gav jag upp. Fick hjälp upp ur vattnet och gick in i bastun en stund i stället. Kändes inte alls bra. Ville så göra mina övningar, som inte är så avancerade alls. Men det gick alltså inte igår.
Sen väl hemma var det bara mata in piller och lägga sej i ryggläge direkt.
Känns som ett stort bakslag igen. När ska motgångarna ta slut?????

Idag så skippade jag promenaden. Kände att det inte skulle funka så det var bara att låta bli. Vädret var ändå trist så idag var det ett lätt beslut.
Nu blir det att ta det extra lugnt idag så kanske det värsta lägger sej.
För värken i natt var knäckande.
Måste få tag på läkaren så jag får råd om smärtlindringen. Nu funkar inget alls. Tar bara toppen av smärtan och knappt det. Måste få bättre mediciner annars blir jag tokig. Det går inte att slappna av alls då det värker så här. Det liksom kryper i hela nedre delen av kroppen. Och man hittar inget bra viloläge. Allt tar ont och minsta felaktiga rörelse så går det en stöt genom ryggen ner i benet och benet sprättar till. Väldigt obehagligt.
Blir galen snart.
Blir tokig snart.
Blir knäpp snart.
Vet snart inte vad jag blir.

en dikt jag hittade som stämmer så bra idag:

Smärta

Smärtan river och sliter
det stormar och drar
det känns som om någon kliver
över mitt hjärtat garn
Smärtan lever och frodas
med taggar och stag
det känns som om mordet
gällde mitt egna jag
Smärtan blundar och gråter
den frodas och tär
det känns som om en gåta
inom mig är.

Nu dags för en kanna kaffe och en kaka till som tröst. Behöver lite uppmuntran just idag.

Måndag ny vecka med.. ny energi ??

Måndag...ny vecka , ny energi. Ja om det ändå vore så väl. Ny vecka visst. Men energin lyser med sin frånvaro. Har ont, så in i he...te ont. Benet värker och vill inte vara med .
Promenaden i morse gick tungt. Benet tog sååå ont att det nästan vek sej flera gånger. Tur jag har rullatorn att hålla i. Henrik är ledig den här veckan och tur är det . För då kan han följa med mej så jag inte behöver gå ensam, i fall jag inte orkar hem.
Har haft väldigt ont sista dagarna pga av att vi klippte Tessan. Det gör alltid att det blir sämre. Nu sköter ju Veronica det mesta men jag är med och håller henne still. Sen brukar jag ta nosen eftersom hon inte vill göra det . Jag bytte också i sängen igår och det frestar alltid på. Ändå har jag skaffat såna där dra-på-lakan med resår som gör det enklare att få dit underlakanen. Vill kunna fixa det själv. Fast Veronica är duktig på att hjälpa till men igår ville jag göra det helt själv. Dumt förstås. Men är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju. Och mitt huvud är ganska ofta dumt om man ska tro på Henrik och Veronica. Dom brukar alltid säga det. Då jag gör sånt jag inte borde och sen får så ont av det. Men ibland så blir jag så less på att alltid be om hjälp med allting. Då tar jag och gör nått själv , men det slutar alltid på samma sätt. Ont, ont ont....

Skrev igår ett brev till min läkare på VC. Måste få tag i honom angående min smärt-medicinering. Har diskuterat med min sjukgymnast och hon tycker jag behöver bättre smärtlindring än jag har idag. Jag tror själv att jag ätit mina mediciner så länge att kroppen helt enkelt vant sej och att det därför ger så dålig effekt. Att skriva brev till honom är bästa sättet att få kontakt . Då brukar han sedan ringa mej och vi kan då prata om hur vi ska gå vidare och om det behövs brukar jag få en tid att träffa honom också. Han är nog den enda läkare jag haft som faktiskt verkar bry sej om sina patienter. Han brukar fixa allt jag behöver och väldigt snabbt också. Som tex då jag skulle få en rullator. Då tog det bara två veckor från att jag skrivit till honom tills jag hade den hemma. Och han fixar alla mina intyg jag behöver och mina mediciner. Så för att vara en sk stafett-läkare är han otroligt mån om sina patienter. Den bästa jag haft under mina år som "sjuk".

I morgon blir det bassängen igen och det känns skönt. Har äntligen kommit igång bra med den biten. Visst , jag får ont efter varje gång men känner mej rörligare trots det. Synd bara att det endast blir en gång den här veckan. För fredagens pass är inställt pga av älgjakt. Min sjukgymnast jagar älg. Hon har jagat två år tidigare och skjutit en älg varje år. Så få se om det blir tredje gången gillt också. Vi får ju hit Ruff också på fredag. Han ska vara här under några dagar då pappa jagar. Då ska vi passa på att trimma honom. Han är otroligt lurvig nu.

Måste ta mej tid att fara och fota mej också i veckan. Ska ha nytt körkortsfoto. Får försöka komma iväg och göra det den här veckan då Henrik är ledig och kan köra mej.
För som vanligt måste jag ha chaufför. Hoppas väl att jag nån gång ska kunna köra igen men inte ännu. Går inte . Även om jag skulle vilja. Tar alldeles för ont i benet och sen halvligger jag ju i bilen och ser inte ut. Är nu nästan 8 månader sen jag körde sist. Känner mej otroligt låst. Jag som alltid kört själv och haft egen bil till på köpet. Måste kunna köra igen...vill det så gärna. Hoppas kan man ju i alla fall så kanske det blir så också.

En dag....

Nu har det gått en dag sen jag fick mitt beslut och sjukersättning (sjukpension). Nu börjar det faktiskt sjunka in att det är klart. Sista månaderna , eller nästan hela sista året har det funnits i mina tankar. Hur ska det gå? Hur ska jag göra om jag får nej? Hur ska jag orka gå vidare ?
Nu är det bara så otroligt skönt att slippa fundera mer. Få koncentrera sej på annat än FK ett tag. Få försöka komma igång med all träning och promenader. Försöka få tillbaka lite styrka i musklerna igen.
Min sjukgymnast påstår att en anledning till att jag hela tiden blivit sämre vad gäller smärtan har att göra med den psykologiska faktorn också. Efter som jag mått dåligt av oron så har det visat sej i än mer smärta och i och med det ännu sämre muskelstyrka.En riktig ond cirkel. Nu gäller det att bryta den och komma igen . Inte helt lätt men nu orkar jag kämpa igen. Har nästan gett upp vissa dagar . Ibland tänkt att vad spelar det för roll, ingen bryr sej väl om mej och hur jag mår.
hur fel som helst egentligen. Jag har många som bryr sej om mej. Min make främst och sen mina barn. Mitt barnbarn och mina barns flickvänner. Min pappa , övriga släktingar och vänner. Så jag ska inte klaga. Men ibland har det känts väldigt ensamt.
Nu ska jag bara se framåt och inte bakåt mer.
Fast lite konstigt känns det då jag nu inte har ett arbete mer. Har visserligen inte jobbat på länge men det känns ändå konstigt. Har ju varit anställd fram till nu. Skulle ha varit anställd 25 år vid årsskiftet,tror jag det blir om jag räknat rätt, och av det 22 år som fast anställd just på Örnäset. Så lite konstig blir det ändå att inte ha en anställning mer.

Tänker rätt mycket också på hur FK skött sej. Jag har aldrig tidigare under åren jag varit sjuk behövt ha problem med dom. Aldrig behövt vänta så länge på beslut. Inte varit tvungen att jaga handläggare för att få veta nått. Så därför känns det extra skönt nu då jag slipper det. Att beslutet är fattat och jag inte behöver oroa mej mer. Innan hon ringde mej igår hade jag inför mej själv försökt tänka på vad jag ville säga henne då hon ringde. Hur mycket jag lidit för att inte få besked mm. Men då hon ringde så var jag så spänd att jag knappt fick fram ett ord. Så sa hon att "nu har beslutet kommit och du är beviljad varaktig sjukersättning på heltid och behöver inte prövas mer" . Då släppte klumpen i magen och jag var så tacksam. Och när hon sen bad om ursäkt för att det tagit så länge så kunde jag inte ens bli arg på henne. Jag var bara så glad att det var över. Att min väntan och oro för framtiden var slut. Att jag nu har min inkomst tryggad och att jag slipper bli jagad av FK mer. Så jag kunde inte annat än tacka henne för att hon ringde och meddelade mej. Då sa hon att hon tänkte hon skulle rädda min helg med ett bra besked och att hon förstod att jag haft det jobbigt. Det var skönt att höra och jag var så nöjd efteråt. Jag som laddat ordentligt om vad jag skulle säga om handläggningen och allt blev bara tyst och nöjde mej med det. Och egentligen varför inte. Jag har inget att bråka mer om så . Nu tänker jag bara på alla andra som inte fått ett bra beslut. Tre stycken som är i min Qigonggrupp t.ex dom har inte fått det.
Alla som är sjuka måste få en rättvis behandling.

Idag skulle egentligen Viggo och Richard kommit förbi men dom ligger båda två i magsjuka så det får bli en annan dag. Vi vill inte ha magsjuka. Henrik har äntligen jobbat sina 6 nätter, han gick av i morse kl 6. Nu är han ledig till veckan och ahr tagit ledigt nästa helg så sjuk vill han inte bli.
Han håller på att sätta in ny garageport och tänker göra det klart i veckan.
Sen på fredag kommer Ruff hit då älgjakten startar. Då blir det livat här. Tessan är inte särskilt förtjust i honom. Men det brukar gå bra till slut. Hoppas bara dom får älg också. För det är rätt gott med sånt kött.

Till middag idag grillade vi fläsk ytterfile och åt potatisgratäng. Det var supergott. Så idag firade vi på riktigt att jag INTE blev utförsäkrad. Ett glas rött blev det till. Skulle ha blivit redan igår men då var jag för trött.
Fläskytterfilen är en del från kotletten och blir väldigt bra att grilla. Faktiskt bättre än fläskfile. Nu var det nog snart slut på grillsäsongen för i år. Den har känts som kort i sommar då det regnat så mycket. Men än kanske det blir några gånger till.

ÄNTLIGEN !!!!!

Så äntligen kom mitt telefonsamtal jag väntat på .FK beviljar mej hel stadigvarande/varaktig sjukersättning pga av att jag har helt nedsatt arbetsförmåga som bedöms som varaktig och som inga rehabiliteringsåtgärder kan fixa.
Det är sååå skönt att få det beskedet. Min klump i magen släppte nästan genast. Veckan som varit har nog varit den värsta hittills under hela min tid hos FK.
Min handläggare var så trevlig idag och bad faktiskt om ursäkt för att belsutet hade dröjt så länge. jag kunde inte ens bli arg på henne så glad blev jag över beslutet. Nu behöver jag inte oroa mej för ekonomin och för att dom ska tvinga mej på AF. Nu kan jag gå vidare med min målsättning att få ett så bra liv som möjligt. Hitta livskvalitet igen. Kanske kunna komma igen så jag kan vara i farten lite mer än sista året som varit så drygt och tungt.
Nu kan jag bara säga att det känns bra. Tänk att man faktiskt får vara sjuk.
Kanske jag kan sova ut inatt . Har inte sovit så bra den här veckan så jag behöver det.

Var på Qigongen idag och höll på att somna i vattnet. Min sjukgymnast frågade faktiskt om jag sovit dåligt för hon tyckte jag såg sliten ut.
Men nu får jag ta nya tag och försöka komma ur den dålig cirkeln och försöka få livskvalitet trots allt.
Det känns som en riktig utmaning men nu har jag fått lite extra energi då jag inte behöver oroa mej mer.
Känns bara så otroligt skönt.
Måste nog fira med lite vin till maten. =)

ännu en dag....

Så var ytterligare en dag i ovisshet till ända. Inget nytt har hänt. Jag ringde FK kl 8 i morse och fick besked att min handläggare var på tjänsteärende. Typiskt men väntat. Jag har inget förtroende för henne alls. Hon ringer aldrig . Och då jag får kontakt med henne säger hon inget om utgången. Hon verkar inte särskilt intresserad av att hjälpa mej alls. Just nu känns det väldigt hopplöst. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Vet inte hur jag gör om jag får negativt besked. Vet inte.
Man känner sej otroligt maktlös. Kan inte påverka så länge inget beslut kommit. Kan inte klaga förrän jag vet om jag måste det. Men det känns tungt.
Även förra natten var orolig. Kan helt enkelt inte sova. Tankarna mal. Vad ska hända . Vad ska det bli av mej.

Idag ringde det faktiskt från COOP. Första gången av nye chefen. Han hade fått förfrågan från personalkontoret om vad som blir med mej. Så det var därför han ringde. Kändes rätt skumt. Som att prata med en främling. Vet inte vem han är eller hur han ser ut. Vi har aldrig träffats och han har aldrig tidigare kontaktat mej. För honom är jag bara ett namn på ett papper. Som han vill veta var han ska göra av.
Nåja det är väl minsta bekymret just nu. Dit kommer jag ändå aldrig tillbaka.
Men det kändes konstigt .

Vid 2 tiden idag så ringde äntligen min telefon igen. Då var det till sist handläggaren. Men som vanligt hade hon inget att komma med ännu. Hon bara ringde för att säga det och att hon fått mitt meddelande. Så samma visa igen och igen. Inget besked och inte minsta vink om vartåt det lutar. Jag avskyr det här. Känns inte som hon förstår hur jobbigt det är. Att inte veta.

Kom idag ihåg en sång som min son spelade en gång för några år sen och som jag då tyckte var rätt kul. Nu tycker jag de stämmer väl in på min sinnestämmning i nuläget.
Den heter Värdelös och sjungs av Björn Rosenström

Några rader från den //

Glöm inte bort , glöm inte bort att du är värdelös
Glöm inte bort att du är värdelös
Och illa omtyckt för den du är
Glöm inte bort att du är värdelös
Det är väl inget mer med det.

Precis så känner jag mej för tillfället. Rätt värdelös.
Inget att ha . Kan inget och orkar inget. Bara värk och smärta hela dagen lång. Aldrig rolig. Aldrig kul.
Hoppas nu FK hör av sej i morgon så jag får ett besked. Vet inte hur jag ska klara en helg till utan ett beked. Måste få ro . Måste få sova . Måste få annat att fokusera på än FK.

På eftermiddagen tog jag i alla fall tag i min medborgerliga plikt och gick och förtidsröstade. Så nu är det gjort . Jag har gjort mitt och nu kan jag inte göra mer. Bara att vänta på utgången där också och hoppas på det bästa.

I morgon blir det Qigong igen. Det behöver jag verkligen nu. Nått roligt den här veckan kan jag behöva.
Sen på lördag skulle Richard och Viggo komma hit och det blir bra. Behöver lite distraktion så kanske jag får nya krafter. För jag tror jag behöver det för att orka kämpa vidare.
Blev en riktig klagomur det här . Men man behöver få sätta ord på sina känslor ibland. Om så bara i skrift. Inte alltid belasta familjen med det. Dom är lika drabbad som jag av att jag mår skit. Speciellt Henrik och Veronica. Dom får ta många smällar när jag har det jobbigt. Tur dom är van . Men det känns inte schyst att vräka över det på andra. Vill inte vara en belastning. Vet att dom inte tycker det men det känns som om jag är det ändå.
Kan inget , orkar inget....bara värk och smärta ......

Less

Vad jag är less på allt nu. Less på FK som inte bryr sej. Less på smärtan som inte minskar . Less på allt.
FK som lovade prioritera mitt ärende nu har som vanligt lyst med sin frånvaro. Inte ett samtal, inte ett brev , inte ett mail, ingenting bara dött och tyst. Inte för att jag hade väntat mej det heller. Dom skiter väl i om jag får ersättning eller inte.
Idag är jag officiellt utan ersättning. Igår tog min sjukersättning slut och vad som sen kommer har jag ingen aning. Vet inte om jag får nån ersättning mer. Vet inte om jag måste på AF istället. Vet ingenting. Och det är det värsta med eländet. Vet inte om jag ska vara arg. Vet inte om jag ska gråta. Vet inte om jag ska bli glad. Fy vad jag hatar det här. Känner mej som en ur blåst ballong . Ingen ork. Ingen inspiration . Inte glad, inte arg, inte ledsen, bara otroligt less på allt just nu. Ovissheten är så tung att bära. Vill veta , vill veta NU.

För att ha nått annat att tänka på hade jag ett inbokat frisör besök idag. Så härligt att få bli ompysslad och prata lite strunt ett tag. Jobbigt att sitta men vill man bli fin får man lida pin. Blev nöjd både med klippningen och färgen. Det gråa är borta och jag känner mej nöjd. Behövde det för att få lite roligt här i livet då allt känns skit just nu.

Värken är värre än vanligt men det är nog inte konstigt då jag inte mår precis toppen just nu. Sover inte alls. Har nu 2 nätter legat vaken nästan hela natten och kliat hunden på magen. Hon märker då jag inte kan sova och vill alltid bli gosad då. Tankarna i huvudet snurrar och går inte att få bort. Vad jag än gör. Försöker läsa men vet inte vad jag läst då jag är för okoncentrerad. Läser om samma sak flera gånger.
Till slut steg jag upp och gick och tittade TV istället. Somnade till lite och det blev väl en eller kanske två timmar inatt i alla fall. Känns att det inte varit mycket sömn . Om jag bara kunde få ett besked så jag vet hur jag går vidare. Just nu står allt stilla .

Imorgon ska jag gå och rösta. man får ju förhands rösta nu och jag vill få det gjort. Sen är det bara att hoppas på det bästa . Misstänker att det blir tufft att få alliansen till reträtt men hoppas det går. Vill ha en ny regering som inte är fientligt inställda på dom som inte kan arbeta.
Såg på TV igår en snutt av intervjun med KD-ledaren. Han sa " självklart ska man inte arbeta om man är för sjuk". Varför stämmer inte det då????
Jag vet massor av människor som blivit tvungen att arbeta eller söka arbete trots att dom är sjuka . Så var är logiken i det hela? Är det en tolkningsfråga om vad som är sjuk och inte ?
Jag tror alla känner nån som blivit drabbad och hoppas att dom nu tänker efter före . Tänker efter att man själv kan hamna i den sitsen. Det kan hända alla.
Fast just nu spelar det ingen roll då jag ändå kommer att bli bedömd av dessa idiotiska regler. Men för framtiden är det viktigt. Måste få bort dom, så man får vara sjuk om man faktiskt är det.

Klockan är nu 14,56 och än har inte FK ringt mej så det blir förmodligen inte idag heller. Ingen ide att ringa själv heller. För hon har förmodligen inget annat svar att ge mej . I morgon ska jag ringa för då har jag gett dom två dar att sköta sitt jobb. Känner att jag behöver ladda inför det så jag hoppas jag får sova i natt så jag orkar konfronteras med FK på rätt sätt. Känner att jag är för vek för det idag då huvudet är så trött. Måste få sova , måste.