Efter Björn Skifs

Igår var det alltså dags för Björn Skifs konserten. Oj vad jag set fram emot den. Jag har alltid tyckt om hans låtar och lyssnat mycket på honom redan i ungdomens dar.
Och inte blev jag besviken heller. Den var rent otroligt bra. Jag njöt av varje sekund och man drogs med och sjöng med i dom gamla välkända sångerna. Alla mina favoriter fick jag höra och även en hel del nya.
Det var låtar som "Krama mej", "Härlig härligt men farligt farligt"," Michelangelo"
och min absoluta favorit "Håll mitt hjärta" då fick jag rysningar . Så bra är den.
Även den nya låten som han sjöng på prinsess-bröllopet i sommar med Agnes var bra:.
"When You Tell The World You're Mine " .Den är sååå vacker.
Visst var det jobbigt att sitta men jag lyckades slappna av riktigt bra och glömma smärtan för en stund. Satt ytterst på en rad så jag kunde ha benet precis som jag ville. Jag kopplade bort det onda för nån timme och njöt av musiken precis som jag ville. För att kunna slappna av ordentligt så hade jag laddat med ett glas rött innan och det funkade bra. Diskuterade faktiskt det med läkaren och han tyckte det var helt okej att göra så, fast han la till att det får han inte rekommendera men att det inte var helt fel om jag mådde bra av det.
Men efteråt då man skulle resa sej upp så var Henrik tvungen att dra mej upp. Benet ville inte alls vara med. Vi väntade sen tills alla hade gått iväg innan vi gick mot utgången. Ville inte bli knuffad i trängseln då jag var ostadig i benet.
När vi var på väg ut fick jag syn på min arbetskamrat Birgitta som var där med några väninnor. Hon hade också njutit ordentligt av konserten, tyckte också att den var riktigt bra. Vi pratade lite och hon lovade att komma och hälsa på igen med Birgit som dom gjort för nå vecka sedan. Det hoppas jag dom gör för det var så roligt.
På tal om Birgit så hade jag på mej mina benvärmare jag fått av henne och det var sååå skönt för mina ben. Jag frös inte ett dugg om benen . Det gjorde Henrik. Så dom funkar väldigt bra mina benvärmare. Sänder en tacksam tanke till henne för den varma presenten. Jag använder dom varje dag.

Morgonen idag kändes tuff. Benet och ryggen bråkade ordentligt. Knappt jag tog mej upp först. Hade lite hugg igen men försökte ta det försiktigt så det inte blir värre än så. Jag visste ju att jag skulle få lida för det här men det var det värt. Alla gånger . Måste offra mej ibland för nått skoj.
Ingen promenad för det kändes inte som om det skulle funka .

Blev att ta min extra starka tablett så jag skulle kunna fixa med allt jag tänkt idag. Ska ha Andreas och Sara på middag idag. Vi har en älgfile som jag tänkt steka i ugn. Blir trevligt med lite middagssällskap- Alltid roligt då barnen vill komma hit och äta. Jag blir glad av det. Och mat ska vi ju ha alla så en eller två mer gör inget större besvär. Så det ser jag fram emot.
Richard och Helena ska komma nästa helg då dom var upptagen i helgen. Riktigt bra för då får vi gamlingar två helger på raken med middagssällskap.

Det är ju tur jag har Veronica hemma till veckan så jag får mer hjälp då hon är ledig från skolan till veckan. Hon är så bra att hjälpa till att hon betyder otroligt mycket för oss. Hon avlastar Henrik mycket och då blir han mindre stressad. Hon är guld värd och det hoppas jag hon vet också. För det försöker jag säga ofta.

Läkarbesök...inget som hjälpte direkt

Idag var det läkarbesök som gällde. Redan klockan 8,15 skulle jag vara där.
Fick komma in i tid och min läkare hade mina papper framme. Han hade fått brevet från sjukgymnasten och läst på. Han visade mej även vad hon skrivit och vi diskuterade hit och dit. Han ville jag skulle berätta vad jag tyckte just nu och vad jag ville han skulle göra. En ska var vi överrens om det var att det blivit klart sämre sista året.
Vad det beror på är svårt att veta. Min sjukgymnast tyckte jag behövde mer utredning men läkaren menar att det beror lite på vad jag själv vill också. Vad jag är beredd att göra . Han sa att om jag vill kan jag få remiss till ortoped och MR men att en ortoped nog bara kan konstatera det han redan gjort att min nervskada är största problemet. Och om dom ska kunna se om det finns tex sammanväxningar nog måste göra en operation för att se hur det ser ut. Det går inte att se på röntgen.
Då kände jag direkt att det var jag inte intresserad av. Inget operativt i ryggen mer Det slutade nog illa sist så det är uteslutet i det här läget. Speciellt som jag inte har någon garanti för att det löser mitt problem med smärtan.
Och jag hitintills inte haft oddsen på min sida vad gäller operationer så det blir nog inte nått sånt.
Sen diskuterade vi även den MR som tydligen finns i Umeå där dom kan göra MR-undersökning under belastning. Det var något som min sjukgymnast pratat om. Men det sa han är något man i så fall får betala själv och det kunde kosta allt från 3000kr och uppåt beroende på undersökning. Så det blir det nog inte heller. Tycker inte det är värt pengarna då jag redan är så här gammal. Och inte heller där finns nån garanti för att jag blir hjälpt.
Jag ska också ändra min medicinering lite till att ta min kvälls- och morgontablett en gång till på dan. Jag ska alltså ta den med ca 8 timmars intervall och försöka få bort den andra jag tar på dan som ändå inte hjälper mer. Han sa också att om det inte hjälper kan man täta till och ta var sjätte timme och alltså ta den fyra ggr per dag Men jag ska börja med tre ggr och se hur det går.
Sen vi kom överrens om att jag ska göra det är en bentäthetsundersökning.
Vi pratade om den och min mamma hade ju benskörhet och då tyckte han att det var läge att kolla så inte jag också var det . Det är tydligen också en ärftlig sak. Mamma åt ju visserligen mängder av kortison vilket inte jag gör men han menade ändå att det var något som vore bra att få undersökt. Hoppas man nu inte har det också.
I övrig kom vi sen till den slutsatsen att jag fundera ett tag på om jag vill gå vidare till ortopeden eller inte och sen meddela hur jag vill och då skriver han remisser åt mej i så fall.
Tror nog att jag nöjer med det vi nu har på gång i dagsläget och väntar med ortoped och sånt. Tror ändå inte att jag lägger mej på "slaktbordet" igen. Med mina odds kan det inte sluta väl.

Frissan...som ny =)

Idag blev det ett besök hos frissan. Hade lite funderingar hur jag skulle göra idag.
Färg och sånt. Vi diskuterade fram och tillbaka och sen kom frisören med förslag. Det blev en blandning av brunt , lite guldigt och rött. Blev riktigt bra. Känner mej jättenöjd. Min frisör Lizette hon brukar förstå hur jag tänkt mej och sen gör hon nåt bra av det hela. Det bästa med frisörbesök det tycker jag är då hon tvättar mitt hår. Det är så skönt att få tvättat håret av nån annan . Som lite massage.
Det tog nästan precis 2 timmar hos frissan.
Ryggen var inte glad efteråt men det var jag. Var riktigt, riktig nöjd. Kostade väl en bra slant men nått måste man få unna sej nån gång emellan. Och som sagt vill man bli fin får man lida pin...bokstavligt talat.

Efter frissan hade jag lovat gå till en faster som bor i närheten och fika. Så det blev det och det var riktig trevligt det med. Men efter 1,5 timme var jag tvungen att bryta upp. Då orkade jag bara inte sitta mer. Ryggen värkte, benet värkte , foten värkte. Så då ringde jag min privatchaufför (Henrik)så han skulle komma och hämta mej. Tur man har en snäll make som kommer direkt då jag ringer. Efter bara en kvart var han där med bilen och jag fick åka hem.
Efter det var det bara sängen och näve tabletter som gällde.
Men vad gör man inte för att få känna sej fin nån gång ibland.

Imorgon blir det tidig morgon med läkarbesök redan klockan 8,15. Få se om det ger nått. Inte bara ett recept på nya piller utan nått verkligt . Som funkar så jag kommer i bättre form nån gång. Less på att ha det så här .

Just nu har jag så ont att det inte går att gå ens. Hade behövt gå en promenad men Henrik och Tessan fick gå själv. Henrik tyckte jag skulle låta bli så jag klarar konserten på fredag. Och han har ju rätt , så det var bara att lägga sej igen och dra på sej varma sockar och benvärmarna och en filt runt mina kalla ben.

Måndag med många förväntningar.

Måndag och ny vecka. Ont men inte värre ändå. Härdar ut och försöker göra det bästa av situationen. Hoppade promenaden i morse då det var lite halt. Vill inte riskera halka då jag har mycket den här veckan att orka med.
Ska till frissan på onsdag, läkaren på torsdag ( fick en återbudstid idag) och på fredag konsert.
Sen har jag också lovat ett besök hos min faster som bor nära frisören . Så veckans schema känns fullbokat.
Nu då jag inte haft sjukgymnasten på nån vecka nu så har jag inte haft så mycket på agendan kan man nog säga. Brukar ju gå två ggr i veckan annars till sjukgymnasten så det har känts lite tomt.
Men nu är det alltså fullbokat och det ska väl gå . med lite vilja går allt som en dans , nästan i alla fall. =)

Igår då vi var ut till pappa och fikade hade vi tur. Dom hade precis styckat upp en älg. Så vi kom hem med en hel del älgfärs och några fina stekar. Mums .
Bra för oss att pappa orkar vara med och jaga lite ännu. Även om han inte alltid orkar numera å försöker han vara med . Och det blir jag som får det mesta av köttet då han själv mest vill ha kokkött. Så vi får ännu ett år med lite älgfärs och stekar att äta.

Jag beställde mej en sammetsklänning som jag skulle ha på Ferruform-festen i november men som vanligt måste jag fixa till den lite. Jag är ju rätt kort så jag får alltid lägga upp den så den ska se proportionerlig ut till in kropp. Jag har ju inga långa ben och då kommer dom alltid för långt ner än vad som var tänkt.
Så det blir till att försöka fålla upp den lite snyggt. Bäst blir det ju om man syr för hand. Så så får det bli. Jag vill behålla nederkanten synlig så jag har tänkt jag viker in ett veck så kanten får vara kvar. Lite besvärligare men snyggare då nederkanten hade dekorsöm som var fin. Det blir säkert bra. Jag får ofta fålla upp överdelar jag köper eftersom jag är för kort upptill.
Annars var den väldigt snygg. En rak modell i lila sammet. Blir snyggt till mina nya stövlar.

Snart närmar sej allhelgona så jag var och satte lyktan på mammas grav och tände ett ljus. Är så fint på kyrkogården med alla lyktor och ljus. Blir som ett ljus i mörkret.
Till allhelgonahelgen i år så infaller vår 28 åriga bröllopsdag. Det år vi gifte oss var det också allhelgonahelg. Så i år tänkte jag bjuda barnen med sällskap på middag. det är ju ingen jämn bröllopsdag men det blir roligt ändå att bjuda på mat. En anledning till att samla alla igen.
Sen kommer ju farsdag den 14 november men den firar vi oftast med min pappa. För vi brukar inte fira det här hemma utan det har alltid blivit "gamlingarna" vi firar. Och nu är det ju bara min pappa kvar. Henriks pappa brukar vi fira med ett ljus på kyrkogården.

Jag ska ju träffa min läkare på torsdag och då diskutera om det finns nått att göra för mej. Min sjukgymnast har skrivit brev till honom om hennes tankar . Så det blir intressant att höra om han har några idéer att komma med.

Jag har nu lagt bort kryckorna för den här gången och går endast med käppen nu. På promenaderna har jag förstås rullatorn men på kortare sträckor räcker käppen nu. Men fortfarande är det svårt att gå uppför och i trappor. Då känns det ordentligt i ryggen . Så har jag inte haft det tidigare. Sen har jag ju benkrampen och sendraget i foten . Det har också tillkommit. Nu då jag har mina benvärmare och kan hålla bena varmare är det bättre men inte helt borta.
Sen har jag svårt då jag ska vända mej i sängen. Då hugger det till om jag gör det för snabbt. Det är ett problem då krampen kommer och man fort vill upp. Krampen slutar ju inte förrän man ställt sej upp och då jag inte kan komma upp snabbt så tar det så ini nordens ont, milt sagt.
Så pest eller kolera. Kramp i benet eller hugg i ryggen. Vilket ska man välja??
Nåja jag hoppas få svar på några av frågorna på torsdag.

Funderar lite på vad jag ska göra hos frissan. Ska ju både klippa och färga lite. Men det hade kanske varit kul med lite mer vågad färg nu så här i höstmörkret. Kanske jag gör lite tuffare slingor än vanligt. Om jag vågar. Brukar vara inne på förändring varje gång men då jag väl sitter där så blir det oftast samma som tidigare. Är lite för feg. men om jag törs ska jag göra det. Hade varit kul då jag har både konserten och festen i november och sen jul framför mej. Få se hur det känns på onsdag. Förnyelse eller det gamla vanliga ?
Annars att gå till frisören är det skönaste jag vet. Tänk då dom tvättar håret på en så skönt det är. Riktig hårmassage.
Och att göra slingor numera är inte lika plågsamt som det var förr. Då man fick en plastmössa på huvudet och håret drogs upp genom den med en virknål. Då fick man minsann veta att man lever. Håröm fick man då inte vara.
Numera så använder min frisör endast folie-paket då hon slingar håret. Och det tar då inte ont alls.
Så få se då på onsdag hur modig jag är. Flerfärgat och tufft eller det vanliga tråkiga.

Lördag...ont i dag IGEN

Vaknade av att jag hade ordentligt ont idag...IGEN!!!!
Vet förstås anledningen den här gången. Mitt älskade lilla barnbarn var här och busade med farmor igår. Självklart så busade och lekte vi. Måste bara det då han kommer. Han är den stora sanna glädjen i mitt liv och även om jag får ont efteråt så är det värt det. Att få vara med honom betyder allt för mej så då tar jag problemen som kommer efteråt med en liten klackspark....nästan i alla fall.
Jag var på promenad då Richard ringde och sa att dom kommit. Så då vände vi om, jag och Tessan och skyndade oss tillbaka. Vill ju för allt i världen inte missa besöket som jag längtat så efter. Var ett tag sen nu då han blivit sjuk varje gång dom varit på väg. Men nu så kom dom alltså och jag blev sååå glad. Vi gick hemåt och efter ett tag så fick vi syn på Richard och Viggo som kom och mötte oss på vägen. Tessan blev så glad att jag var tvungen att släppa iväg henne i förväg så hon fick springa till dom. Sen kom Viggo springande och mötte mej . Han kom sen och gick bredvid mej och Richard tog Tessan. Efter ett tag så ville Viggo åka på "farmors bil" som han kallar rullatorn och Richard lyfte upp honom och han åkte på den hem.
Väl hemma var det lek och bus som gällde. Viggo ville läsa bok , skruva med mejslar och städa förstås som han tycker mycket om charmtrollet.
Jag gick och duschade då jag inte hunnit med det innan så Viggo fick en glass under tiden.
Sen hjälpte han farmor med att plocka upp mina sockar och ta på dom och sen då han gav mej mina byxor så sa han nått så sött., "va fina " om mina rosa byxor. Han har bra smak den lilla gossen, helt i farmors anda ser det ut som .
Som Richard då han var liten och ville ha ett par byxor o rosa och ljusblått och sen en rosa liten cykel.
Jag försökte låta bli att lyfta honom så jag var med honom på golvet istället. Inte bra för ryggen gillade inte det men vad gör man för sin favoritgosse.
När dom sen skulle åka hem blev han som vanligt väldigt upprörd. Han vill verkligen inte åka hem. Om jag bara hade orkat hade han fått stanna hur mycket som helst men tyvärr så orkar jag inte det. Men nån gång mellan varven brukar vi ha honom här då Henrik och Veronica är hemma och kan hjälpa till. Så nån helg här framöver ska jag be att få ha honom här och sova över . Det är så mysigt då han är här och han är så snäll då han är här själv. Måste bara komma i bättre form först. Det är lite för tidigt än efter min djupa svacka.

Oj vad jag älskar mina fina ylle-benvärmare jag fick i veckan. Jag har dom på hela tiden och mina ben mår riktigt bra av det. Till och med på natten har jag dom på och då drar jag ner dom lite över foten också . Det hjälper faktiskt bra mot mina kramper då jag håller värmen bättre. Kylan verkar spela stor roll i det. Sen jag började med benvärmare har det minskat lite. Inte helt borta men mindre i all fall.

Igår fick jag ett mail från en av mina "badkompisar". Hon undrade hur jag hade det och sa att dom saknade mej i gruppen. Roligt att dom inte glömt bort mej. Vi bestämde att vi skulle träffas och ta en fika framöver så vi skulle höras vid nästa vecka och se om vi kunde hitta en dag som passade. Ser fram emot det. Vi har ju brukat träffas varje fredag och det var ett trevligt socialt umgänge som jag saknar otroligt mycket.
Har ju inte mycket till socialt liv annars.
Ligger här hemma hela dagarna och surfar på datorn eller hänger framför TV-n. Träffar inga människor annat än Henrik och Veronica. En gång i veckan åker vi till Kallax och träffar pappa och brorsan och hans fru.
Sen kommer förstås pojkarna med sambos hem nån gång men det är inte så ofta. Dom har ju eget liv och det förstår jag. Men då dom kommer hit så blir jag glad.
Sen har jag ju kontakt via mail med många men det är ju inte samma som att träffas i verkliga livet.
Nu har jag ju frissan på onsdag till veckan och efter det har jag lovat att gå till en släkting som bor i närheten och fika . Hon ringde i veckan och då lovade jag komma förbi efter frissan och det ska bli roligt. Hon är 82 år men pigg och alert och det är alltid rolig att komma dit och fika.
Sen har vi Björn Skifs på fredagen och det blir kul. Det har jag längtat efter att få se. Hoppas bara det inte blir för jobbigt att sitta. men jag får "droga" mej ordentligt med massa smärtstillande så jag klara det . Och om jag riktigt vill nått brukar det funka även om det kommer surt efteråt. Men det får man ta. Måste få ha roligt nån gång i sänder.

Idag blir det älgstek till middag med potatisgratäng till. Ska bli gott . Älgstek i ugn är så enkelt även om det tar tid att göra. Men den sköter sej ju själv i ugnen så det är perfekt. Sen har jag köpt färdig gratäng , bara att slänga i form och grädda. Den är riktigt god för att vara en köpes gratäng. Och så enkelt att tillaga. Visst är det godare med hemlagad egen gratäng men det funkar även med den här . Speciellt för mej som har så jobbigt just nu att jag inte klara att stå och skala potatis och skiva till egen gratäng. Så nu blir det det men steken blir egen och såsen också. Brukar steka köttet i lite rödvin med lök skivad i. Och sen går jag sås av det och späder med grädde. Det blir en supergod sås av den. Mums . Och sen tar jag ett STORT glas rött till maten så jag kan slappna av en stund.
Låter som en bra lördagskväll trots allt, med dansbandskampen på TV sen.

Tidig morgon

Så var klockan halv 5 och jag vakande . Tidigt igen. Har endast sovit fyra timmar. Värken i benet och krampen i foten bråkar ännu. Går inte att sova då. Upp och koka kaffe och läsa tidningen så kanske jag kan somna om sedan.
Fyra timmar är alldeles för kort tid att sova. Nu är det tredje natten med så lite sömn.
Trodde det skulle ge sej då "survädret" dragit förbi. Men icke det. Var och veckohandlade med Veronica igår kväll så det gjorde förstås inte saken bättre. Det är jobbigt att gå runt i affären en dryg timme som det tog. Men jag ville så följa med då jag knappt varit utanför huset på tre dagar. Måste få se annat än insidan av sovrummet.
Idag ska jag i alla fall försöka mej på en promenad på förmiddagen....efter jag sovit lite till .
Det är minusgrader och ser ut att vara rätt bra före så jag ska be Veronica lyfta ner rullatorn åt mej innan hon ger sej iväg till skolan. Måste bara komma igång med promenaderna nån gång. De har gått sååå trögt.

Fick en riktigt glad överraskning igår . Min vän Birgit kom förbi . Och med sej hade hon ett par alldeles nystickade härliga benvärmare i ylle åt mej. Hon hade sett att jag frös om mina stackars ben och då satt igång och stickat ett par åt mej. Oj så sköna och varma dom är. Har till och med haft dom på i natt . Mina fötter blir också varma då jag har dom på. Dom är sååå sköna. Och snygga var dom också. Det tyckte Henrik också som tyckte mina avklippta koftärmar ar otroligt fula.
Så det var en riktig fin present som jag uppskattar otroligt mycket. Jag blev så glad då hon kom förbi med dom. En finare present kunde jag inte fått.
Vilken tur jag har som har så underbara vänner som gör så fina saker åt mej. Det värmer både mina ben och mitt hjärta. =)

Igår så gjorde jag det. Jag bokade flygbiljetterna till London. Har tittat in på SAS varje vecka ett tag nu för att se om dom lagt ut direktflyget från Luleå i maj. Och igår så hade dom gjort det. man kunde boka nu och till ett riktigt rimligt pris. Två biljetter tur och retur Luleå-London för 3738 kr. Inte farligt dyrt.
Så nu är resan bokad. Hotellet bokade vi ju för en månad sen och nu alltså flyget. Så nu känns det som på riktigt. Det ska bli av. Äntligen så är det definitivt. Känns riktigt spännande. Jag ser verkligen fram emot det. Tror vi kommer att få det jättetrevligt , jag och Veronica.
Nu är målet bara att se till att formen är så bra som möjligt så det funkar också. Tror det ska gå om jag riktigt vill nått så brukar det gå oavsett formen.Men jag får nog ta med rullatorn annars blir det nog för tungt att gå. Käppen också förstås , men det får bli en senare fråga om vad som ska med och inte.
Det är ju några månader till vi ska åka så det är bara att hoppas jag är på rätt köl då. Ska bli så roligt.

Jag har investerat en ny liten platttång. Har en sen tidigare men den är för stor för att använda i tex luggen. Så jag beställde en ny liten en , en typ resetång. Den var väldigt lätt att använda , och lätt att forma håret med. Funkade även i hela håret inte bara i luggen. Har använt platttång ett år nu för att fixa till frisyren och det håller bättre formen då man använt platttång istället för locktång. Och nu med den nya lilla tången var det riktigt snabbt att fixa "lockarna".
Jag som har så spikrakt hår har svårt för att bara låta det hänga. Vill alltid frisera till det lite. Även då jag bara är hemma . Vill känna mej fräsch i håret trots att jag bara ligger här . Känns viktigt för mej. Känner mej mer klädd då frisyren också är fixad till. Ska ju till frissan nästa vecka också och ta bort det gråa och klippa till testarna lite. Vill bli fin i håret till vi ska på konserten.

En annan sak jag också tycker är viktig det är att bädda sängen. Även om jag ligger på sängen hela dagarna så känns det bättre då sängen är bäddad på dagen. Då känns det som att jag stigit upp även om jag fortfarande ligger i sängen , men ovanpå överkastet. Veronica brukar ibland undra om det är nån ide att bädda då jag ändå ligger där mest hela dagarna. Och då brukar jag säga att för mej är det viktigt med att bädda. Annars känns det som jag inte stigit upp alls. Så även om jag tillbringar större delen av dagen i sängen så känns det inte så då sängen är bäddad. Knäppt kanske men så är det. Att bädda är inte helt lätt men jag har mina knep för att göra det och det funkar riktigt bra. Eftersom jag inte kan böja mej så använder jag griptången för att nå mitt på sängen. Och sen att lägga på överkastet, det går om jag går runt och drar det i läge , utan att böja mej. Så det har jag lärt mej och det funkar bra. För sängen ska bäddas . Så är det bara. Även om dom andra tycker det är en onödig grej.

Nu ska jag försöka ta och sova en stund. Är så slut att jag måste det. Flera dagar på raken med endast fyra timmars sömn börjar kännas nu. Så släcka ner datorn. Släcka ljuset och försöka sova. Kanske det går , kanske inte.
Hunden ligger i alla fall här tryggt intill och myser. Gohunden min. Får krypa ner intill henne och mysa jag också. Gonatt.

Frusen och less

Varför fryser jag så om mina ben????Det är så jobbigt och benen värker och gör ont.
Blir aldrig riktigt varm. Vädret idag var inte heller på min sida. Blåst och ruggigt ute. Inget för mina värkande ben och fötter Jag vaknade redan halv fem i morse av att benet tog så ont. Det var bara att stiga upp och försöka få lite liv i stackars benet och foten. Tog på tjocka sockar och fårskinnstofflor. Värmde något men benen var fortfarande kalla. Så då jag gick till sängen igen tog jag en varm yllefilt och lindade runt benen och sen mitt tjocka vintertäcke ovanpå. Då kunde jag åtminstone somna om en stund.
När jag sen vaknade en och en halv timme senare var jag riktigt varm och benen men smärtan den var skarp som vanligt. Hade tänkt jag skulle gå en promenad trots vinden men det blev inte av. Kom inte ut med rullatorn själv idag. Brukar kunna få ner den men då jag än har sån smärta även i ryggen kan jag inte det själv. Glömde be Veronica ta ner den från bron innan hon gick. Så det blev bara en kort promenad efter gång-stigen utanför huset med hund och kryckor. Inte helt lätt men lite frisk luft fick vi i alla fall.
Sen hade jag tänkt göra lax till middag men eftersom laxen ligger i frysen på övervåningen så blev inte det heller av. Jag kommer inte upp för trappan ännu. Glömde även där be Veronica om hjälp.
Allt jag tänkt idag blev galet. Måste vara smärtan som gör en "dum".
Har läst att hjärnan blir påverkad av långvarig smärta och att det inte är helt ovanligt med minnes-störningar och liknande.
Så jag får väl skylla på det då senildemensen slår till mellan varven. =)

För att göra nått åt mina frusna ben så hade jag ju tänkt investera mej benvärmare. Men eftersom jag inte haft någon som kunnat köra mej till stan den här veckan så tog jag och gjorde ett par själv. Jag tog en gammal kofta som är riktigt varm och skön men som blivit rätt sliten . Och sen tog jag saxen och klippte lös ärmarna. Måttade på benen hur långa dom behövde vara, jag vill helst ha dom över knäna, och sen fållade jag kanten med en enkel fåll och trädde in ett resår-band. Och vips så hade jag ett par benvärmare. Inte världens snyggaste kanske men dom fyller sin funktion. Dom värmer mina stackars frusna ben och det var ju syftet. Faktiskt riktigt, riktigt varmt och skönt.
Fast Henrik tyckte dom var väldigt fula...=)

Idag , tisdag, brukar jag ha min andra bassängtid. Men eftersom jag har badförbud för tillfället blir det inget av det. Oj vad jag saknar bassängen. Men jag har ju lovat sjukgymnasten att låta bli nu ett tag. Och nu då jag äntligen ,efter 3 veckor med kryckor, kunnat röra mej lite bättre igen så är det nog bäst jag låter bli.
Inte kul men nödvändigt. Måste ju bli riktigt okej innan nästa fredag då vi ska på konsert med Björn Skifs. Vill ju kunna njuta av konserten utan att smärtan tar över.

Så jag ska försöka ta det lugnt och låta det ta den tid det behöver. Ingen ide att stressa fram resultat då det oftast blir en spark i baken och man trillar tillbaka igen. Går utan kryckorna inomhus men har dom ännu ute.
Men snart hoppas jag kunna klara mej med käppen igen på kortare sträckor. Som jag gjorde innan detta ras.
Det blev ett långvarigt bakslag den här gången. Tre veckor är längre än det brukar sitta i. Oftast brukar jag vara på G igen efter 10-14 dagar men inte den här gången.
Få se vad min läkare har att säga och få se om jag får komma till nån ortoped igen. För nått knas har det blivit sista året, ja nästan sen förra sommaren kan man säga.
Ibland undrar jag om jag fått nått mer i ryggen som spökar. Ett nytt diskbråck, en ny kota som åkt på sned , har jag benskörhet som min mamma. Frågorna är många och jag hoppas få svar då jag träffar läkaren. Blir inte förrän i november eftersom han inte jobbar alla veckor, stafett-läkare som han är.

Trista måndag

Måndag och fortfarande iskall. Fryser om benen och fötterna. Blir inte varm av nått. Har legat med en yllefilt virad om benen och fötterna och utanpå det en tjock pläd. Vet inte varför jag blivit så kall. Sendrag i foten och kramp i vaden har jag också.
Måste nog hitta såna där benvärmare som jag hade en gång i ungdomens dag. Då för många år sedan var det modernt och då hade man det för modets skull. Nu skulle jag behöva det för värmens skull. Helst skulle jag vilja ha ett par i yllegarn. Hittade ett par på internet men dom kostade 350 kr. Inte billigt precis. Sen hittade jag ett par på Ellos i akryl för 149 kr. Bättre pris men inte riktigt den jag tänkt mej. Får nog ta en runda på stan nån dag och leta . Ska visst finnas enligt vad jag hört. Det är tydligen modernt igen.
Synd att man inte kan sticka ett par . Är inte så bra på att sticka. Kan visserligen men det brukar inte bli så fint som när mamma stickade.
Hon kunde verkligen sticka. Vilka tröjor mina barn fick. Med alla möjliga motiv och färger. Och fort gick det då hon stickade. Sen stickade hon alltid tjocka varma sockor åt oss allihop. Saknar verkligen min mamma och hennes stickning.
Ska se om det finns nått mönster på benvärmare och kolla garnpriser. Kanske det inte blir billigare att sticka själv. Ibland brukar garnet vara så dyrt att det inte lönar sej. Får kolla det.
Pappa han hade klippt av ett par jägarsockor för att ha upp efter vaden, han har också problem med kalla ben. Det funkade också.
Få se vad jag hittar på. Måste i alla fall ha nått som värmer benen så kanske krampen blir bättre.
Fick förresten ett tips förra veckan av min vän Birgit om att magnesium kanske skulle hjälpa mot krampen. Det rådet hade hon fått av sin sjukgymnast. Jag ska höra med min läkare om det först eftersom jag äter så många andra mediciner så att det funkar ihop med dom.

Blev ingen promenad på morgonen då det var halkigt och jag lovade Veronica att inte gå. Hade regnat på morgonen så det var rätt halt på sina ställen. Veronica vet hur klantig jag är så hon menade att det var olämpligt med promenad då jag var ensam och föret inget vidare. Jag var lydig, faktiskt, och lyssnade på det . Tur var nog det då benet är så bråkigt redan.
Kanske blir det en runda i morgon istället för nu har det tinat bort all is som legat kvar sen det snöade förra veckan.

Igår var vi en sväng ut till pappa och fikade. Fick då se hur hans hand såg ut. Den var rätt blå. Han har ramlat från en stege , eller hoppat ner som han sa. Ha n och en annan "gubbe" höll på att bygga ett älgtorn. Då skulle pappa upp på stegen och ta ett mått och den andra stod och höll i tornet. När han då klättrat upp en bit kände han att tornet började väga över och höll på tippa. han skulle då skynda sej ner igen så den inte skulle falla på kompisen. Men han är ju 81 år så det gick inte nog snabbt att ta sej ner och då hoppade han sista biten. Eftersom han har ett knä med trasigt korsband så vek sej benet förstås och han tog emot med handen. Stukade då handen rejält men bröt den som tur var inte. Men den blev ordentligt blå och svullen och var det ännu. Men tro inte att han var till läkaren för det och kollade upp. Nej då inte det. Nu hade svullnaden lagt sej något men den var blå ännu.
Och knäet var också svullet ännu då ledbandet förstås töjts ut igen. Men han var inte orolig för det. Han var mest nöjd med att det inte ramlat på kompisen för han stod ju just åt det håll tornet ramlade och då hade det nog slutat riktigt illa. Så kan det gå då två gamla gubbar jobbar och tror dom är 25 år fortfarande.

Hade hoppats få träffa Viggo i helgen men det blev inte av. Han har fått tillbaka magsjukan om och om igen. Tror han behöver en längre diet för att riktigt få magen i rätt skick igen.
Minns då mina barn var små att vi fick hålla lång diet , speciellt på Richard som hade superkänslig mage. Ibland fick dom bara äta flytande i en hel vecka för att lugna magen. För börjar man för fort med vanlig mat efter en magsjuka brukar det lätt bli bakslag. Och då inte för att det är en ny magsjuka utan för att magen är för överkänslig och behöver få vila . Nu finns det ju så mycket probiotika att välja . Då mina barn var små fanns det bara hälsofil och proviva med blåbär eller nypon.
Nu finns det ju en uppsjö av olika produkter att välja av. Får nog tipsa dom om det så han blir frisk nån gång. Han som är så mager annars behöver all näring han kan få . Saknar honom så.

Jag hade beställt nya mattor till hallen och hade idag hoppats få hem dom. Då får jag se att posten skickat dom till Porsön istället. Så nu får jag dom inte förrän i morgon. Har beställt svarta med lite vitt mönster på . Hoppas det syns lite mindre då det dras in sand på dom. För Tessan , hon är värre än ett litet barn på att dra in sand. Allt fastnar i hennes tassar. Vi försöker ändå hålla tassarna välrakade men det dras ändå in. Speciellt nu på hösten då det det är blöt och ingen snö. Dagarna då vi hade snön kvar var det bättre. För av snön blir det ju bara lite blött inne.
Nåväl mina nya mattor får jag nog i morgon och då får vi se om det blir bättre med dom elller inte. Snyggt tror jag det blir i alla fall. Är alltid roligt med nått nytt här hemma.

Söndag...jag fryser....

Vaknade i morse och frös. Jag frös så mycket att benet gjorde ont. Kändes kallt ända in i märgen. Jag tog på varma sockar, jag drog på varma byxor, jag tog överkastet och drog ovanpå täcket då jag huttrande kröp under. Benen var kalla ända upp till knäna. Och så krampade foten och vaden hela tiden. Höll på bli galen.

Undra hur jag ska klara vintern då jag redan fryser så här???

Igår var jag och Veronica och shoppade loss lite på stan. Jag behövde nya snygga stövlar , såna man kan ha för att vara fin i. Behövde också nya vinterstövlar. Hittade faktiskt ett par väldigt sköna och snygga stövlar som gick upp ändå till knäet. Dom var varmfodrade och hade rejäl sula. Dom värmde skönt på mina frusna ben.
Kanske skulle jag tagit på mej dom i morse då jag frös så =)
Vi hittade även ett par åt Veronica. Hon tog ett par bruna och jag ett par vita.
Sedan hittade vi till sist en "finstövel " till mej också. Den är knähög och har låg klack och lite rynk på skaftet. riktigt snygga faktiskt.
Och jag kunde gå i dom. Vilket ju var en förutsättning.

Att prova skor var ingen drömsyssla . Min fot krampade varje gång jag skulle ner med foten i en stövel. Veronica fick hålla i stöveln ,eftersom jag var tvungen att stödja mej på kryckan, och sen dra igen den åt mej. Men det gick det med. Tur jag har henne som min assistent..=)
Nå vi hittade det vi skulle och betalade och åkte sedan vidare till Kappahl och Lindex. Var även ute efter ett par snygga leggings till att ha till min nya snygga finstövlar. Blev en del letande efter vad jag skulle ha och till slut hittade vi på Lindex några olika modeller. Då var det dags att gå in och prova . Inte ett helt lätt företag för en som har både kryckor och ryggbälte. Jag provade några olika och hittade en som jag fastnade för. Den var i ett lite glansigare material med detaljer i fusk-skinn. Riktigt läckra till stövlarna utan att se allt för flickiga ut. Kolla in länken hur dom ser ut.
http://www.lindex.com/Archive/InPress/S0000006337098_F.jpg

Tror det blir snyggt till min sammetstunika i mörk lila.

Så efter en varm och jobbig provning så var vi äntligen klara att betala och åka hem. Pust vilken pärs. Men det var lyckat då jag hittade precis vad jag var ute efter.
Sen hem till sängen för nu var ryggen och benet ordentligt surt.
På kvällen , då jag satt framför TV-n så var det kramp i foten hela tiden. Förmodligen för att visa att jag inte skulle ha varit iväg och slösat på skor. Kroppen visar sin protest med besked direkt.
Nåja jag visste ju varför den här gången så det får man ta. Nöjd var jag i alla fall med mina inköp.

Vi for en kort sväng till Kallax idag på dan för jag har inte varit dit på tre veckor nu. Är så less på att bara sitta hemma att jag bara måste iväg en stund. Tur han har soffan i köket jag kan ligga på. Fika och surr en stund och jag kände mej nöjd .
Trevligt med lite miljöombyte mellan varven.
Ingen promenad idag då det var så blött och lite småhalt på sina ställen.
Vågade inte utsätta mej för mer idag efter gårdagens shoppingtur.
Fryser ändå så det inte finns kläder nog som värmer mej idag.
Ligger just nu med en tjock tröja och utanpå den en tjock kofta.
Varma byxor och tjocka sockar på fötterna och fårskinnstoffler ovanpå, en filt runt benen. Ändå är både händer och fötter iskalla. Hur ska jag bli varm????
Hoppas jag blir varmare till i morgon. Kan ju inte ta på mer än jag redan gör.
Jag fryser såååå.

Fredag...inget bad =(

Så kom då fredagen och jag får inte bada =( fy vad tråkigt . Jag saknar det så. Men jag måste ju lyda och göra som min sjukgymnast säger även om det nu kändes trist.
Visste inte vad jag skulle göra istället.
Så jag bad då Henrik lyfta ut min rullator och så tog jag hunden på promenad. Henrik höll på med annat så han kunde inte komma med så jag gick själv. Bara det kändes skönt, att jag törs gå själv igen. Var nån vecka sen nu.
Men vilket före det var. Knöligt och halkigt. Så vi fick skumpa oss fram över alla knölar och försöka hålla sej på benen utan att halka. Inte helt lätt men det kändes rätt okej ändå. Jag kände mej stadig och gick sakta för att inte slira så det skulle slita till i ryggen igen.
Jag gick den kortare rundan på 2,5 km för att inte gå för långt så här i halkan. Idag tog det dryga timmen , men inte så mycket längre än för två dar sedan.
Tänkte ¨mycket på hur dom har det i bassängen under promenaden och det bidrog nog till att jag ändå kunde gå utan att känna smärtan allt för mycket.
Men då jag började närma mej sista kilometern då började det ta riktigt ont.
Då kom också Henrik och mötte mej för att se om jag kom hem ordentligt. Kom hem utan missöden men det kändes. Att gå i sådant här före är förstås inte helt optimalt , men jag blir tokig om jag inte får gå ut. Har ju suttit "inlåst" här hemma nu i drygt 2 veckor så jag måste bara ut. 'Jag lät ju bli igår då det var mer blötsnö som nog hade varit ännu tyngre att gå i.

Men oj vad jag saknar min fredagsträning. har ju gått på den i drygt 5 år nu. Gjort kortare uppehåll tidigare men alltid kommit tillbaka till det igen. Hoppas jag kan göra det nu också. Men att gå på Qigongen och sen hela tiden bli sämre det är ju inte bra. Så jag får väl vänta nu och se om läkaren kan hjälpa mej. Fick ett mail av sjukgymnasten att hon nu skrivit till honom . Så nu ska jag vänta nån vecka innan jag bokar tid så jag vet att han läst vad hon skrivit. Hon skrev också att hon skulle skicka mej en kopia av brevet. Så jag vet vad hon skrivit .

Baka tänkte jag ju göra igår men det blev det inget av. Behövde ju en del ingredienser som jag saknade och Veronica ville inte åka iväg igår. Hon skulle och simma idag så hon lovade handla det idag istället.
Så efter hon simmat så bakade vi äntligen den kakan. Blev jättegod.
Är en av mina favoriter.

Jag hade även tänkt vi skulle åka en sväng till skokanonen och titta på några stövlar åt mej. Men det blev inte så.
Benet började värka så mycket på eftermiddagen att det inte var läge för att åka någonstans.
Var nog promenaden tidigare idag som tog ut sin rätt.
Och jag som sett fram emot att få göra det. Behöver en snygg stövel av något slag till vi ska på fest i november. Jag kan inte ha skor som har för hög klack och så måste jag få in min sula i skon. Det är inte lätt att hitta det och samtidigt ska den ju vara snygg också. Ingen lätt kombination. Oftast så har stövlarna jag tittat på för hög klack eller så är dom för smala i tårna. Anledningen till att jag vill ha just en stövel är för att det känns stadigast så. En vanlig "finsko" sitter oftast för dåligt och dom har oftast för höga eller för smala klackar.
Man kan ju inte ha jogging-skor då man ska på fest.
Veronica tycker det men det gör inte jag. Jag vill nån gång kunna ha nått annat på fötterna än just jogging-skor eller kängor. Nått jag kan känna mej fin i.
Det är inte så ofta jag behöver en sån sko men jag vill ändå ha en .
För det känns roligare att få klä upp sej om jag har en fin sko också. Känner mej mer klädd då.
Nåväl vi får se om det känns bättre i morgon så kanske vi kommer iväg då.

Igår bokade vi nya musikal biljetter till vi ska till London. Vi fick i veckan veta att musikalen Grease hinner sluta innan vi kommer dit så vi var tvungen att hitta något annat istället. Då blev valet lätt, det blev Mamma Mia istället . Vi valde ju egentligen mellan den och Grease först men tog då Grease eftersom vi sett filmen om Mamma Mia. Men nu då det inte gick så blev det helt enkelt Mamma Mia . Ska bli så roligt. För att se den i London har jag hört är otroligt bra.
Nu är det exakt 7 månader till vi åker. Längtar.

Blev till sist rakad nos på Tessan, gick rätt snabbt och fin blev hon. Har ändå så ont i ryggen att lite till inte gör nån större skillnad =)

Snö ...redan !!!

Vaknade i morse till en vit backe. Det hade snöat och det låg vitt överallt. Inte vill jag ha snö än. Alldeles för tidigt. Vi har nog lång vinter ändå.
Enda ljuspunkten i det hela är ju förstås att det blir ljusare ute på kvällen då backen är vit. Men förmodligen kommer den här snön att tina bort.
Henrik fick brått att lägga om till vinterdäck trots att han tänkt vänta till lördag. Men han vill att vi ska ha vinterdäcken på nu om vi måste iväg då han inte är hemma. Egentligen skulle Veronica hjälpt till men då hon måste till skolan så blev det inte så. Får väl bli nästa gång istället. Nu är det i alla fall omdäckat på båda bilarna så det känns tryggt.

Vågade mej inte på någon promenad i morse då det låg snö efter gång stigarna . Det blir för tungt för mitt stackars ben med den utmaningen. Får vänta tills det töat bort. Vill inte förstöra nu då jag äntligen är på rätt väg igen.

Har sovit otrolig gott i natt. Var väldigt trött men också väldigt nöjd med gårdagen så det var lätt att somna för en gång skull. Visst, jag hade ganska ont av sittandet igår men det gjorde liksom inget den här gången. Att jag hade så roligt uppväger alla plågor. Henrik påstår att jag snarkat ordentligt i natt så jag har nog sovit tungt. Ja la mej vid 12-tiden men somnade kanske först vid 01-tiden men sen sov jag ända till klockan 8 i morse ...utan att vakna en enda gång. Kände mej väldigt utvilad för en gång skull.

Fick mail från min vän Berit i morse och vi diskuterade bakrecept. Hon var i färd att baka och då blev jag också inspirerad. Tyvärr stannade det vid det för ingredienser saknades och vi måste fara och handla. Det blir först då Veronica kommer hem .
Vad less jag blir då jag inte kommer iväg själv. Jag känner mej så inlåst här hemma. Om jag ska någonstans måste jag ha chaufför. Fruktansvärt jobbigt då jag alltid kört själv förr. Undrar om jag någonsin kommer att kunna köra igen? Jag tvivlar just nu.
Jag vill så få tillbaka min frihet att åka var jag vill. Jag vill inte alltid vara beroende av andra. Jag känner mej så låst och frustrerad över situationen. Hur i all världen ska jag komma ur det här . Känns dom om bilarna står här i garaget och skrattar åt mej. Jag har alltid haft tillgång till egen bil och har så även nu. Men där står den och dammar och kan inte annat.

För att göra nått vettigt så tänkte jag att jag tar bort lakanen från sängen och tvättar och vädrar sängkläderna . Det var för blöt på bron så dom fick ligga kvar på sängen vid vädringsfönstret och vädras. Går bra för mej att ta bort lakanen då det bara är att dra bort. Sen att sätta nya lakan måste jag be Veronica fixa. Det klarar jag inte själv. Speciellt inte att lägga underlakanet. Går inte alls för då måste man böja sej och det går inte ryggen med på. Så det blir då hon kommer hem.
Tvätta väntar jag också med eftersom jag behöver hjälp med att hänga upp. Går bra att få in tvätt i maskinen men inte ur.
Tänk att det ska va så besvärligt med en sån enkel sak som att bädda rent i sängen.
vad man känner sej hjälplös. Skrot-kärringen brukar jag kalla mej själv. för det är så jag känner mej allt som oftast. En som bara är till besvär och inte gör nån nytta alls.

Blev som ett platt fall ner i marken idag då jag vaknade med så energi och sen insåg att det inte skulle funka med mina planer.
Upp som en sol och ner som en pannkaka . Helt klart.

Sen skulle jag ju vara med Viggo ikväll och det blev också inställt. Både Richard och Viggo var sjuka så det blev inget av. Synd för jag hade sett fram emot att få rå om mitt älskade barnbarn en stund . Nå det tåget går fler gånger men det var trist att det inte blev av . Barn på dagis blir ju ofta sjuka och det är ju inget konstigt med det. Minns precis hur det var då jag själv hade 3 stycken dagisungar. Inte blev det mycket till arbete då. Jämt var någon sjuk.
Nåja det är ju så man bygger upp sin motstånds kraft mot sjukdomar i stort. Alla går igenom den tiden nån gång. Som tur var brukar det växa bort med åren.

Så då blir vi hemma ikväll , jag och Veronica. Få se vad gott vi sk hitta på till middag. När det bara är vi två brukar vi inte vara så noga med vad vi äter. Henrik jobbar eftermiddag så han äter på jobbet. Blir nog nått enkelt idag. Igår blev det spaghetti och skinksås. Tror vi kanske steker oss en hamburgare och äter med lite sallad till. Snabbt och gott. Kanske Veronica sen får fara och handla så vi kan baka den där kakan jag så stort tänkte göra tidigare idag.

Här är receptet på kakan jag tänkte baka

Chokladkaka med äpplen ,kanel

1 kaka ca 20 bitar.

200 gram margarin
3 dl strösocker
3 ägg
1 dl kakao
3 tsk kanel
1 ½ tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
4 ½ dl vetemjöl
1 ½ dl vispgrädde (eller mellangrädde)
3 dl äppelmos.


Ugn 200 grader ca 35-40minuter

Rör margarin och socker poröst. Tillsätt äggen.
Blanda de torra ingredienserna och rör ner dom i smeten.
Tillsätt sist grädden och äppelmoset.
Rör till en slät smet och häll i en liten långpanna ( 22x30 cm)

Glasyr
3 msk smält smör eller margarin
3 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
2 msk rumsvarm grädde

bland ihop till en slät glasyr och bred på då kakan svalnat.
Skär i bitar.

Vilken härlig dag !!!!

Vilken härlig dag...ja så kan jag sammanfatta denna dag. Har haft urtrevligt idag.
Vaknade tidigt full av tillförsikt. Vädret visade sej från sin bästa sida med strålande sol , om än lite småkyligt. Benet och ryggen kändes riktigt okej också. Benet kändes mindre ostadigt och hugger inte mer, peppar peppar.
Vi klädde oss varmt, åtminstone jag som fryser för ingenting.
Gick sen iväg på promenaden. Vilket härligt höstväder.
Vi gick ca 2,5 km ( är ungefär halva min normala sträcka) och det gick riktigt bra. till och med Henrik tyckte det. Han sa just att han tyckte jag hade mer fart på benen än på länge. Idag tog det endast 54 minuter. Igår tog samma sträcka hela 1 timme och 15 minuter. Inte illa pinkat kan man säga. Ska det äntligen vara ett steg i rätt riktning?? Hoppas det . Är rätt less på det här nu. Vill komma igång med promenaderna ordentligt igen , speciellt som det nu är det enda jag kan göra. Nu då jag inte får bada på ett tag. Det kändes igår då jag inte skulle iväg till badet som jag brukar. Men det är bäst att vara lydig nu och avvakta besked från sjukgymnasten och läkaren om hur vi går vidare.

Sen då vi kom hem efter promenaden blev det problem. Hur skulle jag ta mej upp för brostegen utan att det tar ont? Igår provade jag med en krycka i handen. Gick heller inget bra. Så idag tog jag båda kryckorna och stödde mej på dom innan jag provade stiga uppför första steget. Det gick faktiskt. Så då tog jag även andra steget med kryckorna som stöd och då högg det faktiskt inte till. Det tog BARA lite ont men högg inte. Vi skulle nog behövt ett räcke att man kan hålla i . Nu fick Henrik nått att fundera på hur han löser det. Han brukar vara bra på att hitta olika lösningar till hjälp för mej. Problemet är nog att nedersta brosteget ligger löst på backen och i den kan han inte fästa ett räcke. Och jag behöver ett räcke ända nedifrån.

Sen efter duschen så kom dom. Mina väntade gäster. Det var två av mina bästa vänner från tiden jag jobbade. Birgit och Birgitta. Jag blev så glad då Birgitta ringde mej i måndagskväll och undrade om det passade med besök.
Har väntat på det hela förmiddagen och längtat. Jag träffar dom alldeles för sällan. Och nu då jag inte tar mej någonstans själv heller blir det ju aldrig.
Vi hade sååå trevligt. Birgitta hade med sej dajm-muffins och rulltårta. Oj så smaskigt det var. Så vi surrade , fikade och surrade igen. Tiden går så fort då man har roligt. Det här behövde jag. En riktig vitamininjektion var det. Har verkligen saknat dom .
Jag är inte själv så bra med att hålla kontakten så jag blir så glad att dom inte glömt bort mej trots allt. Vad jag brukar brukar försöka komma ihåg däremot är när dom fyller år. Och då skicka olika gratulationskort. På så sätt kanske dom inte glömmer bort mej. =)

Kvällen blir stilla och lugn. Tv och annat mys. Känner mej rätt tillfreds idag. Trots att jag nu har rätt ont då jag lagt mej. Men det gör inget idag. Det var det värt. Alla gånger.
Länge sedan jag känt mej så glad och nöjd. T.o.m Veronica sa det då hon kom hem. Att jag verkade så glad som jag inte varit på ett tag. Så hon frågade om jag haft roligt och att hon såg att jag verkade mer än nöjd med dagen.
Och ibland offrar man sej för att ha kul. Om jag riktigt vill nått , då bryr jag mej inte om hur ont jag har, eller hur ont jag kommer att få, utan tänker på hur bra jag mår i själen efteråt. humöret måste också få sin dos av lycka och glädje.
Så som sången
Vilken härlig dag med Ted Gärdestad.
woowow Vilken härlig dag lalalalala

det var det idag =))

Måndag... ny vecka, vad komma skall??

Så var det måndag och ny vecka med nya utmaningar ...eller inte.
Ska försöka låta bli att vara för mycket nu då jag inte får bada mer . Bara ta lugna promenader och inga utsvävningar. Kanske jag håller mej i skinnet , kanske inte.
Jag är bra på att säga åt andra hur dom ska göra och vara . Men att själv gör det ...ja det blir ofta inte så.
Jag vill lite för mycket ibland. Speciellt då jag har ett sånt här bakslag som denna gång. Har svårt att låta det ta den tid det behöver.
Om jag låtit bli bassängträning förra veckan , som Henrik ville, så kanske det varit bättre nu. Kanske , kanske inte.
Om jag låtit bli att gå uppför trappan som jag gjorde flera ggr samma dag för att fixa TV:n till Veronica då boxen strulade. Nu kan jag inte ens gå upp för bron utan att det hugger.
Om jag lyssnat mer på mina närmaste och tagit det lugnare. Veronica kan ju fixa det mesta åt mej då hon kommer hem. Allt kan vänta, det far ingenstans.
Om inte om funnits ....

Värken i benet och ryggen är som värst då jag försöker gå. Varje steg hugger det till som om jag hade en kniv i ryggen som sen plötsligt vrids om. När den vrids om går det som en blixt genom benet och benet tappar all kraft.
Det kommer även då jag sätter mej ner och då jag lägger mej . Enda gången jag inte känner nått är då jag ligger ner och har hittat rätta läget. Men rör jag mej ur detta läge hugger det till.
Hugg smärtan , den går inte att medicinera bort. Mot den funkar inga piller, hur starka dom än är. Idag hugger det lite mindre än igår , så kanske jag är på rätt väg nu. Ingen sjukgymnastik eller bassäng den här veckan så då kanske det äntligen går åt framåt igen. Ett steg i taget och inte jäkta. Såg hur det blev förra veckan då jag trodde jag var på gång men sen "rasade" ihop med ett brak.

Måste vara "lydig" nu för på torsdag ska jag och Veronica vara barnvakt några timmar åt Viggo. Och det vill jag inte missa för allt i världen. Han är ljuset i mitt liv och den som alltid får mej att må bra. Hur ont jag än har så glömmer jag allt då jag är med honom. Denna underbara lilla gosse...=))Längtar redan....

Ett annat bakslag idag var att vi fick veta att Greese som vi tänkte se då vi åker till London inte kommer att spelas då. Vi åker i mitten av maj och den slutar sista april. Så nu får vi se vad vi då ska se istället. Synd men det finns andra att välja på så det kan inte hjälpas. Kanske blir det Phantom of the opera. Den har jag länge varit nyfiken på. Veronica har också pratat om den.


Tessan är fortfarande orakad på nosen. Det börjar vara riktigt långt nu.Hon brukar ju vara slätrakad där och nu är det snart 1 cm långt. Ser väldigt gulligt ut men hon gillar det inte. Hon gnuggar sej ofta på nosen med tassarna för det kliar nog. Hon är inte van ha att det så. Oftast så rakar vi henne varannan vecka men nu har det nog gått en hel månad , minst. Anledningen är ju förstås att jag inte klarat av att göra det. Veronica klipper och rakar henne överallt men inte nosen. Det vill hon att jag gör då jag är mer van vid det. Fast vem vet , vi kanske låter henne bli ännu långhårigare. Som sagt , söt är hon i alla fall.

Vi tog i alla fall en promenad på förmiddagen, jag ,Tessan och Henrik. Vi gick BARA 1 km , lovade ju att ta det lugnt. Det tog ca 40-45 minuter så fort går det inte.
Sen hemma vid bron blev det stopp. Hur ta sej upp utan att det hugger till? Henrik höll då mej under armen och nästan lyfte mej upp. Upp kom jag , ont tog det. Det verkar vara värst då jag måste lyfta högerbenet. Nedför går bra men uppför, icke.
Igår , då gick jag rakt framifrån ( som man gör )och det var hemskt.
Idag , gick jag med vänstersidan först och försökte gå den vägen, alltså sidledes. Gick bättre men tog fortfarande ont.
Så då blir det backa som nästa steg. Få se om det funkar bättre.

Vågar snart inte planera nått alls. Inget vi gör verkar gå rätt väg. Nästan alltid kommer det ett hinder i vägen. Undrar vad vi gjort för ont???
Kanske ska man leva efter mottot av den romerske poeten Horatius
"Carpe diem quam minimum credula postero" (fånga dagen, lita ej på morgondagen).
Det är nog så man ska leva och tänka. Man vet aldrig vad morgondagen bjuder på.

Frustration !!!!!

Usch och fy. Ve och förbannat . Jag är arg, jag är sur, jag mår skit.
Redan igår kväll fick jag känna av att jag nog inte borde ha badat. Var ute med hunden och Veronica. Benet högg till och jag kunde inte ta ett steg. Stod där och Veronica fick komma till undsättning. Höll inte på ta mej in och upp för bron , som endast har två trappsteg, gick det knappt. Veronica fick stötta mej och putta på lite. Det tog så fruktansvärt ont.
Så beviset på att sjukgymnasten hade rätt kom med en spark i baken direkt. Jag borde ha lyssnat på henne och låtit bli att hoppa i bassängen igår. Kunde ju suttit, eller stått då jag inte kan sitta, vid sidan om och sett på i stället. Ytterligare en gång får man veta att jag inte lyssnat på nån annan än mig själv och som vanligt gick det åt pipsvängen. Skit också.
Sov ändå rätt bra med mina extra starka tabletter som hjälp. Men så fort jag vaknade så kände jag att jag levde. Med besked. Benet högg och krampade och bara att ta sej ur sängen var tufft. Jag som var på bättringsvägen förstörde allt igår. Att man aldrig lär sej. När ska det gå in i lilla ärthjärnan att man ska lyssna på sin kropp. Säger den stopp så är det stopp och inte kör ändå.
Väckte sen Verran för vi skulle ta en sväng in på stan för mina glasögon ramlade söner. Nässtödet trillade bort och ena glaset var löst.
Veronica lämnade av mej så nära det gick och for sen och parkerade. Jag traskade i sakta mak, vääldigt sakta, mot Synsam. Veronica han nästan upp mej trots att hon hade mer är dubbelt så långt att gå. Fick nytt nässtöd och fastskruvat glaset plus lite justering. Blev bra och vi gick sen vidare till Smedjan för jag skulle bl.a på Apoteket och köpa "kärringpiller". Sen for vi även upp till Clas Ohlson och köpte en kupevärmare till blåbilen. Vi tog hissen för jag vågade inte stå i rulltrappan med kryckor och allt. Oj vad jag fick ont. Varje steg högg och slet så jag ville helst bara lägga mej ner där jag stod. Men tjurig som man är så försökte jag skjuta bort det och tänka att "det tar inte ont, det tar inte ont".
Jag gillar ju att gå omkring på stan och titta runt . Men det var tufft.
Till slut var det bara att ge upp. Orkade bara inte mer. Veronica gick iväg och hämtade bilen så jag slapp gå hela vägen dit. Väl i bilen så var jag så slut att jag nästan somnade. Helt orkeslös. Så brukar jag inte bli men nu kändes det så.
Är väl smärtan som tog ut sin rätt.
Hem och i säng.
Inte ens en promenad är att tänka på nu. Orkar bara inte. Det tar för ont.
Få se om det kan bli i morgon istället.

Det känns nu som om jag var på ruta ett och sen for tillbaka till start och rutan suddades bort. Fattar inte hur jag ska ta mej ur det här. Ser att det påverkar både Henrik och Veronica hemskt mycket. Känner mej besvärlig då jag inte kan nått alls.
Vill inte vara sån. Jag behöver alltid mycket hjälp men inte så här. Den här svackan verkar djupare än jag trodde.
Ser hur stressad och lättirriterad Henrik blir. Veronica är mer rädd att jag ska göra mej mer illa. Hon blir inte irriterad utan mer oroad. Alla reagerar förstås olika .
Henrik tom ringde hem i morse för att höra hur det går. Han brukar sällan och aldrig ringa från jobbet men idag gjorde han det. Inte bra för då vet jag att han stressar upp sej för mycket även på jobbet pga av allt . Han måste kunna koppla bort hemmet då han är på jobbet. Jag har ju Veronica som hjälp .Han måste stressa ner, hans sjukdom Psoriasis blir inte bättre av stress precis. Och han är nog stressad av det beskedet och så har han sen mej att ta hand om. Gissa om man känner sej som en belastning just nu. Vi har som sagt haft en usel vecka kan man lugnt säga.

Men det är tur att vi känner varandra så bra som vi gör . Vi har känt varandra i drygt 30 år så vi vet var vi har varandra. Men visst det är tufft då en blir sjuk och skadad. Den andra får ta mycket då. Sånt som vi tidigare delat på får han göra.
Bara tur att Veronica bor hemma ännu. Annars vore det ännu tuffare.
Undrar ibland om man har rätt till hjälp utifrån. Nån som kunde komma nån dag i veckan och städa tex. men förmodligen är man för "frisk" för det. Har inte frågat men kanske måste göra det.
Ska ju boka en träff med läkaren i slutet av månaden angående det jag och sjukgymnasten diskuterade. Kanske får man ta upp det då.
För nått jäkla RUT vill jag inte ha. Med min inkomst som sjukpensionär är det inte ett alternativ. Jag är för fattig för sån lyx.

Min snälla dotter har nu bytt gardiner i köket. Det blev så fint. Känns alltid roligt med nya gardiner även om dom inte är helt nya men ombyte i alla fall.
Hon har även fixat det vi ska äta till middag, lövbiff med potatisgratäng och vinsås till. Blir gott. Sen bakade ho även en sockerkaka med äpplena jag inte ville äta upp . Den blev jättegod. Så nu har vi inte helt tomt på fikabröd i frysen.
Vad gjorde jag utan min dotter och min make????

Besvikelse

Dagen började illa. Kramp och sendrag direkt jag vaknade. Bådade inte gott inför badet idag. jag hade tid hos min sjukgymnast före badet och vi hade då en pratstund. Ingen rolig sån , med tanke på vad vi kom fram till. Hon är så klok och duktig min sjukgymnast. Vet hur jag har det och ser direkt då det inte är bra. Förstod vad hon skulle säga men hade hoppats på ett annat besked.
Hon anser att jag måste sluta med bassängen en tid framöver. Eftersom den nu verkar göra mej sämre hela tiden. Speciellt nu efter sommaren. Hon sak nu skriva till min läkare som jag haft på VC och säga vad hon tycker borde ske.
Bl.a vill hon att jag ska ha en ny remiss till ortopeden för en bedömning där. Har inte varit dit på drygt 5 år, tror jag.
Sen skulle hon vilja ha en ny MRT av ländryggen. Det finns visst en i UMEÅ som gör MRT-bilder under belastning. Och det är ju speciellt vid belastning som mina problem är störst.
Hon sa att hon ska skriva att hon nu stoppar all sjukgymnastik i avvaktan på ny undersökning och sen inväntar besked om vad resultat blir . Annars kan vi inte gå vidare. Som hon säger " bara för att jag fått sjukpension ska man inte ge upp".
Blev lite nedstämd men vet att hon har rätt. Känns lite som en nederlag igen.
Nu fick även dom här hemma vatten på sin kvarn. Henrik har mer än en gång tyckt jag borde avstå sjukgymnastiken då jag får så ont efteråt. '
Men nu är det definitivt. Några veckor framöver ingen sjukgymnastik utan bara vanliga lätta, hon sa lätta med eftertryck, promenader efter dags-formen.
Sen får vi se om det blir resultat och om jag inom rimlig tid tid kommer till ny bedömning. Kan ju inte ha det så här i alla fall.
Jag skulle egentligen inte ens fått bada idag heller men hon sa att om jag lovade att vara försiktig och "bara vara" så var det väl okej.
Det var tufft, allt tog ont , kunde inte göra nått alls. Och det skulle jag ju inte heller men ändå.
Bara att ta sej upp ur bassängen var ett helt företag.
Så nu har jag "skitont". Huvudet, säger Veronica, och menar då citatet är huvudet dumt osv. Rätt så klart. Jag borde hoppat det men kunde inte låta bli.
Så nu ska jag ta ett "STORT" glas vin så jag kan slappna av. Det brukar hjälpa en stund i alla fall.

Men jag blev besviken över att jag mister mina badvänner. Samvaron varje fredag har betytt så oerhört mycket för mej. Har alltid längtat till den dagen. Min enda sociala samvaro på hela veckan med andra än familjen. Så det var väl det hårdaste slaget.
Men en av dom jag badar med ,Anette heter hon, kom som förslag att vi kunde träffas efter dom badat och ta en fika istället. Hon ville inte heller att jag skulle försvinna. Kändes riktig bra. Vi bytte därför mail-adresser och hon lovade maila mej då hon hade tid så skulle vi gå och fika tillsammans. Hon skulle också försöka få med några av dom andra. Nu är det ju mest Anette och jag som varit tillsammans under badträning men även flera av dom andra har jag lärt känna väldigt väl. Men Anette och jag har nog gått dryg 4 år tillsammans. Så det känns helt okej nu då vi bestämde att inte tappa bort varandra bara för att jag inte kan vara med och bada mer.
Hon och jag förstår varann så bra . Längtar till nästa gång vi kan träffas.

Tänk att äntligen löste det sej med mitt telefon-abonnemang. Har ju sagt upp mitt nuvarande men dom skulle bara stänga av det då uppsägningen träder i kraft och då får jag inte behålla mitt nummer. Så vill jag inte ha det och jag har mailat och chattat med två telebolag i två veckor nu för att lösa det. Mitt gamla bolag vägrade öppna mitt abonnemang för flytt. Men till sist gav dom med sej och ringde upp mej personligen igår och gav sitt löfte om flytt. Dom skulle t.o.m kreditera min sista faktura som plåster för allt strul jag haft. Så det lönar sej att gnälla tillräckligt mycket för att få rätt.

Även Tv-strulet vi hade igår med de nya boxarna löste sej till sist. Nu har vi tre fungerande HD-boxar och bra bild på alla TV-apparater.

I morgon jobbar Henrik, han jobbar hela helgen. Och då är planen att Veronica ska byta gardiner i köket och uppe hos sej. Putsat utsidan har hon gjort så det är nu insidan som ska putsas.
Sen tror jag hon ska få baka en långpannekaka med äpplen . Har några äpplen som är så sura att dom inte går att äta som vanligt.
Jag ska , som vanligt försöka vila mej i form.
Kanske ta en promenad om vädret tillåter och benet vill vara med.
Tur ändå att Veronica finns då Henrik är borta på jobbet. För ensam har jag svårt att vara längre stunder då det är så här illa. Hunden måste ju rastas och det går dåligt med kryckor. Verkar som hon förstår det för hon vänder sej till dom nu då hon vill ut. Min kloka pudeltjej.

En ny dag ;)

Ny dag , nya utmaningar. Värken i benet ger sej inte nämnvärt. Kan gå lite bättre men fortfarande osäkert. Ett felsteg och det hugger till. Nu är det över en vecka sen det "rasade" ihop helt. När ska det ge med sej????? Less på det här.
Försöker att gå inne utan kryckor men det går inget vidare. Så jag tar oftast med en krycka som stöd. Det är inte optimalt med en , man blir lite sned då. Men det ger mej lite mer träning att belasta benet igen.
Tog en liten promenad idag för att se om det funkar idag. Gick hyfsat om än långsamt. Henrik och Tessan tog en annan väg och så möttes vi sen. Jag gick ca 1 km idag. Tog inte lika länge som i söndags så lite fart på benen var det. Men jag får hela tiden tänka på att inte ta för stort steg. Det är jobbigt. Men annars viker det sej direkt.
Kändes i alla fall bra att det gick. Nu är det bara hoppas att den huggande smärtan avtar så jag kommer igång på riktigt .
När jag ska lägga mej ner hugger det fortfarande till så benet bara sprättar. Och sendrag i foten och vaden har jag också då och då. Riktig jobbigt då sendraget kommer och jag måste upp. Går inte att skynda sej upp då det hugger till i ryggen om jag gör det. Så det är som "pest eller kolera". Vilket tar mest ont? Sendraget eller hugget?
Hoppas nu sjukgymnasten kan hjälpa mej komma ur det här i morgon. Blir snart tokig.
Jag tror hösten i år verkar vara den sämsta årstiden för mej . Ju längre in i hösten vi kommer desto värre blir smärtan. Hur ska detta sluta?????

Vi skaffade ju Canal Digital förra fredagen. Det har funkat jättebra. Men så beställde vi två nya HD-boxar och nu blev det strul. När vi skulle få igång den i går kväll fick vi ingen blid. Har nu i morse suttit med supporten för att få igång den. Men ännu har det inte lyckats. Vi har två TV som funkar så vi klarar oss förstås . Men jag har ju beställt abonnemang till tre TV och då ska det fungera. Få se om vi får igång det annars får dom banne mej skicka hit en tekniker. Ska ha det jag betalar för.

Henrik fick ju diagnosen psoriasis igår. Tror han har svårt att acceptera det. Verkar redan tycka det är besvärligt med alla salvorna. Men bara sen igår har faktiskt de fulaste fläckarna bleknat. Nu gäller det bara att han följer sitt smörjschema , som sträcker sej över en period på 8 veckor, och inte ger upp. För slutar man för tidigt så kommer det tillbaka direkt. Och då får man börja om från ruta ett. Vet att han fort blir less på smörjande. Men ska ha få bort dom allra värsta fläckarna är han nog tvungen att följa schemat.
Misstänker att han också kan ha vad dom kallar psoriasis-artrit. Han har smärta i höften just nu. Har ibland smärta i knäna och ibland i fötterna och ryggen. Det stämmer med bilden för den sortens artrit. Ville han skulle ta upp den med läkaren men det gjorde han inte. Han avskyr att att gå till läkare. Men han blir nog tvungen att göra det ibland nu då han fått denna diagnos.
Han är som dom flesta karlar en som tror sej veta själv vad som är fel. Vill inte ha läkardiagnoser. Kommer alltid med diagnoser själv. Och dom stämmer inte alls. Som nu med psoriasisen. Han har hela tiden trott att det han haft på händerna och naglarna är svamp. Och har köpt medel för detta också. Inget har funkat och tror väl jag det då det inte var svamp. Jag har flera gånger försökt säga det men utan att lyckas.
Sen har han i ljumsken där han haft svåra fläckar länge provat med alla möjliga huskurer, klorhexidinlösning och svampsalva och idomin. Inget funkade där heller. och nu då han fått sin diagnos och bara en dag använt rätta salvor så har det redan blivit bättre.
Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Svårt att få honom att inse att läkaren vet bäst. Själv-medicinera funkar inte i såna här fall. Tids nog går det nog in.

Livet är tuff ibland . Men tillsammans är vi starka . Vi får stötta varandra.
Men ibland så känns det så orättvist. Varför får vi allt. Varför ska alltid vi drabbas. Är det något som är ovanligt så händer det oss. Har med åren fått bli varse om det.

Morgonen efter dagen före

Ny morgon , ny dag. Benet lika surt ännu men ändå inte värre än tidigare trots träningen, om man nu kan kalla det för träning, igår eftermiddag.
Har faktiskt sovit hyfsat. Men kryckorna följer troget med ännu. Testade att sitta vid bordet till frukosten men det gick inget vidare. Tog alldeles för ont. Så jag satte mej vid spisen på min barstol idag också.
Få se om det blir promenad idag eller inte . Hade velat testa men ska försöka ta det lugnt, om det går. Behöver fara till affären också för veckohandlingen men vet inte om jag klarar det. Så jag kanske måste skicka Veronica den här veckan också.
Få se vad dagen bjuder på.

På fredag ska jag ha ett enskilt samtal med min sjukgymnast. Träffade henne som hastigast igår vid bassängkanten men hon tyckte då att vi skulle träffas igen på fredag innan badet då. Hon ville undersöka mej lite för att se om nått nytt kommit fram eller om det bara är den vanliga svackan igen. Sen ville hon att jag ska ta kontakt med läkaren igen för ny konsultation. Få se vad hon kommer fram till på fredag så avgör jag då om det är nån ide. vet att jag inte blir bättre av att gå till läkaren på vårdcentralen då han inget kan göra mer är skriva ut mer piller. Så har det varit hittills då jag gått dit när det varit sämre än vanligt. Men hon sa att hon kan kontakta honom efteråt och ge sin åsikt. Hon tycker jag bara blivit sämre och att det inte verkar vara nån ände på eländet. Hon har rätt men jag har liksom gett upp hoppet på att få nån hjälp mer. Jag traskar på i samma takt och hoppas på bättre dagar emellanåt.
Håller med om att den negativa spiralen inte avtagit alls utan den verkar fortsätta, om än inte i samma takt hela tiden . Med åren har man vant sej och liksom tappat lusten. Jag brukar vara en kämpe men får oftast ge mej till slut. Så orken att komma igen blir sämre varje gång jag rasar. Det känns väldigt motigt just nu.
Det har ju idag gått precis en vecka sen den "högg" till och jag blev sängliggande. Och än verkar målet, att komma ut ur svackan, väldigt långt borta. Det går så trögt. Smärtan har inte avtagit nämnvärt. Det enda som jag kan säga verkar något bättre är att benet inte viker sej hela tiden nu.
Så nu står mitt hopp till att min sjukgymnast kan säga vad jag ska göra och jag blir "fit for fajt" igen. Tappar mer och mer sugen.
Men jag måste kämpa mej i form . Ska i slutet av oktober gå på en konsert med Björn Skifs. Den har jag sett fram emot länge så det måste bara gå.
Sen början av november har vi Ferruforms årliga guldklubbsfest. Den brukar vi också gå på. Så jag har två , ganska nära mål att sträva mot just nu.
Vill gå på det.
Vill ha lite kul .
Vill se nått annat än sovrummets fyra väggar.
Vill också leva ett liv.

Henrik for tidigt iväg till läkaren idag. Jag har tjatat länge på att han ska fara och visa upp några besvärliga hud-förändringar han har. Han ska få träffa en hudläkare och det är bra. Han är precis som alla andra karlar motvillig då det gäller att gå till doktorn. Diagnosen han fick blev Psoriasis. Jobbigt men nu vet vi i alla fall vad det är. Han har det på fingrarna , i hårbotten, på höfterna , på benet mm mm. Skit också. Nu har han också fått en sjukdom. Vår vanliga tur i vår familj. Han var inte speciellt glad då han kom hem men vad göra. Bara att acceptera och ta det som det är. Sjukdomen kan komma när som helst och är ärftlig. Triggas igång bl.a av psykisk stress . Och stressad har han minst sagt varit. Allt det här med mej har ju inneburit stressande för honom. Tänk att vi alltid ska råka ut för allt.
Skit, skit, skit.

Bad med besvär

Blev ett bassängpass idag trots allt. Inte helt lätt kan jag säga. Bara att ta sej dit innebar stora problem. In i bilen var inte det lättaste. Och väl inne så kunde jag inte stänga dörren. Så Henrik fick gå ut och göra det åt mej. Man känner sej helt enkelt urjobbig som måste be om hjälp i allt. Känns inget vidare att vara så beroende av andra. Nåväl vi kom oss i väg och jag kom mej in till bassängen med stor möda. Att få på baddräkten var ingen enkel sak idag. Sen i bassängen, kom ner med stor möda , så blev det inte mycket till träning. Utan jag stod mest och försökte stå på båda benen, som jag inte gör annars speciellt inte nu. Jag försökte bara"vara" där och mjuka upp kroppen i det varma vattnet. Var tiden ut då jag hade flera vänner där att prata med så tiden gick rätt fort trots att det kändes i benet. Var i alla fall skönt att få ha gjort det och känna att det åtminstone inte blev värre av det. Att ta sej upp var ännu tuffare än ner. Kom upp med stor möda och smärta. Sen fick jag hjälp med att få av baddräkten av en annan som också brukar ha problem med ryggen. Hon förstod precis hur jag hade det idag. Därför kändes det okej att be henne om hjälp. Jag har ibland fått hjälpa henne så det jämnar ut sej.

Efteråt for vi om på hjälpmedelsbutiken och inhandlade kryckselen jag skulle ha. Verkligen en bra uppfinning. Nu kanske jag slipper ha kryckorna slängande efter golvet. blev precis som jag tänkt mej det. För kryckorna verkar få hänga med några dagar till ser det ut som. Går inte att gå utan stöd ännu. benet är för vekt och tar alldeles för ont. Hoppas nu det blir bättre och inte sämre av min bassäng-utflykt idag. Så inte Henrik behöver säga "vad var det jag sa" igen.

I morse då vi inte ens hade stigit upp kom lilla yrvädret Viggo och Richard förbi en stund. Richard skulle lägga på vinterhjulen då dom ska åka upp till Arjeplog till helgen. "Icka byta äck" sa Viggo. Richard byta däck betyder det om nån undrar. Han var med och pysslade på hela tiden också. Vill helst vara ute då han kommer och det är ju bra. Barn behöver få vara ute och vi har nog ändå lite bättre luft här så det är bra. Han blev inte glad då dom var klar med hjulen och skulle komma in.
Men väl inne så gick det ändå bra. Han är så gullig då han hela tiden kommer och säger "kom ammo" och vill jag ska följa med hit och dit. Vi byggde ett tag och Henrik hjälpte honom då jag inte kunde vara på golvet idag. Var tvungen att stå upp och det förstod Viggo snabbt. Ammo ont brukar han säga och klappa bakom ryggen.
Efter en stund med byggande så var det skruvmejslar vi skulle ha. Ammo kom sa han och visade mej in dit jag har mina mejslar. Jag har faktiskt egna då jag blev less att leta i garaget då jag behövde en mejsel. Sen skruvade han ett tag. bara ett tag med varje lek sen ska vi göra nått nytt.
Försökte sen få i honom lite mat men han ville inte sitta still nån längre stund så det blev inte mycket i den lilla magen. Några skedar fil och en halv banan och sen en halv GB-sandwich som efterrätt. Nåja han äter nog då han blir nog hungrig.
Sen tog vi en liten sång stund i sängen. Jag liggande och han hoppandes bredvid. Sen var farfar Henrik också med och sjöng och klappade händerna. Han gillar mest sångerna med rörelse till som "Klappa händerna om du är riktigt glad" och Imse vimse Spindel mm. Han är så duktig , syns att dom sjunger på dagis.
Vi hade en trevlig förmiddag med vår härliga lilla kille och då dom skulle hem blev han riktigt arg. Skrek och slängde sej på golvet och ville absolut inte åka. Richard hade stora problem med att få på honom kläderna och när han väl gjort det så låg han på golvet och sparkade och skrek. Precis som vilken annan unge som börjat komma in i trotsåldern den härliga =)

Men han är i alla fall en solstråle . Gör oss väldigt glada då han är här . Han är som en riktig energikick. Behöver jag få ibland. Jag känner mej alltid så nöjd då han är här. Och att han bråkar när dom ska åka är ju inte mitt problem utan deras, som tur är. Det är fördelen med att vara farmor och inte mamma =) . Man tar bara det roliga och överlämnar resten åt föräldrarna.
Minns precis hur det var då Richard själv var i den åldern och vi skulle åka från mina föräldrar. Ibland så skrek han så att vi till slut lämnade honom där. Och då vinkade han bara glatt åt oss då vi for iväg.
Så sådan far sådan son. Richard får bråka med sej själv.

Trist måndag

Usch för hösten med ruggigt väder. Jag som igår tyckte jag var på gång igen fick bli smärtsamt medveten om att vädret skulle spela mej ett spratt. Benet var otroligt surt när jag vakande. Började bråka direkt med kramp och sendrag. Försökte så snabbt som möjligt, och jag är inte snabb, komma upp så sendraget skulle släppa. Man är ju smidig som en elefant då man ska ta sej upp.
Upp kom jag till slut och sendraget gav med sej. Försökte sen ta mej in till badrummet med bara en krycka men det var bara att glömma. Benet gav vika direkt så det blev till att vända och ta andra kryckan med.
I badrummet har vi gjort en tillfällig lösning med toarullarna. För mej sitter dom på fel sida. Så vi har ställt en pall med rullhållaren där vi har extra rullar ovanpå så jag kan ta från den sidan istället. Många tillfälliga lösningar får vi hitta på eftersom. Tur Henrik är rätt uppfinningsrik .
Blev alltså ingen promenad idag. Benet var helt enkelt inte med på det.
Ska försöka komma iväg till bassängen i morgon och också prata lite med sjukgymnasten hur jag ska komma ur svackan den här gången.
Henrik tycker jag ska ringa läkaren men jag vet att han inte kan göra något. då är det bättre med sjukgymnasten som faktiskt känner mej bättre.

Jag hade ju hoppats att det värsta skulle ha gett med sej till idag då det faktiskt gått 5 dagar nu. Brukar ge med sej efter 7-10 dagar då jag haft en sån svacka. Verkar dock vara lite värre den här gången. För jag har fortfarande ont varje steg jag tar. Går som en riktigt gammal tant här hemma med så små steg det bara går. För minsta felsteg så viker sej benet i smärta.
Jag borde kanske inte ha tagit så lång promenad igår. Så säger i alla fall familjen.
Men jag tror också att vädret spökar. För jag är så väderkänslig numera och det verkar bli mer och mer. Nervsmärta är tydligen sån.
Min svägerska som är läkare säger att det är massor med människor som säger att dom känner av vädret. Så det verkar vara rätt vanligare än man tror. Jag visste att det fanns men trodde väl inte att man själv skulle hamna där också.
Men varför inte. Allt otroligt händer ju mej. Både sånt som är vanligt och sånt som är ovanligt. Jag verkar aldrig ha oddsen på min sida.

Idag bestämde vi oss också för att byta Internet-leverantör. Vi har ju bytt TV-abonnemang och fick idag veta att vi ändå måste betala för det gamla för att Internet ska kunna finnas kvar. Alltså får vi betala för en tjänst vi inte nyttjar. Vi har därför tänkt att vi ska byta till Internet via fiber. Lulnet har det framdraget till vårt hus sen vi fick fjärrvärme så det är vad vi tänkte skaffa. Vi är tvungen att ha kvar det gamla i ett halvår till. Gör inget för vi måste ändå vänta minst 8 veckor innan vi kan få fiber. Dom hade så lång väntan nu. Blir skönt att få ett nytt Internet då vårat är så struligt. jag som nyttjar det flera timmar varje dag märker av det mest och det är fruktansvärt irriterande då det hela tiden kopplar från.
Som då jag håller på att skriva och inte hunnit spara . Då försvinner allt och jag får börja om. Eller om man loggat in och ska göra bankärenden och så loggar det ut mitt i en transaktion. Väldigt irriterande.
Vi har klagat på detta men får bara hela tiden olika ursäkter. Så nu då vi skaffat parabol och ändå tagit bort TV-abonnemanget var det ett lätt beslut att säga bort Internet också. Dom sköter det så dåligt och verkar inte ha nån koll alls.
Jag vill ha det jag betalar för och inte ha ett som hela tiden kopplar från.

Sen har jag hittat ett par kryckhängslen då jag håller på bli galen då dom far i golvet hela tiden. En butik som finns i stan som säljer hjälpmedel hade det. Hjälpia heter den och den har många hjälpmedel som jag köpt med åren. Riktigt bra butik.
Så i morgon då jag far in till stan ska jag fixa såna.

Enkel måndags middag idag korv och makaroner ....gott och snabbt och enkelt.
Sen blir det Fråga Doktorn på TV och lite annat smått och gott. Mitt enda nöje då sängläge är det enda som funkar.

Promenad igen jippi

Idag så tog jag mej en liten promenad igen efter tre dagars fängelse . Gick inte fort men jag gick. Henrik tog hunden och gick en längre och snabbare runda med henne. Hon vände sej om flera gånger för att se om jag också skulle med. Men det var omöjligt för mej att hänga på. Mina ben tog små, små steg i sakta mak. Gick inte annars. Benet är fortfarande svagt och tar ont vid minsta felsteg. Så jag traskade på i en stilla lunk ca 1 km. Det tog "bara" 47 minuter !!!! Henrik gick rundan på 5,5 km på samma tid .
Men jag är på G igen och det känns skönt. Det är trögt men jag kan åtminstone gå igen. Utan att det hugger till för varje steg. Nu hugger det mest till om jag ska vända mej eller lägga mej. Får vara som en robot då jag vänder . Och sitta går fortfarande inte annat än på min höga barstol. Så jag sitter ännu vid spisen och äter.
Toaförhöjningen måste också vara kvar ett tag till. Henrik avskyr den. Tycker den är i vägen. Så han går oftast upp på toan där istället. Om några dar kanske jag kan sitta igen.

Igår kväll blev det mycket TV-tittande. Vi hade så många kanaler att det var svårt att välja. Men det var roligt. För man hittade alltid nått program att se på. Är så nöjd med utbudet och vilken fin bild sen. Till och med Henrik är nöjd fast han inte tyckte vi behövde nytt TV-utbud.

Tessan behöver få rakad nos och de har inte blivit av då jag inte klarat av nått den här veckan. Veronica vill helst att jag tar nosen då jag är mest van. Allt annat rakar hon men som sagt inte nosen. Tessan gnuggar tassarna mot nosen hela tiden. Det kliar då hon inte är van att vara så hårig där. Hoppas vi kan ta det till veckan. Får se vad kroppen går med på. Måste skynda långsamt så jag kan gå på mina bassängträningar till veckan. Vill inte missa fler gånger.

Vi , eller Veronica, hade tänkt byta gardiner i köket i helgen. men det blev inte så. Då jag vill vara med och bry mej lite så var det inte läge för det just nu. Hon vet att jag inte kan låta bli så hon bestämde att det får vänta till nästa helg istället. Och då hoppas jag att jag är som vanligt igen.

Det är så frustrerande då det blir så här. Jag är nog "ofärdig" som det är utan att det ska behöva bli så här illa.
Att inte ens kunna ta sej ut ur huset på flera dagar gör en smått desperat.
Att smärtan gör så man knappt kan ta ett steg .
Att man inte ens kan sitta en stund vid bordet ens för middagen.
Att inte kunna nånting alls för att det gör för ont.
Då smärtan är så här stark så blir jag alldeles kallsvettig och yr då det hugger till som värst. Det rent svartnar för ögonen och det enda jag då vill är att lägga mej ner. Och när det då hugger till igen då jag försöker lägga mej är inte heller kul. Inget känns då bra.
Men som tur är så verkar det vara på rätt väg nu och ge med sej. Det värsta verkar vara över för den här gången. Snart kanske jag är tillbaka på "NORMALONT" igen. Det klara jag av.
Sen är det bara att hoppas att det dröjer länge till nästa gång. För jag är övertygad om att det kommer en sån. Det gör det alltid. Sist det var så här illa var i januari.
Får försöka vara lite förståndigare och lyssna ännu mer, för jag lyssnar faktiskt, på kroppens signaler och lyda dom . Inte försöka vara för duktig. För det ger bara bakslag.

Usch så klok jag nu försöker vara. Ha...det varar väl ett tag i alla fall.
Måste lära mej "att är huvudet dumt får kroppen lida" ordspråket som jag måste följa.
Nån gång blir kanske även jag förståndig. Så kanske kroppen också blir det.

Ett citat som är väldigt klok. // Smärta är inget ont, om den inte övervinner oss.

Lördag , helgmys??

Så var det lördag och helg igen. Känns inte riktigt som lördag då Henrik jobbat även inatt. Brukar inte normalt jobba natt mot lördag. Men nu vill dom kräva tillbaka den tid dom fick utan att arbeta under lågkonjunkturen förra året. Så i princip har han jobbat natt utan att få lön för den har han redan fått. Sjukt men så är det.

Igår kom installatören och kopplade in vårt nya TV-abonnemang. Vi har nu parabol och Canal Digital istället för kabel-Tv som tidigare. Vilken otroligt bra bild vi fick. Nu har vi äntligen riktig digital-Tv. Och givetvis massa kanaler vi inte haft tidigare.
Hade lite strul igår med hörslingan och den gamla DVD-spelaren men Andreas var förbi och fixade det. Tur man har en teknik kunnig son =)

Benet och ryggen är fortfarande inte okej. Det hugger inte lika mycket men jag kan fortfarande inte gå utan kryckorna. Gör jag minsta felaktiga rörelse så viker sej benet.Tar nog nån dag till innan det ger sej. Men jag är less. Har inte varit utanför huset sen i onsdags så nu vill jag ut. Men då jag inte ens kan få på mej skor så är det uteslutet. Känns som ett fängelse som jag inte kommer ur.
Tur man är en rätt lugn person. Hade det tex varit Henrik hade han klättrat på väggarna. Han blir otroligt rastlös då han inte får hålla igång. Har nästan lite för svårt att varva ner.
Men som sagt jag är rätt stillsam av mej och har haft gott om tid att vänja mej.
Fast visst, då det är så här att jag inte ens kan gå ut. Då blir även jag frustrerad. Men det hjälper ju inte så det är bara att ta ett djupt andetag och vänta tills jag kan komma ut igen. Det kommer men jag vet inte när.
Även idag fick jag så jag inte kunde ta ett steg. Veronica fick sätta mej på rullatorn och köra mej till sängen. Sen fick jag försöka komma ner i sängen . Och det var inte det lättaste. Just då jag lägger mej ner "sprättar" benet till rakt ut och det hugger till. Så det gäller att lägga sej ner på rätt sätt också.
Hunden hon tittar på mej. Ligger bredvid och lägger huvudet på min axel. Funderar nog varför matte är så konstig.
När Henrik skulle ta henne på promenad kom hon och slickade mej i ansiktet flera ggr för att få mej med. Till sist insåg hon att jag inte skulle med. Men hon ser bekymrad ut min lilla vovve.

För att få lite helgstämning ska vi idag äta potatisgratäng och fläskfile med vinsås.
Smaskens och sen ett "stort" glas rött till. Då blir jag säkert alert och fit for faijt igen =)
Måste få lite avkoppling. Sen ska vi spana in vilka alla kanaler vi nu fått. Är så många som jag inte hunnit kolla in än. Spännande.

Fredag och ingen Qigong =(

Fredag brukar vanligtvis vara bästa dagen i veckan med Qigong kl.12. Tyvärr så blir det inget av det idag. Jag har alldeles för ont. Kommer knappt ur sängen. Bara att ta sej upp och in till köket är en pärs. Det hugger till vid minsta felaktiga rörelse. och just nu verkar allt vara felaktigt. Brukar få så här ibland men blir lika arg varje gång det händer. Känner mej så invalidiserad
Kan inte gå ut med hunden.
Kan inte duscha utan att använda duschpall.
Kan inte gå utan kryckorna och då bara små myrsteg.
Kan inte sitta vid bordet och äta, står vid spisen med barpallen som stöd.
Kan inte göra något alls. Allt tar ont och det bästa är då jag hittat mitt läge i sängen och inte rör mej alls. Fast inte ens då är det riktig okej. Det hugger till då också om jag rör mej det minsta. Nerven är riktigt "SUR" och irriterad.
Vet att det brukar ge sej efter några dagar men det är ingen tröst just nu. Det är ju nu jag vill det ska försvinna. Det är nu jag vill fara och bada. Det är nu jag vill slippa sängen och smärtan. NU NU NU

Det var ett bra tag sen det var så här illa . Men det är lika jobbigt varje gång det kommer. Varken läkaren eller sjukgymnasten kan hjälpa i det här läget. Endast riktigt starka värktabletter så jag överhuvudtaget kan röra mej. Måste försöka även om det tar ont. Så jag tar mina kryckor och går sakta fram och tillbaka mellan kök och hall. Sakta mak och försöker att inte ta för stora steg så benet viker sej. För gör det det och jag faller då tar det ännu längre tid innan det ger med sej.

Det är tur jag har Henrik hemma , han har jobbat natt och ligger och sover på övervåningen. För om jag behöver hjälp kan jag ropa på honom. Känns tryggt att veta. För ibland då jag haft så här har han varit tvungen att stanna hemma då jag inte kan vara ensam ifall jag ramlar. Ä har jag klarat mej från att ramla men det var nära igår då jag stod vid bänken i köket och skulle ta fram medicinen ur skåpet. Lutade mej mot bänken som stöd och sträckte mej efter tabletterna , då högg det till i benet och det vek sej och for mot en dörr som finns bredvid med ett brak. Men jag föll inte men nästan. Det slet till ordentligt i ben och höft så det gjorde inte saken bättre. Men som sagt jag föll inte, alltid något. Henrik var just då uppe på toa och hörde smällen och kom genast springande. Han satte mej på rullatorn och skjutsade mej tillbaka till sängen för efteråt gick det inte att ta ett steg. Så det är tur han är hemma. =)
Jag blir även ganska vimmelkantig då jag har så här ont. Då det hugger till så svartnar det för ögonen en stund. Och så blir jag alldeles kallsvettig. Är smärtan som gör det.
Livet är tufft just nu.
Livet är inte roligt alls just nu.
Livet "suger"
Många gånger brukar jag tänka att det finns dom som har det värre. Men då man har så här ont och är i det här och nu så är det svårt att tänka så.
Jag har min smärta och jag lever med den. Varje dag , varje natt, dygnet runt.
Och att då tänka på andra är riktigt svårt. Min smärta ska jag klara av. Ingen annan klarar den åt mej. Ingen annan kan hjälpa mej med den.
Jag lever här och nu med smärtan som just nu gör mej helt utslagen. Tycker inte nått är kul.

Jag är ledsen och sur
Varför just jag
Jag har ont, smärta
Varför just jag
Finns det nån kur
Som kan bota mitt onda
Varför just jag
Jag vill av hela mitt hjärta
Få leva som andra utan smärta
Varför just jag
Hjälp mej fånga min dag
Det gör så ont