Efter massor med regn och lågtryck så blev det till slut sol igen. Härliga dagar med höstväder och ändå varmt och soligt. Bra för kroppen och för knoppen. Efter senaste tidens elände med vädersmärta och sånt så släppte det till slut. Blev "normal ont läge" för en stund.Humöret blir också bättre och man kommer sej ut. Promenaderna med hunden rullar på och jag kan igen.
Trodde jag!! Idag blev det tvärnit igen. Mitt under rundan så blev jag svag i benen och dem nästan vek sej. Knoppen blev snurrig och kändes som bomull. Vet inte vad som hände men vi vände om och jag kunde stappla mej hem. Med stor möda och mycket besvär. Tror jag fick nått sorts blod trycksfall eller nått. Hade rätt lågt blodtryck då jag kollade då vi kom hem men hade också rätt hög puls. Nått galet var det men efter vila en stund så känns det bättre.
Kan hända jag tog ut mej för mycket igår.
Hade ju barnbarnet här och han vill ha sin farmor med på allt möjligt. Och självklart är farmor med. Säger Viggo "kom ammo" så kommer farmor. Ont eller inte så kommer jag. Vill kanske mer än vad som är lämpligt men det tar jag. Viggo är det bästa som finns och jag behöver den tiden med honom. Vila får jag göra sen. Som idag till exempel.
Jag har fått för mej att buskarna som vi har runt altan ska bort. Så jag hade fått Veronica att börja med det. Är ju inte kapabel till annat än se på så det var vad jag gjort. Hon har hållit på i några dagar och igår fick hon hjälp av Richard med några buskar. Tur det för dom var stora och hade massor med rötter. Har ju funnits där i 23 år så.
Dom jobbade på och jag och Viggo pysslade med lite av varje. Tog väl några timmar så det blev lite vila för mej som annars mest ligger ner.
Sen blev det väl lite dåliga rörelser för den slitna kropp man besitter. Sparka boll och andra lekar är nog inte optimalt men roligt.
Måste ju få leva lite också. Visst det går ibland för en stund. Sen får man veta att man "lever" med besked. Men det var värt varje sekund. Viggo och hans lillasyster är det bästa som finns och dom betyder så mycket för mej. Min vitamin injektion som jag behöver mellan varven.
Men nu är buskarna uppgrävda och jag kan börja fantisera om hur jag ska ha det där till våren. Har vissa planer som Veronica ska hjälpa mej förverkliga. Få se vad de blir. Än så länge är det mest drömmar. Vill få nå nytt där som inte blir för svårskött med tanke på att jag inte kan trädgårdsarbete. Men drömma kan man ju och sen får det bli nått som funkar i verkligheten också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar