Måndag med stort M

Nu har jag fått mitt utlåtande från läkaren på vårdcentralen. Har just läst igenom det och han har skrivit jättebra. Fått fram det som det verkligen är för mej. Utan krusiduller utan med riktiga fakta och bedömningar. Nu är det bara att hålla alla tummar och tår för att även FK godkänner det. Så dom inte får det till att jag har nån sorts liten ARBETSFÖRMÅGA som dom kan gräva fram. Det blir oroliga veckor nu framöver till jag får ett besked. Jag får ont i magen bara av tanken. Har drömt mardrömmar flera nätter om FK. Inga trevliga drömmar kan jag säga.
Nu är det så verkligt att jag ska bedömas igen. Det är ca ett och ett halvt år sen sist. Alltid lika jobbigt innan man får besked. Och inte blir det bättre av allt man hör och läser om. Om alla sjuka som helt plötsligt är FRISKA, även om dom inte är det. Men det är bara till att vänta och se. Jag blir inte bättre precis av alla grubblerier heller. Värken i benet och foten är värre än nånsin. Ju närmare det kommit att jag ska skicka in utlåtande desto ondare har jag fått. Psykologiskt förstås.
Nog om detta.
Positivt denna vecka är Viggos 2-års kalas. Den lilla gullungen. Farmors bästa vän och charmtroll. Det bästa jag vet. Vi ska ha ett kalas här på fredag och sen ska dom ha ett hemma hos sej på lördag. Så blir det inte så mycket folk i deras lilla lägenhet. Förra året var det rätt trångt när alla kom samtidigt.
Jag var ju på loppis på lördag och hittade en dammsugare åt Viggo. Det blev en succé... han älskar den ...till föräldrarnas förtret. Den låter nämligen också. Men det får dom tåla ett tag. Lilla pojken måste ju få leka av sej.
Viggo och Helena var här igår för att baka lite till kalaset. Veronica hade bakat tårtbotten redan i lördags så det var bullar, butterkaka i långpanna blev det, och en chokladkaka med krämig glasyr. Jag skulle ju egentligen bara titta på men bullarna kunde jag inte låta bli att baka ut. Jag var tvungen att skicka Veronica och handla några saker vi glömt och då han bulldegen på att bli färdig så då tog jag och kavlade ut den. Med ännu ondare i ryggen förstås. Men vad gör man inte för sin älsklings pojke=))
Medans dom bakade chokladkakan tog jag en promenad med Viggo och Tessan. Det var skönt och Viggo somnade ganska snabbt i vagnen. Det är så skönt att promenera med vagn, att hålla i den ger mej bra stöd så jag inte behöver vara rädd att benet viker sej. Den har perfekt höjd och jag kan gå riktigt rakt. Får väl lägga en docka i den vagn vi har här då inte Viggo är med så kan jag promenera med vagn alltid. Få se om jag gör det. Vore kanske inte så dumt , men det känns lite knäppt att gå med vagn utan unge i.
I morse väckte Tessan mej först kl 02,30 eller kanske natt , sen väckte hon mej kl. 05,15 och sen igen kl 06,45. Då gav jag upp försöken att somna om. Hade ändå så ont i benet att det var svårt att koppla av. Hon är just nu inne på sin andra vecka med löpet och ska ut och pissa hela tiden. Hon försöker till och med att träffa stuprännan som en hanhund. Det funkar ju inte så hon ramlar nästan i sina försök att lyfta på benet. Tokig Tessan. Blir lite knasig under löp-perioden, som fruntimmer väl brukar vara under sina perioder.=))
I morgon blir det bad på em och det ska bli skönt. Hoppas det är varmt i bassängen, det var det i fredags.

Lördag em

Lördag, lat dag. Vi ,jag och Verran, har varit en snabbis på loppis i Sunderbyn. Hittade skidor till Viggo för 15 kr!!!! Inte helt nya ...haha...lite slitna men helt användbara som första skida, inkl stavar. Kan man hitta billigare??? Hittade även en leksaks-dammsugare för 40 kr och en bultbräda BRIO för 25 kr. Riktiga fynd som sagt.
Sen bakade Veronica en tårtbotten och sen stora muffins med bär. Så nu ska vi iväg och handla grejor till frostingen som ska vara ovanpå muffisen. Imorgon ska Verran och Helena baka till Viggos födelsedag. Då ska jag ligga på soffan, tror jag, och vara arbetsledare. Orkar inte baka själv nu när jag har så ont, men Verran är duktig har lärt sej mer och mer och bakar mycket själv numera. Tur det för jag gillar att ha hembakat inte köpesfika. Bullar vill jag alltid ha hemma. Småkakaor och sånt däremot det bakar vi bara till jul. är så tråkigt att baka. Min mamma hon bakade alltid sånt. Och min farmor. Så jag är från en riktig bak-familj. Och nu håller Veronica på att få ta över när jag inte själv orkar. Jättebra att traditionen får leva vidare.
Det var kallt ute idag. Blåste isvindar när vi gick en promenad. Så det blev en kort en. Och det var nog lika bra för jag ska ju inte gå långa. Jag vet det men har svårt att låta bli. Och får alltid äta upp det efteråt. Men nån gång kanske man lär sej , vem vet den som lever får se.=)
Henrik jobbar helg den här helgen också. Så det är bara jag och Verran hemma . Då brukar vi vara lite lat vad gäller maten. Äter oftast nått enkelt eller några rester. Rätt skönt att få vara lite lat ibland. Vad gäller matlagningen vill säga.
Igår var det Qigong som vanligt och det gick väl så där. Jag hade ju rätt ont så några övningar fick jag hoppa över . Balansövningarna bland annat. Stå på ett ben går inte när jag har så ont. Men som vanligt så har vi så trevligt innan vi hoppar i vattnet och sen efteråt i bastun. Vi surrar om allt och inget=)) Min livlina varje vecka då jag får träffa folk och umgås en stund. Jag behöver det och hur ont jag än har så går jag alltid på Qigongen. Om jag måste hoppa över nått pass så brukar jag hoppa över mitt individuella istället. Aldrig Qigongen.
Till veckan så ska vi ha kalas för favoritpojken Viggo, mitt älskade barnbarn som fyller 2 år den 1 maj. Tänk vad tiden går fort. Nyss var han en liten bebis och nu är han en kille med fart och fläkt och världens mysigaste. Han förgyller min dag varje gång han hälsar på. Rena rama medicin -injektionen är han.
Igår var jag till optikern för att räta till glasögonen lite och där fick jag se nått jag sett på reklamen, ett par Suncovers. Ett par solglasögon som man sätter utanpå dom vanliga. Så häftigt att jag var tvungen att köpa mej ett par. Dom var inte billiga , kostade 495 kr , men så skönt att slippa byta glasögon för att få skydd mot solen. Det syns inte ens att man har dubbla glasögon på . Nu ska jag bara övertala Henrik också att skaffa såna.
Tessan löper för fullt nu och ska ut och markera runt tomten hela tiden. Hon måste ha tikskydd när hon är inne och det gillar hon inte. Men nu har vi klippt ner håret på svansen för att lättare få på den och då hinner hon inte smita undan lika lätt. Nu är det bara drygt 2 veckor kvar av löpen, en vecka avklarad. Pust.

palt

Nu ska här göras palt. Var ett tag sen så det har efterfrågats så nu har jag lovat. Tar tid men är såå gott. Skalade potatis på morgonen och har nu stekt fläsket färdigt. Så hinner jag vila en stund innan det är dags att mala potatisen och rulla paltar. Veronica hinner nog hem och kan hjälpa till . Andreas och Sara ska också komma och äta. Andreas har alltid varit förtjust i palt men inte Richard. Han åt palt när han var liten till jag talade om att palt bestod av potatis , då slutade han. Lustig liten kille som han var då. Henrik är ju uppvuxen med palt ofta, eftersom hans pappa var från Älvsbyn så blev det en vanlig rätt hos dom. Min mamma kom från Tornedalen och där var det inte allt för vanligt med palt men hon lärde sej göra det sen hon träffade pappa och flyttade till Kallax.
Igår var vi en sväng ut till pappa men Tessan fick inte följa eftersom hon nu löper på riktigt. Ruff kände nog det var han gick omkring och smågnydde hela tiden och flämtade. Hoppas han inte pissade inne i natt som han ibland gör då Tessan löper.
Fick idag ett paket med lite sommartunikor jag beställt. Oh vad jag längtar till sommaren. Blev så sugen nu när sommarkläderna kom. Men man behöver bara gå ut för att känna att sommaren är långt borta ännu. =(
Igår gick vi en lång promenad, alldeles för lång förstås. Jag höll inte på ta mej hem. När det var ca 2 km hem så ville inte högerbenet vara med mer. Det bara ville vika sej hela tiden. Frusterande. Jag blir så less på att det inte blir bättre nån gång. Har bara haft motgångar nu sen i höstas. Har ju kunnat gå den sträckan tidigare. Vill kunna det igen. Sjukgymnasten säger att jag bara får gå halva men jag har svårt att låta bli. Det är så skönt att promenera. Har alltid gjort det redan när jag bodde hemma promenerade jag alltid. så idag fick Henrik och Tessan gå själva. Ska ju bada imorgon och det vill jag för allt i världen inte missa. Min enda sociala kontakt med andra än familjen. Min ventil för att orka med .
Min läkare ringde kl 8 i morse och jag hade inte vaknat ännu. Så jag var rätt groggy. Hade inte somnat förrän vid tre-tiden . Han skulle bara informera mej om att han nu skulle ta tag i att skriva mitt intyg till FK. Jag efterlyste det i veckan eftersom jag börjar få panik att lämna in det. Min handläggare på FK ville ha det i början av maj för att hon skulle hinna med det innan hon börjar sin semester i slutet av maj. Han sa att han inte hunnit skriva det tidigare för han ville ha lugn och ro när han ska författa det. Sa att det ju är viktigt hur han formulerar sej så FK godkänner hans diagnos och inte ifrågasätter den Tänk så mycket tid det skulle spara om det bara gick att skriva hur det är och inte behöva skriva det på ett sånt sätt att ingen annan ska motsäga diagnosen. Han säger om det vore enklare skulle han kunna ta emot mycket fler patienter än han nu gör. För att skriva dessa intyg tar alldeles för lång tid. Är riktigt orolig nu för hur det ska gå. Tänk om det ändå vore klart och man kunde inrikta sej på att må så bra som det går istället. Slippa oroa sej för att det ska bli problem och att jag tvingas ut och jobba fast jag inte kan.Tänk om det vore klart så man slipper grubbla. Så man kan sova utan att tänka på allt det här. Tror jag haft så jobbigt sista tiden för att oron hela tiden finns där. Att bli ifrågasatt, att bli misstrodd , att inte få nån ersättning, att tvingas till nått man inte klarar av.

Löp hundlöp

Nu har Tessan äntligen börjat löpa på riktigt. Vi har ju väntat på det i snart 2 månader!! Men nu är det på riktigt. Hon är sur, som vilken annan tjej, ska ut och markera hela tiden och tvättar sej konstant. Men hon gillar inte att ha"blöja". Gör allt för att komma undan, fäller ner svansen så vi inte ska kunna trä den över. Men vi vill att hon har den eftersom hon ligger i möblerna överallt och i sängen. Så vi får bråka lite om den varje gång vi varit ute . Så nu blir det att hålla henne hemma ytterligare en månad.
Var och storhandlade , skulle farit igår em men jag fick så ont efter maten att vi skippade det och for iväg i morse istället. Var så mycket vi måste handla , har inte storhandlat på snart två veckor. Brukar passa på när "pensionen" kommer. Jag som har sjukersättning får samtidigt som pensionärerna , och lika lite som dom också=(. Man blir inte rik precis som sjuk. Och skatten är lika hög för mej som för pensionären. Har kollat att jag betalar drygt 600-700 kr mer i skatt än om jag skull jobba. Orättvist så det heter duga. Hoppas verkligen vi får en ny regering till hösten. Så man slipper dessa orättvisor.
Blev bara Henrik som gick på promenad med Tessan idag. Var tvungen att ligga ner efter handlingen för jag hade så ont efteråt. Tänk att man inte ens ska kunna gå på affären utan att få så här ont. Tror jag blir galen, eller kanske galnare vad vet jag. Tokig blir jag i alla fall.
Hade planer på att få upp nya gardiner i veckan men Henrik var inte på hugget. Han har också lite ont i ryggen efter sina långa helgpass, så få se vad vädret säger på lördag . Då kanske Verran kan fixa det istället. Vill så ha upp sommargardinerna nu. Blir så ljust och fräscht då. När man alltid är hemma känns det ännu viktigare att få bytt gardiner. Man ser dom ju hela dagarna och då är det kul med något nytt. Sen är fönstren otroligt smutsiga också efter vintern. Solen är så avslöjande då den skiner. Fönstren ser nästan dimmiga ut, kanske lite överdrivet men nästan.
Dammtorka ska hon nog också få göra , åtminstone i vardagsrummet där det syns mest. Sen behöver hon nog fara ut till pappa nån dag framöver också och hjälpa honom med fönstren och dammtorkningen. Det är tur jag har henne som hjälpreda, då slipper Henrik göra allt som inte jag kan göra numera. Och det är nog lättare att säga vad jag kan än vad jag inte kan göra. Tur dom ställer upp för mej så bra , skulle inte klara mej annars. Hur skulle man annars kunna sköta hemmet när man mest ligger ner. Vill inte ha det så här men har blivit tvungen att finna mej i det, har inget val. Men ibland så känner man sej rätt värdelös. Att inte kunna göra sånt man kunde tidigare, att inte kunna vara som tidigare , att vara tvungen att avstå för att inte få det värre . Ibland drömmer jag om att jag kommer till en doktor som säger att han kan trolla och ge mej en medicin som tar bort allt det onda och jag hoppar därifrån. Så vaknar man och känner smärtan och inser att det bara var en dröm ,IGEN. Men med mina odds, har aldrig haft turen med mej sen jag skadade ryggen, så kommer det nog aldrig att hända. Har alltid haft oddsen emot mej. Som t.ex att endast ca 1 % av alla med diskbråck får så dåligt att de måste opererats, att alla operationer lyckas oftast utom ca 1 % av alla får tillbaka smärtan som blir kronisk, att operationen med smärtstimulator oftast slutar bra utom för nån enstaka som råkar ut för skador som ger tex hjärnblödning, att hjärnblödning oftast läker bra om den opererats och patienten tillfrisknar utan större men, jag fick känselbortfall, balansproblem och ännu mer nervsmärta i benet. Så nej mina odds är emot hela tiden att jag inte tror något under kommer att ske. Jag får leva med "skiten" och göra det bästa av situationen.

söndag

Så var det dagen efter den stora showen ... ont ,ont ,ont förstås men det var en underbar show. Christer Lindarw är suverän. Han är så bra och så snygg dessutom.=)Showen varade i 1 timme och 40 minuter i ett sträck. Tur det för hade det varit paus hade jag fått problem. När jag ska sitta så här länge så kan jag inte resa mej förrän det är slut för annars kan jag inte sätta mej ner igen. Så det var bra att dom inte tog paus. Allt var bra , dom gjorde parodi på alla möjliga stjärnor, en av de bästa var när dom gjorde Malena Ernman och Caroline af Ugglas. Enda gången jag tyck om Ugglas låt. Annars hatar jag den. Men när dom sjöng Snälla ,snälla snälla kan du sluta gnälla ,gnälla ,gnälla jublade publiken. Andra bra nummer var Pavarotti, Lotta Engberg, Kungen och Silvia, mm och ett medly med artister som Donna Summer ,Cher, Whitney Huston och många fler. Nytt för den här showen var att Lasse Flinkman inte var med utan istället Babsan. Han är också helt okej, något "fjantigare" är Flinkman men helt okej. Så om showen skulle komma hit igen kommer jag definitivt att gå igen.
Nackdelen med det hela var förstås att jag inte kunde sova i natt. Benet värkte så inga tabletter hjälpte. Somnade först efter kl. tre nån gång. Sov dåligt och vaknade flera gånger men att det skulle bli så visste jag ju. Man kan inte få ha roligt utan att man får lida för det efteråt, så är det bara. Nåja det var det värt. Jag väljer ju själv vad jag tycker är värt att offra mej för. Vilket som känns värt att lida för efteråt. Man kan inte lägga sej ner och inte unna sej nått alls för då dör man . Man måste kunna låta smärtan skjutas undan för en stund och ha roligt ibland. Händer inte så ofta så när det väl blir av är det bara roligt. Även om det känns tungt efteråt så är man beredd på att det blir så.
Igår på fm var Richard och Viggo förbi en sväng. viggo ville bara vara ute så vi var mest ute och skottade. Han trivs verkligen ute den lilla gossen. Då är han så nöjd. Sen gick vi i alla fall in en stund , trots hans protester. Så det blev både städning och diskning som han brukar. Även att vara uppe hos Verran hör till. Hon har så många spännande saker att undersöka.
Tänk att om 2 veckor så fyller det lilla charmtrollet 2 år. Vad det har gått fort. Tyckte det var nyss han var en bebis. Det är så härligt att få vara med och se sitt lilla barnbarn växa upp, så tur att dom bor här i stan så vi kan träffas ofta. Att man får ha en nära relation till honom som mina barn haft till sina mor- och farföräldrar.
Tessan har till sist börjat löpa, vi som trodde hon skulle göra det för 2 månader sen och Ruff som sa till för en månad sen och först nu ser vi att det är löp. Nåväl bättre sent än aldrig får man väl säga. Hoppas det nu är det som kommer nu och att det inte bara är som för en månad sen lite flytningar. är lite jobbigt då vi inte kan ta med henne till Kallax om hon löper. Så nu blir hon nog hemma en månad till. Hon är också orolig i magen igen som hon alltid blir vid löpperioden så det stämmer ju. Får väl se om det fortsätter, håller henne på diet några dar nu.
April som det är så har det snöat och regnat om vart annat hela helgen. Det la till och med några cm blötsnö. Nu verkar det dock som om det klarnar upp igen så då ska väl snösmältningen komma igång igen. Nu vill vi ha vår på riktigt.

Qigong

Så har man varit på sitt fredagspass i Qigong. Idag var det varmare i vattnet än förra veckan då vi frös så mycket. Blev relativt avslappnad som det ska va. Roligt också att träffa mina vänner även en som varit borta några veckor. Hon hade gjort operationen som jag gjorde för 4 år sen med ryggstimulator. Men det funkade inte för henne heller. Hon hade visserligen fått den dit monterad men efter en vecka , då dom skulle operera in den på plats bad hon att få den borttagen. Hon fick sån kramp i ryggmusklerna att det nästan blev värre än innan operationen. Hon klarade i alla fall sej från att få ryggmärgen skadad som jag fick och det var ju bra. Jag har tänkt på henne under dom här veckorna och undrat hur det gått . Så det var skönt att höra att det inte gick som för mej , men det var ju synd att det inte funkade för henne heller. Det är nog meningen att vi smärt-patienter inte ska bli bra. Vi ska tydligen lida.

Vilket april-väder det är idag . Det är kallt och det regnar ibland, det snöar ibland och det haglar ibland. Så det är som det brukar vid den här årstiden, inget konstigt alls. Men man blir ändå lika besviken varje gång när vinterjackan måste på igen. Ingen ide att hänga undan den för fort. Och ändå gör man det varje gång.

Igår hade vi sonen med sin flickvän på middag. Det var väldigt trevligt och det var en mycket söt och glad tjej. Lätt att prata med och väldigt charmig. Tyckte bra om henne direkt. Det var första gången hon var hem till oss . Tessan var lite försiktig först som hon är mot dom hon inte känner , men det gick rätt snabbt över .

Idag ska jag nu vila ordentligt inför morgondagen då vi ska på showen. Måste vara alert då så jag klarar av att sitta den stund det blir. Ska bli så roligt , har väntat på den i snart 5 månader , det är så länge sen vi köpte biljetterna. Hoppas den är lika bra som den förra showen vi såg för några år sen. Veronica var inte med den gången så för henne blir det första gången. Och så även för Helena. Tror nog att dom båda också kommer att gilla den. Hoppas det i alla fall .

Idag blir det lax i ugn till middag. enkelt och gott . Sköter sej själv i ugnen. Sån mat är rolig att laga när man inte vill lägga ner för mycket tid på matlagningen. Igår gjorde jag klyftpotatis, egenhändigt klyftade, och fläskfilegryta med lök, svamp och bacon. Tar lite tid att förbereda men är snabb att tillaga i övrigt.

Tessan är orolig i magen så hon ska hållas på diet nån dag nu med kokt ris, kokt kyckling och fil. Då brukar det vända. Hon har förmodligen fått i sej nån dynga ur smutsig-snön. Hon är så känslig att hon ofta får nått som liknar magsjuka varje vår då det töar och allt skräp tinar fram. Man hör hur hennes mage mullrar och har mycket uppstötningar.

Torsdag

Igår var vi ut till pappa i Kallax. Tog med Tessan för att se om Ruff skulle vara som vanligt igen. Det gick bra , Tessan tugga de på hans öron som vanligt när han försökte vara närgången. Och han gav sej till sist så nu är det okej igen efter den korta förmodade löpet som han hade i mars. Vi märkte knappt av det den här gången. Så få se om det kommer ett riktigt löp senare i vår.

Idag ska vi ha mellan sonen på middag med hans flickvän som vi inte träffat ännu. Blir trevligt . Ser fram emot att få träffa henne. Man är ju nyfiken på vem hon är . Veronica har träffat henne eftersom dom går båda två på Sunderby folkhögskola fast dom går olika linjer.

På lördag har vi som sagt showen med After Dark. Tyvärr så har B-I som skulle följa med fått förhinder så hon kan inte följa med. Men då hörde vi med Helena , äldsta sonens flickvän om hon ville följa med istället och det ville hon. Det ska bli jättekul att gå . Showen som jag och B-I såg för några år sedan med After Dark var helt underbart bra. Redan då sa vi att vi måste gå om dom kommer igen. Så nu är det bäst jag tar det piano på Qigongen i morgon så jag inte får så ont att jag inte kan sitta på lördag. Men oavsett hur det är så ska jag gå . Ont lär jag få men det tar jag på söndag istället. Får dopa mej ordentligt med piller så går det nog vägen.

Promenaden idag gick hyfsat, benet höll . Vek sej inte en enda gång idag. Och då gick vi ändå den längre sträckan. Blev lite för långt och jag hade rätt ont sista km men jag kom hem utan problem. Tror att det ska bli bättre nu när jag slipper dom tunga kängorna. Hoppas det i alla fall.

Tessan blir sååå sandig nu när man är ute att jag måste duscha benen och tassarna varje gång vi varit ute. Ändå har vi fullt med sand inne. Nästan som att ha småbarn igen , det dras in lika mycket med hunden. Hoppas det torkar upp ordentligt snart så brukar det bli bättre. Bara snön tinat ner från asfalten så brukar gång vägarna torka upp. Dom har faktiskt börjat sopa gång vägarna nu , och det är bra för det är inte skönt att gå när det ligger fullt med grus som rullar under fötterna. Speciellt för mej som släpar benet. Trodde att jag skulle slippa köpa nya skor men det känns som om jag trampat den snett i höstas trots att jag inte han gå länge med dom här skorna . Så det blir nog att investera nya skor ändå. Måste hitta en sko som är stadigare i bak-kanten så den inte blir sned och en som har en bra sula eftersom jag släpar högerfoten. Kanske måste jag åka upp till Boden och köpa skor där jag fick sulorna gjutna som jag har i skorna. Dom har bra skor där men dom är rätt dyra så jag får se om jag gör det. Kanske är det värt det om dom håller längre än dom jag har gjort.

Sjukgymnastik

Så har jag varit på mitt tisdags pass i vattnet. Gör då egna Qigong -rörelser för mej själv. Inte lika lätt när andra runt omkring gör annat men det funkar . Blir oftast rätt så avslappnad ändå. Fast idag tog jag nog i för mycket. När Henrik hämtade mej så fick jag hugg i benet när jag satte mej i bilen. det tog så ont att jag var tvungen att luta stolen ordentligt bakåt så jag nästan låg ner. Då gick det i alla fall att åka hem. Sen var det bara att hoppa i säng och äta middag liggandes . Jag tror att en övning jag brukar göra den gjorde jag två omgångar ggr 30 istället för 1 ggr 30. Tyckte det jag hade så gott om tid kvar när jag kört mitt program att jag gjorde lite till .Det borde jag förstås inte ha gjort när det nu äntligen har känts något bättre men det är lätt att vara efterklok. Och jag som skröt med att jag var så lydig och bara gör det jag får och inte mer=)) Näväl det är några dar tills på lördag så jag hoppas det inte förstörde nått. Ska gå på showen oavsett. Ont får jag ha sen efteråt. Så det så.

Imorgon ska vi nog en sväng ut till Kallax och hälsa på pappa. Den här gången ska Tessan få följa med för löpet verkar inte bli mer än det lilla hon hade för några veckor sen. Om inte anat så talar nog Ruff om hur det ligger till. Han brukar bestämt säga om det är löp eller inte . Ska också bli intressant att se hur han blev när pappa badade honom efter vi trimmat honom. Han var så mjällig efteråt att det nog behövdes. Och så luktar han mindre hund om han är badad. Tessan hon luktar aldrig "hund". Hon har ju hår så hon luktar mer smutsig om vi inte badat henne men aldrig hund som Ruff. Det är väl därför det går bra med henne för mej som är allergisk.

Oj vad det tinar ute nu. Solen har gjort att det sjunkit undan snön på baksidan med flera decimeter. Det trodde man inte för en vecka sen. Men det blir nog sommar i år igen. =))

Idag när vi tog morgonpromenaden tog jag fram joggingskorna . Dom var inte så nernött som jag trodde så dom duger nån månad i alla fall. Vad det var skönt och lätt att gå utan kängorna . kändes som att flyga fram så lätt gick det . Och jag kunde gå längre innan smärtan blev för stark. Helt underbart. tog även fram en vinddress och tog på den med långkalsonger och en varmtröja istället för täckbyxor och täckjacka. Så mycket lättare att gå utan tunga skor och kläder. Vår ,jag älskar våren och sommaren .Livet är så mycket lättare då, allt blir roligare och man mår bättre när det blir ljusare. Så trots att jag gjorde bort mej på sjukgymnastiken så känns det rätt okej ändå. Det blir säkert bättre i morgon om jag vilar mej tills dess. Kan man ju hoppas i alla fall.=))

Vanliga måndag

Så var det måndag igen och allt som vanligt. Veronica tillbaka på skolan och Henrik har gjort sin maratonhelg med 27 timmar. Så han är ledig till på lördag då det är dags för nästa pass. Vi tog en promenad i morse och det var rätt skönt, plusgrader och sol så man får vårkänslor. Om det bara vill tina nu så man kan lägga bort vinterkläderna och kängorna. Ska bli så skönt och lättare att gå då kängorna åker av. Måste bara köpa nya joggingdojjor eftersom jag nött ut högerskon som vanligt. Jag släpar ju högerfoten när jag går och nöter upp ca 2 skor varje säsong. Bara höger synd nog så jag skulle egentligen behöva köpa en sko fast det går ju inte.
I helgen blev det inget gardinbyte för jag hade för ont i ryggen men vi tog i alla fall en promenad varje dag så jag är på g igen. Lydig som jag är =) så går jag nu bara halva sträckan och då funkar det bättre...har ju order från sjukgymnasten att jag inte får gå för långt tills jag fått komma på rätt spår igen. Har spårat ur nu sista halvåret eller vad man nu ska kalla det. Har inte alls haft det bra utan värken har värre än tidigare. Har inte ens kunnat köra bil på snart 2 månader och det känns otroligt trist, jag känner mej låst när jag inte kan ta mej själv dit jag vill utan alltid måste be om skjuts. Kan knappt sitta alls numera utan måste ligga ner jämt även när jag är borta som t.ex hos pappa. Tur han har en soffa i köket som jag kan ligga på när vi är där.
På lördag ska jag och Veronica tillsammans med min svägerska Britt-Inger på en show med After Dark på Kulturens hus. Ser verkligen fram emot det och jag får väl ladda med starka tabletter så jag klara att sitta. Ska ta med en ryggkudde så jag kan luta mej mot , men dom har rätt bra stolar där. Och när jag gör något jag verkligen vill så brukar jag kunna slå bort värken en stund och bara vara....hur det blir efteråt det vet jag men det tar jag då. Det är det värt för showen vi såg förra gången med After Dark var jättebra. Nått roligt ska man väl få göra även som sjuk...både sjukgymnasten och läkaren brukar peppa mej att göra sånt jag tycker om och inte låta smärtan ta över allt. Man måste få ha roligt även om man har ont och man måste kunna tänka bort smärtan för en stund och njuta av nuet och bara vara. Det är inte lätt men om det är nått jag riktigt mycket vill göra så brukar det gå. Jag gör annars ingenting utom att gå på sjukgymnastik och promenader så ibland får man ta sej i kragen och faktiskt göra saker. Ingen som inte har haft ont nån gång förstår det, vilken kraft man måste uppbåda för att orka ta sej ut och göra "vanliga" saker som andra. Ingen vet hur det tär på en både fysiskt och psykiskt, hur man för kämpa varje dag för att orka upp ur sängen , hur man vräker i sej tabletter för att orka dan, hur man äter tabletter för att kunna sova . Smärtan syns inte utanpå den är osynlig för de flesta. Bara dom som själva haft ont nån kan kan ha en hum om hur det kan vara . En som har ryggskott några dar med ischias år.Dom kanske tycker det är för djävligt, tänk då att jag har det så varje dag, dygnet runt, året om i snart 8 år. Jag skulle inte ens önska min värsta ovän det som jag har. Jag har fått acceptera läget och försöker så gott det går att leva ändå. Har mina "bra " dagar och mina sämre dagar. Men smärtan är en del av mej och den dag jag inte har ont med lär jag aldrig få uppleva. Skulle jag inte ha ont en dag då lever jag nog i inte mer.
Usch vad det blev sentimentalt nu. Men ibland behöver man få skriva av sej lite sorgliga tankar också.
En rolig grej idag var att min favoritgosse Viggo var och hälsade på. Han är verkligen en energikick åt mej. Han får mej att glömma allt ont just då och bara vara med honom. Vi lekte ute en stund först och sen gick vi in och kokade lite lunch. Hjälpreda som han är så hjälptes vi åt att skala morötter och potatis. Efter lunchen så diskade vi i badrummet...för det brukar bli rätt blött...och han skrattade så härligt och vi hade så kul . Han är ju farmors lilla hjälpreda i allt.
Han har nu börjat prata jättemycket och det kommer nya ord varje gång vi träffas. Han kan inte säga farmor ännu så jag heter fortfarande "mamma" men farfar säger han vavva åt och Veronica blir ajja. Tessan försöker han också säga. Det är så roligt när han kommer hit och jag längtar redan tills han kommer igen.

Lördag

Nu är orkideerna omsatt i ny kompost. Få se om dom vill blomma igen då, dom har inte blommat på några månader nu men jag hoppas ny kompost ska få dom att kvickna till igen. Har ca 10 st som nu bara har blad. En orkidee är inte särskilt vacker då den inte blommar så då brukar jag ställa ut dom i tvättstugan att "skämmas". Har haft tur nu några år att dom har blommat med jämna mellanrum men just nu är ingen av alla 10 i blom. Köpte mej en våreld för att inte ha helt tomt i fönstret. Det gick rätt fort att sätta om dom men efter bara en halvtimme fick jag så ont i ryggen att det bara var att lägga sej ner direkt. I med några piller och sen blev det bättre. Vi gjorde en kort promenad i morse , jag och Veronica , tror det blev för mycket med både det och sen blomplantering. Min rygg och mitt ben vägrar låta mej göra nått. Tror jag blir galen snart. Hade jag en bensåg skulle jag kapa av benet direkt...låter desperat men just nu känns det så. Ibland så är det så att man helst skulle vilja göra det fast då får man väl fantom-smärtor i istället . Minns att min farfar som hade ett finger bortkapat, han var snickare, hade ont i det "fingret" ibland.

Några gardiner blir nog inte bytta idag för nu är jag slut som "artist" för idag. Kanske imorgon om det funkar bättre då. Visserligen är det Veronica som gör det men jag brukar stryka och hon klättra . För klättra det kan inte jag mer. Då ramlar jag för balansen är usel. Ibland värre än vanligt beroende på hur ont jag har just den dan.

Henrik jobbar nu i helgen så det är bara jag och Veronica hemma plus Tessan förstås. Så jag kan lugnt ligga och slappa hela dan och så äter vi bara rester nu när det bara är vi två.

Veronica tog och badade Tessan efter promenaden för hon var så sandig och luktade inte särskilt gott. Hon är van att bada men är ändå inte speciellt förtjust i det. Efter badet ska vi föna och kamma henne och då brukar Veronica muta henne med kokt kyckling för att hon ska g¨å med på det. Hon blir så fluffig och fin efteråt. Tur vi har klippt henne rätt kort nu när det alltid är blött ute. Den värsta perioden är nu, nästan som att ha småbarn igen som drar in. Allt fastna i hennes päls, eller hår som hon har för pudel har inte päls utan hår.

Nu ligger hon här i sängen med mej vid mina fötter och myser. Det gör hon oftast på dagarna då jag ligger här. Om jag ligger framför Tv-n så ligger hon där bredvid mej och på natten ligger hon bakom min rygg, under täcket och sover. Så där jag är , där är hon min bästa vän. Är så glad att jag kan ha en hund fast jag är allergisk mot just hundar. Pappas tax måste jag ta medicin mot för strävhåriga och släthårig hundar tål jag inte. Långhåriga och såna som har hår likt pudeln går bättre. Och jag har faktiskt aldrig behövt ta en allergitablett sen vi hämtade Tessan och det är snart 4 år sen. Hon fyller faktiskt 4 år den 16 april.

Den 17 april är ett annat datum jag alltid kommer ihåg för då är det 4 år sen jag blev transporterad med ambulansflyg till Umeå för operation av min hjärnblödning.

man har ju vissa datum man aldrig glömmer både roliga minnen och tråkiga. Den 10 dec. 2001 är ett datum som är den dagen då jag skadade ryggen. Den 23 juli 2004 blev jag sjukskriven för andra gången och har sen dess aldrig kunnat jobba mer. Den 3 april 2006 avled min mamma efter 6 år som totalförlamad efter en stor stroke till följd av en hjärtoperation.

Det var de tråkiga datumen.

Positiva minnen är den 11 januari 1980 träffade jag min make och vi förlovade oss den 20 juni 1980. Gifte oss gjorde vi den 6 november 1982. Andra trevlig och roliga datum är 5 juli 1982 då min äldste son föddes, den 18 juni 1984 den andre sonen och 6 februari 1989 dottern. Den 1 maj 2008 mitt lilla barnbarn Viggos födelsedag.

Så man har mycket att glädjas åt trots allt och det är väl tur det annars skulle man gå under. Utan min underbara familj med make , barn och barnbarn skulle jag nog deppa ihop helt. Dom ger mej sån glädje i livet trots att jag har det jobbigt med smärtan , nått att glädjas åt varje dag. Dom är mitt stora stöd och jag värderar det högst av allt. Tacksam för att dom finns och kan få mej att glömma smärtan för en stund ibland.

Äntligen fredag igen

Så var det fredag med Qigong på schemat. Tyvärr så var det så kallt i vattnet idag så vi var tvungen att sluta en kvart tidigare. Det gick inte att slappna av när man blev så kall. För de rörelser vi gör är så lugna att man inte blir speciellt varm av det. Så vi tog en långbastu istället och surrade lite svammel. Trevligt det i alla fall . Vi har alltid så roligt efter badet att man blir glad när man går hem igen. Har lika ont idag som igår, tror det beror på vädret + trimningen i onsdags. Blev därför ingen promenad idag heller , hoppas det går i morgon istället. Benet vill bara vika sej när jag har så här ont och balansen är usel. I vattnet är det enda ställe jag törs slappna av utan att vara rädd för att ramla.

Imorgon ska jag och Veronica försöka sätta om mina orkideer. Dom har inte blommat alls på sista tiden så dom ska få ny kompost, man har inte vanlig jord till orkideer, så kanske jag får dom att blomma igen. Så trist i fönstret når det bara är kala kvistar. Eventuellt ska Veronica få byta köksgardinerna till sommargardiner. Få se om vi får lust med det. Beror på om hon vill göra det för jag kan inte det själv. Törs inte kliva på en stol för då ramlar jag. Och putsa fönster det får hon göra också. Som tur var så är hon duktig på att hjälpa mej med sånt jag inte klara själv.

Hon sköter städning och diskmaskinen plockar hon alltid ur. Hon hjälper även till att hänga tvätt då jag inte orkar gå ner på golvet. Hon lagar mycket mat , och har börjat baka åt mej också. Så skönt att ha sån duktig dotter som hjälper till utan knorr. Hon har nästan blivit som en personlig assistent åt mej, dock obetald men hon får ju bo hemma utan att betala så det är ju en lön i sej.

Trist väder ute med regn och snöblandat hela förmiddagen och gråmulet är det ännu. Längtar efter solen så det tinar upp så man får plocka fram joggingskorna och ställa undan dom tunga kängorna . Blir så mycket lättare att promenera då man slipper dom. Men det är som sagt tidigt ännu , är ju bara i början av april ännu så det dröjer nog nån vecka till innan man kan byta ut skorna. men jag längtar.

Ännu har jag inte hunnit få intygen från läkaren. De intyg jag ska skicka in till min handläggare på FK. Har skrivit ett brev som jag ska skicka med eftersom de ska vara ett sånt där man med egna ord talar om varför man inte kan jobba mer. Känner fortfarande en stor oro för hur det ska gå. Vet ju att reglerna för varaktig sjukersättning är mycket hårdare och att det ska bedömas mot hela arbetsmarknaden. Har som en stor klump i magen hela tiden när jag tänker på det. Även om både min läkare och min sjukgymnast säger att jag inte sk oro mej så gör jag det ändå. Det går som inte att koppla bort förrän jag har svart på vitt att det är klart. Min handläggare ville ha in intygen senast i maj för hon ska ha tidig semester och ville inte jag skulle hamna mitt i det. Så jag hoppas läkaren får tid att skriva det snart så jag får skicka in.

Gjorde min deklaration också idag , över nätet. Inte så mycket att göra utan egentligen bara att godkänna det som redan står eftersom jag inte har några avdrag att göra. Blev restskatt 5300 kr. Trist men det blir alltid det varje år nu när jag inte kan göra reseavdrag längre och FK drar lite för lite skatt på sjukersättningen. Tur att Henrik får tillbaka nästan lika mycket så han kan betala min. Han brukar göra det som tur är för som sjukpensionär har man inte mycket över. Man blir inte direkt rik på kuppen.

Taxtrimmning

Idag tog vi , jag och Verran, oss en dust med den lurviga taxen. Han var såå långhårig och lurvig. Det tog tid men han blev fin efteråt. Han gillar det inte ,speciellt då jag använder maskinen som jag tar under magen och på svansen och benen. Är rätt sur när vi håller på och nafsar i maskinen för att jag inte ska få komma åt. Men vi övervann honom och han blev en slät och fin tax igen. Något mjällig för det blir han alltid när pälsen är otrimmad. Så nu skulle pappa ta och ge honom ett bad också. Det tog ett bra tag men Verran är bra på att hjälpa så det går fint ändå. Ingen bra arbetsställning trots att vi har ett trim-bord och jag har en barstol att luta emot. Så nu är ryggen ännu surare än taxen=))

Blev en snabbklippning av pappa också, men det går på fem minuter för han har ju inte så mycket hår.

Igår hade jag svärmor på fika en stund på dan. Inte ofta hon kommer hit så det var rätt trevligt. Hon hade varit på hörcentralen och tog då och klev av här i byn innan hon tog bussen hem. Vi pratade och drack kaffe och sen följde jag henne till bussen så hon kom på rätt buss, hon ser väldigt dåligt. Men hon klarar sej i övrigt själv trots att hon fyller 86 år i maj.

Till middag blir det rester idag , har kvar av gratängen sen i måndags så det blir enkelt att värma. Tur det för jag orkar inte laga nån mat idag efter dagens klippäventyr. Men är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju...dom säger ju att jag ska göra sånt jag tycker är kul även om jag får ont efteråt. Man måste få ha roligt som omväxling ibland och jag har alltid gillat klippning, ville bli frisörska när jag var liten.

En bild på en nytrimmad Ruff.

söndag ...påskdagen

Idag blev det äntligen en efterlängtad solig dag...så varmt och skönt ute. Tog 2 promenader med Tessan idag. Var så härligt att jag inte ville sitta inne. Blev väl lite för långt andra gången men jag kunde inte låta bli att gå så långt när vädret äntligen visade sej från sin bästa sida. Man blir så på bra humör när solen skiner=))

Var lite lat vad gäller maten idag, blev bara enkelt med stekta parisare och bröd till middag. Kändes rätt så här dagen efter en rejäl påskmiddag. Middagen igår var trevlig med god mat och trevligt sällskap. Orkade inte stanna så väldigt länge för ryggen sa stopp och jag behövde få ligga ner. Så vi for hem rätt tidigt och väl hemma plockade vi fram spelet Trivial prisuit ( osäker på stavningen) och spelade det till sena kvällen. Riktigt roligt, var många år sen vi spelade det sist. Lockade till mycket skratt och vi tittade faktiskt inte alls på TV igår. Bara det är ju ovanligt, man hänger ju jämt framför Tv-n numera. Så kvällen flöt fram riktigt fort och jag låg på soffan och läste frågorna och dom andra fick flytta pjäserna åt mej. Fördelen med att vara hemma är att jag kan ligga ner och ändå umgås.

Nu ska jag vila mej inför morgondagen då jag ska ha barnen på middag, en påskmiddag så här i slutet av påskhelgen. En lyckad sådan med mycket aktivitet och gott sällskap.

Påskafton

Så var det lördag och påskafton. fortfarande mulet och trist, vart är solen dom lovade på nordnytt??? Idag ska vi på middag till Kallax hos min bror med fru. Blir trevligt , behöver lite omväxling så här under påsken, vila får jag göra till veckan.

Igår var vi på 12-års kalas. Henriks brors dotter Liza fyllde år så vi var dit och fick tårta. Trevligt och jättegod tårta. Det var även andra där bl.a Sara , Annelies dotter med sin son Mattis, en glad unge . Han är snart 6 månader och ska döpas snart men kommer inte i dop-klänningen, har för kraftiga armar. Får väl gott om mat. Så dom får nog försöka sy om den om han ska kunna använda den. Eftersom den är i bomullstyg så är det inte töjbart så det blir nog till att sy dit nån kil eller nått. Spetsen vet jag inte hur dom ska kunna fixa så det ser snyggt ut. Det bästa vore nog att ha en helt ny.

Tessan har problem med magen, mår illa hela tiden och har uppstötningar. trodde ju att hon skulle löpa nån gång , då hon brukar må sämre då, men än har vi inte sett nått sådant. Får ta och öka medicin-dosen igen till en hel tablett. Hon får nog stanna hemma idag när vi åker till Kallax så inte Ruff blir så olycklig.

Trots att det nu varit plusgrader i några dar är det inte mycket som syns ännu. Endast på infarten som varit uppskottat kan man se att det tinat, i övrigt ligger snön fortfarande meterdjup. Ska det aldrig bli vår nån gång???

Skärtorsdag

Skär-torsdag idag..mulet, dimmigt och regn...fy så trist. Kunde vara bättre väder nu när jag känner mej piggare idag. Har sovit hyfsat..ca 6 h utan att vakna...tog tabletten lite senare än vanligt och jag var ju rätt trött efter gårdagen då jag inte sov särskilt bra. Nackdelen med att jag idag slipper huvudvärken är att benet värker så in i hel...e . Vid sånt här surväder har jag alltid värre smärta...än vanligt...Trodde aldrig man skulle få sk "väderkänningar" som min farfar alltid hade. Trodde det var en myt men nu vet jag att det inte är det, känner alltid av lågtryck och ruskväder.

Eftersom jag inte har feber idag ska vi ta och bada Tessan för hon luktar inte så gott just nu. När hon är ute fastnar allt på henne, både snö och sand och annat dyngigt.

Till middag ska vi nog lyxa till det lite så här på skärtorsdag, ska göra mexikansk lövbiffgryta. Supergott och inte allt för krångligt. Till det klyftpotatis och kanske ett litet glas rött.

På lördag ska vi till Kallax och äta påskmiddag och på måndag, annandagpåsk, tänkte jag ha mina barn med sambo och barnbarn på middag. Då blir det oxfilé och potatisgratäng. MUMS.

Så påsken blir nog rätt bra i alla fall fast vädret ser inte så lovande ut. Pappa sa för två veckor sen att ni ska få se att det slår om och blir blida till påsk. Och det stämde tydligen. Han påstår att det alltid brukar vända till påsk och äntligen gå mot vår, och jag tror faktiskt han har rätt. Han nämnde också den dan att det borde komma en rejäl snöstorm innan mars är slut och det stämde också, den 29 mars var en riktig snöstorm med 2 dm snö.

Igår så var det begravning för min arbetskamrat och vän som gick bort i lungcancer för några veckor sen. Tyvärr så orkade jag inte gå eftersom jag låg i feber men jag hade i alla fall skickat en sista hälsning. Jag kommer att sakna honom och den fina vänskap vi hade , speciellt sista sex åren då jag inte jobbat. Då var han en av dom som alltid hörde av sej till mej. Tre av mina andra vänner och arbetskamrater var i kyrkan på begravningen och sa att det var fint fast sorgligt.

Känns alltid tungt då en vän går ur tiden . Fast livet det går vidare trots allt. Man tänker bara att livet är skört och att man ska ta vara på det medans man kan och inte skjuta upp saker innan det är för sent.