Jobbig helg =(

Helgen har varit jobbig. Smärta, värk, dålig sömn och regn. Kan det bli värre. Ja det kanske det kan men det känns så just nu. Smärtan i benet är olidlig , det värker och krampar om vart annat. Vädersmärtan gör ju inte saken bättre heller. Humöret är väl också i botten. Regnet som gör att jag inte kommer ut på promenader heller gör inte saken bättre.

Jag borde nog ha skippat bassängen i fredags för det blev mycket värre efter det. Men jag "ville" så vara med den sista gången. Jag kunde bara inte skippa den . Så jag har väl lite att skylla mej själv men "gjort är gjort" får man väl säga, som sonen alltid sa som liten. Sedan borde jag kanske tänkt efter före då jag redan hade så ont efter resan att jag kunde gissat att det skulle bli värre.

Nu blir det att ta det som det är och försöka kravla sej upp på ytan igen.
Blev väl lite bättre i morse då vi faktiskt hann med en runda innan regnet kom. Känns bättre för stunden då jag promenerar. Att det sedan blir lika illa sen igen går ju inte att göra nått åt. Det var det som fick mej att klara av resan. Jag tänkte inte på hur ont jag hade då vi var igång utan det fick jag bli varse på nätterna. Och då vi sedan kom hem och jag fick tid att känna efter kom smärtan med ordentlig kraft. Väntat men jobbig just nu. Tur jag kunde stänga av där borta i alla fall. Jag kunde ha kul och mentalt mota bort smärtan ett tag. Visst jag visste att det skulle bli tuffa veckor efteråt men lika fullt är det jobbigt då det faktiskt blir så.
Men förhoppningsvis så lägger det sej om ett tag . Måste bara komma igång som vanligt, igång med mina promenader och in i gamla vanorna igen. Så jag kommer igen.
Nu är det bara knapra tabletter av alla slag och försöka att inte känna efter. Det går över. Snart är jag tillbaka på banan igen. Min bana alltså.

Fick ett roligt samtal idag som gjorde mej riktigt glad. Min väninna Vivan ringde och surrade. Är så roligt då hon eller nån av dom andra "gamla" jobbarkompisarna ringer. Vi har alltid så mycket att surra om. Vi pratar länge om allt och inget. Nu hade hon också en inbjudan till mej. Till en träff hos henne med "gamla gänget" från Örnäshallen. Dom hade bestämt sej för att ha det hos henne efter midsommar och hon ville så att jag också skulle komma. Så det ska jag givetvis göra. Nu har jag nått att längta efter och se fram emot. Vi har alltid så skoj då vi träffas. Så det ska bli trevligt . Är så glad att dom bryr sej om mej och inte glömmer mej fast jag inte jobbat på så länge ; 7 år snart. Att dom vill ha med mej och att dom försöker göra så jag kan vara med. Känner mej så välkommen och det är skönt. Man behöver inte föreställa sej och låtsas var nått man inte är utan dom vet hur jag har det och jag kan ligga ner om det så behövs. har faktiskt en solstol som jag tror ska funka så jag kan slappna av i den och inte behöver sitta upprätt hela tiden. För om jag sitter länge , det gör jag ju nästan aldrig, så kan jag inte stiga upp förrän jag ska hem . För om jag stiger upp kan jag inte sätta mej igen. Det brukar inte gå, det tar alldeles för ont.

Men som alltid, när jag vill nått riktigt mycket så går det. Viljan är stark och den kan vinna i de flesta fall om jag bara vill tillräckligt mycket. Och det här , det vill jag , det ska jag och det ska bli så roligt.

Sista badet med gänget !!

Avslutning på bassäng-Qigongen idag. Nu dröjer det ända till i slutet av augusti innan vi kommer igång igen. Trist. jag kommer sakna fredagssamvaron med mina badvänner.
Vi har alltid så kul då vi träffas , både före badet och efteråt. En social samvaro för en ensamvarg som jag. Jag som bara ligger här hemma och kan inte annat. Det är mina livlina varje fredag att få komma iväg och träffa lite folk. Få surra av sej lite och höra hur veckan varit och vad dom gjort. Kommer att längta till hösten.
Fast nu vill jag ju förstås ha sommar och sol först. Utan Qigongen visserligen men med lite egen bassängträning fram till midsommar i alla fall.
Bestämde det med sjukgymnasten idag så jag inte stelnar ihop helt och hållet.

Hon hade även ide om att jag ska prova några sorts plattor som ser ut som platta bollar i gummi med piggar på ovansidan och fylld med nått. Man ska stå på dom med antingen en fot i taget eller en boll under varje fot för att träna styrkan i mage , rygg och höfter. Skulle ha testat det idag men smärtan i högra benet satte stopp för det. Det gick helt enkelt inte att belasta benet på det viset. Tog alldeles för ont. Så nu ska vi testa det om två veckor istället och se om min resa har gett med sej vad gäller smärtan.

Bassängträningen gick heller inget vidare . Benet tog ont och det var svårt att belasta det. Ville hela tiden vika sej då jag skulle stå på båda benen.
Men det var ändå skönt med det varma vattnet och så klart roligt att få en sista pratstund med badvännerna innan vi skildes åt för idag.

Påfrestningen som resan var har inte lagt sej ännu. För just nu tar allt ont. Det tar ont i ryggen, i höften , i benet , i foten och i tårna. Men jag vet ju vad det beror på så då accepterar jag det hela bättre. Visst det är jobbigt just nu men det ger sej nog efter ett tag och jag kommer tillbaka till "normalont" och då är jag fit for fajt igen.
Att det sen dessutom inte är så bra väder utan hänger lågtryck på lågtryck gör ju inte saken bättre. Så väderkänslig som jag blivit med åren. Är som en annan barometer. Känner genast av vädersvängningar med mer smärta.
Så nu hoppas jag det snart blir sol och värme och helst ingen blåst. Drömma kan kan man ju i alla fall här uppe i kalla norden.
För helgvädret såg inte ut att bli allt för bra. Det känner jag också så väl så det stämmer nog :o)

Veckan som gått...efter resan!!

Nu har det snart gått en vecka sedan vi kom hem från London. Jag har blivit smärtsamt medveten om att vardagen hinner ifatt. Benet har värkt värre än nånsin och det är förstås inte förvånande. Jag visste ju att jag skulle få ondare och det kom. Inte första dagarna men dag 3 hemma så hade jag slappnat av tillräckligt för att smärtan skull öka .
Kom som ett brev på posten, ett kravbrev !!!!

Men samtidigt som det är jobbigt att ha det så här så känns det överkomligt då jag har mina fina minnen från resan att luta mej mot. Att bara ha ont utan anledning är jobbigare. Jag som alltid har mer och mindre ont. Just nu är det MER men det finns som sagt anledning till detta . Har man sprungit omkring hela dagarna i en vecka och roat sej så får man äta upp det efteråt.

Men jag ångrar inte en sekund av att jag for iväg. Jag behövde detta miljöombyte. Få se nått annat än väggarna här hemma och inte ha nått kul alls. Bara TV-n och datorn som kontakt med världen utanför. Så resan den betydde allt för mej. Jag får kraft att gå igenom den smärtsamma period som förmodligen nu ligger framför mej. Jag får ork att ta mej ur svackan på ett sätt jag kanske inte gjort om det bara varit så här utan att jag gjort nått för att förtjäna det. Vilket det ju ofta varit.
Så nu får man bita i det sura äpplet och ta sej genom det här och sen leva på minnena från upplevelsen vi hade. Det går om man vill.

Idag blev det mammografi för mej och tydligen hela gatans alla tanter var kallade samtidigt. Så vi hade en trevlig pratstund i väntrummet allihop innan vi på löpande band fick gå in och göra undersökningen. Så nu är det gjort för två år framåt. Tur det inte är så ofta för skönt är det knappast. Bli hoppressad så där är inget man ser fram emot .

Veronica som har vernissage på folkhögskolan den här veckan var i tidningen (NSD) idag. Inte lite stolt man blir över sin duktiga konstnärsdotter =)
Nu är hennes tid över på konstskolan men hon har haft tre fina år där och fått utveckla sin kreativitet ordentligt. Nu väntar nästa utmaning med att hitta nått jobb som hon tycker om. Inte lätt då hon inte vet riktigt vad hon vill göra. Men det löser sej säkert.

Nu längtar jag till sommaren för sommar är det knappast här. Kallt , ruggigt och regnigt. Typisk norrlands vår men man hoppas alltid på värme här också.
Vi som hade sommar i London med tempen runt 22 grader hela veckan höll på frysa ihjäl då vi kom hem. Trodde inte man skulle ha sån tur i London men det hade vi. Sedan hade vi tur en gång till då vulkanen vaknade till liv på Island. Tur vi hade hunnit hem då.
Men förkylda har vi blivit , både jag och Veronica efter resan. Förmodligen miljöombytet och vår ovana att vara nån annanstans . Men det går väl över som allt annat. Så just nu är det både förkylt och smärtsamt . Men det ger sej med tiden och vi kommer igen.

I morgon har jag min sista Qigong före sommaruppehållet så jag hoppas på lindring i smärtan för en stund. Behöver den avslappningen nu och sen blir det ett snack med sjukgymnasten om vad jag ska träna i sommar. Blir ju inget bad så det blir till att hålla igång här hemma istället. Promenader och kanske lite små, små övningar för att få mina stackars muskler att komma tillbaka. Och avslappning med Mindfullnessbandet jag har. Mental träning och lite fysisk. Det blir nog bra med det också. Sen får jag hoppas jag får komma tillbaka i höst och ha min Qigong igen.

Sedan får vi väl se vad sommaren bjuder på för roligheter. Har mina planer och dom börjar ta form. Hemligt än så länge men tror det blir bra. =)

London en härlig stad !!! I just love it !!

Så var London-äventyret över. Vilken stad!! Vilken puls där!! Vilken härlig stad!!
Jag tyckte verkligen om att vara där även om den är väldigt stressad...speciellt då man kommer från lilla Luleå. Redan då vi kom på flygplatsen blev man varse den stora staden!! Bara att ta sej ut från Heathrow och genom tullen tog draga timmen. Folk överallt, långa köer som ringlade sej fram till passkontrollen. Snopet nog var det nått jag kunnat slippa pga av mina kryckor. I passkontrollen sa hon som satt där att jag borde gått raka vägen där "funktionshindrade " får gå. Tänkte inte på det, vill inte se sej som funktionshindrad, även om jag väl kan kallas det. Ville inte bli behandlad som sån. Stolt som man nu är!!
Men vi tog oss ut till sist och vi hittade till Heathtrow-express som skulle ta oss in till London. Den resan gick fort , endast drygt en kvart så det var skönt. Väl framme på Paddington-station så blev det värre snurrigt. Var skulle vi nu ta vägen??? Vi stod där ett tag och irrade sen runt innan vi bestämde att det fick bli taxi till hotellet. Kändes alldeles för virrigt för att vi skulle hitta själv. Vi fick snabbt tag i en taxi. Tänk att min rullator med två resväskor på lyftes in i bilen precis som den var. Vilket utrymme det var . Trevlig chaufför och hjälpsam som såg till att vi hamnade rätt till slut.
Framme på hotellet kunde vi äntligen pusta ut. Vi var framme där vi skulle och det kändes otroligt skönt. Vi kunde nu börja vårt äventyr den stora staden....vi som kom från landet !!

Dagarna gick fort för vi hade mycket på programmet. Jag hann knappt känna av hur ont jag egentligen hade....eller kanske jag ska säga att jag förträngde det. Gick bra så länge vi var i farten men på natten var det det värre, Gick inte att sova mer än en till två timmar i sträck sedan vaknade jag av smärtan i ben och rygg. Upp en stund och vandrade i det lilla rummet och sen försöka somna om. Ibland gick det ibland inte.

Första dagen i London så hade vi inget speciellt inbokat så då var vi mest runt för att lära oss hitta. Tur jag hade dottern med. Jag , en virrpanna som jag är , höll på bli överkörd första gångerna. var inte med på vänstertrafiken. Tur hon hann stoppa mej innan jag for ut i gatan !!
Vi hittade våra bussar som skulle passa för våra förehavanden och åkte in till Piccadilly Circus. Vad det gick lätt att åka buss. Rullatorn gick in så man enkelt kunde betala resan och sen ta sej till platsen för rullstolar o dylikt. Där reste sej alltid folk upp då jag kom rullande och erbjöd mej sittplats. Inte nått man direkt är van vid hemma. Kändes helt okej efter ett tag att dom ansåg mej som en sån som behövde hjälp och sånt. Accepterade det och dottern menade att nu kan jag väl sluta se det som en nackdel utan ta det som en fördel i stället. Nån nytta i allt elände ändå.

Vi gick flera timmar redan första dagen. Hann med både Chinatown och massor med butiker. Var nog lite vilse ibland men det löste sej alltid till slut.
Det finns så mycket att se och så mycket man skulle vilja köpa. Men det är inte billigt där. Priserna var väl överkomliga på vissa butiker men otroligt dyrt på andra. Kläder det var det inte ens nått jag skulle köpa där, helt enkelt för dyrt för min smak. Köper hellre hemma. Men annat fanns det förstås. Hittade mycket presenter till barn och barnbarn. Älskar att köpa presenter. Roligare än åt sej själv nästan. Lite blev det till mej själv också. Hittade en fin handväska och så jättesnygga scarfs, jag älskar scarfs.

Andra dagen så blev det ett besök på London Zoo. Det var fint där. Tog hela dagen att gå runt och vi hade tur med vädret. var först mulet då vi for iväg men efter ett tag så kom solen och då blev det riktig varmt. Säkert runt 22-25 grader. Inte riktigt vad man väntat sej just i London som anses som en regnig stad.
Efter Zoo-besöket blev det vila resten av kvällen. Min rygg sa helt enkelt stopp.
Middag blev bara kaffe från Starbucks, blev min favorit, och en macka från affären som låg intill hotellet. Billigt och gott.

Var sen tvungen hämta mej så jag skulle klara av resans stora höjdpunkt, Musikalen Mamma Mia. Den skulle vi på resans tredje dag. Innan showen tog vi en middag på en indisk restaurang. Gott men ganska dyrt. Sen bara vänta på showen.
Vilken show. Helt underbar ABBA-fan som jag varit sen jag var ung. Jag njöt varenda sekund trots att det innebar att sitta i 2,5 h. Men vill man nått riktigt mycket så går det. Det kommer jag att leva länge på. En otrolig upplevelse .
Showen var slut vid halv elva på kvällen och det var nog det senaste vi var ute under resan. Den natten sov jag faktiskt hela "fyra" timmar i sträck. Var riktigt utvilad på morgonen!!

Efter den dagen blev det Madame Tussauds. Det var spännande. Ibland var man inte riktigt säker på om det var en docka eller en människa. Nästan lite otäckt ibland. Lite jobbigt var det också eftersom jag var tvungen gå med kryckorna pga av alla trapporna. Blev rätt slut innan vi gått igenom hela . Tog några timmar för det var jättemycket folk. Vi fotade oss med några kändisar som alla andra och det var skoj. Även om jag nu hatar att bli fotad så gjorde jag det ändå . Måste ju ha nått bevis på att jag varit där.
Efter det tog vi bussen till Oxford Circus för att leta efter fotbollströja som sonen beställt. Hittade det till slut och det blev en fotbollsdräkt till barnbarnet också. Dagen avslutade vi med Burger King. Bra pris och jättegott.
Natten blev riktigt jobbig. Benet tog så ont och jag hittade ingen bra sovställning. Så jag sov inte mycket den natten. Upp och ner i trapporna på Madame Tussauds satte sina spår.

Nästa dag blev det en färd åt andra hållet i stan. Mot Themsen, Big Ben och Westminster Abbey. Vi skulle åt det hållet för att gå på Sea life, London Aqvarium.
Det var intressant. Jättmysigt och vackert. Vi såg alla möjliga fiskar och hajar mm.
Mycket folk förstås och väldigt mycket barn i förskoleålder. Ljudnivån blev stundtals så hög att jag var tvungen stänga av hörapparaterna.
Vi avslutade besöket med att ta och äta jordgubbar med choklad och vispgrädde i solen som nu var framme ordentligt.

Man kan ju undra hur tur vi egentligen hade med vädret. Regnet uteblev nästan helt. Utom en kväll vid 6-tiden då vi ändå var på väg hem till hotellet. Då kom en skur som faktiskt var den enda vi hade på hela tiden.

Sista dagen, om man räknar bort resdagen, så vandrade vi först runt i Hyde Park och tittade på rosorna och fåglarna och allt som finns att se där. Vilken fin park och stor. Tog nån timme att ta sej runt. Efter det blev det shopping så vi tog oss in till Piccadilly Circus och utgick därifrån . Tog sen en middag på en liten källarkrog med tvårättersmeny för humant pris. Gott vin till och jag mådde som en prins=)

Resdagen så ordnade portiern oss en taxi till flygplatsen till bra pris så vi slapp omvägen till tågstationen för att ta tåget. Vi tillbringade sen några timmar där och handlade lite på taxfree och drack en sista kaffe på Starbucks, så gott.
På planet hem var det lite jobbigt då jag glömt min ryggkudde i planet på väg till London. Så jag hade en nackkudde jag försökte använda istället men det blev inte lika bra.
Hemma igen dååå regnade det. Var endast 8 grader då vi kom hem så det kändes riktig kallt . Vi kom ju från 22 graders värme.
Men som alltid är det skönt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst , så sant är det.

Nu i hemmiljön så kommer smärtan ifatt mej med allt vad det innebär. Inte oväntat förstås. Men jag klarade av resan utan att det blev brak så det är okej att det tar "lite" ont nu. Förhoppningsvis så lägger det sej och jag kommer igen i "normalont" läget igen. Men det var värt det. Det var en upplevelse som gör att jag orkar komma igen och jag lever länge på den erfarenhet det gav. Skulle gärna åka tillbaka dit nån gång igen. Finns så mycket mer jag skulle vilja se. Så nån gång kanske det blir en ny resa, vem vet.
En sak är då säker, jag har haft en helt underbar vecka och jag behövde detta miljöombyte mer än någon kan tro. Se nått annat än dessa trista väggar jag ser varje dag. I just love London. ;-)

It`s time to go !!!

Så är det dags...nästan. I morgon kl 12,20 lyfter jag och Veronica med destination mot London Heathrow. Äntligen är det dags. Har väntat på den dagen men det känns pirrigt. Magen är i uppror och jag är vimsigare än vanligt, om det nu går ??.
Packningen har stått i vardagsrummet i flera dagar och jag har lagt till och plockat bort. Kanske behöver jag det eller så behöver jag inte det. Så har tankarna snurrat, fram och tillbaka.
Smärtan har varit jobbig i veckan och sömnen usel. både bensmärtan och sömnproblemet har varit jobbigt. Oroar mej för mycket. Oroar mej för hur jag ska klara av det.
Ska jag orka vara i farten, jag som annars ligger ner större delen av dygnet?
Ska smärtan bli än värre?
Ska jag få så jag inte kommer upp ur sängen?
Tankarna är många och sen att jag då till på köpet är lite rädd för att flyga , det är ingen bra kombination. '
Men jag hoppas väl att då jag väl sitter där i flygplansstolen så ska det gå av bara farten. För viljan den är stark och jag VILL det här sååå mycket att det bara måste gå.
Så tummar och tår håller jag för glatta livet och sen får vi se om det funkar eller inte. Bara vi nu hittar och allt så löser det sej nog med tiden.
Jag har ju mitt resesällskap som r van att ta hand om sin stundtals vimsiga mamma =)
Hoppas nu på lite bättre sömn i natt än senaste nätterna då jag endast sovit 2-3 timmar per natt. Annars får jag väl sova på planet, om jag nu kan slappna av förstås =)

På dan idag kom Viggo och lillasyster Molly och hälsade på en stund med sin mamma och pappa. Så vi hann leka och mysa lite innan vi åker iväg. Viggo han tyckte att han "oskå" skulle ut och flyga flygplan, den lilla charmgossen. Han hade med sin motorcykel så han fick med sej farfar ut en stund för att köra med den.
Lilla Molly hon sov mest men faktiskt så öppnade hon sin blå en liten stund emellanåt. Hon är så mysig som bara bebisar kan. Fick en chans att gosa lite med henne så jag är nöjd. En kul träff med båda barnbarnen så här i stressen inför resan var rena lugnande medicinen. Nu ska vi hitta söta och tuffa presenter åt dom där i London, för presenter måste dom ha de små liven och det vill nog dom stora också =)

Tog en runda med Tessan i morse också även om jag egentligen tänkt vila från det idag. Men jag var alldeles för rastlös för att låta bli så det blev en i alla fall. Men det var kallt idag. Isvindar och endast + 10 grader. Hoppas det är lite varmare i London . Har väldigt ont i benet och har haft det hela sista veckan. men det går att promenera men det tar ont att stå still. Får väl se till att gå mer än stå i London och ta vilopauser med jämna mellanrum. Lär inte hålla igång från morgon till kväll, det funkar aldrig. Kanske en dag men inte dan efter, om jag gör så ligger jag garanterat i sängen dagen efter. Så planen är ; inte ränna runt som ett skållat troll och sluta som en trasslig lite hög som nån får skrapa upp från gatan. Utnyttja lokaltrafiken och inte försöka gå längre sträckor än jag klarar av. Ska ju hålla ihop i 8 dagar så. Och det är ju målsättningen att jag SKA klara av det. Med mer eller mindre smärta förstås, och då förhoppningsvis mindre !!

So here I come London, watch out.

Packning och resfeber !!

Så är vi snart framme vid resan vi väntat på i månader. Endast några få dagar kvar, lördag är det dags. Nedräkningen fortsätter och nervositeten stiger.
O-resvan som man är, undra om det ordet ens finns???
Idag är det tisdag så nu är det bara 3 dagar och 4 nätter kvar hemma. =)

Att packa är inte det lättaste heller. Vad ska med och vad ska inte med???
Medicinerna är ju det viktigaste för min del. Dom har jag gjort i ordning i efter alla konstens regler. I original förpackningar och med bi packsedel kvar. Allt enligt apotekets råd. jag har en medicin som räknas som narkotikaklassad men den ska jag lämna hemma. Kan nog klara mej utan den då jag inte tar den annars än i riktiga nödfall.

Sedan är det ju kläderna. I London kan det ju liksom regna....=( Hoppas det inte "bara" regnar. I och för sej kanske det inte gör nått egentligen då många saker vi tänkt göra är inomhus. Men nog är det ju trevligare med lite uppehåll =)
Men vädrets makter rår man ju inte på så det blir vad det blir.
Nåja det löser sej nog. Men paraply och regnjacka blir det med i packningen , helt klart.
Men kläder i övrigt ....vad behöver man ??? T-shirt av olika slag , men hur många. Jag är ju lite fumlig och spiller lätt så det blir ett antal. Och tar dom slut så får jag väl köpa. Lär ju finnas gott om det.

Har haft lite mer ont nu i två dagar då jag hållit på med packningen och så. Blir lite för mycket böja och sånt som min rygg , och då blir den sur direkt.
Så nu ska jag försöka lugna mej och ta det lite piano. Inte utsätta mej för mer än nödvändigt. Har ju även frissan på torsdag och måste klara sitta den tiden det tar. Men som jag alltid säger, vill man bli fin får man lida pin. Och för mej är det i dubbel bemärkelse.

Har även varit och växlat mer pund då jag hört att det är dyrt att göra det i London. Men nu gäller det att lära sej tänka om i valörerna. 5 pund är ingen liten summa även om det låter så. Det är ju runt 53 kr idag. Så det får jag tänka på. Så man inte ger för stora summor i dricks. Ovan med sånt som man är.

Det snurrar mycket i huvudet nu och det lugnar nog inte ner sej förrän jag sitter där i flygstolen. Men det ska bli så otroligt roligt att få åka iväg. Jag behöver den här resan mer än nån annan. jag som bara ligger här hemma och stirrar i taket, ja kanske inte riktigt så men nästan, behöver lite omväxling som förnöjer. Då kommer säkert smärtan att kännas lättare även om den kommer att finnas där. Men då man vill nått riktigt mycket så brukar man kunna mota bort den för ett tag.
Och att ha med sej min dotter som är min stora hjälp här hemma är riktigt bra. Vi kommer att ha så trevligt tillsammans.
Längtar så.

En vecka kvar ;- )

Så är vi framme vid lördag igen....och nu närmar det sej avfärd. Endast EN vecka kvar nu. Paniken börjar sprida sej i kroppen av nån konstig anledning. Vet inte varför men så är det. Samtidigt så längtar jag otroligt mycket på att det äntligen ska bli av. Har man väntat i drygt 30 år på denna resa så är det väl inte så konstigt.
Att det skulle bli just i år var väl inte planerat om det inte hade varit så att direktresor anordnats härifrån nu. Jag vill helst inte ha resor som innebär att jag först måste till Arlanda, visst går det väl också men nog är det skönt att komma hem direkt efteråt. ;-)

Igår var jag på Forex och växlade lite pengar till GBP ( brittiska pund).
Tänkte att lite kontanter måste man nog ha. Men efter ha pratat lite med personalen på Forex så ska jag nog växla in lite till innan vi åker. Hon menade att då vet jag vilken kurs jag får och att då jag handlar med kort kostar det extra. Jättebra information av hon som satt där i kassan. Då man som jag är en ovan resenär så gillade jag det skarpt-.

Träffade min sjukgymnast innan badet igår för att diskutera hur jag ska förhålla mej på resan för att klara den på bästa sätt. Hon berömde faktiskt mej igår också för att hon tyckte det gått lite , lite framåt . Tyckte jag såg lite rakare ut . Jag har ju börjat hänga lite åt höger sida pga av min muskelsvaghet. Så det kändes bra . Har ju själv känt att det faktiskt gått lite bättre, med promenaderna framför allt.
Och att jag inte rasat ihop på länge. Sist jag gjorde ett riktigt "ras" var i slutet av januari i år. Hon tycker jag borde satsa på små delmål som jag tränar mot så jag kanske kan komma ännu längre än så här.
Tror själv att det stämmer. Att jag haft rean att kämpa för . Ett mål att sträva emot och som bryter tristessen i vardagen. För då jag ligger här hemma i min säng och inte kan annat , då har man inte mycket att kämpa emot.
Ska nog försöka sätta upp såna mål som jag kan sträva mot så får vi väl se om den "goda" trenden (peppar, peppar ) håller i sej.

Väskorna för resan är nu framme och jag plockar och har mej i vad som måste och inte måste med. Viktigaste av allt är ju förstås mina mediciner. Dom kan jag och får jag inte missa. Vi får väl se hur jag har det fredag, dagen innan resan. Nerverna är nog då på utsidan, om dom inte redan är det.
Men som sagt roligt ska det bli och jag längtar så på att det ska bli dagen D.

Idag var det faktiskt riktig skönt att gå promenaden, inte så varmt visserligen men det blåste inte så mycket så med bra kläder på ( inte täckjackan som tur var) så var det okej. Men lite mer värme vill jag nog ha nu.

Middagen blev en helstekt fläskkarré i ugn då grillvädret såg lite osäkert ut. Men ungstekt är aldrig fel. Gott var det med potatisgratäng till och sås med chili, grädde och sky från steken. Mums.
Så nu ligger jag här och jäser samtidigt som jag surfar på nätet om England. Måste ju planera fortfarande. Planeringsperfektionist som man är ;-)

Resfeber och ett brev

Nu börjar resfebern stiga ordentligt. Känns så nära nu. Idag förbokade jag också en hel del biljetter till saker vi ska göra plus till expresståget från Heathrow flygplats samt Oystercard som vi ska ta oss runt med. Så nu är det på riktigt , ingen återvändo här.
Men det känns bra att ha bokat det så vi slipper köa och sånt. Blir nog ändå nog med köande. Vi sk ju bla gå på Madame Tussads, det har jag alltid velat se. Och sen London Zoo och London Sea Life. Sen får vi väl seom vi ska på nått mer. men jag siktar ju in mej på mycket shopping också. Det är en prioritet att springa runt på affärer och marknader. Så vi lär ju få fullt upp. Vi har ju även musikalen Mamma Mia vi ska på .
Hoppas bara man håller ihop och inte faller ner i en svacka precis då. Kommer säkert efteråt men det får inte komma där. Ska försöka lägga in vilostunder varje dag så jag klarar det. Veronica får väl sitta på internet då jag vilar.
Låter som om man är en riktigt gammal tant som måste vila mitt på dan. Men för att hålla smärtan på "lagom" nivå så är det ett måste.
Blir så roligt och spännande bara vi nu kommer iväg. Idag endast 11 dagar kvar till vi lyfter =)

Igår kom ett brev till mej som det stod Norrbottens Landsting på. Jag undrade så vad det kunde vara då jag inte väntade nått brev därifrån just nu.
Brevet det var ett från några studenter och forskare på LTU som genom sjukhuset fått mitt namn. Dom forskade på personer med "förvärvad hjärnskada".
Brevet väckte många känslor i mej. Jag vet att det jag hade kallas "förvärvad hjärnskada" men det är nått jag skjutit bakom mej numera. Har ju funktionsnedsättningar men har lärt mej leva med dom och ser inte det som så stora saker nu. Därför kändes det lite jobbigt att bli påmind om denna sak. Dom undrade i brevet om jag hade lust att ställa upp som forskningsobjekt, ja riktigt så stod det väl inte men så kallar jag det. Då skulle dom intervjua mej och sen se hur jag fungerar i vardagen och framförallt se hur man klara av tekniska saker som datorer och mobiltelefoner.
Jag kände mej inte redo för sån utredning eller forskning som det kallas. Om dom kommit då jag fortfarande hade svårt att acceptera situationen så kanske jag ställt upp. Men som det kändes nu så tyckte jag bara att det var en påminnelse om sånt jag velat glömma. Visst ska man väl ställa upp för forskningens skull men jag är inte redo för det. Har nog med att klara av det som jag ska kunna.
Och att höra att man har en "förvärvad hjärnskada" känns inte kul. Vet ju att det är så men att få det svart på vitt kändes inte bra. Därför tackade jag nej till att ställa upp. Endast via telefon intervju sa jag att jag kan deltaga. Inget mer. Inte den här gången.
Mina funktionshinder får jag ju ändå leva med. Känselbortfall, muskelsvaghet, koordinatinonssvårigheter, stavningsproblem, dåligt minne, missande av ord och felsägningar mm mm.
Trögtänkt och lite dum kan man väl säga kortfattat. Nu vet jag ju inte om allt beror på hjärnblödningen, en del kommer nog av smärtan från ryggen och ryggmärgskadan.
Men som sagt men lär sej leva med dom förutsättningar man har och accepterar det. Har ju inget annat val.

Valborg, 1 maj och treårskalas

Så har helgen gått.
Med valborgsfirande i stillhet. Jag , Henrik och Veronica grillade och åt en god middag plus att vi var en sväng och tittade på majbrasan. Inte lång stund då vi kände att det var en ny generation där och vi kände inte många som förr.
Hem igen och sedan blev det lite förberedelser inför kalaset vi skulle ha för Viggo på 1 maj.

Den killen fyllde 3 år och hade ju önskat en tårta med spindelmannen på. Så det blev till att fixa i ordning den och den blev riktigt bra om jag får säga det själv. Kände mej rätt nöjd och det blev Viggo också. Han tjoade JAA då han såg den.
Då blev farmor varm i hjärtat , så roligt att glädja sin favoritkille.
Han fick många paket då även hans mormor och morfar kom till oss för att fira den lille killen. Eller stora killen, han sa att han är en liten gubbe nu.
Han öppnade alla paket och han var lika glad för mjuka som hårda paket. Varje paket han öppnade tjoade han JAA för. Han är lätt att glädja , charmgossen.
Efter han öppnat alla paket hade farfar en liten överraskning till honom. Vi hade gömt den under en filt då den var för stor för att slå in. Det var en elmotorcykel för små killar. Vad han blev lycklig. Han satte sej på den och hittade direkt knapparna så han kunde köra. Blev lite kaos då han körde runt, det är ju en som man ska ha ute men han var ju tvungen att få testa. Blir nog en rolig grej att ha ute i sommar då hans mamma ska promenera med lilla Molly.

På tal om Molly, henne fick vi ju träffa för första gången igår. Hon är så liten och sååå söt. Liknar faktiskt Viggo rätt mycket men har mycket mer hår än vad han hade.
Fick hålla henne lite och gosa med henne. Dom är ju så mysiga dom små liven.
Och Viggo verkar ännu så länge inte bry sej så mycket om att hon finns.
Kanske nu då vi var både mormor, morfar , farfar och farmor så behövde han inte känna sej utanför.
Fast kalaset var ju för Viggo och han fick all uppmärksamhet från oss alla. Vi lekte med ballonger och busade. Han var ute med Andreas och sprutade med sin vattenpistol, han var och tittade på filmer med Veronica och så körde han förstås sin motorcykel.
Och vi sjöng och hurrade för honom. Tror nog han var rätt nöjd med sin födelsedag.
Blev ju hos oss därför att Helena just kommit hem från BB och för att inte behöva stressa med kalas då direkt.

Efteråt var jag ordentligt slut och värken stark. Men roligt hade det varit och det var värt varenda sekund. Att se sitt lilla barnbarns ögon lysa av glädje och skratt det gör att värken känns mindre jobbig för en stund.

Idag var det kyligt ute och benet värker mer än vanligt. men jag gav mej ut ändå då jag känner att jag behöver den rundan i alla fall. Men hu så kallt.
Det blåste isvindar. Jag hade klätt mej ordentligt med långkalsonger och mössa och vantar. Men jag skulle nog haft täckjackan på också. Som vanligt har man hängt undan den för fort. Borde man förstått.
Jag var så frusen efteråt att jag stod länge i duschen för att värma mej. Var kall ini märgen kändes det som. Jag vill ha tillbaka våren NU.

Nu hoppas jag verkligen att det blir varmare i London. Nu är det endast 12 dagar tills vi åker så jag börjar få riktig resfeber nu. Har så mycket som snurrar i huvudet nu.
Vad som ska packas med .
Vad vi ska göra där .
Hur vi ska hitta.
Hur ska jag göra mej förstådd.
Tur jag har Veronica med, hon verkar ännu så länge kolugn.