Nytt försök....mm

Så var det dags igen....bassängen på nytt. Nytt försök att komma i form, eller vad man nu ska kalla det. Efter en varm och skön helg som bestod av trevliga händelser så var jag rätt laddad om än mör. Hade tagit en prommis innan på morgonen och det var väl inte det mest optimala.
Men det gick hyfsat om än inte bra. Trevligt var det i alla fall då jag träffade på två badvänner sen tidigare och det blev nog mer surr än träning. Kanske lika bra det. Då kunde jag i alla fall inte ta i för mycket.
Gjorde ändå mina övningar och kunde väl stå lite bättre i vattnet än förra gången. Lite vingligt än men det kanske kommer tillbaka till det jag var innan sommaren. Får ge det lite tid. Synd bara att det inte blev nån Qigonggrupp i höst. Den kommer jag att sakna. Det är inte det samma att gå på individuella träningen.
Trots att jag inte gjorde mycket fick jag väldig smärta i benet på kvällen och natten. Men jag gick ändå ut på min promenad i morse och det gick . Tog väl rätt ont men jag försökte tänka bort det. Synd bara att min MP3-spelare var utan ström. Är lättare att koppla bort då man lyssnar på musik. Gick mina 5 km och kände mej rätt nöjd efteråt.

I helgen var det mycket som blev av. Först i fredags var vi till Andreas och Sara och blev bjuden på en "stark" tacopaj. Jättegod om än lite stark. Andreas som är en som gillar stark mat hade gjort salsan med habanero så det var stark. Gott i alla fall. Så nu har vi sett hur deras nya lägenhet se ut. Dom har flyttat till Tuna i en tvåa och precis en sån tvåa hade jag och Henrik som vår första lägenhet för LÄNGE sedan, 1980 närmare bestämt.

På lördagen kom Richard , Helena , Viggo och Molly förbi. Jag och Viggo for till affären med Richard för att köpa en vinteroverall till Viggo. Jag hade sett ut en grön fin overall men Viggo dök på en rosa och tyckte att "en sån vill jag ha". Richard höll förstås inte med om det och efter lite övertalning blev det den gröna. Han såg även en annan overall som hade Bamse på så jag lovade att han skulle få en Bamse -tröja istället. Så då hittade vi en sån också och en mössa med Bamse och ett par kalsonger. Stolt bar han sen kassen till bilen. Inte illa med ett litet barn som faktiskt gillar att få kläder. Så nu är han rustad för vintern och han vill ha snö NU. Han ska ju skotta snö med farfars snöslunga. ♥

På söndag fick jag ett överraskande besök♥. Kerstin, min kusin, Berndt , hennes make och Gun , hennes mamma, kom förbi med en jättefin blomma till mej. Jag blev alltså uppvaktad igen. Det var så roligt att dom kom förbi. Jag blev så glad. Vi träffas ju inte så ofta så det var riktigt trevligt.

Jag har nu fått många överraskande besök sen jag fyllde år. Känner mej verkligen firad på alla sätt och vis. Inte hade jag väntat mej det då jag faktiskt smet iväg.
Men det har känts otrolig bra att få den uppskattningen trots allt, oväntat men roligt. Hoppas alla som uppvaktat mej också förstår det. Det betyder jättemycket för mej och jag tackar alla så hemskt mycket♥♥.

Veckan nu ska jag bara ta det lugnt och endast gå promenaderna För på lördag ska jag och Henrik på bio och se Jägarna 2 och då måste jag palla att sitta i nästan två timmar. Går säkert , får väl ta ett glas vin som avslappning, brukar funka . Ska bli skoj för det är nått speciellt med att gå på bio. Upplevelsen är en helt annan är att se det på TV. Så nu laddar jag batteriet för det .

Min nya säng som kom förra veckan är otroligt skön. Bara att kunna ställa in den i olika lägen gör det lättare att hitta en skön sov och liggställning. Jag njuter i fulla drag. Tack för den min älskade make ♥♥♥♥. I just love it.

Sängmys..och bassäng

Så var det äntligen dags för min träning i bassängen igen. Var skönt att vara i vattnet igen men det gick väl så där kan man väl säga. Kunde knappt stå still på botten. balansen var usel så det märks att det är ett tag sen sist. Muskler , om jag nu har några =) är ju färskvara. Bara börja om från början igen. Som vanligt alltså. Tillbaka på ruta ett och försöka ta sej vidare. Nåja så länge jag går framåt och inte bakåt så.
Fick ett helt nytt träningsprogram nu. Allt för att få tillbaka muskelpaketet runt midjan, rygg och mage. För att få tillbaka lite , lite stabilitet. Jag säger lite då jag vet att det är så det blir, lite. Har inga stora förhoppningar på nått större. Men om bara lite kom tillbaka kanske smärtan också kan bli mindre. Nåväl den som lever får se.
På kvällen efteråt så kom smärtan som ett slag i rygg och ben. Jag fick minsann veta att jag lever, som om jag inte visste det redan. Benet och ryggen började smärta så in i hel****te. Blev att ta det starkaste jag hade för att dämpa toppen något. Inte kul alltså. Men det var förstås väntat då det var så länge sen jag var i vattnet. Har inte varit i bassäng sedan före midsommar så det är minst 9 veckor sen sist.
Har en ny tid nästa vecka så jag hoppas det går bättre då.

Men det bästa igår det var att sängen, min nya ställbara säng kom. Äntligen säger jag , jag har längtat efter att få den. Behöver den mer än nått annat.
Den är en present från min älskade make . Han köpte den åt mej innan vi åkte till Småland men den kom först nu. Han köpte , om än motvilligt en åt sej själv också. Han tyckte inte han behövde en men jag tyckte det. han blir ju inte yngre precis och har också ryggproblem, om än lindriga ännu men ändå. Och i morse då han steg upp för att åka till jobbet så sa han att han sovit otroligt bra i nya sängen, bättre än på länge.
Och det är samma för mej. Jag sov som en liten prinsessa. Hittade rätt sovläge och kunde ligga avslappnat trots att jag hade jätteont inatt. Skönast är att ha lite höjd under huvudet känner jag och på dan då jag ligger i sängen höjer jag även upp under benen och får då ett bra viloläge som känns bra. Kan ha lite mindre med kuddar nu då jag kan höja där också.
Så jag är verkligen salig över min present. Vilken tur jag har som har en sån omtänksam och snäll make♥♥.

Men vovven hon gillar den inte. Den är för hög för att hon ska kunna hoppa upp själv . Och då man lyfter upp henne nosar hon misstänksamt runt. Sen om jag kör motorn och höjer upp nån ände då sitter hon och lyssnar med huvudet på sned och ser konfunderad ut. Till slut hoppar hon ner och går till en fåtölj istället. Tycker nog det var en underlig säng vi skaffat. Men hon sov i alla fall till slut som vanlig bakom min rygg.
Och så länge jag inte kör motorn är hon nöjd. Men hon vänjer väl sej. Men hon är en sån hund som inte gillar konstiga ljud. Sånt hon inte vet vad det är .
Lilla söta Tessan som är så nervös.

Vi tog oss en morgonrunda idag med Tessan. Har ju varit lite dåligt med det på sista tiden pga av regnet och för att vovven mått dåligt. Var skönt om än lite tungt för benet tog väldigt ont. Träning känns ännu och det är tyvärr inte träningsvärk jag känner. För det sitter inte i musklerna utan det är nervsmärtan som inte gillad mitt bassängpass igår. Men skam den som ger sej.
Ont skall med ont fördrivas....har jag för mej man brukar säga . Och det är väl så jag ser det. Om jag ska vänta till det slutar ta ont får jag vänta för alltid. För smärtan, den kommer aldrig försvinna. Den kan bara var mer och mindre.
Nu hoppas jag vi kan komma igång igen och att vädret är så det går. För tyvärr så är det ju även vädret som ställer till det för mej. Jag har ju sån vädersmärta om det är lågtryck och då funkar ingenting.
Så nu vill jag ha en fin höst med lagom temp och inget regn så jag kan ta min dagliga runda och sen få gå på mina badpass. Och sen hoppas jag att min nya säng ska göra min nattsömn och min dagvila skönare och att jag då också får mindre smärta av det.
Mycket önskning och man kan ju hoppas alltid. Hoppet är ju det sista en människa tappar. sägs det

Ny måndag...igen.

Nu var det måndag igen och förra veckan har försvunnit i ett nafs.
Med regn och smärta och sjuk vovve så har det inte varit en roligt vecka.
Nu hoppas jag på en bättre men den börjar illa.

Även idag mår vovven illa. Hon kräktes inatt igen och har diarre. Det började redan förra veckan men i lördags verkade det ha lugnat sej något. För att sedan komma tillbaka med full kraft igen inatt. Vet inte riktigt vad som orsakat den här gången. Vi vet ju att hon inte är en "frisk" hund på riktigt heller. Hon har ju varit kroniskt leversjuk sen hon var valp men har nu varit rätt pigg sista halvåret. Men sommaren brukar ställa till det. Fast vi trodde vi klarat den och att värmen inte tagit knäcken på henne , men vi hade tydligen fel.
Så nu försöker vi med diet bestående av vatten, kokt kycklingfile och kokt avorioris och hoppas det vänder.
Vi har även dubblerat hennes dos av cortison och det brukar vända. Bara vi slipper veterinärbesök så , för hon avskyr det stället. Vägrar gå in där frivilligt. Kan också vara så att hennes oroliga mage beror på nån ny sjukdom. Vet ju att hennes medicinering ökar risken för andra sjukdomar men tyvärr är det inte möjligt att låta bli cortisonet då hon blir sjuk i levern då. Pest eller kolera kan man nog säga.

I övrigt har det varit pest också på smärtfronten. Regn och lågtryck innebär smärta. Mer än annars. Nervsmärtan är rent olidlig då. Man bli tokig och vet inte vad man ska ta sej till. Det värker och smärtar så det inte går att ligga still. Ingen ,medicin jag har funkar. Och då har jag ändå starka tabletter att ta till om det skulle behövas. Så förutom att hunden varit sjuk så blev jag själv galen av smärta. Usel vecka med andra ord.

Idag då solen verkar krypa fram känns det lite bättre. Mer "normalontläge" så att säga.
På onsdag ska jag starta med lite sjukgymnastik igen i bassängen. Blir lite trist att det inte blir nån Qigong i höst så därför ska nu jag och min sjukgymnast hitta ett sätt jag kan röra mej i ett eget program. Ett som jag inte får mer ont av. Jag har haft lite problem just med mina egna pass i bassängen att jag gör "för" mycket. Mer än jag borde och med det resultatet att jag blir sämre istället. Får mer ont i stället för mindre. Så nu ska hon ge mej några rörelser som hon tror funkar . Men vi får väl se. Nu då jag haft en sur vecka så kanske det inte funkar så jättebra men det är ju en början i alla fall. Måste komma igång med nått annat än promenader. Börjar bli så stel och i vattnet brukar jag mjukna något. Får hoppas jag inte får mer ont, och att jag hittar de rörelser som funkar och som inte stjälper utan hjälper.

Helgen den var bra med besök på lördagen av först min äldste son och mina små änglar till barnbarn. fick mysa med Molly och leka ute lite med Viggo. En härlig stund som piggar upp. Barnbarnen är som jag alltid brukar säga min bästa medicin. Ingen tablett funkar så bra som att få umgås med de små. Är så glad att dom finns och att dom finns i vår närhet så vi får träffa dom ofta. Är så lyckligt lottad som har dom här.

Sen kom mellansonen hit för lite biljobb. Han skulle bl.a serva bilen och byta avgassystem. Eftersom det är första gången som han ska fixa det själv , utan att maken bryr sej allt för mycket så tog det lite tid. Ovan som han är , men han lär sej .
Då det inte riktigt blev som han tänkt utan strulade så bjöd jag honom och Sara på middag och det är alltid trevligt. Jag gillar att ha dom här på middag. Tycker det är så fint att få ha dom här och prata en stund. Lite annat än då vi bara är själva. Lite omväxling som jag nog behöver mer än nån annan.
Eftersom det strulade så blev bilen kvar och han fick låna en av Henriks bilar .
Söndagen sen så fixade dom färdigt bilen och allt löste sej till sist. En lärdom för sonen att göra det pappa alltid gjort åt honom. Och en lärdom för maken att låta dom göra det i sin takt och låta dom göra det själv. Dom lär sej ju inte annars.

Så eftersom dom skruvade i bilen for jag Veronica ut till Kallax en sväng på söndagen.
Fikade och pratade lite med pappa.

Nu är det bara hålla tummar och tår för allt löser sej med vovven.
Det måste bara göra det. Vår fina , fina Tessan.

Vardagen gör sej påmind!!

Så är det slut på semester för maken, jag har ju ingen semester men det blir ett slut för mej med. Då blir jag mer själv och rutinerna med mat och liknande blir mer fasta.
Skönt på sätt och vis, fast det är mysigt att ha maken hemma och göra sånt jag inte annars gör. Blir lite mer aktivitet då han också är hemma.
Men nu är det som sagt slut med semester för i år och vardagen tränger sej på.

Helgen har varit härlig. redan på fredagen kom solen tillbaka och vi fick tre fina soliga dagar igen. I fredags fyllde Henrik år så då passade vi på att gå ut och äta lite kinamat. Dottern och sonen och hans flickvän kom också med. Trevligt och gott var det.
Kändes som en bra födelsedagsmiddag och skönt att slippa matlagningen för en gång.

Lördagen bjöd också på soligt och fint väder och då passade vi på att ta båten ut till stugan. Det var båtväder även för mej, landkrabba som jag är. Viggo och Richard kom också med och det var kul. Viggo var full av förväntan och ville förstås köra båt med farfar. Det fick han också såklart. Väl framme i stugan blev det sen full rulle att undersöka allt spännande som fanns. Det finns ju lite leksaker kvar sen våra barn bvar små så han hittade både det ena och det andra.
Märktes att han trivdes där ute i skogen.
Henrik började plocka lite lingon som redan har hunnit mogna. Självklart skulle Viggo också göra det. Så vi tog fram en plockare till honom också och sen gick vi iväg. Jag också, fast jag egentligen inte klara av att gå i skogen. Hade en krycka och det var väldigt vingligt. Men vad gör man inte för sitt barnbarn♥, han ville att "ammo oskå" skulle med och plocka. Och då går självklart farmor med. Kanske dumt men jag kan inte låta bli. Vill så vara med honom och då offrar jag mej.
Henrik fick ihop totalt 8 liter bär så nu har vi till nått kok i alla fall. Viggo han plockade och fick ihop lite han också, var så duktig. Han är ju i den åldern då han "vill" vara med och göra saker. Man får passa på för snart vill han nog inte längre. Då blir det nog Molly♥ som får ställa upp ;-)

Nu är bären rensade och jag har ont. Skogsvandringen var förstås inte bra. Väntat förstås men lika jobbigt ändå. Kom inte ut på nån runda idag ens. Benet bara vek sej av smärta och jag är vinglig. Kan inte gå ens inomhus utan krycka. Det nyper och hugger rejält i rygg och höft och sen viker sej benet av smärtan. Tufft men vad göra. Jag visste ju det men kan som sagt inte låta bli.
Jag vill ju vara med mitt barnbarn och då får jag lida sen. Det är ändå värt varenda sekund och jag ångrar det aldrig. Visst kan man bli lite gnällig då det är så här . Men det får man ta.
Då Viggo är med så glömmer jag bort all smärta för en stund och det är huvudsaken. Hur det sen är det ska inte han behöva se. Han och hans lillasyster är det bästa som finns och dom betyder så mycket för mej. Finns inte bättre smärtlindring i hela världen. Inga tabletter kan konkurrera med barnbarnen.

Söndagen sen då for vi en sväng till svärmor och hälsade på. Vi hade med tårta till henne då vi båda (jag och Henrik) fyllt år. Hon blev glad och det var roligt. Sen hade hon en present till mej också. Hon hade inte glömt att jag fyllt jämt trots att hon annars har lite svårt att komma ihåg , hon är ju trots allt 87 år. Det var skoj så nu ska jag köpa mej nått fint för presenten.

Vi försökte sen bara ta det lugnt och njuta av en sista dag innan vardagen tar över. Varva ner och inte stressa det är mottot inför hösten.
Få se om det lyckas. ♥♥

Ont på fel ställe!!

Fy så jobbigt det är att ha ont i nacken , skuldran och armen. Fick ont i söndags som sen blev än värre igår då vi åkte från stan, där vi varit och handlat lite. Skulle bara vika ihop rullatorn med snöret som jag brukar då det högg till. Jag skrek nästan rakt ut. Veronica blev alldeles förskräckt. Men det tog så ont och jag höll knappt på kunna ta mej in i bilen . Gick inte böja huvudet eller lyfta armen. Har fått en sorts låsning i muskeln i bröstryggen. Den som går upp mot axeln.
I bilen så skrek jag till varje sväng Veronica gjorde. Allt tog ont.
Sen blev det värmedyna och massage Både Henrik och Veronica försökte och jag skrek. Det tog så ini h***te ont. Släppte något efter massagen men inte helt. Fick hela kvällen vara försiktig hur jag vred på huvudet och lyfte armen. Armen kan jag inte lyfta mer än i brösthöjd innan det hugger. Så även idag så Veronica fick tvätta håret på mej då jag inte kommer så högt med armarna.
Vilket elände det blev. Och det bara för att vi var på Tom Jones i lördagskväll. Vi var utanför grindarna för att lyssna och det var super. Men det var tungt att stå då jag varit för lat och tog bara med 1 krycka. Att stå och luta sej så länge är tungt. Så då ställde Veronica upp och jag fick luta mej med armen mot hennes axel. Då blev jag lite rakare. Men tyvärr var det ingen bra ide. Det inser jag så här efteråt.
Jag borde ha tagit rullatorn eller åtminstone båda kryckorna. Den statiska belastningen som det nu blev resulterade i en låsning i bröstryggs-muskeln.
Hur dum får man vara??? Borde ha begripit att det inte var bra. Nu får jag bittert ångra det och lida pin för den skull.

Som om jag inte skulle ha nog med smärta ändå. Aldrig får man vara glad. Kommer alltid nått nytt. och jag som tyckte jag klarat resan utan större bravader och inte med alltför svår smärta. Så gör jag en sån här grej.
Enda fördelen, om man nu ska kalla det så, är att då det smärtar så mycket i bröstryggen känner jag mindre av nervsmärtan i benet och ländryggen. Kroppen är ju sån att den fokuserar på den för tillfället starkaste smärtan.
Känner redan idag av benet mer än igår så nu vet jag att den andra smärtan börjar minska något. Och den smärtan , den är jag så van vid att den skriker jag inte för.
Kroppen är slut, bara acceptera och leva så gott det går.

Lät ju som en deppig historia det här och det var det nog också. Vädret gör ju heller ingen glad precis. Där får man för att man gnällt på värmen. Den for sin kos med besked. I dagarna har det endast varit runt 10-15 grader och det kan man knappast kalla varmt. Jag ville visserligen ha lite svalare då tempen låg runt 25-30 grader men inte så här svalt. Varför kan det inte vara lagom nån gång? Runt 20 grader , solsken och svag vind. Önsketänkande förstås men drömma kan man ju.

Hunden mår i alla fall bättre då det är svalare. Inte riktigt okej ännu men bättre. Verkar fortfarande lite gasig i magen och lite sladdrig i skinnet. Men hon äter i alla fall och dricker. Så det är nog bättre nu än då det var så varmt.

Var en sväng ut till pappa idag och fick oss lite kaffe. Han hade ju pumpat båten efter regnet så det slapp vi.
Han ju även båtvakt nu på lördag så Veronica ska sitta åt honom. Hon är ju en nattmänniska och han en gammal man som behöver sin nattsömn. Tror han tyckte det var en bra ide.

Tog också hem ett gammalt vitt lakan som jag ska använda för att fixa till dopklänningen som Molly ska ha. Hon har lite för knubbiga armar att hon inte kan ha den annars. Så jag tänkte sprätta upp den i ärmarna och lägga till en kil så den blir större där. Syns ju inte så mycket då det bara är underklänningen som måste sys om.
Är ju fint om hon också kan ha den då det är en dopklänning som min mamma sytt då jag var liten och som sen mina barn också haft vid dopet. Och Viggo hade den på sitt dop för 3 år sedan. Alltid fint med gamla fina och minnesfyllda grejer.

Men första måste min arm och bröstryggs muskel ha blivit okej. Kan som sagt inte använda den som vanligt än. Men det hinns då dopet inte är förrän 17 sept.

En vecka som alla andra-

Nu har det gått exakt en vecka sen vi kom från söder.
En vecka som vi hunnit med en hel del på. Och ändå försökt ta det lite lugnt på.

Jag har bla annonserat ut våra trädgårdsmöbler och sålt bort dom. Och sen investerat i nya mer lätthanterliga och underhållsfria. Våra gamla var i behov av både slipning och målning så det var läge att sälja dom nu. Sålde dom billigt med dynor och allt och fick napp. Bara man har lagom pris går det tydligen att sälja. Och att dom nu är i aluminium är inte helt fel. Inget slipande eller målande mer. Bara torka av och ställa undan då vintern kommer. Kan inte vara enklare. Tänkte att maken har nog med allt annat så jag ville underlätta så gott jag nu kan.

Vi fick även besök av mina små änglar i veckan. Som jag saknat de små liven. Viggo som är en frisk fläkt för sin gamla farmor och Molly som är en mysig och gosig bebis.
Jag hade lite presenter till dom båda från semestern. Viggo gillade skarpt sin tröja med spindelmannnen, tog genast på den. Hade även en med Cars på till honom och med byxor till. Han växer ju mycket nu så han behövde nått nytt. Och Viggo blir alltid glad då han får kläder, lika glad som om det vore en leksak. Tacksam unge det här.
Sen till Molly hade jag förstås lite Hello Kitty. Kunde inte låta bli. Är så gulligt.
Viggo hade som vanligt fullt upp med att prata och springa runt och vi skulle än hit och än dit. Vill så synas och höras. Mer nu sen lillasyster kommit helt förståeligt. Vill inte att vi glömmer bort honom . Och självklart gör vi inte det. Han är ju vår favoritkille nr 1 =)
Molly verkar ha vuxit sen sist och då också blivit mer vaken och vill vara med. Pratar om man pratar till henne. Hon är bara för söt.
Tog fram lite gamla bilder här om dagen på när Veronica var i den åldern och helt otroligt så lik Molly det var. Då man ser bilder från samma ålder så var det som om det vore samma unge. Inte konstigt kanske, dom är ju liksom släkt =)
Nu har dom även bestämt datum för dop som kommer att bli i september. Den här gången på Hertsön hos Helenas föräldrar. Så då har vi det att se fram emot.

I förrgår fick vi även besök av Per-Inge,en arbetskamrat till Henrik och Stures (som jag jobbat med) bror och Solveig som är en släkting till mej på pappas sida. Var riktigt , riktigt trevligt. Jag hade uppmanat dom på FB att komma förbi nu då Henrik var ledig och det funkade . Dom kom. FB ett bra sätt att nån folk som man vill ha kontakt med. Utnyttjar det ofta så.
Vi hade mycket att prata om så tiden sprang fort iväg som den gör då man har roligt. Nu måste vi se till att det inte dröjer så länge , tror det var minst ett eller två år sedan vi var till dom, tills vi ses igen. Tiden går allt för fort för att slösas bort.

Vi investerade i en blodtrycksmaskin också den här veckan. Eftersom det inte bara är jag som har problem med blodtrycket så tyckte vi det kunde vara värt att ha en sån hemma. Min läkare har tidigare tyckt att det kan vara en bra investering så man ser om det sker en förändring och om man måste gå för en extra kol, hos sjukvården. Vi rådfrågade om vilken man ska ha och blev rekommenderad en som inte var allt för dyr men inte heller den billigaste. Vill ju inte ha skräp som endast visar felaktiga resultat. Jag testade mitt blodtryck och det var ganska exakt med vad jag hade sist jag kollade mitt hos distriktssköterskan, så då vet jag att den stämmer rätt bra.
Henrik däremot hade förhöjt så han får gå till företagets sköterska för mer koll. Bör kolla det så det går ner eller om han måste få medicin.
Även Veronica hade lite högre än hon borde men hon var lite stressad då hon inte gillar sånt som har med sjukvård att göra.
Nu återstår att få sonen att kolla sitt också, inte helt lätt då han också avskyr sjukhus och sjukvård. Den mellersta sonen behöver knappast kolla sitt då han både är smal och vältränad, plus att han nog har rätt lågt blodtryck eftersom han får yrsel då han reser sej för häftigt.
Man ska ju inte kolla sitt blodtryck för ofta men det är nog inte helt fel att kolla det dåd och då så man ser om det skenar iväg. Jag har ju det sista året verkligen fått ner mitt blodtryck. Men det är ju med medicinering som det gått ner. Till slut kan man väl säga. Fick öka dosen två ggr innan det blev så bra som läkaren ville.

Idag så tog vi en sväng med båten. Trots vågor, och det var inte små vågor enligt mej, så for vi iväg då jag bestämt mej för att nu skulle vi åka. Vind eller inte. Var lite kyligt faktiskt på sjön. Värmen har ju försvunnit i ett nafs och nu känner man klar t att hösten knackar på. Men det gick vägen i alla fall och vi kom fram utan problem, som vanligt. Problemet brukar ju vara jag, som minst sagt är en riktig landkrabba. Mer och mer för varje år. Kan det ha med åldern att göra??? Nä knappast då min pappa som är 82 år åker ut varje helg i vilken vind som helst. Men nått måste jag ju skylla på.
Trevlig med en stund ute på ön, jag hade köpt med bakelser till oss så vi fikade dom.
Försökte sen få Veronica att plocka lite blåbär men hon ledsnade fort då det var rätt glest med bär. Fick i alla fall ihop till en liten paj. Mer blev det inte. Verkar inte finnas så gott om blåbär just vid stugan. Inte så väldigt mycket lingon heller. Och egentligen är det just lingon jag vill ha. Men finns det inte så gör det inte. Jag kan ju inte plocka själv så jag förstår om det inte är roligt att plocka då det finns så lite bär. Nåja vi klara oss nog. Inte sitter vi sjön för det.

Helgen blir att åka på "konst i det gröna" där Veronica ska var och ställa ut lite av sina tavlor. Det är ju även Lulekalaset men dit hade vi inte tänkt gå mer än för att lyssna utanför på Tom Jones. Vann faktiskt 2 biljetter dit men gav bort dom till sonen och hans flickvän som hellre kan gå dit. Vi är för gamla för sånt. Men man hör lika bra utanför grindarna så höra kan vi . Få se om vi kommer oss dit, kan hinna ändra oss innan dess. Ibland blir man bara för lat.
Som just nu då jag bara ligger och jäser efter en maffig middag. Grillad fläskytterfile, potatisgratäng, grillad svamp och ett otroligt gott olivbröd som jag bakade innan, recept från TV4 sommar med Ernst.
Helt otroligt gott och rätt enkelt också. Fick det nere i småland och blev frälst. Passar utmärkt till grillat.
Som pricken över I ett gott rött vin till, för hälsans skull =)