Vårkänslor!!!

Vilka fin dag det blev idag. Igår var det kallblåst men idag var det skönt. Tog faktiskt av mej pannbandet och vantarna idag på prommisen. Var riktigt varmt trots att vi gick iväg redan kl. 9. Att vi var i farten så tidigt, vi brukar gå runt
halv 10-10-tiden annars, var för att Viggo och Richard skulle komma och hälsa på.
Det vill man ju inte missa =)
Rundan gick riktigt bra, benet tar visserligen rätt ont och bråkar men det går att gå ändå. Bara bita ihop och låtsas som ingenting. Hur lätt det nu är !!
Tack vare att Henrik också har ont i ryggen just nu, nu får han känna hur en annan har det jämt, så blir det precis lagom takt även då vi går tillsammans. Annars brukar han skynda på lite för mycket men nu går det i mitt tempo.
Märks att han inte är van vid ryggont. Vill att det ska gå över direkt. Gnäller så där som bara karlar gör =) Och han tror sej veta vad han ska göra för att det ska bli bra!!
Som att kratta gräs, bära trädgårdsmöbler, bära undan vinterdäck, tvätta bilar och träna hårt. Ont ska med ont fördrivas verkar vara hans motto.
Men hittills har inte hans metod funkat. Han har nu gått till en sjukgymnast och fått lite knådning. Ska gå nästa vecka också.
Han har inte insett att även hans kropp börjar ta stryk av sitt fysiska arbete i över 30 år på samma fabrik. Hans sjukgymnast tyckte han borde söka andra uppdrag inom firman men det är ju inte helt lätt. Få se hur det går. Blir väl bra ett tag efter behandling ,men det lär komma tillbaka. Har gjort det ca 1 period varje år de senaste åren.

Nåväl tillbaka till våren.
Våren känns att den är på väg även om det går lite trögt. Men idag då jag var ute med Viggo så var det faktiskt riktig varmt. Han hittade lite snö som ännu inte tinat och som han kunde skotta lite i. Han hittade även sin badbassäng i ladan och tyckte vi skull fylla den med vatten direkt. Fick då säga att det nog dröjer ett tag till vi kan bada ute. Han hittade både bollar och nät och bandyklubbor och krattor. Allt kom fram ur ladan och ut bar han dom .
Sen skulle han hjälpa sin pappa tvätta bilen och det gjorde han en stund. Sen ville han ha en vattenspruta och leka med och det gillade han skarpt. Vilket litet barn gillar inte vatten???
Inne han vi med både bus med Tessan, lek med ficklampor och läsa lite böcker. Mycket bus och hopp i sängen då farmor ville ligga ner och vila ryggen en stund. Det lilla energiknippet hinner med allt och lite till. Men det är väl så en treåring ska vara.

Hans mamma och lillasyster är fortfarande kvar på sjukhuset och väntas inte hem ännu. Lilla Molly måste äta upp sej lite till innan hon får komma hem. Men dom ska i alla fall få komma hem på permis på Viggos födelsedag på söndag. Så den ska vi fira lite lugnt. Endast med oss närmsta nu så lillen får en chans att ta det lugnt och Helena också. Dom får ha mer kalas längre fram då dom kommit hem och allt funkar som det ska.
Nästa år vid den här tiden får vi ha dubbelkalas istället.

Idag ska jag rulla en långpanna köttbullar så det finns såna som Henrik kan äta då vi åker iväg. Måste ju se till att han har mat också =)

Tänk nu är det endast 16 dagar kvar till avfärd. Veronica tycker jag är hispig som räknar ner. Men det gör inget för hon har ju rätt. Jag är nog rätt "hispig".
Men inget att göra åt , det är sån jag är. Oroar mej och sånt.
Undrar hur jag ska vara sista veckan???? Ett nervvrak kanske?
Nåja , jag har ju Veronica med mej så hon får väl ta hand om sin tokiga mamma och se till att det går bra. Jag litar på henne så det blir nog bra. Bara vi kommer iväg så går nog oron över.
Hoppas och tror jag i alla fall ;-)

Farmor en gång till =)

Så var påsken över för i år . Fin helg med trevligt sällskap och en riktigt händelserik helg.
Största händelsen är förstås att jag blivit farmor för andra gången. Den här gången till en söt liten tjej som ska heta Molly.
Hon var inte så stor och hon kom som en raket. Hennes mamma hann knappt in så var hon född. Tänk om man själv hade haft så lätt att föda barn då det begav sej.
Tösen är lite för tidigt född men mår bra och var ändå inte så liten. Jag var faktiskt också så liten då jag föddes .
Så nu har jag ett nytt litet underverk att skämma bort.
Och Viggo har blivit storebror. Jag hade köpt honom en Spindelmannentröja som jag sa åt honom att han fick för att blivit storebror. En storebrortröja som han sen sa.
Blir säkert händelserikt då Helena får komma hem med bebisen. Viggo är ju ett riktigt energiknippe så nog får dom att göra. Om dom har tur kanske Molly är ett stillsamt och lugnt barn.
Blir spännande att få se den lilla och känna lite på henne.
Viggo sa åt mej att han "oskå" ( han säger så) vill hålla Molly.
Får han nog prova då dom kommer hem.

Tur hon han komma innan vi åker iväg så man vet vad man ska handla för presenter. Till Viggo blir det ett kalas för oss närmaste nu då han fyller år. Lugnast så för Helena behöver nog få vila upp sej och orkar nog inte med så mycket folk.
Jag har lovat fixa en tårta till Viggo så hon slipper tänka på det.
Han har beställt en tårta som ser ut som en båt med spindelmannen på. Blir inte lätt att uppfylla men vi får väl se vad vi kan hitta på.

Nu håller jag på som bäst att planera och fundera över packningen inför resan. Är visserligen några veckor kvar men det går så fort nu. Vi åker den 14 maj och det känn som väldigt snart. Har mycket som ska hinnas med och jag vill ha allt klart i tid. Jag är en sån som gillar ordentlig planering och nu känns det extra viktigt då vi inte är så resvan , jag och Veronica. Men Veronica är lugn så det går säkert bra.
Men som sagt , planering är inget fel att ha.

Lååångfredag

Idag långfredag, känns som en lång dag då jag vaknade tidigt med endast 4 timmars sömn. Benet bråkade plus att magen varit ur lag. Har inte tagit min magmedicn då jag mått illa av den sista tiden. Med den effekten att magen inte funkar alls. Inte roligt kan jag säga. Man känner sej uppsvullen om magen , som om man var gravid, och har värk där med. Är då tvungen ta till drastiska medel fr att få gå överhuvudtaget. Så ett elände föder ett annat.
Somnade om efter frukost och sov faktiskt 2 timmar till och det kändes skönt.
Vi gick då en promenad i det vackra vädret. För en gång skull inte iskalla vindar. Faktiskt så varmt att jag kunde plocka av fingervantarna sista biten.
Väl hemma blev det som vanligt värmedynan. Den får min rumpmuskel att slappna av lite så det tar "lite" mindre ont för stunden. Får nån sorts kramp i den muskeln då jag promenerat. Diskuterade det med sjukgymnasten föra fredagen och hennes åsikt var då att jag går för långt. FÖR LÅNGT....5 km känns inte långt men tydligen för långt för en sån som jag =(
Hon menade att jag borde kortat av den med minst en km. Ska fundera på den men det känns som ett nederlag att göra det. Jag KAN ju gå 5 km men det tar väldigt ont efteråt. Jag VILL gå 5 km för att jag har kunnat det förr. Jag känner en stor besvikelse över att jag inte borde gå den sträckan fast jag kan. Men jag vet ju att hon har rätt. Det är ju bättre att gå kortare och inte få så ont än att gå den och få så ini HE....E ont. Ska tänka på det och prova , kanske i alla fall. Tjurig som jag är =)
Benet är i alla fall otrolig sur på mej just nu. Har legat på värme och på en tennisboll hela dagen. Tennisbollen tar bort bensmärtan för en stund men funkar inte i längden.


Annars blev det en stillsam fredag med kyckling och ris till middag. Ett glas rött till och kroppen slappnar äntligen av lite. Funkar varje gång. Men bara ett glas annars blir det för mycket med tanke på alla mediciner jag tar.
Har faktiskt tagit upp det med läkaren och han gav klartecken till ett glas , men med förstånd som han sa.


I morgon blir det middag i Kallax hos brorsan med fru. Blir trevligt. Alltid skönt att bli bjuden på mat och slippa laga den själv. I övrigt blir påskhelgen en lugn företeelse för oss. Inte mycket man kan göra då jag inte törs ta mej ut för mycket nu när resan närmar sej med stormsteg. I morgon är det endast 3 veckor kvar till avfärd. oron i magen stiger för varje dag som går . Ska jag klara av det ???? det är den största frågan av alla. Får inte rasa ihop som så lätt kan hända. Men med lite förstånd och inte ta i för mycket och lägga in vila så borde det gå. Sen har man ju viljan också och den är stark- Och viljan kan försätta berg heter det ju =)


Vi har ju även en annan stor tilldragelse på gång. Först och främst så blir favoritkillen 3 år nästa söndag och det, de är större än allt annat.
Sedan har vi ju den nya lilla som snart ska komma , egentligen vilken dag som helst. Det blir också spännande. Att bli farmor för andra gången är också stort. Att få två små att skämma bort. Kan det bli bättre.
Så våren har mycket glädje med sej detta år.
Ett år som betyder mycket för mej.
Att jag sedan fyller ett halvt sekel är en bagatell i sammanhanget En bagatell som jag helst vill glömma bort.
Kanske jag åker bort då också. Det blir ju i juli så vi får se hur det blir. Den som lever får se. =)

Cellprov, gardiner och palt !!!

Vilken dag. Blev mycket igår. Först promenad på morgonen, lite för lång som vanligt så ryggen krampade rejält på slutet. väl hemma så blev det att slänga sej på värmedynan direkt. Vilade en stund innan jag kunde ta min dusch. Sen släppte det lite.
Men bråkar fortfarande idag. Gick lite kortare därför, och det kändes något bättre.
Tillbaka till gårdagen. Vid lunchtid hade jag tid för cellprov på VC. Var lite problem att ta sej upp i den "mysiga" (hemska) stolen. Väl uppe på den hade barnmorskan som skulle ta provet svårt att komma åt då jag inte kunde slappna av i ländryggen. Men till slut lyckades det och så var det över för den här gången. Inte kul att ta provet men ett måste tycker jag. En liten billig livförsäkring att kolla vart 3:e eller vart 4:e år.

Sen hem igen och vänta på min sömmerska. Sara , Andreas flickvän , hade lovat hjälpa mej med att sy en ny gardin till vardagsrummet. Jag har så svårt att göra sånt då jag inte kan sitta och inte gasa på symaskinen mer. Hon kom förbi och hon klippte till fixade och donade så som jag ville ha det. Jag är inte så bra på att förklara hur det ska se ut men hon förstod och det blev precis som jag tänkt mej. Man har ju alltid en ide hur man skulle göra om man gjorde det själv så det är inte lätt för en annan att förstå hur man tänker. Men hon lyckades och jag är sååå nöjd. Nu längtar jag till vi , eller Veronica kanske jag skulle säga, får putsa fönstret så jag får sätta upp den. Är så roligt att få nytt i fönstren och numera blir det inte lika ofta som förr då jag inte kan göra det själv. Tur jag har dom som kan hjälpa mej. Och nu har jag fått en bundsförvant i Sara som faktiskt gillar att sy. Veronica vägrar ju. Och duktig är hon också, gick så snabbt för henne att sy. Är så nöjd och tacksam för den hjälp jag kan få. Stort tack till Sara.

Eftersom hon hjälpte mej så bjöd jag på palt till middag. Blev en hel drös med paltar. Räckte både till att äta och till att skicka med dom hem. Tycke rom att ha dom här på middag och det är det minsta jag kunde göra då jag fick hjälp.

På kvällen så ringde telefonen och det var min väninna Vivan som ringde. Blir alltid så glad då hon ringer. Vi har alltid så mycket att prata om. Blev ett rätt långt samtal som vanligt men det var så trevligt. Hoppas nu bara att vi kan träffas också nu då det går mot sommaren. Jag saknar att umgås med mina gamla arbetskamrater och numera blir det väldigt sällan då jag inte kommer någonstans själv. Och då jag sen har så svårt att sitta så gör ju inte det saken bättre. Skulle vilja komma ut mer men det går ju inte. Tyvärr =(
Men nån gång ibland kan jag ta mej i kragen och göra det även om det blir tufft efteråt.

Det är lite det som oroar mej nu inför resan. Hur ska jag klara en hel vecka full av aktiviteter???? Det är den stora utmaningen. Viljan måste vara stark och humöret med. Inte känna efter utan försöka mota undan smärtan mentalt. Blir säkert riktigt jobbigt då jag kommer hem men då gör det inget. Bara jag klarar veckan där så är jag nöjd. Väl hemma får det gå hur det vill. Nu vill jag det här så mycket att inget ska få förstöra glädjen med resan. Bara bita ihop och försöka njuta . Ambitionen är i alla fall det.
my will is strong and I will not give up so easily

Four weeks....and counting

Today it is exactly four weeks until we travel to London.
I think I have a little panik now. I are not used to travel so I have butterflies in my stomach.
I know it will go well, but my concern is still there.

Yesterday, I have been to my training-session in water and afterwards, my son and my grandchild picked me up. It`s so fun when Viggo is visiting and we had a nice time while he was here.
His father was washing his car and Viggo would try to help him . But he was most intrested in the water. All children loves water, that's for sure.

It`s hard to write in english when I`m not so good at it. But is fun to try.
Now is enough for this time.

Jag hade ju en ide om att jag skulle skriva lite engelska för att träna mej tänka engelska meningar. Men det är svårt. Förr , för en 30 år sedan, då gick det hur lätt som helst . men nu då hjärnan inte vill vara med ens då jag pratar och skriver på svenska så är det svårt. Så svårt att jag oftast ger upp.
Tur jag ska ha Veronica med mej till London så jag har nån som kan göra sej förstådd. Hon är väldigt duktig på engelska så det blir nog inga problem. Men det hade varit kul att kunna prata själv också. Men jag vet att det förmodligen inte kommer att funka. Är för trögtänkt numera.

Har ju fått lära mej att det påverkar hjärnan att gå med ständig smärta. Och att det är viktigt att hålla smärtan på låg nivå för att fungera. Minnet tar också stryk. Att jag sen haft en hjärnblödning också gör ju inte saken bättre.
Men man lär sej leva med det och man finner nya vägar att fungera.
Men att få engelskan att krypa fram ur gömmorna i hjärnan, det är nog bara att glömma. Huvudsaken är väl att jag faktiskt förstår mer engelska än jag kan prata.
Allt löser sej nog till det bästa tack och lov.

Jag som inte är så resvan, och inte Veronica heller, är lite nervös inför resan. Och ju närmare det kommer desto mer fjärilar.
Hur ska vi hitta? Hur ska vi ta oss fram?
Hur hittar vi väskorna då vi landat? Hur hittar vi transporten till hotellet.
Ja bekymren känns stora för en som inte varit utomlands på 32 år. Var 18 år förra gången och då var jag med en kusin till Kanarieöarna. Men då var hon resvan så då gick det bra. Nu är vi två som inte varit iväg mer än till Stockholm som ska hitta fram.
Fast det löser sej nog , Veronica är inte ett dugg orolig. Tycker bara jag är svamlig.

Idag fyller min älskade lilla pudeltjej 5 år.
Hon är född dan innan jag for iväg med ambulansflyg till Umeå för hjärnblödningen.
Tack vare henne kom jag på fötter igen efter pärsen med allt som kom till efter skalloperationen. Hon var den som fick mej att glömma bort det jobbiga och jag fick nått annat att tänka på. Det var rena medicinen att skaffa hund just då. Hon kom till oss den 16 juni och då hade jag kommit hem från sjukhuset för en månad sedan.
Minns hur liten och rädd hon var. Darrade i min famn då jag höll henne för första gången. Väl hemma darrade hon när vi satte ner henne men snart så fann hon sej och blev min bästa vän som ligger troget vid min sida , dag som natt. Min bästa kompis någonsin. Finns inget som är en trognare vän en hund. Min fina Tessan.

I Have a plan!!!

Now I have a plan. I will try to write in English. My daughter will laugh if I wrote wrong.
Because I`m going to visit London in May, I must work on my english. It turns out to be just "svengelska" most of the time.
But I`m working hard at it. When I went to school for about 30-35 years ago, I was good at it.
( nu skrev jag inte "god" Veronica)
My grades were quite high, I had 4 and 5 at the time.( Så var skalan då på betygen)
And I could speak english really easily.
Now it`s not as easy as before.
But I`m trying to find the words again.
When we arrive in London, I´m sure my daughter will help me. But I will try to speak too.
When I am watching TV, I easily understand what they say, so that is no problem.
The big problem is to speak.
I will surely get tongue-tied ( Tunghäfta ska det vara )
I have enough difficulty finding the words in Swedish

But I am trying hard, as much as possible.

Keep on walking

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark ahead of me
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

Rader från Salem Al Fakirs låt som stämmer på mej så väl!!

Keep on walking ja det är precis det jag gör- Jag går och går. Men kommer inte längre.
Kommer inte framåt i utveckling. Den ha r stannat och vill inte mer. Jag har kommit till att jag "KAN" gå igen. Men inte mycket mer. Jag kommer runt min runda på hyfsad tid. Jag kommer runt utan missöden, benet håller. Men det är precis. Varken mer eller mindre. Smärtan håller sej på en stadig nivå, ilsken ner i benet ut i tårna. Ibland olidlig, ibland så jag pallar. Men jag har börjat ha MP3 under promenaderna och då kopplar jag bort det onda för en stund. Tänka bort den, meditera nästan. Ungefär som i Qigongen. Försöker på så sätt komma lite lite längre och bli lite lite starkare i ben och rygg. Målet hägrar. Nu mindre än 5 veckor kvar till London. Så det är bara bita ihop och traska på "Keep on walking".

Igår gick det trögare än i dag. Igår var det dimmigt och trist . Idag solsken. Och då solen skiner är det lättare att koppla bort det trista. Då går benen av sej själv nästan. men då dimman och regnet hänger tungt då vill benen inte gå alls. Då tvingar jag mej. För jag vill så mycket. Mer än bra .
Men jag ger inte upp. Jag kämpar på med varje dag som en ny utmaning.
Varje dag ett steg mot en bättre vardag. Mot ett mindre smärtsamt liv.
Hoppet, det lever än . Men det går trögt. Smärtan den finns där som en ond vän. Den finns där när jag sover, när jag är vaken. Den finns där i vått och i torrt.
Har till viss del accepterat smärtan. Till viss del inte.
Jag vill också vara som andra.
Jag vill också kunna roa mej.
Jag vill också vara i farten.
Jag vill också leva utan smärta .
Jag vill så det gör "ont" riktigt ont.

Ibland kan jag tycka att livet är så orättvist. Varför skulle jag ha sån otur i allt.
Varför gick inte mitt diskbråck tillbaks och läkte som andras? Varför hörde jag till den lilla % som inte blir bra? Varför hörde jag till den % som får en permanent nervskada? Varför lyckades inte jag få smärtstimulatorn? Varför hörde jag till den % som fick ryggmärgsskada? Varför drabbades jag av en hjärnblödning?
Varför ? Varför ? Varför?
Ja det lär man väl aldrig få svar på. Oddsen är tydligen aldrig på min sida. Jag hamnar alltid på den lilla % som det inte går vägen för.

Men man lär sej leva med det. Man lär sej hantera smärtan. Man lär sej hitta lösningar som gör livet drägligt trots allt.
Livet är för kort för att gräva ner sej. Bara ta nya tag varje dag. Även om det betyder att det är en kamp mot smärtan .
Så " I keep on Walking"

Söndag...vilodagen !!!

Vilodag och vilodag...ja det kan väl diskuteras. Inte på morgonen i alla fall. Tessan ville ut redan kvart i fem så då steg vi också upp och gjorde frukost.
Vi hade ju även Ruff här så det blev en liten konsert av hundskall . Han skäller väldigt mycket och Tessan hakar på. Nåväl vi fick honom tyst till sist och kunde gå och vila en stund till.
Då klockan blev 8 ville inte Tessan vänta mer så då blev det att ge sej ut på den dagliga rundan. Då fick ju även Ruff gå med förstås. Rundan kändes tung då ryggen bråkade och benet inte riktigt ville vara med. Inte konstig då det varit lite mycket sista dagarna.

Vi har haft Ruff sedan igår eftersom pappa skulle åka på 75-årskalas upp till Haparanda. Då Ruff kom igår tog vi genast itu med hans päls. Den var sååå rufsig och lockig. Flera cm långa strån så han såg riktigt ovårdad ut. Vi använder Tessans klippmaskin numera på honom också. Går fortare än att plocka och det blir lika bra. Klippningen gick bra tills jag kom fram till öronen. Då blir han lite sur och ska nafsa i klipparen. Men jag fräste till åt honom och fick då göra färdigt. Efter klippningen blev det bad för honom. Gissa om han blev sur då. Han gillar inte vatten men det gick bra ändå. Vi brukar bada honom då han kommer hit för jag är ju allergisk mot sån päls och om vi badar honom luktar han mindre hund.
Så efter all hundvård så var ryggen riktigt sur och det blev inte bättre av att vi redan innan han kom hade bakat lite kakor. Ingen bra ide att göra det samma dag men nu blev det så.
Så nu lär jag få några tuffa dagar av smärta, mer smärta än vanligt menar jag. Smärta har jag ju alltid.

I fredags hade jag ju Qigong som vanligt och för första gången på länge kändes det riktig okej. Kunde faktiskt stå på båda benen riktigt bra. Det var länge sedan det gick. Till och med sjukgymnasten sa att det såg stadigare ut. Men hon var lite orolig för att jag nu då det går bättre ska ta i för mycket så hon och jag ska träffas nästa fredag och prata lite allvar. Tänk på London sa hon , precis som dom här hemma säger då jag försöker vara för duktig.

Efter badet kom Richard och Viggo för att hämta mej. Vi skulle fara och handla stövlar åt Viggo. Vi åkte till skokanonen och Viggo sprang direkt fram till ett par rosa stövlar. Richard bara stönade. Inte rosa sa han bestämt. Då pekade Viggo på ett par andra med blommor på. Richard hittade då ett par med Spindelmannen på och DÅ ville han ha dom istället. Lite svårt att få honom att vara still så vi kunde prova men då han fick dom på sprang han direkt iväg för att testa om det funkade. Som vanligt sprang han inte gick. Den gossen har så mycket spring i benen.
Vi hittade även ett par joggingskor med spindelmannnen på och ett par allväderstövlar. Så inga rosa stövlar men tre par andra skor.
Kommer ihåg då Richard var liten. Han ville också ha rosa på sej. Tyckte det var fint. Även om han numera förnekar det =)

Lite bekymmer har vi också fått på halsen den här veckan. Då bilen som Andreas använde som brann upp i slutet av januari så hotade Lulebo med att dom skulle fakturera kostnaden för repet av carporten på honom så kom det en nota på drygt
20 000 kr i onsdags. Bilen ifråga var skriven på mej och tydligen menar dom då att det är därför vi ska betala kostnaden. Vårt försäkrings bolag säger" nej ni ska inte betala" men Lulebo säger emot. Nu måste vi strida om den så få se hur det slutar. Blev lite sömnlösa nätter med många funderingar. Det är mycket pengar för en som studerar. Han har skrivit till en jurist och få se vad dom säger. Kan inte förstå hur det är möjligt att dom kan kräva det. Man kan inte försäkra en carportplats. Bilen var helförsäkrad så den har vi fått ut ersättning för utan problem. Branden uppstod av ett fel i motorvärmaren , alltså inget vi kunde förutspå eller hindra innan. Men Lulebo verkar vara riktiga grisar då det gäller sina hyresgäster. Men direktörerna dom får höga arvoden och avgångsersättningar mm så det är väl dit pengarna ska gå. Har lust att gå till tidningen och säga hur dom behandlat oss i detta ärende. Gör det nog sedan men ska avvakta juristens åsikt först.

Men nu till vilodagen. Det var ju det som var meningen med dagen. Ligger just nu på värmedyna och då släpper det lite. Efter det ska jag lägga mej en stund på en tennisboll. Brukar lägga den på en punkt i ländryggen och ligga och rulla lite på den . Då kan jag lura bort smärtan ett tag från benet. Distraherar det med an annan smärta. För nervsmärtan ner i benet är värre än smärtan av trycket i ländryggen. Jag försöker alltså lura hjärna att det inte tar ont mer i benet. Funkar ibland och ibland inte.

Imorgon är en annan dag så då känns säkert allt annorlunda. Kan man ju hoppas i alla fall. Hoppet är det sista som överger en , heter det ju. =)

Fick ge upp =)

Idag sa kroppen ifrån i dubbel bemärkelse. Ville inte alls vara med idag. vaknade redan kl 04.45 så det blev inte mycket sömn. Benet värkte så jag kunde inte sova. Det kröp och krampade och jag kunde inte ligga still. Hittade inget läge som var bra. Till sist steg jag upp och gjorde frukost. Ingen ide att försöka sova då det tar så ont. Tror det är vädret som spökar . Får alltid sån smärta numera då vädret är uselt. Och idag är det det. Det snöar eller regnar om vartannat. Inget väder för mej alltså. Så idag bestämde jag mej för att skippa promenaden och inte utmana ödet så det brakar ihop. Försöker ju inte vara "för" duktig nu då jag måste hålla mej i form. Kan inte braka ihop till en liten hög igen. Sist var i början av februari och sen dess har det gått bra. Jag försöker låta bli att göra sånt jag vet går åt fanders . Vet ju vad jag kan och inte kan göra. Har oftast lite svårt att tygla mej men nu har jag "skött" mej i flera veckor och ska försöka hålla det. Jag har tex inte tvättat hunden då jag varit ensam trots att hon varit smutsig efter våra promenader. Har låtit det vara tills Veronica kommer hem och tvättar av henne. Vet att om jag sätter mej och gör det så går det åt skogen. Det har det gjort varje gång och det som sagt senast i feb. Både Henrik och Veronica påminner mej hela tiden att " kom ihåg att du ska ut och resa" så jag inte glömmer. Så hittills har det gått bra.
Alltså bestämde jag mej för sängen idag istället för min runda. Ett bra beslut tror jag men samtidigt ett lite avbräck i min träning som gått lite lite framåt. Nya tag i morgon . Hoppas smärtan lagt sej något då för just nu håller jag på bli tokig.

Hittade idag lite bilder från skoltiden. Rätt kul att se hur man såg ut då . Undra om det har med åldern att göra att man plockar fram dom nu. Har inte tittat på dom på jättelänge. Men det är kul då jag nu också fått kontakt med flera gamla skolkompisar via facebook. Kul att se vad dom har för sej numera och hur dom ser ut. Tror inte jag skulle känna igen nån om jag råkade på dom bara så där.

Igår hämtade vi ut våra pass , jag och Veronica. Hu så gammal jag såg ut. Inte roligt att se sej själv på foto och speciellt på såna foton man tar till pass. Såg verkligen ut som en gammal "tant". Men det är väl det man är så kameran ljuger nog inte. Ibland då man ser nån som är i samma ålder så brukar man tänka " vad gammal dom ser ut". Men det är innan man själv ser sej på kort. Då inser man att man ser minst lika gammal ut. Man har bara förträngt det.
Men man är ju inte äldre än man gör sej.
Fast jag känner mej som en 80 -åring ibland. Kroppen är äldre än knoppen , eller är det tvärtom. ;D

Söndag...helgen över, VILA!!!

Denna helg har varit mer aktiv än på länge. Mycket mer än jag är van vid. Känns i hela kroppen. Så nu är det vila som gäller...mer vila och mindre aktiviteter.
Normalt så har jag inte mycket för mej mer än promenader och umgås med familjen här hemma. Se Tv och pilla på datorn. Det mesta i ryggläge. Ja förutom promenaderna förstås =)
Men den här helgen har vi, Hör och häpna, faktiskt tagit oss eller snarare mej i kragen och varit och hälsat på hos Henriks bror med familj. Henriks brorsdotter fyllde 13 år i lördags så då passade vi på att uppvakta henne också. Var en riktigt trevlig stund hos dom med tårta och mycket prat . Var ett tag sedan vi träffades. Detta trots att vi bor i samma stad. Lite dåligt men mycket blir ju så då jag inte orkar med att sitta och vara trevlig för länge. Behöver få lägga mej mellan varven och det vill jag inte gärna göra då man inte är hemma. Försöker stå ut men till sist får jag ge upp. Var tvungen stå upp sista stunden då det tog alldeles för ont att sitta ner.
Men roligt var det att träffa dom . Dom är så lätta att umgås även om det vill på bli länge mellan gångerna.

I helgen har Veronica varit med mej på promenaderna då Henrik är så förkyld. Vi har mycket att prata om bl.a om vår förestående resa till London. Jag börjar bli , enligt Veronica, lite hispig över att det närmar sej. Orolig och stressad. Mycket för att jag oroar mej för min fysiska form. Kommer säkert att gå bra men oron finns där att allt ska braka och jag blir liggande på hotellrummet hela veckan. Då är ju resan meningslös. Men jag försöker se det positivt med oron också. Den gör så jag skärper mej och verkligen känner efter hur kroppen svara på mina tappra försök till träning. Och att jag bromsar direkt då jag känner att det inte går. Jag är annars så att jag kör tills det smäller, och jag går ner för räkning igen. Har i alla fall försökt hålla mej i skinnet och det går hyfsat.
Måste ta det piano och tänka London London London då jag gör för mycket.
Men hittills har det gått vägen och jag travar på i maklig takt. Har faktiskt kommit under en timme nu på min runda. 58 minuter är rekordet . Inte illa för en gammal sliten tant.

Idag var vi till Kallax som vi brukar och hälsade på pappa. Sedan kom även Richard, Helena och Viggo också dit för Viggo hade fått lov att han och farfar skulle åka skoter. Tänkte det var bäst att göra det innan det blir för dåligt före. Viggo och Henrik for några rundor med skotern och han blev nöjd. Nu väntar han på att få åka båten istället. Såg den då han var ute och ville då att vi ska åka båt. Men det var lite för mycket snö tyckte han men ändå. Charmtrollet är så härligt. Han busade på i 190 som vanligt. Han överallt och klättrade hoppade och busade. Vilken energi den ungen har. Man borde få en dos av det själv. Vore nått det.
Och som han pratar nu också. Tydligt så det är lätt att förstå honom. Märks att han snart börjar bli en riktigt stor kille. Blir ju 3 år om knappt en månad. Få se om han blivit storebror då också.

Veronica bytte gardiner åt pappa så det blev fint. Hon har även dammtorkat i vardagsrummet där nu i flera veckor och det har blivit så fint. Men det tar tid att göra det då min mamma var en stor samlare av olika prydnadssaker av alla möjliga slag. Riktiga dammsamlare. Men nu är det gjort och fint blev det. Pappa var nöjd, han säger att städa kan han men dammtorka gör han inte. Inte bland alla dom hundra småprylarna som finns där.

Eftermiddagen och kvällen nu blir det vila för hela slanten. Inget ovanligt i det men nu behövs det mer än annars. Min kropp värker efter helgens små utsvävningar och jag vill kunna promenera som vanligt i morgon. Så vila, värme och vila igen. Då kanske jag är igång som jag brukar i morgon bitti. Måste fortsätta på banan jag slagit in på och försöka komma mej i form.
Endast 6 veckor kvar nu till resan så nu gäller det. Träning i lagom dos och med minsta möjliga smärta. Målet är London, London , London .