En fartfylld helg har passerat med riktigt fest. En sån fest att man klär upp sej och målar och sånt. Sånt man inte gör annars. Känns roligt att nån gång, blir ju bara en gång per år, få klä upp sej lite och gå ut. Gå ut och träffa lite folk och sånt.
Middagen var god, trerätters med förrätt som bestod av räkor och aioli och bröd, jag år brödet och Henrik fick mina räkor=), sen varmrätt med grillad oxfile, potatisgratäng och en god sås till. Efterrätten var en sorts bakelse med hjortron på. God dryck till allt detta också förstås, både rött och vitt och dessertvin.
Vi hade trevlig bordssällskap under middagen så det var kul. Bara det att få träffa lite folk och surra om allt möjligt var trevligt . Jag som sällan träffar folk behöver det nog mer än nån annan. Efter middagen serverats och den blev bortdukad så gick vi runt lite och surrade med folk. Dans blev det inte alls för det kunde jag inte , går inte dansa med en krycka=) Men att bara surra och prata med folk räcker mer än väl. jag gillar den biten då man nu känner lite fler på festen då vi varit med några år, sex år nämligen. I år blev vi kvar riktigt länge, dottern hämtade hem oss först efter klockan 00, så länge blev det. Men det var en rolig kväll och sen får efterspelet komma dan där på.
Jag brukar säga att jag får "baksmälla" i hela kroppen. "Normalt" folk får det huvudet men inte jag inte. Nä jag ska alltid vara värst.
Men det är smällar man får ta. Vill man nån gång få ha roligt får man offra sej. Att man sen får lida för det är ju ändå nått man kan ta då jag själv valt att utsätta mej för det. Jag gör för det mesta ett val. Ska jag eller ska jag inte utsätta mej. Ska jag gå och ha kul eller ska jag ligga hemma och inte ha kul men mindre smärta. Då väljer jag ibland den enkla smala vägen men nån gång då och då väljer jag att strunta i det svåra och ha lite skoj. Att jag då sen får för dj***gt ont det kan man ta. Det är värt det såna gånger. Jag har ju själv valt det och då är det lättare acceptera. Jag vet ju alltid innan hur det kommer sluta så.
Fast visst, just idag så är det inte roligt.
Men man tar sej igenom det också. Vet ju att jag kommer igen. Kan ta några dagar kanske en vecka men jag kommer.
Men som sagt, tufft just nu. Hade tänkt ta mej ut en kort promenad men då insåg jag direkt att det inte kommer att gå. Inte idag , kanske imorgon. Den som lever får se.
Vovven mår bättre och bättre nu. Har sån aptit att vi knappt kan tro det. Speciellt som vi hade det så tufft för en vecka sedan. Såret läker fint och nu får hon börja ta korta promenader igen. Så Veronica tog henne ut idag då inte jag kunde. Hon blev så glad Tessan. Hon som älskar promenader. På torsdag är det tre veckor sen operationen och snart så får hon börja vara som vanligt igen . Än har jag henne fastspänd i sängen så hon inte ska hoppa ner själv. Om ytterligare en vecka kan vi nog släppa lös henne och allt får återgå till det normala. Ser i alla fall positivt ut så här långt så nu håller vi tummarna för att det ska fortsätta så.
Igår var det ju farsdag men den firade vi inte så mycket. Andreas och Sara kom förbi med en tårta och Veronica hade gett honom en Whiskey i förväg. Henrik var också iväg till sin pappas grav och tände ett ljus. Min pappa firade vi ju förra helgen redan så i övrigt blev det en stilla söndag utan större utmaningar.
Bra för min stackars kropp, den orkade inte mycket igår och ännu mindre idag.
Men i morgon är en ny dag och då hoppas jag det börjar ge med sej lite. Åtminstone så jag kommer mej iväg på en liten runda.
Kvällen är mörk
Natten är lång
Men gryningen kommer
och dagen i morgon
kan ju faktiskt bli
riktigt skön…
Några rader jag läste i en annan blogg// stämmer så bra idag ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar