Hemma igen/ Borta bra men hemma bäst♥

Så var resan avklarad och vi har landat hemma igen. Det var roligt att vara borta , inte snack om saken, men till slut så är det skönt att komma hem och bara vara igen. Tar väl nån dag nu innan man hämtat sej från alla strapatser vi varit med om. Full rulle hela tiden. Vi har hunnit med massor.
Men nu är kroppen trött och sliten. Man känner ju inte det då man är mitt uppe i det utan det kommer då man landar.
Men det var de värt. Jag har njutit varje sekund. Har nog aldrig blivit så uppassad och omhändertagen förr. Inte som jag kan komma ihåg i alla fall.
Ingrid och Ingvar har ställt upp på oss och varit ett exemplariskt värdpar. Vi har fått massor med mat och det var bara lyxmat. Grillad lax, helstekt fläskfile, kalops på oxkött, kycklinggryta mm mm. Vi trodde vi skulle ha gått upp i vikt efter den här turen då hon minsann inte sparar på grädden. Men inte det, så där ser man . För lite fett i maten gör en inte smalare.

Första dagen gjorde vi inte så mycket mer än tog en rundtur med bilen då vädret var lite ostadigt. Var in på en keramikfabrik som låg i närheten. Där hittade jag inget men köpte några fina kökshanddukar.

Andra dagen var ju dagen D. Min stora dag som det nu så fint heter. Redan på morgonen gratulerade Ingrid och Ingvar mej. Jag fick presenter också. Ingrid målar på porslin och hade målat ett jättevacker fat åt mej. Och vilken lyckträff, hon hade målat i lila nyanser , precis mina färger. Och det hade hon egentligen ingen aning om. Så det var lyckat. Jag hade även fått ett telegram med presentkort i från min andra moster Gunnel. Presentkort på blommor och vin, samt ett kollage med både mej och mamma. Blev både rörd och glad.
Dagen fortsatte sedan med en riktigt lyxmiddag och besök av mina kusiner som finns där i småland. Det var Kenneth och Annelie, Ingmarie och Jocke, Johan och Therese, Mikael och Åsa plus Ingmaries och Johans barn, Filip, Emilia, Vincent och Noel.
Jag har inte träffat nån av dom på jättemånga år. Tror det var runt 24 år om vi kom fram till rätt.
Den enda jag kände igen var Kenneth och Annelie. Dom hade förändrats minst. Beror nog på att dom var vuxna då vi träffades medan Mikael, Johan och Ingmarie inte var mer än tonåringar då.
Det var jätteskoj att träffa dom alla. Och träffa deras respektive och barn. Vi hade mycket att prata om.
Middagen hade såklart Ingrid gjort. Vem annars??
Middagen bestod av Helstekt fläskfile gratinerad med kantarellsås. Till det ugnsbakade rotfrukter och förstås ett gott vin till. Det var super. Är det nån som kan laga god mat så är det då Ingrid. Det kan då både Henrik och jag skriva under på.
Efterrätten var en sorts moussetårta med chokladkaksbotten och mintsmak, serverades med chokladsås till, mums var det. Och mätt blev man.
Fick även här lite presenter, en vacker ljusstake och presentkort på blommor. Så nu ska jag verkligen unna mej att köpa lite orkidéer då mina har slutat blomma helt.
Jag har aldrig nånsin haft det så bra en födelsedag. Bara sitta och ta emot och inte behöva vara den som springer runt och serverar. Bortskämd det blev jag, helt klart.
Jag kan inte nog tacka för den fina födelsedagen som Ingrid ordnat. Det var så fint.

Nästa dag blev det ett besök in till Kalmar slott. Det var intressant. Lite svårt att ta sej runt med rullator , men det gick och vi fick nog se allt.
Det tog ju nån timme att gå runt. Efter det for vi till Ingmarie och hälsade på henne på jobbet. Hon hade slut semester. Eftersom hennes make var hemma tog vi även en tur till dom och fick se deras hus. Fint bodde dom. Härligt för en barnfamilj.
Emilia hade visning av sina prinsessklänning och annat i sitt rum. Hon är för söt.
Sen åkte vi hemåt och jag var slut som artist för dagen.

Nästa dag låg Öland på programmet så vi åkte rätt tidigt iväg.
Först skulle vi på Soliden. Där var vackert och vi gick runt där och tittade ett bra tag. Ingvar vägrade och stannade i bilen. Henrik var tvungen följa med som min bogserbil. Soliden ligger rätt långt ner efter en sluttning så ner fick han hålla mej i ryggbältet så jag inte skulle stå på öronen. Och upp, ja det var en jobbig väg. Det var rena bergsbestigningen för en sån som jag. Henrik fick putta på mej och ändå hade jag tungt. Men upp kom vi till sist.
Efter det åkte vi till Borgholm och tittade i lite affärer och åt Öländska kroppkakor. Var riktigt gott, påminner mycket om pitepalt men ändå inte.

På kvällen var vi bjudna till Kenneth och Annelie på grillat. Det var mysigt och vilken god mat vi fick. Grillad fläskkarre och entrecote, kall sås youghurtsås ( den var supergod), ugnsbakad potatis och rotfrukter och ett supergott bröd som Annelie bakat. Med oliver , mozarella och parmesan, kryddat med rosmarin och pumpakärnor. Helt underbart. Gott vin till så klart. Efterrätt med blåbärspaj och vaniljsås.
Vi hade en riktigt trevlig kväll och det var så kul att få träffas och prata. Hoppas det inte dröjer 24 år igen tills vi träffas.
Sov som en stock den natten, helt slut och proppmätt.

Så var det då dags för glasriket. Henrik var inte överförtjust, men fick offra sej för min skull. Så det bar av och vi åkte först till Orrefors. Lite fynd hittade jag så klart. En snygg vas, en fin lampa och 4 kaffemuggar i tjockt färgat glas.
Jag var nöjd och vi for då iväg till Kosta.
Där fanns ännu mer att se på men då blev Henrik och Ingvar less och gick och satte sej i solen istället. Jag och Ingrid fortsatte själv strosa runt. Ingrid hittade en snygg vinkaraff och jag köpte ett fint ölglas med dekormålning åt Henrik, en lite muta för att han följde med, och ett stort glasfat för att ha som fruktskål hemma på bordet.
Efter dessa inköp kände jag mej nöjd och vi åkte tillbaka.
På vägen hem stannade vi till hos Johan och Therese och fick se hur dom bodde och fick oss en fika . Jag fick även en undervisning av de små fina killarna Noel och Vincent om alla leksaker dom hade. Små söta killar.

Sen helt plötsligt var det torsdag och dags för att packa ihop och vänta på flyget som inte gick förrän till kvällen.
Innan dess hann vi med att besöka karamellfabriken och inhandla brända mandlar och även in på ett rökeri för att köpa rökt lax.
Ingrid hann också med att ge oss en sista middag , en underbart god kycklinggryta med paprika , lök och grädde...mums.

Vi skulle stanna en natt i Sigtuna på hemvägen då inget flyg gick norrut pga av underhållsarbete. Joel kom därför och hämtade oss på Arlanda och vi fick en trevlig kväll hos dom också.
På morgonen dagen efter for vi tidigt till flygplatsen och intog en frukost där.
sedan var det till slut dags för hemfärd till Luleå.
Då började den riktiga hemlängtan sätta in. Ju närmare vi kom desto mer. Så fort vi landat var jag tvungen ringa Veronica, hon var då redan på väg men jag ville bara kolla. Hon hade med sej hunden, min fina söta pudeltjej. Hon studsade bara i bilfönstret då hon såg oss. Var så glad att hon inte visste hur hon skulle göra. Och då Henrik gick för att hämta väskorna fick hon nästan panik, blev så rädd att han inte skulle komma med. Det lustiga var då vi kom hem på gården. Då hoppade hon ur bilen och for upp på gångstigen bredvid. Då jag då lockade på henne vände hon bara bort huvudet, hon var sur. Ville inte alls komma. Men till Henrik gick , det var mej hon var putt på. Jag är ju alltid hemma och nu hade jag varit borta för andra gången. Det blev hon inte alls glad över. Gick ju över men hon ville visa att hon inte gillade det jag gjort. Inatt har hon sen legat tätt intill min rygg , under täcket hela natten. Ville hela tiden känna var jag var. Min älskade fina pudelflicka.

Idag sen då vi skulle iväg och handla blev hon helt desperat. Ville inte stanna hemma ensam. Stod bakom dörren och krafsade. Så brukar hon inte göra , men hon var nog rädd vi skulle sticka igen.

Så vilken vecka det blev. Vilken härlig resa vi haft. Den lever vi länge på. Och det roligaste av allt var att få träffa mina kusiner igen. Nu får man hoppas det inte dröjer 24 år igen. Det vore ju för hemskt.

Dagen före ♥

Nu är det nära , dagen före vi åker. Ska alldeles strax göra incheckning via Internet Nu kommer fjärilarna. Jag är ingen som direkt njuter av flyg, men gör det om jag måste. Vill ju åka så det är bara kliva på och blunda. Går nog bra. Det gick ju till London i maj så det ska nog funka nu också. Den här gången blir det Henriks arm jag får klämma istället för Veronicas. Hon blir ju hemma med hunden.
Kommer säkert ha svårt att somna , som vanligt innan resa. Men jag har sett fram emot den här resan så det ska bli kul. Tänk va berest man blev helt plötsligt. Vi som nästan aldrig åker någonstans , varken på sommaren eller vintern. och nu blir det min andra resa på kort tid. Man får akta sej, det kanske blir en vana ;-)

Richard kom förbi med barnen en stund och det var roligt som vanligt. Viggo är det som vanligt full rulle med och full i bus. Precis exakt kopia av sin far , som han var som liten. Man får riktiga flashback då man ser Viggo. Minns precis hur det var då Richard var i den åldern, ett energiknippe han också. Rätt kul att se hur lika dom kan vara. Få se hur Molly blir. Kanske hon blir kolugn.
Hon är så söt den lilla bebisen. Fick mysa och mata henne. Måste ju gosa lite en stund nu då vi åker bort.
Viggo vill gärna ha mej med överallt och ropar Ammo hela tiden så det blev till att ta Molly i famn och hänga på. Vill inte han ska känna sej utanför så han får den uppmärksamhet han behöver. Han är ju min lilla charmgosse. Men det går riktigt bra. Han accepterar att Molly får vara med och att jag håller i henne . Jag kan ju busa ändå.
Blir alltid så tyst och stilla då dom åker. Man saknar dom på en gång.
Tur man har dom så nära så vi kan träffas ofta. Hade varit tråkigt om dom bott nån annanstans.
För mina barn och barnbarn är det viktigaste här i livet. Och det är det för både mej och Henrik. Vi har sån tur än så länge att alla finns här i stan. Hoppas det så förblir.

Smärtmässigt så är det väl upp och ner mellan varven. Men nu ska jag försöka lämna smärtan hemma, mentalt i alla fall. Ha en resa och strunta i smärtan för en vecka. Ont kan jag ha då jag kommer hem. Värmen vi haft senaste två dagarna har varit toppen för smärtan. Blir mjukare och rörligare så hoppas vädrets makter är med oss . Ser inte så lovande ut men hoppas dom har fel som vanligt. Vädret rår man ju ändå inte på.
Har laddat med alla smärtstillande jag har så det ska nog gå bra.
Roligt ska det bli i vilket fall som helst.

Vädersmärtelände =( och resfeber !!

Ingen bra dag idag. Benet ilsket och surt. Så även jag =(. Tungt då vädret ställer till det. Visst behövs det regn , inte snack om saken. Men för den skull behöver jag inte gilla det. Det är alltid så ont i ben och ryggen då vädret ändrar sej. Visste redan igår kväll att det var på G.

Fast allt kanske inte kan skyllas på vädret den här gången. Jag hade mina barnbarn här på besök igår och självklart känns det efteråt. Kan ju inte låta bli att bära och mysa med lilla söta Molly. Och sedan också leka och busa med favoritkillen Viggo.
Måste bara vara med dom och då struntar jag i hur ont det blir. Richard brukar påpeka att jag nog får ont i ryggen om jag bär på lilltjejen . Men det struntar jag i. Om jag vill mysa med mina små älsklingar så gör jag det. Fort nog växer dom upp och jag vill ta vara på den tiden så mycket det går. Dom är så härliga och jag tycker så mycket om att vara farmor.

Viggo har nu blivit så duktig med att gå på pottan att jag hade köpt honom några roliga kalsonger. Och tänk , han blev överlycklig för ett par kalsonger. Inte alla barn som blir så glad över sånt. Men Viggo han blir glad för allt . Kläder och leksaker , lika viktiga för honom. Sötungen.

Lilla Molly hon växer så det knakar och är nu med och skrattar och pratar då man pratar till henne. Hon är så söt och har fint rödaktigt hår. Ser ut att få en ordentlig kalufs. Hoppas hon ärvt Richards håranlag, för han är den i vår familj som har tjockast hår.

Har nu satt igång och packa . För det är en hel del som måste med. Och då inte bara kläder. Det är alla mediciner som jag har som måste med och special-kuddar och ryggbälten, kryckor och rullator. Har så stor packning att man kan tro vi ska va borta länge. Men det är saker jag måste ha med. Tur vi köpte en stor resväska då vi åkte till London.
På fredag bär det av så nu är det nära. Vi åker på dan från Luleå och måste sen sitta några timmar på Arlanda innan det bär av till Kalmar. Så jag får nog ha kuddar och medicin i handbagaget så jag klarar den väntan.
Sen kommer vi runt 19,00 till Kalmar och Ingrid och Ingvar möter oss.
Ska bli så roligt och jag är så glad att vi fick komma dit just nu. För då kommer jag iväg och är borta då jag fyller år . Då slipper jag känna att jag måste bjuda på kalas. Slipper ställa i ordning nått jag inte orkar. Får vara borta och bli omhändertagen istället.
Ser verkligen fram emot det och att få se hur dom har det. Åka till glasriket och Öland.
Ja det ska bli så roligt och jag är så nöjd med att Henrik också förlikat sej med att åka iväg. Då får han för en gång skull riktig semester. Inga måsten utan bara ledighet. Han har annars inte lust att åka iväg men för min skull gick han med på det den här gången. Och han verkar inte misstycka nu utan jag tror han också tycker det ska bli trevligt. Och han gillar ju Ingrid och Ingvar, dom har han ju träffat så många gånger hos mamma och pappa förr.
Så 3 nätter till hemma sen pyser vi . Småland here we come

Snart så !!!

Nu är det inte länge kvar till vi åker på en semestertripp, jag och Henrik. Vi åker till min moster i Småland och det ska bli jättetrevligt. Jag ringde till henne i tisdags och vi hade ett långt samtal. Finns så mycket att prata om och det ska bli så roligt att träffas. Och att träffa kusiner där nere ser jag också fram emot. Ingmarie och Johan har jag inte träffat på jag vet inte när. Tror det var nån gång runt 1987 eller nått. Minns inte riktig då det var sååå länge sedan. Sen har vi ju aldrig varit ner till Småland förut.
Vi brukar mest vara hemma på semestern då Henrik inte gillar att åka iväg.
Men för min skull gick han med på det den här gången. Och jag tror faktiskt att han också ser fram emot det. Om inte annat får han en "riktig" semester utan en massa måsten då vi inte är hemma. För är vi hemma har han alltid nått han bara måste göra. Och då blir det inte mycket till vila för honom. Han behöver det. Lika mycket som jag. Fast av olika anledningar.
Nu jobbar han bar två dagar till ( lördag och söndag) och sen går han på ledighet och nästa fredag så åker vi. Härligt.

En orsak till att vi åker just då är att jag fyller år nästa söndag. Och jag har inte ork att ha nått stor kalas som många brukar ha då dom uppnår denna aktningsvärda ålder som jag fyller. Men jag känner att jag inte orkar med att anordna nått sånt och då Ingrid bad oss komma till dom just då så var det ett ypperligt tillfälle att slippa undan kalas.
Då Henrik fyllde jämt för två år sedan hade vi 3 st kalas med totalt runt 40-45 gäster. Och jag fixade allt och var så slut och hade så ont i flera veckor efteråt . Och redan då bestämde jag mej för att inte ha nåt kalas. Jag orkar bara inte det.
Jag brukar alltid vara den som bakar och fixar då nån fyller år och sedan ska jag servera och hålla på att man sen inte hinner med nått annat. man känner sej som en servitris och en kaffekokerska och har inte tid att med annat. Och så känner jag inte för att göra nu. Det är alltid jag själv som får dona och fixa, aldrig nån som gör det åt mej. Visst Veronica hjälper till bra, men i slutänden är det ändå jag som gör det själv. Det är inte roligt längre då man inte orkar.
Smärtan sätter sina käppar i hjulet och det är bara acceptera. Visst hade det kanske varit roligt med kalas men jag har som sagt inte orken för det.

Jag fick faktiskt ett erbjudande om hjälp, det enda erbjudandet faktiskt. Från Richards svärmor. Hon erbjöd sej hjälpa till om jag skulle ha kalas och att hon skulle då sköta all servering och allt som hör till så jag skulle få sitta ner.
Det var ju jättesnällt , och hon är faktiskt den enda som någonsin erbjudit sej att hjälpa mej. Ingen annan har nånsin ens tänkt på att jag behöver det.
Jag blev väldigt glad över detta erbjudande men har ändå valt att åka bort istället.
Hade redan tänkt åka bort då erbjudandet kom men hon ska ha en stor eloge för att hon tänkte på mej och förstod att jag faktiskt skulle behöva hjälp.
Ingen annan har tänkt på det. Ingen annan har förstått det . Ingen annan har brytt sej. Så hon ska ha en stor kram för att hon bryr sej och jag uppskattade det mycket. ♥♥

Har nu haft två dåliga dagar med vädersmärta som stör min sömn. Så fort värmen försvann och det blev lite ostadigare väder, även om det inte kommit regn trots prognoserna, så kom smärtan med sin ilskna kraft och satte sej i benet och foten som vanligt. Barometer som man är. Inte kul men det är jag ju van vid. Bara bita ihop och inte känna efter. Tänka på den förestående resan och hur roligt det ska bli. Det funkade då jag for till London så ;-)

Nått positivt med att det blev svalare är att hunden mår bättre nu. Hon äter igen och hon dricker igen. Hon gillade verkligen inte de varma dagarna vi hade förra veckan.
Men vi klarade pärsen och hon slapp djursjukhuset den här gången. Vi vet ju om att hon är känslig för värme så vi försöker hålla henne i skuggan och få i henne vatten. Ju varmare det blir desto mindre dricker hon. Och då får vi lura i henne vatten med olika knep. Det lyckades den här gången men vi är vaksamma på om det kommer tillbaka värmen.
Min lilla älskade pudeltjej. Väldens bästa vän.

Värmeslag eller nått

Veronica "pärla" efter att Henrik polerat upp den



Vilken vecka vi haft. Solsken nästan varje dag och de senaste dagarna runt 27-28 grader i skuggan. Egentligen för varmt för min smak men i skuggan då det blåser lite är det helt okej. Däremot på nätterna är det jobbigt. Svettigt och klibbigt. Ingen njutning precis.
Hunden lider också. Ligger mest nedanför fläkten eller ute i skuggan i gräset. Äter gör hon inte och dricker knappt heller. Så vi kör med "korv i vatten" för att få i henne tillräckligt med vätska. En utmaning bara det. Går ibland och ibland inte. Kräsna vovven våran. Bara vi kan hålla henne i schack så vi slipper djursjukhuset.

Sen har ju veckan varit en bilköparvecka kan man nog säga. Först köpte Henrik en V70 åt sej som andre bil , sen hittade vi en gammal Golf till Verran. Den var väldig matt i lacken då vi var och tittade på den men inte rostig så Henrik slog till . Priset var så bra och han såg att med polering så skulle den nog bli fin. Och det blev den också . Han fick jobba några timmar med den men sen var den som ny. Nästan lika blank som Audin.
Så nu har hon en egen bil att åka runt med .

I fredags då det var så varmt tog vi en tur på sjön till stugan. Var super skönt på vattnet. Det blåste men inte värre än att jag klarade av det . landkrabba som jag är. Det var så skönt att jag inte brydde mej och då gick det bra. En sån dag SKA man bara vara på sjön.
Natten blev jobbig då det var så fruktansvärt varmt och klibbigt. Jag och Tessan låg och rullade runt och försökte somna. Veronica och Henrik jobbade ju natt så det var bara vi hemma. Sent om sider somnade jag och hade inte sovit mer än kanske 2 timmar så ringer telefonen. Nyvaken så såg jag att det var Henrik och direkt så steg pulsen och jag hann tänka att nu har det hänt nått. Vad var det då??? Jo , han hade glömt nycklarna och stod utanför och ville bli insläpp. Fy så dumt. Jag som sov så gott. Nu blev sömnen förstörd bara för det. För jag hann vakna till ordentligt och hade svårt somna om. Egentligen skulle han ha stryk för att han inte hade nycklarna med. Borde låtit han stå där ute =)

Igår kom så Richard och Viggo förbi för att byta ut bilen. Viggo kunde inte riktigt förstå varför dom skulle ta "affas bil" . Lär nog heta Affas bil ett bra tag. Han tyckte i alla fall att den var finare än pappas bil för den är "äcklig" säger han. Det lilla charmtrollet. Jag och Viggo hann med en hel del då Richard flyttade över sina grejer till bilen. Vi lekte med vattenspruta, vattnade blommor , plockade lite ogräs
( inte jag men han) Farmors lilla hjälpreda, åt glass och drack festis. Gick jag in kom han genast och hämtade ut mej igen. Ingen rast då han är och det är så roligt då man inte känner efter då han kommer. Ropar hela tiden "kom ammo" och ammo kommer förstås. Har saknat honom då dom varit i Arjeplog i drygt en vecka. Världens finaste kille. Han gillade Veronicas bil också, den är ju röd som Audin så det gillade han.
Nu har Richard en utmaning att hålla efter bilen så Henrik slipper oja sej. Det var nog med ett litet snyft han släppte den ifrån sej. Pärlan som vi haft i 21 år. Men den hamnar ju inom familjen så. Få se hur länge den blänker nu.
Andreas brukar säga att han inte skulle vilja ha den då han vet att han inte skulle orka putsa den som pappa ( Henrik). Han får till och med bakläxa då han tvättar sin egen bil . Henrik tycker han slarvar och är alltid där och gör om det. Inte lätt vara son till en bilpedant. =)

Idag blir det en slapp dag med bara en tur för kaffe ut till Kallax. Känner att man inte orkar mer. Tempen ligger fortfarande runt 27-28 grader så man kan inte göra så mycket. Inte ens en promenad då hunden inte kan gå med och hon blir så sur om jag går själv, utan henne. Men kanske man kan gå i kväll då solen inte gassar så. Jag blir så stel om jag inte får min dagliga dos av rörelse. Annars har jag faktiskt haft lite lindrigare i ryggen nu nån dag, peppar , peppar, bäst man inte ropar hej för tidigt. Måste ju vara i form till vi åker iväg till Småland den 22 juli. Har försökt sköta mej som jag gjorde innan London och just nu är det Normalontläge, så nu håller jag tummar och tår för att det ska hålla sej så . För det blir inget roligt om jag får ett "brak" just då vi ska åka. Så tungan rätt i mun och ta det piano så ryggen håller ihop och smärtan på lagom nivå. För smärtfri, det är jag aldrig. Utan det finns bara normalont och mer ont eller jättemycket mer ont.
Men jag tror värmen har gjort gott. Kroppen verkar behöva det och jag funkar faktiskt bättre rent fysiskt. Även om jag inte älskar sån här värme verkar min onda rygg och mitt värkande ben gilla det. Så det är bara passa på och njuta så länge det varar. För som sagt " sommaren är kort".

Henrik har nu ledigt till på lördag då han jobbar sista två dagarna innan han får semester. Blev ju nästan som en extra semestervecka med bara helgen som arbetsdagar.
Så det är ju bra. Han behöver det och han behöver få semester nu. Kroppen börjar även för honom protestera. Han har lite rygg problem också. Tur också att vi åker iväg en vecka också så han får riktig semester. Annars har han alltid en massa projekt han ska göra och då blir det ju ingen vila direkt. Vad gör han just nu tro. Jo han står och pustar och polerar upp några fäljar till Veronicas bil. Sen ska dom visst målas också. Vilken vila va!!!

Blir nog en bastu till kvällen som vi gjorde igår . Då slutar man svettas och kan förhoppningsvis sova bättre. Men man ska väl inte gnälla som många säger. men man gör det ändå. Hur dumt det än är. Sommaren är kort, det mesta regnar bort. Bara ta vara på den . För snsrt står man och fryser igen.

Ny frisyr på riktig >Möjlig femtio-årskris.???

Nya frissan och våra pärlor till bilar.
Den röda är den som sonen ska köpa.


Nu går skam på torra land. Jag har klippt håret. Och det rejält också. Vet inte när jag hade så kort i nacken. Minns inte om jag nånsin haft det ens. Tror inte det. Hade bestämt mej redan innan vi for till frissan att en ny look skulle fram. En på riktigt.
Sa till min frisör att klipp fort innan jag ångrar mej. Brukar balla ur alltid då jag kommer dit och så blir det som vanligt i alla fall. Men inte den här gången. Jag hade ju Veronica med och hon var bestämd. Det skulle bli en ny frisyr om hon så skulle knyta fast mej i stolen. Så långt behövde det inte gå men nog kändes det konstigt då jag såg som i dimma hur håret flög av. Jag ser nämligen så dåligt att jag bara kunde ana vad hon gjorde då jag tog av glasögonen. Så det var nästan som i gör om mej på TV. Där har dom ju satt för spegeln så kunden inte ser och jag ser inget utan glasögon så det blev likadant. Var lite spänd då jag skulle ta på mej dom efteråt.
Men blev väldigt positivt överraskad. Hon hade fått till det precis som jag tänkt mej. Hon hade förstått vad jag var ute efter och sen gjort det så att det skulle se bra ut. Hade aldrig kunnat föreställa mej hur det skulle bli men hade ju en bild med på en frisyr jag gillade och han hade fått till det så jag blev riktigt nöjd.
Både Henrik och Veronica tyckte också det blev bra, dom tordes väl inte annat HAHA.
Nåväl , nu är det gjort . Efter nästan 50 år med i stort sett samma frisyr, åtminstone sedan jag gick i skolan, så har jag gjort nått jag inte brukar. Känns lite konstigt men samtidigt bra. Är så lätt att tvätta och kamma, ja kamma behövs knappt. Känns lite , lite tomt i nacken då det inte hänger hår på axlarna men man vänjer sej. Men skönt samtidigt. Hon är bra min frisör. Förstod precis vad jag var ute efter. Och jag är nöjd. Nu ska jag bara vänja mej med att använda vax och fingrar istället för värmetång.
Inte helt lätt att låta tången vila då jag alltid använt den varje dag. Men sååå skönt.
Tror nog det är 50-årskrisen. Eller vad man nu ska tro. ;-)

Idag blev det också en bilaffär . Inte jag men Henrik. Jag kör ju inte bil mer då benet inte håller för det. Men anledningen nu det var att Richards bil är helt slut. Och då menar jag slut som att den är färdig för skroten. Och eftersom han inte har jobb men behöver bil för att kunna jobba, då han får så ska han få köpa vår gamla Audi som är i nyskick trots att det är en -87:a. Vi har haft den i 21 år men den ser ut som ny då Henrik är en bilputsare och bilvårdare av hög klass. Inte som sönerna precis. Dom tvättar knappt sina bilar och gör dom det så tycker han dom slarvar.
Men nu är Richards bil så slut och Henrik så less på att skruva i den och leta fel att han bestämt sej för att han får köpa pärlan av honom.
Han har därför letat efter en annan andrebil åt sej själv. Det blev en affär idag , en Volvo V70 -01 automat. Riktig fin . Vänta bara tills Henrik fått putsa och polera den så kommer den att se som ny ut. Den var väldigt fin i karossen och det är ju A och O för att han ska vilja ha den.

Egentligen hade vi kunnat klara oss med en bil då jag inte kört på 1,5 år men min förhoppning är att jag ska kunna göra det igen. Och jag vill tro att det ska gå. Vet inte om det blir så men hoppas kan man ju alltid.

Efter frisörbesöket så har det varit AJAJ förstås. Sov inte mycket den gångna natten men standarduttrycket " vill man bli fin osv" stämmer in som vanligt. Och det med besked. Blev två starka tabletter, mina reservtabletter, idag. Dom tar jag bara då jag inte står ut, och den vanliga smärtstillande inte hjälper nått alls. Men jag tog min promenad i morse och benet höll även om det smärtade väldigt. Så det lägger sej nog om nån dag .
Egentligen så är det rätt hopplöst. Jag kan inte göra nånting kul. Inte utan att jag får lida för det efteråt. Det är rent skit. Men jag gör ändå saker ibland. Måste det för vad ska jag annars ha för liv. Det är nog trist som det är. Men jag väljer vad som är värt en uppoffring. Om det är värt smärtan efteråt. Tycker jag inte att det är det så låter jag bli. För det mesta i alla fall.
Men ibland så orsakar jag mer smärta av ren dumhet. Behöver bara fråga dom här hemma. Dom vet minsann. Att jag inte alltid gör som jag ska. Att jag säger en sak men gör en annan. Och sen får lida för det.
Som ogräsplocket. Nog vet jag att det är en dum sak att göra. Jag vet att det är en rörelse jag inte bör göra. Vem vet inte hur dålig arbetsställning man har då. Och har man då som jag " en knivsudd" att balansera på då går det åt skogen.
Minsta vridning eller framåt-böjning slutar alltid med en katastrof. Då tar det flera dagar att komma i normalont läget igen.
Och det vet jag ju. Och ändå så står jag där och rensar det förbaskade ogräset för att jag inte ids vänta på att nån annan gör det. Hur dum får man vara. Man måste lära sej blunda då. Inte se ogräset, eller dammråttorna inomhus. Inte störa sej på det då nån tar hand om det fast kanske inte just nu. Det är nog det svåraste av allt i det här eländet. Att vänta på hjälp och att be om hjälp.
Men med åren, jag har ju gått så här i drygt 9 år, så lär man sej. Men helt lär man sej aldrig. Mitt vad det är så har man glömt det och man gör det själv. Och då får man också skylla sej själv, med besked som sagt.
Huvudet dumt får kroppen lida....så sant som det är sagt.
Om detta är en 50-årskris hur blir det då om 10år igen??? Kan man ju undra.

Nu ska jag försöka få nån sömn trots att jag inte hittar nån bra sovställning för det smärtande benet.En yxa vore kanske ett alternativ. Hugga bort det onda. Idiotiska tankar , men man blir "dum av smärta, det har jag läst.