Varför?????

Jag mår inget vidare. Har sån smärta att det kryper i hela kroppen. Vet inte hur jag ska ligga, hur jag ska stå , hur jag ska gå.
Inget funkar just nu. Benet hugger och krampar. Foten känns som en stor klump.
Vad har jag gjort för ont?????
Trodde inte jag skulle rasa ihop så här nu. Jag som var så på G.
Gissa om jag är besviken.
Pratade med sjukgymnasten igår och hon försökte peppa mej. Hon tror vi ska köra endast Qigong och inget annat framöver. Hon menar att jag tagit i alldeles för mycket. Bara för att det känts bättre så har jag kört på och glömt bort att känna efter. Och så blir det platt fall ner i avgrunden igen.
Jag vet att jag vill på göra så då det går framåt. Vill för mycket. Har lärt mej att bromsa lite men inte tillräckligt Uppenbarligen inte alls den här gången.
Så nu blir det att så sakta kravla sej upp ur gropen och ta nya tag.
Värst är att man blir så beroende av mina kära då det blir så här. Henrik och Veronica har fått passa upp mej och hjälpa mej med allt. Till och med av- och på- klädning. Jag kommer helt enkelt inte åt att få på mej kläder på nedre delen.
Hur känns det . Ja för mej känns det förnedrande. hur det är för dom kan jag inte svara på men jag tror att det inte är allt för kul. Åtminstone inte för Henrik.
Sen kan jag inte gå ut med hunden då jag inte kommer ner för bron. Så dom har försökt anpassa sina tider så nån kan vara hemma och rasta hunden.
Vilket elände.
Jag avskyr det här. Jag hatar det här. Jag vill klara mej själv. Jag vill inte vara den som måste be om hjälp med precis allt. Det är frustrerande.

Sen kom ju då branden av bilen. Där blir det också problem. Bilen var ju min men Andreas hade den och nu vill Lulebo kräva att han ska betala för reparationerna av carporten den stod i.
Vilket vi motsäger oss förstås. Branden var ju en olyckshändelse. Ingen kunde göra nått åt att det hände. Bilen var helförsäkrad.
Nu säger mitt försäkringsbolag att Lulebo INTE kan kräva sonen på reparationen. Dom menar att det kan dom inte göra. Tyvärr är Lulebo av annan åsikt.
Så nu är läget ovisst. Blir nog en tvist där och hur vi löser den är ännu oklart. Mitt försäkringsbolag ska hjälpa oss med det men hur det slutar har jag ingen aning om. Känns inte kul. Har aldrig varit i den sitsen förr.
Igår var jag i telefon hela förmiddagen för att få klarhet. Och jag talade även med Lulebo och hon jag pratade med var inte särskilt trevlig. Hon var rent fientlig och menade att det får vi göra upp om vem av oss som ska betala , fakturan kommer i alla fall att komma i vilket fall som helst.
Jag var så arg hela dan för allt detta. Upprörd och ilsken.
Och att detta skulle komma nu då jag redan är knäckt av min smärta så blev det dubbelt upp.

Nej jag börjar undra vad jag gjort för ont som drabbas av allt detta. Måste ha gjort nått ont och nu får jag mitt straff. Och att det också drabbar sonen som är student och inte har så bra med inkomster är ju än värre.
Som Veronica sa igår. " dom vill slå på dom redan svaga, en student och en sjukpensionär" . Så sant .