Så har det snart gått en hel vecka sedan jag rasade ihop i en liten trasslig hög. Börjar så sakta kravla mej upp ur högen och ta mej ovanför ytan igen. Kan gå med bara en krycka nu om jag är försiktig. Benet är inte pålitligt ännu men det tar inte lika ont nu. Går inte att sitta vis bordet och äta än utan jag sitter fortfarande på en plats vid spisen med en låda utdragen och en skärbräda ovanpå som bord. Går väl an men känns inte kul.
Vi har även fått ta ner det förhatliga toasitsen. Henrik avskyr den. Men jag är tvungen ha den annars kommer jag varken ner eller upp från toan.
Igår var vi ut till pappa en sväng med tårta för Veronica fyller år idag . Och pappa är svår att få från byn så vi tog med tårtan dit istället. Min bror med fru kom precis från Thailand så då fick dom också vara med och fira.
Jag fick sitta på en trappstol och det gick väl an. Men det kändes inte helt bra för den var lite för låg. Hemma har jag en hög barstol och den är perfekt.
Men det var ändå kul att få komma sej ut en sväng då jag suttit hemma och inte kommit utanför dörren på en hel vecka. Började känna mej som ett djur i bur. Men det har bara inte gått att gå ut då jag inte kunnat gå i trappen. Det hugger så i ryggen då jag ska ner för brostegen . Så igår tog jag och backade ner och det gick bättre. Ner kom jag i alla fall.
Sitta i bilen var som vanligt en plåga men det gick vägen och vi kom fram och tillbaka utan större missöden. Att ta sej ur bilen däremot var ett helt företag . Men med lite hjälp så kom jag ur.
Sen blev det sängen resten av dan. I och för sig inget ovanligt men nu då jag har så ont blir det mer än annars.
Hoppas nu att jag till veckan kan bada igen och gå i min Qigong-grupp.
Sen får vi väl se om jag kan eller måste avstå.
Inga promenader alls den här veckan. Var tvungen att avstå helt , både pga av att det kommit så mycket snö veckan och är dåligt plogat , och pga att jag inte kommit mej ner från bron. Måste se roligt ut då jag står på bron med en krycka i ena handen och låter hunden få göra sina behov inom räckhåll för kopplet. Hon verkar lite konfunderad över vad jag pysslar med. Jag brukar ju inte normalt bara stå på bron då hon ska rastas .
Fy vad trist. Jag som var så på G. Hade börjat få lite speed i benen och det var skoj att gå igen. Nu är man tillbaka på ruta ett igen och får börja om.
För hundrafemtioelfte gången. Så känns det som i alla fall.
Men skam den som ger sej. Jag ger mej inte i första taget ,det är då målet. Men den här gången kändes det extra tufft. Att bara precis ha fått börja om med sjukgymnastiken och sen få sluta direkt. Det blev som ett slag i ansiktet , som om det inte är meningen att jag ska ha det bra. Jag ska ligga i min säng och stirra i taket och inte göra ett enda dugg. That`s It.
Sen har vi Tessan sju, också. Hon mår ju alltid illa då hon löper men nu har hon både kräkts och haft diarre i omgångar. Löpet borde ta slut tisdag eller onsdag till veckan så hoppas hon blir frisk igen då. Men det är så trist att en dag så håller hennes mage och så nästa är den uppochner igen. Inatt blev det diarre igen för tredje gången. Så nu blir det diet några dar till innan vi kan börja med fodret igen. Tänk om man ändå fått kastrera henne till självrisken. Då hade jag låtit göra det. men att betala 7000-8000 kr är för dyrt. Självrisken är ju nog hög den
2500kr , men det hade varit värt det om jag fått det till det priset. Ska nog kontakt djursjukhuset igen och höra. Där finns ju alla hennes journaler så dom vet ju vilka problem hon har. Måste prova i alla fall. För om nio månader blir det samma sak igen då hon löper . Tur i alla fall att hon endast löper var nionde månad när hon alltid blir sjuk.
Idag blir det middag med alla ungar då Veronica fyller 22 år idag. Usch vad åren
går . Min "minsting " 22 år. Är jag verkligen sååå gammal??? Nyss var hon en liten tjej och nu är hon en vuxen "dam". Åren har verkligen rusat på i hundranitto. Man börjar nog bli gammal, bara att erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar