Blidväder och smärta !!!

Så var ytterligare en helg förbi. Tiden går i rasande fart man hinner inte med. Kan det vara åldern som gör att det känns så???
Helgen har avlöpt i lugnets tecken....som vanligt kan man nog säga.
Henrik har jobbat 11 timmars skift både lördag och söndag så han har inte varit särskilt social. Jobba , äta , sova ...så har hans helg varit.
Jag och Veronica däremot har ju haft gott om tid . Vi gick en lång härlig promenad igår i ett härligt solig och skönt väder. Jag njöt i fulla drag trots att det var jätte-tungt med rullatorn. Gångvägarna var uselt plogade så nu när det helt plötsligt blev noll-gradigt så sjönk hjulen ner så det blev tungt att skjuta den . Inte bra alls för mej. Men igår så struntade jag i det. Det var så härligt att efter veckor av kyla med ner mot - 30 så längtade jag efter att få röra på mej. Visst , jag fick helsikes ont men då tyckte jag det var värt den smärtan.
Ville så vara ute i solen .
Ville så promenera igen .
Ville så känna frisk luft.
Ville så komma ur mitt fängelse...som det nästan känts som de senaste veckorna.
Det tog tid att ta sej runt min runda på 5,5 km men det gick. Fast sista biten fick jag så ont att det inte var roligt. Men då försökte jag tänka bort smärtan och bara njuta av det vackra vädret. Men det är svårt. Har ju i Qigongen fått lära mej mycket om att andas rätt och att med lite sköna bilder tänka bort det onda. Som lite meditation kan man nästan säga. Ibland lyckas jag , ibland inte.
Har även en grej jag brukar göra då jag på håll ser vårt hus. Jag brukar då få ännu ondare så jag brukar då tänka att jag inte bor där utan att jag bor minst ett kvarter längre bort. Då brukar det vara lättare att tänka bort smärtan då jag tänker att jag måste komma fram till nästa kvarter också. Låter kanske lite knasigt men det går ju liksom ut på att lura sej själv så man orkar hem . Det är som att då jag ser huset så vill jag bara hem till sängen och lägga mej ner , på en gång och att smärtan då blir olidlig. Så då försöker jag lura mej själv med lite knep och då går det lättare att ta sej hem. Psykologiskt kanske man kan säga, smärtan blir psykologisk till slut. Och då gäller det att"lura" sin hjärna att "det gör inte ont".
Såg på tv idag just om smärta, långvarig smärta. Det var precis som om det var mej dom pratade om. Kronisk ländrygg-smärta och ischias, neuropatisk smärta. Allt som jag har. Vad som kändes tråkigt då jag såg det programmet var att den behandling dom rekommenderade mest var ryggmärgsstimulering för dom som har det jag har. Det har jag redan testat och det gick ju som det gick. Fick ett Subdural Hematom , hjärnblödning , som resulterade i operation. Fick kalla kårar då. Det skulle jag aldrig nånsin gå igenom igen. För att det var nog det värsta jag gått igenom någonsin.
Jag läser mycket om just smärta och vad som finns för hjälp att få. Jag har nog under mina 9 år med smärta gått igenom det mesta och nu fått acceptera den som den är. Jag har testat allt . TENS-behandling, Akupunktur, Akupunktur med ström, ryggbedövning, sträckning i ryggbänk, operation av ryggen, ryggmärgstimulering ( mitt största misstag, mediciner av olika slag, Mindfullness, Basal Kroppskännedom, Yoga.
Så för mej finns inget kvar att testa. Jag har hittat en tillvaro som går an, inte mer. Önskar det vore bättre , men det kunde varit värre också.
Jag är inte en bitter person utan tar det med jämnmod. Har haft många år att lära mej leva med smärtan. Men ibland är det jobbigare och ibland lite bättre. Vet att jag ALDRIG kommer att bli smärtfri. Det har jag accepterat på ett sätt, och inte på ett annat sätt.
Ibland vill jag kapa av benet och en del av ryggslutet för att få bort smärtan. Det är när smärtan är olidlig. Andra dagar så kan jag leva ett rätt hyfsat liv och vara i farten lite utan att det är allt för jobbigt.
Gäller att hitta balansen i livet trots allt.
Tror faktiskt jag gjort det rätt bra ändå. Visst jag har många dagar då jag inte vill mer, vill bara försvinna för att bli av med smärtan. Då får man tänka på nått trevligt och ta sej i kragen och komma ur den svackan.
Kort sagt , man måste lära sej leva ett gott liv ändå. Ta vara på dom bra stunderna så klara man dom dåliga då dom kommer. Man lär så länge man lever heter det ju och så är det då bokstavligt för mej.