Bara elände =(

Näää nu blir jag galen !!!!
Först så brinner bilen jag äger upp och sedan blir Tessan dålig och kräks och har diarre.
Sedan så ska jag tvätta henne då hon fått bajs på benet och är allmänt smutsig då hon är i löp och vi inte badat henne på 10 dar.
Vad händer då. JO givetvis brakar ryggen ihop. Jag tvättade henne och satt på en pall vi har i badrummet. Det gick väl i och för sig ganska bra. Tills jag skulle kliva upp vill säga. Då jag skulle upp från pallen som är rätt låg så man kommer i lagom höjd för att tvätta en liten hund., då small det bokstavligt talat till. Jag försökte ta mej upp men hade inget att ta fast i så det högg till ordentligt i ryggen och ut mot höften. Sedan skulle jag försöka gå och det gick nästan inte. Vi var ju sedan tvungen att blåsa Tessan torr så det var bara att fortsätta och inte känna efter hur ont det tog. Men sen , då vi var klara så då kände jag minsann. Det tog ont varje liten rörelse. Kunde inte ta mej fram utan att ta stöd och ändå så gjorde det ont.
Det högg som om jag fått en kniv instucken i ländryggen och som sedan vreds om vid varje rörelse så smärtan spred sej ut mot höften , ner i låret , förbi knäet och sedan som en blixt rakt ner i foten.

Jag säger bara FAN;( FAN;( FAN;(
Ska jag ALDRIG kunna göra nått, ens en liten grej???????
Ska det alltid bli så här?????
Jag blir så less.
Jag blir så arg.
Jag som tyckte jag haft det rätt hyfsat ett tag. Visst jag har haft ont , men jag har åtminstone kunnat röra mej.
Nu kommer jag knappt upp ur sängen. Får liksom rulla mej sakta upp . För det hugger så fort jag rör mej.
Så nu blir det inte nått bad i morgon. Kommer inte att kunna ta mej ner i vattnet .
Och jag som precis har börjat om.
Varför skulle jag bada hunden???
Varför lät jag inte Henrik göra det???
Varför väntade jag inte med det till Veronica kommer hem????
Varför ? Varför ? Varför?

Det spelar förstås en stor roll att jag förra veckan var lite för aktiv. Jag hade ju fått för mej att det var en bra ide att städa bort skrot ur rummen uppe på. Som jag egentligen kunde låtit dom andra sköta.
Sedan fick jag ju för mej att baka semlor. Inte sån bra ide då jag redan provocerat ryggen.
Men ibland vill huvudet mer än kroppen.
Ibland så kör man på utan att tänka på konsekvensen. Och jag som haft så här i så många år borde lärt mej. Men icke : Jämt blir det så här.
Nu ligger jag här och surar och är arg. Och undrar varför i hela friden jag skulle göra det här. Det hade kunnat vänta. Jag kunde nöjt mej med att spola av det smutsiga benet. Jag hade kunnat be om hjälp.
Men man blir så less på att be om hjälp hela tiden. Och dom blir less att hela tiden hindra mej. Dom vet ju att det ändå inte går. Dom vet att jag ändå gör precis som jag vill. Dom vet hur det slutar och det vet nog jag också.
Men ibland så vill jag ändå. Göra allt själv. Strunta i konsekvenserna.
Sen blir det till att bita i det sura äpplet och gräma sej över hur dumt det var.
TÄNK ATT MAN ALDRIG LÄR SEJ:

Men som jag alltid brukar säga åt andra:
Är huvudet dumt får kroppen lida.