Så var det den 30 december. Endast en dag kvar av 2010. Hoppas 2011 bjuder på ett bättre år än det som varit. Mindre motgångar och fler framgångar.
Nyårslöftet får bli att jag SKA bli bättre, SKA komma i form.
Var på bio igår och såg filmen "Änglagård-tredje gången gillt"
Bra film men inte lika bra som dom tidigare. Tror inte man ska göra för många filmer på samma tema. Blir ut tjatat till slut. Men dålig var den inte ändå. Den var faktiskt lite komisk också. Minns inte det från de andra filmerna. Så betyget blir sevärd.
Filmen var rätt lång så självklart var det jobbigt att stiga upp efteråt. Vi satt högst upp i salongen där det var lite bättre benutrymme och det var tur för då kunde jag sträcka ut mitt stackars ben. Men det blev ändå obekvämt till slut. Att sitta i nästan två timmar är alldeles för länge egentligen men vad gör man inte för att få roa sej en stund. När filmen var slut och jag skulle resa mej upp fick Henrik dra mej upp ur stolen och benet vek sej direkt. Väntat förstås men det tog ont. Fick stå en stund innan jag vågade gå. Sen väntade vi till alla gått iväg så jag kunde gå uppför trappan i lugn takt utan stressade människor i ryggen. Jag är ju inte snabb precis. En kvinna som också hade svårt att gå sa att det finns en hiss för handikappade men jag ville inte ta den för jag vill inte känna mej handikappad. Även om jag nog är det till en viss grad. Nåväl jag kom upp genom trappen och det gick hyfsat. Sen vek sej benet en gång till då vi promenerade till bilen men då höll jag fast i Henrik så jag ramlade inte som tur var.
Väl hemma blev det ryggläge och vila som gällde.
Natten blev jobbig då jag hade svårt att sova. Hittade inge bra sovställning. Allt tog ont. Sen då jag väl somnade så kom hostan igen. Så var den sömnen förstörd.
Trots att jag hade så ont i morse så bestämde jag mej för en promenad. Nu då det äntligen var lagom temp ute. Endast -9 grader. Så det var bara att passa på. Gick lite tungt då det kommit lite snö . Men viljan var stark så jag kom runt hela rundan och det gick bra. Visst, det nöp ordentligt i rumpan och höften men jag försökte inte känna efter. Ibland lyckas det faktiskt att tränga undan smärtan men det är inte lätt. Lite "jävlar-anamma " så får det. Har ju bestämt mej för att vinna mot smärtan och inte låta den ta över helt. Den har gjort det under det sista året och nu måste jag få vinna i stället. Viljan finns men är den nog stark???
Ska göra ett tappert försök i alla fall.
Nu har jag ju faktiskt lyckats gå hela rundan i rätt många dagar de senaste två veckorna. Med uppehåll då det varit för kallt förstås men ändå. De bästa veckorna på länge. Och smärtfri har jag ju inte varit men smärtan har inte vunnit över mej .
Jag har för en gång skull fått vinna .
Nu hoppas jag det inte blir lika kallt framöver så jag kan fortsätta på den banan och kanske komma ett steg framåt för en gång skull.
2011 ska bli mitt bästa år har jag bestämt. Ett år med mycket att se fram emot. Många födelsedagar och resor. Ett nytt litet liv ska komma till världen.
Förhoppningsvis även andra festligheter, kanske ett bröllop??? Hoppas jag.
Jag själv ska komma i form och kunna komma igen till det jag var för 1 och 1/2 år sedan då jag kunde vara i farten mer och hade mindre ont. Smärtan ska kontrolleras och hållas i schack. Jag ska få se mycket jag aldrig sett. Andra städer och andra länder. Kunna börja köra bil igen. Kunna gå utan stöd, åtminstone kortare sträckor.
Få kontroll på vikten igen, den gillar jag inte just nu.
Så målen är många och förhoppningarna stora.
2011 mitt bästa år då jag blir ett halvt sekel gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar