Vilken helg. Började med snö i flera dagar, inte lite snö utan mycket snö. Det snöade mest i torsdags men fortsatte både fredag och lördag. Och sen blev det förstås kallt på söndag. Till på köpet tappade jag rösten . Började lite i onsdags men blev värre och värre. Sen en rethosta på det och natten är förstörd.
Är inte speciellt förkyld eller så, ingen snuva men hes och hostar , riktig rethosta. När man börjar hosta så går det inte att sluta. Har haft ont i halsen sen förra lördagen men då jag blev hes i onsdags slutade det ta så ont halsen. Jag brukar få så . Inte ofta numera men förr, då man jobbade hände det rätt ofta.
Idag är det bättre med hesheten men rethostan kommer så fort jag lägger mej ner. Får nog sitta upp i natt. Måste få sova . Har sovit så uselt i en hel vecka nu. Först var det smärtan som spökade, kyla och snöoväder gjorde inte saken bättre. Sen rethosta på det och allt är ur led. Men vad säger man, en olycka kommer sällan ensam.
I fredags tog jag och gjorde en bulldeg och bakade bullar som jag skulle ge åt pappa. Han hade slut och jag brukar baka åt honom. Jag sa åt Veronica att jag har ändå så ont att det inte spelar någon roll om jag gör det eller inte. Värre än så här kan det ju inte bli. Så jag bakade och Veronica diskade upp efteråt. Blev väl drygt 100 bullar så nu har han ett tag framöver. Och vi slipper bli bjuden på köpesbullar.
Var ut till Kallax och gav honom bullarna plus kakorna vi också bakat åt honom.
Han blev glad och det kändes bra.
Det blev dåligt med promenader den här veckan. Först var det så kallt, sen var det en dag då det var drägligt ute och jag gick hela min runda och var så nöjd. Sen kom ovädret i torsdags och jag blev hes. Så snöade det och sen kallt igen. I morse var det ju -19 grader och det är lite för kallt då jag inte ville bli mer hostig och hes än jag redan är. Så ingen promenad idag heller. Kanske i morgon om det nu blir varmare. Får se hur hostan är först. Vill ju inte bli sämre till jul.
Hade ju tänkt pina mej och få igång gammel-benen igen. Och gå fast det tar ont. Då stoppar förstås vädret mej. Bara för att jävlas. Min vanliga tur.
Pratade med min svägerska igår om mina problem. Hon tror att jag kan ha en inflammation som ligger och pyr i ryggslutet och höften. Och att det i sin tur är den som ställer till alla problem jag haft sista året. Speciellt som det blivit så mycket värre sista året. Hon trodde att om jag hade fått nån som gav mej kortisonsprutor i ryggen så skulle det kanske lätta något. Men bara kanske. Garanti finns inte då heller.
Och sen sa hon också att det inte är lätt att få nån som ger dom sprutorna. Här i Sunderbyn gör dom det inte. Är inte helt enkelt, men det går att göra om man får nån som kan göra det. Hon visste inte vem men vet att det ska gå.
Visst , det var också en risk att ta men om det funkar så . Det är ju ingen operation i alla fall.
Ska ta upp det med min doktor då jag träffar honom i januari. Bara för att höra vad han tror om den teorin. Och om han vet vem man ska konsultera då. Borde väl vara en smärtläkare av nått slag. Men jag är ju lite skeptisk till han i Sunderbyn då det var han som skadade mej. Vill nog ha en annan doktor då.
Vi , jag och svägerskan, pratade även om eventuell operation och hon förstod precis varför jag inte har lust med det. Då ingen kan ge mej en garanti för att det ens hjälper så fattade hon också varför jag tvekar. Hon menar att då jag redan har gjort två operationer så blir det ännu mer ärrvävnad om det görs en till. Och att nerven förmodligen är skadad för gott, nerven ska ju läka själv och har den inte gjort det på dom här åren är nog chansen väldigt liten till att den läker mer.
Var som skönt att prata med henne och få en till syn på saken . Och en bekräftelse för att mina tankebanor inte är helt ute och cyklar.
Idag är det fjärde advent och på fredag julafton. Vart har dagarna tagit vägen ? Veckorna bara rusar på. Nyss var det första advent. Man börjar nog bli gammal då man tycker tiden går så fort.
I torsdags så fyllde en kusin till mej 50 år och i morgon en kusins fru. Oj vad alla börjar bli gamla. Och snart är jag där själv. Inte undra på att man känner sej som hundra ibland. Kroppen i alla fall. Knoppen inte riktigt än, inte alltid i alla fall. Men även den är lite små-senil då och då. Men jag skyller på smärtan, den kan göra en dum har jag läst. Bra att jag har nån nytta av den, den kan jag ta till som ursäkt då jag är lite vimsig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar