Så är det alltså nytt år ...igen. Vart har förra året tagit vägen. Det rullar på snabbare och snabbare för varje år. Månntro om det har med åldern att göra ??? Att man tycker allt går så fort. Åldersnoja, ja kanske lite. Känns som om man nu trillar över det STORA ålderstrecket i år. Ett halvt sekel !!!! Usch så gammal jag blir. Nåja det är sju månader kvar, nästan innan det händer , Men det låter så gammalt. Ibland då man möter människor som man vet är ungefär jämngamla så kan man tycka att dom ser gamla ut. Sen ser man sej själv i spegeln och inser.... jag är lika gammal.
Och med tanke på att mina barn också börjar bli rätt "gamla" så är det ju inte konstigt att man själv är så här "gammal"
Nåväl man är inte äldre än man gör sej. Man kan vara ung i sinnet fast man blir gammal. Är jag det??? Ja det kan man undra, men jag tror att jag är rätt så "ung" i sinnet . I alla fall om jag får säga det själv.
Så det här året , det är året det händer . Det händer mycket . Det händer bra saker.
Nu är det bara fysiken och hälsan som också måste bli "ung" igen. Brukar ofta säga att kroppsligen är jag som en 80-åring .
Ska försöka komma närmare min riktiga ålder med fysiken också. Men det blir tufft.
Att kravla sej upp ur den djupa dal jag hamnat i sista åren.
Inte lätt att krypa upp ur en grop då sanden hela tiden rasar ner och man är i botten igen.
Viljan finns....tror jag . Men orken , finns den? Ja säg det den som vet. Då jag under sista året tappat så mycket muskler så är orken usel. Men jag har sista veckorna faktiskt kommit igång rätt hyfsat. För första gången på flera månader har jag kunnat gå min sträcka på 5,5 km i flera dagar i sträck. Och det utan att benet vikit sej. Visst det har varit smärtsamt, men inte värre än att jag kommit runt och sedan lagt mej och vilat efteråt. Smärtan har hållit sej rätt konstant och jag har sluppit huggen som fäller mej.
Det ger mej kraft att gå framåt om än i sakta mak. Får inte bli för överambitiös för då kommer bakslaget som ett brev på posten.
Måste vara bättre på att känna efter och försöka tänka klokt. Inte lätt för en tjurskalle som jag. Vill oftast mer än vad som är hälsosamt.
Men , i år har jag lovat mej själv att vara lydig. Lyssna och känna efter. Inte bli för övermodig.
Har ju ett stort mål att sträva emot.
Det är maj månad som det händer massor. Och då vill jag vara "fit for fajt" så jag orkar med alla saker.
Vad händer då i maj ??
Ja först och främst så fyller mitt lilla busfrö Viggo 3 år, det kan man inte missa. Tänk att den lilla gossen har blivit så stor. Minns än idag den dan han föddes. Som om det var igår. Och hur stolt jag blev att få vara farmor.
Sen nån gång i maj kommer Viggos lillasyster till världen. Ett ytterligare litet barn att älska. Det är lika stort att bli farmor en andra gång som första gången. Nu hoppas jag bara allt ska gå bra. Längtar så efter att få vara farmor till en bebis igen.
Sen kommer det , den 14 maj åker jag och Veronica till London. En resa jag längtat efter sedan jag var 17-18 år. Men nu ska det bli av och det ska bli så roligt. Det är en av orsakerna till att jag vill bli så bra fysiskt som möjligt. Måste ju orka gå omkring då vi är där. Och jag hade tänkt försöka klara mej utan rullatorn då. Vet inte om det går men målet är att jag ska klara mej med enbart kryckor och käpp på resan. Får väl se hur långt jag kommer men målsättningen är att lämna rullatorn hemma.
Som det känns just idag så går det inte men om nån månad hoppas jag vara där. om jag tar det "piano" och lyssnar på min kropp och inte tar för stora steg så kanske jag lyckas. Jag har ju kunnat gå utan stöd för ett år sedan. Så det är dit jag vill komma igen.
Vad jag också skulle vilja klara av igen är bilkörning. Det saknar jag otroligt mycket. Känner mej inlåst här hemma då jag inte tar mej själv dit jag vill. Känner mej fast i huset . Jag som alltid tidigare kört själv och även haft egen bil. Nu har jag alltid chaufför. Och visst , det går men det är frustrerande att vara beroende av andra. Och det är jobbigt för dom som skjutsar också. Att alltid vara tvungen att följa mej vart jag än ska.
Kan väl i och för sig åka buss men då jag har så svårt att sitta och måste luta sätet, det gör jag i bilen, så är det inget alternativ. Visst om det riktigt kniper och jag måste iväg så går det väl. Men det har inte behövts ännu. Sen att få med rullatorn på bussen, det vet jag inte om jag kan. Jag kan ju inte lyfta upp den. Har alltid hjälp här hemma med att få den ut och in och uppför bron. För lyfta det är helt uteslutet, då ligger jag ner direkt.
Så ett annat mål det är alltså bilkörning igen. Det är nu ganska precis ett år sedan jag körde sist.
Vad har vi mer som kommer i år. Ja min svärdotter fyller 30 år.....tänk när man fyllde det. Det var läääänge sedan. Det är också i maj . Men jag vet inte om det blir så stort just då då hon får bebisen i just den tiden. Så det kanske hon väntar med till sommaren.
Sen i juli då smäller det . Då ramlar jag med buller och bång över halv sekel strecket. Hur vet jag inte men planer finns att jag ska smita iväg söderut och fira det där . Hoppas det blir så också. För jag orkar inte med nått stort kalas. Ska väl bjuda mina bästa vänner från jobbet men inget mer, Det är ändå inte så många. Så blir det kanske ett litet med familjen , men som sagt inget stort som när Henrik fyllde och vi hade totalt 40-45 gäster. Det orkar jag inte med.
Så det är mycket som händer i år och jag hoppas det blir bara bra händelser.
Ett år fyllt av förhoppningar och med energi som ska räcka ända fram.
Om viljan finns och klokheten går hand i hand med den så kanske jag når dit . Målet är i alla fall det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar