Så var julen över för den här gången. Fort var det gjort. Nu går vi mot nyåret och vips är det också över.
Julen klarades av utan allt för mycket slit. Ryggen och benet klarade av det också. Tur jag kunde ligga och vila under kvällen , när man är bland känt folk går det ju an att man ligger ner. Annars hade det nog blivit tufft. Sen har vi tagit det lugnt övriga juldagar, bara varit hemma och myst för oss själva. Det bidrog också till att det känns så bra nu.
Har nu promenerat i 5 dagar hela min runda på 5,5 km. Det var länge sedan jag kom runt så många dagar i sträck. Och det har gått otroligt bra. Benet tar visserligen ont men det gör det ju alltid. Men det hugger inte och då gör det inget. För den huggande smärtan den går inte att gå med. Då viker sej benet hela tiden. Den "vanliga "smärtan den klarar jag av för den gör inte att benet viker sej i alla fall.
Idag kändes det som om orken också kommit tillbaka lite. Benen pinnade på i rätt god fart. Små steg men bra fart gjorde att det inte tog allt för lång tid att gå runt.
Så nu får jag hoppas det fortsätter så här ett tag. Efter den jobbiga hösten och egentligen det jobbiga året så hoppas jag på ett bättre år nu 2011.
Att smärtan håller sej i schack och inte lägger krokben för mej hela tiden.
Jag kanske behövde den här vilan från sjukgymnastiken som jag nu haft i drygt två månader. Kanske det inte är aktuellt med sjukgymnastik förrän jag fått ordning på promenaderna igen. För promenader ger mej tillbaka lite mer muskler än vad sjukgymnastiken i badet ger. Och jag behöver verkligen få tillbaka lite muskler i ben, mage och rygg. Tror att om jag lyckas med det ska även smärtan lugna ner sej lite.
Igår efter promenaden fick Henrik ge lite knådning på ländryggen ut mot höften då mina muskler där krampade så det tog sååå ont i benet. Efter det la jag mej på värme- dynan och låg där i 20 minuter och faktiskt så lättade det.
Min sjukgymnast har visat mej hur han ska trycka ut rump-muskeln då den krampar. För då den gör det klämmer det ännu mer på nerven och tar ännu ondare.
jag har ju nog ont utan det så det är bra om det funkar.
Jag har ju ärrvävnad efter mina två operationer som ständigt trycker på nerven. Så jag vill helst inte ha muskler som också gör det.
Så nu hoppas jag på det nya året som kommer att det ska bli ett riktigt bra år. Ett år då jag får ta små steg framåt utan att direkt falla bakåt igen.
Smärtfri , det är en önskan som aldrig blir verklighet men önska kan man ju.
Det finns ju olika lägen på smärtan och kan den hålla sej på "normalont" nivå så klara jag av det. Har man som jag levt med ständig smärta i rygg , ben och fot i snart nio år så vet man inte hur det känns att vara smärtfri.
Den enda gång under dessa år som jag inte hade ont i nedre delen av kroppen var då jag låg på neurointensiven i Umeå med hjärnblödning. Då hade jag så ont i huvudet att ben- och ryggsmärtan inte kändes alls. Minns att jag nämnde det åt sköterskorna där och dom förklarade då att det är den starkaste smärtan man känner för hjärnan klarar bara en sån stark smärta i taget. Så under tiden jag tillfrisknade efter operationen av huvudet så märkte jag att smärtan i benet kom tillbaka ju bättre jag mådde i huvudet. Så då visste jag att jag var på rätt väg med det problemet i allafall. Så hur tokigt det ändå låter så blev jag glad då jag kände smärtan i benet igen. Att ha smärtan i benet är nått jag klara av men den smärta jag hade i huvudet , den var fruktansvärd. Den vill jag aldrig uppleva igen.
Så även om jag ibland blir tokig av bensmärtan så vet jag ju vad det är och att det ger sej och blir mer uthärdligt efter ett tag.
Det finns en väg till glädje
och det är att sluta bekymra sej för sånt man inte kan påverka
Några kloka ord som jag läst någonstans. Så sant är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar