Fredag , efter torsdagseländet!!!

Idag är det fredag igen och ingen Qigong idag heller för mej. Har ju fortfarande badförbud !! Hoppas det förbudet kan hävas snart . Vill bada igen. Tycker jag vilat nog nu.
Därför så tog jag mej en lååång promenad idag. Hela 5 km !! Bestämde mej för att nu är det dags att sätta kärringen på prov och upp till bevis.
Gick väl sisådär kan man nog säga. Halva sträckan gick helt okej. Men då vi kom till en uppförsbacke blev det tungt. Henrik fick knuffa mej så jag kom upp. Som att bestiga Mount Everest !!! Upp kom jag men det var tufft. Det började nypa bakom rumpan och köra ner i benet. Men då vi kom på platten igen så gick det bättre. Vi traskade på i en stilla lunk , går inte fort numera men det går. Till slut hade vi bara 500 meter kvar och då blev det tvärstopp. Det tog så ont i ryggen och benet att det inte gick att ta ett steg. Fick stanna så inte benet skulle vika sej och då släppte det lite grann.
Alltid då jag ser huset blir det problem. Som om jag inte orkar då jag bara har en kort sträcka kvar. Brukar försöka tänka att det inte är vårt hus jag ser utan vi bor längre bort. Verkar som om det funkar ibland om jag tänker så. Hjärnan är en konstig pryl som vill vad den vill ibland. Spelar en ett spratt och jag får försöka lura den . Låter knasigt men det verkar så.
Nåväl hem kom jag till slut men Henrik fick knyta av mej skorna för jag vågade inte ens försöka böja mej lite. Det högg i rumpan och höften lite oroväckande.
I med piller och sängläge en stund innan duschen och jag var fit for fajt igen, nästan i alla fall.
Kändes skönt så här efteråt att jag faktiskt kom runt idag. Visst , det tog ont men det gick. Nu är det bara att fortsätta på den banan och inte ge sej.
Jag SKA komma igen.
Jag vill komma igen.
Jag KAN komma igen......mottot är så =)
Har ju nu promenerat varje dag i två veckors tid , utom två dagar, det är länge sedan jag kunnat det i följd. Så nu ska jag försöka göra det varje dag och se om jag kommer över den tröskeln. Utan att få bakslag igen .

Kom i morse ihåg vilken dag det är idag. Den 10 december 2001 så förstörde det mitt liv. Lyftet av en kund som ramlat knäckte min rygg . Och det lider jag av än idag.
Det var den dagen som eländet startade .
Det var den dagen som jag kände hur det knackade till.
Det var den dagen jag kände smärtan för första gången.
Det var den dagen som kom att förändra mitt liv för evigt.
Det var den dagen som jag aldrig kommer att glömma.

Men livet rullar på och man får göra det bästa av situationen.
Inte lätt alla gånger. Smärtan styr och ställer det mesta med mitt liv. Smärtan är min vardag och den får jag leva med . Smärtan den tär på både fysiskt och psykiskt.
Man blir glömsk , man blir disträ , man åldras.
Känner mej som en 80 -åring i kroppen och ibland även i knoppen.

Igår t.ex höll jag på bränna upp en kastrull på spisen. Jag skulle koka upp vatten och fyllde en kastrull och gick sen iväg på toa. Efter det gick jag och la mej på sängen igen för jag hade så ont. Sen då det gått ett tag kommer Veronica ner och säger att det ryker i köket från spisen. Jag studsar upp, ja studsar och studsar kravlar mej upp , och skyndar in i köket. Där står min kastrull och torrkokar för fullt. Hela köket var full med rök och även hallen. Vi stänger av spisen och tar bort den svarta kastrullen. Det droppar fett från fläkten av all vattenånga som kommit. Vilken tur att det inte tagit eld. Kastrullen var förstörd och jag med. Hur kunde jag glömma det. Veronica hon hade känt röklukten och trott att hennes dator börjat gå varm. Jag märkte ingenting för röken hade inte hunnit in i sovrummet. Konstigt bara att brandvarnaren inte börjat tjuta. Den sitter i dörr öppningen in till vardagsrummet så röken hade väl inte nått ända dit. Vi har flyttat den en gång för den pep varje gång vi använde varmluft i ugnen och det var besvärande.
Så i - 17 grader var vi tvungen att öppna korsdrag i huset ett tag för att vädra ut all rök. Huset blev ordentligt ut-kylt men vi hade inget val. var ju tvungen att få bort röklukten. Var bar 15-17 grader inomhus efter ett tag. Kastrullen åkte till återvinningen och fläkten fick vi rengöra och skura spisen från allt fett.
Usch vad det var obehagligt. Tänk så lätt det är hänt. Hoppas det var första och sista gången jag gjorde den tavlan. Gick ju bra den här gången trots allt. En förstörd kastrull var enda skadan och det kan man ta.

Så nu blev det till att beställa en ny kastrull och det gjorde jag i morse. Blev även en ny stekpanna och en gryta av samma sort när jag lika beställde. Behövde förnya mej men det var ju inte ,meningen att det skulle bli på det här sättet.
Henrik blev nog lite bekymrad och undrade om vi måste monter in en timer på spisen som alla "gamlingar" brukar ha. Så illa ska det väl inte vara , inte ännu i alla fall.

Nu ska vi baka mazariner jag och Veronica. Tur jag har "barnvakt" så inget händer....
Senil som man börjar bli.