Veckans höjdpunkt!!!

Igår var det en riktigt rolig dag. En dag jag väntat och längtat efter. Mitt lilla barnbarn Viggo skulle komma hit och vara här själv några timmar och vi skulle baka pepparkakor. Henrik tog sej tid att fara och hämta honom från jobbet eftersom han jobbar helg. Så han var och hämtade upp honom klockan 11. Det var en glad kille han kom med. Han ropade hej ammo direkt han öppnade dörren. Han talade sen om att "affa skulle jobba" så det visste han. Han vinkade hejdå till farfar och vi satte igång med att klä av honom. Hela tiden så surrade han på . Han pratar så mycket nu och man förstår riktgt bra vad han säger. Jag frågade då om han var sugen på att baka och det var han . Vi hade ju förberett lite och redan gjort några pepparkakshjärtan så han fick se vad vi skulle göra. Han drog genast fram en stol till diskbänken och bakbordet och satte igång. Han både kavlade och tryckte ut figurer. Sen skulle han själv lyfta kakorna till plåten , är ju den som "kan själv" lite numera. Det blev en massa olika figurer och hjärtan. När vi gräddat kakorna satte sej Veronica med honom för att dekorera. Vi hade kristyr på tub för att det skulle vara enklare. Det var inte helt lätt att få ut det ur tuben så jag fick assistera honom lite. Sen blev det mest att jag fick göra det och han sa hur. Blev jättefina kakor.
Vi hade så roligt och han var hur engagerad som helst.
Det är det som är så roligt med pepparkaksbak. Att få den stunden då barnen kan få vara med och göra allt. Finns nog inget annat som är sånt som passar så bra.

När vi dekorerat färdigt började Veronica med sitt pepparkakshusbygge. Vi hade ritat en liten skiss hur det skulle se ut och det blev lite så där. Lite vint och snett men vad gör det.
Medans hon pysslade med att dekorera delarna till huset så tog Viggo och jag en paus i baket. Fram med skurmoppen som han alltid pysslar med här. Han städade ett tag och sen var det min plocktång han skulle leka med. Den gillar han att leka med , speciellt då vi nyper fast ett mjukisdjur och sen jagar honom med den.
Veronica fick ta över spring leken då jahg inte orkar springa. Det sysselsatte dom sej ett bra tag med. Då passade jag på att steka lite små plättar som han skulle få till lunch. Han åt faktiskt rätt bra för att vara honom. Han är inte speciellt matfrisk. Är rätt kräsen i maten. En glass blev det också förstås. vad annars då man är hos farmor.

Sen föreslog jag att vi skulle lägga oss på sängen en stund och mysa. Det gick han med på och vi satte på lite julbarnvisor och låg och sjöng ett tag med en varm filt på oss. Han lade sej med huvudet på min arm och kröp ihop där, Hur mysigt som helst. Efter endast 10-15 minuter så sov han gott. Jag passade då på att vila en stund sj'lv också då jag hade rätt ont i ryggen.
Men det var sen dags att bygga ihop pepparkakshuset och det tänkte vi pass på att gör medans han sov. Är ju så farligt med det smälta sockret att det var bäst så.
Vi fick faktiskt ihop huset utan allt för stora problem. Och utan brännskador. Annars är det lätt att bränna sej .
Sen återstod bara att dekorera färdigt huset och sätte det på en bricka med lite bomull som fick bli snö. Det blev ett riktigt fint hus om är lite vint och snett. Men vad gör det. Vi hade lyckats rätt bra .

Efter Viggo sovit i ca 1 och 1/2 timme så kom han upp ch såg hur glad ut som helst. Sen blev det full rulle igen.
Det blev till att busa och leka med allt möjligt. Han började nu undra om inte farfar kommer hem snart. Han visste ju att han jobbade. Han kikade ut några gånger för att se om han inte kom snart.
Eftersom jag bjudit hit allihop, Richard och Helena, Andreas och Sara, så var det dags för mej att börja med middagen.
Så Veronica fick bli lektant. Och Viggo han höll henne i gång. Det blev mycket spring och rop. Han ville bli jagad och sen gömde han sej bakom mina ben, Inte helt lätt att steka fläskfile med ett barn under förklädet. Men roligt hade han. Och hela tiden for han omkring och ropade " kom Erra (Veronica). Så faster fick sej en rejäl lekstund med sin brorson.

Sen då Henrik kom hem blev Viggo jätteglad. han som väntat på farfar och att få leka med honom. Och det är ömsesidigt. Henrik tycker Viggo är så rolig nu då han blivit större och han betyder lika mycket för honom som för mej.

Middagen blev trevlig . Gillar att ha alla samlade så här.
Vi är ju en rätt stor familj nu med 8 personer så det blir lite trångt runt bordet men det är så mysigt. Jag njuter av varje sekund då jag får ha mina barn med sällskap här.

Det var alltså en riktigt lyckad dag och middag .
Visst var jag trött och slut i ryggen och benet värkte ilsket men ibland är det värt att ta den smärtan. Då Viggo är här har jag aldrig ont. Han får mej att glömma det och att jag sen får jätteont efteråt gör inget. De stunder jag får med honom är värt det och det är det som gör att man orkar genom det efteråt. Det onda är borta för en stund och det är det enda som betyder nått. Så bra att det går att mota bort smärtan , om än bara för en liten stund och njuta av livet . Slippa ligga på sängen och inte kunna göra nått annat än ha ont. Få lite annat att tänka på för en stund.

I morse däremot var det alt annat än roligt. Bara att komma ur sängen var en plåga. Så jag steg upp och stoppade i mej en näve piller och la mej sen en stund till tabletterna började hjälpa. Först då kunde jag gå upp och äta frukost. Jag hade sååå ont. Och nu då jag inte har nått som får mej att glömma smärtan så sköljer den över mej som en stor våg. Benet värker så ilsket och talar om för mej att jag borde tänkt på det. Men gårdagen var värd all smärta idag. Jag får tänka på det så kanske det går att mota "OLle i grind".
Jag ropade på Veronica för att vi skulle ta en promenad. Jag kände att jag bara måste ut och gå. Jag var så på god väg den här veckan att jag inte ville bryta den trenden. Så sagt och gjort vi pälsade på oss och hunden och gick iväg. Och hör och häpna , jag kom runt min runda på 3 km utan missöden. Visst det tog väldigt ont hela tiden . Varje steg var en plåga men jag bet ihop och runt kom vi. Kändes otroligt skönt efteråt att vi gjort det.

Måste komma över mina nederlag och komma vidare. Inte ge upp då jag känner att det tar emot. Och tack vare den roliga dag som var igår hade jag energi att puscha mej själv och försöka tänka bort smärtan. Ibland går det , ibland inte.
Men tack vare Viggo som gjort sin farmor så glad och nöjd med sin närvaro igår så lyckades det idag. Hoppas det håller nån fler dag. Vill nån gång komma framåt inte alltid ett steg fram och två steg tillbaka.
Resten av dagen nu blir stilla med vila och försök till avslappning. Så kanske smärtan blir hanterlig igen. Till normalont läge igen.