Trist vecka =(

Ytterligare en natt med dålig sömn. Tredje natten den här veckan. Börjar bli en lång vecka med lite sömn. Sliten i kroppen . Smärtan i benet är olidlig just nu. Inga mediciner biter. Vet inte varför. Verkar vara en sån vecka. Bullbaket kan ju inte sitta i så här länge. Kanske är det kylan. Vet att kroppen inte gillar det. Men jag är ju inomhus. Tycker det borde hjälpa men icke. Det vill bara inte släppa. Och jag som hade flyt förra veckan. Kände att jag var på G igen. Men det är tydligen inte meningen att jag ska få vara glad. Jag ska tydligen plågas mer eller mindre och just mycket mer.
Vet ju att smärtan alltid kommer att vara här men då den blir så här jobbig är det tufft. Kroppen tappar all gnista. Man faller ner i en grop och kommer inte upp. Kravlar sej men ramlar ner igen. Med en kniv i ryggen. Låter dramatiskt men så känns det nu. Humöret är allt annat än bra. Känner ingen glädje alls. Vill inte göra nått. Vill bara dra täcket över huvudet och försöka sova bort det onda. Och så går det inte att sova förstås. Vilken dilemma. Ont så jag vill bara sova och sen kan jag inte sova för att det gör så ont. Snacka om pest eller kolera.

Men jag får väl hoppas det vänder snart. Ska väl ge sej så småningom förhoppningsvis och komma i "normalont" läge igen. För just nu känner jag mej som en narkoman med alla starka tabletter jag måste stoppa i mej för att stå ut. Jag som försöker trappa ner och så vänder det och jag får trappa upp igen . Denna onda cirkel som det inte går att komma ur.
Är så less.
Är så trött på det här.
Är så arg på det här-
Vill inte ha det så här.
Orkar snart inte ha det så här mer.

Till veckan ska vi i alla fall göra pepparkaksdegen så den är klar till nästa helg då vi tänkte baka pepparkakor och pepparkakshus. Hoppas då få låna Viggo några timmar och baka med honom, Vi gjorde ju det förra julen och det var roligt. Han var så duktig trots att han då hade skadat sej i nyckelbenet. Han kavlade med min tunga marmorkavle som om han inte gjort annat.
Så jag hoppas han får komma och vara här en stund och baka med oss. Får väl höra med hans föräldrar om jag får låna honom.
Då har jag nått att se fram emot som är roligt och då glömmer man det onda för ett tag. Känner sej som en människa igen. Inte som en ur vriden trasa som jag annars känner mej.

Henrik han har jobbat natt hela veckan och tur är väl det då jag haft så dålig sömn. Han blir så lätt störd om jag inte sover , är så lättväckt.
Det räcker ju med att en sover dåligt i familjen. Jag kan ju försöka sova en stund på morgonen om det går. Jag ska ju ingenstans.

Ibland känns det rätt trist att man inte ska iväg varje dag. Borde vant mej då jag varit hemma i drygt 6 år nu, Men ibland så saknar jag det mer än vanligt.

Något jag faktiskt saknar då det närmar sej advent och jul är jobbet i affären. Det var alltid roligt , om än stressigt att jobba då. Det var ruschigt men trevligt då nästan alla människor var glada då julen närmade sej. Till och med att jobba dagarna innan jul var roliga. Köerna kunde ringla sej långa men oftast var stämningen god och kunderna glada och trevliga. Var som en speciell stämning då. Och julmusiken strömmade ur högtalarna tills man inte hörde det längre. Och alla önskade god jul innan dom gick. Var en speciell tid varje år. Jobbade ju i nästan 20 år i affär och ofta över julen. Även då jag inte hade fast anställning så jobbade jag oftast varje jul. Nu i december skulle jag ha varit anställd i 25år om jag räknat rätt. Då räknar jag med alla år som springvikarie också, Men min anställning tog ju slut i september i år i och med att jag fick min sjukersättning godkänd. Så man kan nog säga att jag snubblade på målsnöret vad gäller 25 år jubileum. Men strunt samma . Det är inget jag egentligen bryr mej om . Men det kom på tal här en gång och då räknade jag lite på hur länge jag faktiskt jobbat.

Jobbet som sådant är faktiskt inget jag riktigt saknar. Det jag saknar är mina forna arbetskamrater och den gemenskap vi hade. Jag saknar den lilla affären, Örnäshallen, som inte finns mer. Det stora COOP som nu finns saknar jag inte alls då jag aldrig hann börja jobba där. Och numera är det snart inga av mina gamla arbetskamrater kvar. Känner nog bara en handfull av dom som nu jobbar där. Resten känner jag inte alls och chefen har jag aldrig träffat heller.

Men jag saknar julruschen med mina forna vänner.
Jag saknar den stämning vi hade då.
Jag saknar jullunchen vi fick äta. Hur mysigt det ofta var dukat. Med röd duk på bordet och tända ljus. Trots ruschen i butiken hann vi få i oss lite mat och mysa en stund. Då längtar jag tillbaka till det som var då.

Nostalgisk det kan man bli då man har gott om tid att tänka.
Då minns man det som var bra . Då tycker man att livet saknar nått nu.
Någon sysselsättning Någon värdighet. Nånting att prata om.
Känna att man betyder något. Känna att man är behövd.