Kände redan då jag vaknade att det inte skulle bli en bra dag. Benet tog så ont direkt jag rörde mej. Men jag stoppade i mej mina mediciner och lade m,ej en stund till efter kaffet för att se om det skulle släppa lite. Henrik tänkte gå en promenad med Tessan och jag bestämde mej att hänga på. Henrik var skeptisk och tyckte jag skulle låta bli. Men tjurig som jag är så tänkte jag att det blir nog bättre med lite promenad i benet.
Vi gick i sakta mak , jag kände direkt att det inte gick att ta för stora steg. Så vi gick riktigt sakta. Efter halva sträckan (1,5 km) så var jag tvungen att stanna en stund. Satte mej på rullatorn och tänkte att det blir bättre med en stunds vila. men då vi sen skulle gå igen så gick det inte alls. Jag kunde inte ta ett steg mer.. Det tog så ont att det var helt omöjligt. Henrik bestämde då att jag skulle väta där och han skulle gå hem och hämta bilen. Kändes rent åt hel...Jag brukar inte ge upp ,men nu var jag tvungen. Det gick bara inte att gå mer.
Jag har aldrig tidigare behövt ge mej.Så det kändes inte alls okej. Jag brukar ha viljan att gå hur ont det än tar. Men idag var det helt omöjligt. Vilket nederlag. Det känns bara skit just nu. Hur ska jag komma i form igen till festen om två veckor. Känns som om jag inte kommer dit.
Men jag ska . Jag vill och jag SKA. Har sett fram emot det så länge nu att jag bara ska. Till vilket pris som helst.
Visst det kommer säkert att bli samma resultat som nu men det får jag ta itu med då. Jag måste ju få ha kul nån gång också. Jag måste få leva . Jag måste få träffa folk. Jag blir galen annars, eller galnare som en del skulle kalla det.
Fick i alla fall nått att glädjas åt idag. Fick veta att jag blir farmor på nytt. Det blir roligt och jag hoppas det går bra den här gången. Håller tummarna för det . Längtar redan . Barnbarn är det bästa som finns och Viggo han är min ögonsten som betyder mest av allt för mej. han får en att glömma allt ont och smärtsamt. Han sprider sån glädje med sin lilla personlighet. tror han kommer att bli en jättebra storebror.
Igår då vi var ut till Kallax och fikade så ringde en moster till mej dit. Hon pratade med pappa men ville även prata med mej. Jag har i ett svagt ögonblick halvt om halvt lovat att åka dit nästa sommar då jag blir lite äldre än nu =)Så hon ville bara kolla så jag inte ändrat mej. Så nu lovade jag igen att det nog ska bli av. Skulle vara roligt då jag inte varit dit förr. Så jag ska bearbeta Henrik så han och jag kan åka dit och fira min "lilla" stora dag. Ser fram emot att göra det.
Då har jag två resor att se fram emot nästa år och det känns kul.
Jag som alltid är hemma kan behöva lite miljöombyte nån gång mellan varven.
Nu ska jag bara slicka mina sår och försöka komma igen på nytt. Känns otroligt tufft men jag kommer igen. Jag brukar inte ge upp men idag tog smärtan helt enkelt över.
Nya tag imorgon. Nu ska jag bara försöka kravla mej in i duschen och bara det är en bragd i sej idag.
Man får inte låta smärtan ta över får jag alltid höra .
Men det är så in i hel....svårt att göra det då smärtan är som ett ilsket bi idag. Känns som om nån kört in en kniv i ryggen och sen sakta vrider om den. Och vid minsta rörelse så hugger den till igen.
Ingen vet hur det känns om man aldrig haft ont i ryggen och haft nerv smärta.
Den smärtan skär genom märg och ben.
Den smärtan sitter innanför.
Den smärtan önskar man ingen inte ens en ovän.
"Sång för att döva smärtan"
Gå till stranden, mumlade vinden,
Gå till strandens stenar med din ångest,
Ser du, där är havet, här är landet:
Verkligheten! Du kan röra den med handen.
Lyft en sten från världens tunga hjärta,
Väg den i din hand och låt den falla.
Lyft en sten och kasta den i vattnet,
Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska...
Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,
Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:
I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,
Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan.
Du skall stilla stormarna i världens hjärta.
Du skall fläta blixtarna till enkla kransar
och när alla stenars tyngd och död är sonad
Skall du gå befriad till ditt rika lugn.
Gunnar Ekelöf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar