Promenadförbud

Idag bestämde Henrik att jag har promenad förbud några dagar framöver. Det är både för att det blivit halkigt och för att jag varit extra risig men främst för att jag ska vara i form nästa lördag då vi ska på fest. Han sa att jag helt enkelt måste lyssna på honom nu och "lyda" . Så då är det väl bäst jag gör det. Han sa också att han vägra bärga mej igen som han var tvungen att göra i måndags då jag gick fast jag kände att det inte skulle gå.
Jag är lite dålig på att lyssna när nån säger åt mej att jag ska vila. Vill lite för mycket , mer än vad som är bra. Tror alltid att jag själv vet bäst. Med platt fall allt som oftast. Brukar vara bra på att säga hur andra ska göra. Men att själv följa den devisen är inte lika enkelt. Men man lär så länge man lever. Hoppas jag .
Så idag blev det Veronica som tog hunden på promenad och jag låg snällt kvar i sängen.
Oj vad jag saknar promenader. Har alltid promenerat, både korta och långa promenader. Och sen hunden kom så har det blivit än mer .
Därför så känns det extra svårt att låta bli. Det är ju det enda jag har som jag får göra . Men då inte det heller funkar känner jag mej helt inlåst.
Men som sagt, jag ska på fest och det ska gå. Hur vet jag inte men det ska gå. Vill man nog mycket så går det också. Även om det efteråt kommer att bli jobbigt. Men att få komma ut en gång om året , det behöver jag. För det är den enda fest som vi faktiskt brukar gå på och har gått på i fem år på raken nu.
Festen , den är för alla so jobbat minst 25 år på Ferruform eller längre. Henrik har nu jobbat drygt 30 år. Tänk vad åren går.

Åren , ja dom har verkligen gått. Nu på lördag firar jag och Henrik bröllopsdag, 28 år. Vi gifte oss till allhelgonahelgen 6 november 1982.
Tänk så fort det gått. Richard var då bara 4 månader gammal. Han var med och blev så ompysslad av alla festen efter vigseln.
Nu så är vi gamla och jag är skraltig. Men Henrik tar hand om mej på bästa sättet. Han är den bäste man kan ha. Betyder så mycket för mej. Jag är så glad över att han finns och att det blev vi två en gång för länge sedan. Jag älskar honom så mycket.

Idag for vi ändå iväg en sväng till Storheden. Eftersom jag inte hittade nått till adventskalendern igår så var det ett måste att fara iväg. Vill ha färdigt det som ska vara i kalendern så jag kan börja så smått att göra de små paketen.
Hade rätt ont men eftersom jag skippat promenaden så var det inte värst ändå. Tog kryckorna som stöd för säkerhetsskull.
Vi hittade lite smått och gott och nu ska jag nog få ihop det . var inte helt lätt då Viggo är så liten än att det inte går med vad som helst. Men jag får hoppas det blir bra och att han gillar det.
Veronica hittade också en julklapp till sin lilla brorson.

Till middag idag blev det grillad rostbiff och potatissallad. Kände mej lite lat så vi handlade hem enkel mat. Gott var det .
På lördag ska vi ha Richard och Helena och Viggo på middag. Längtar så till det. Hoppas bara smurfen får vara frisk så vi äntligen hinner träffas. Han har varit så mycket sjuk att det blivit lite med besök dom sista månaderna.
Så nu håller jag både tummar och tår för att det ska bli av .
Behöver få rå om den lilla solstrålen en stund så jag blir på bättre humör. han är sån glädjespridare. Farmors lilla charmknutte.