Irriterad!!!!!!!!!!

Efter en usel natt så är humöret knappast på topp idag. Snarare i botten.
Har sovit ca 3 timmar i natt och det inte i sträck. Smärtan i benet och ryggen är olidlig och gör det omöjligt att slappna av. Kroppen känns spänd som en fiolsträng. Smärtan i ryggen strålar genom höften ner i benet längs lårets utsida , in i knäet och fortsätter ner mot foten på sidan om vaden och ner in i stortån.
Känns som om nån stuckit en kniv i ryggen och som sen sakta vrids om i en ojämn takt. Och för varje vridning strålar det ner mot foten i en jämn ström. Hela kroppen blir spänd och det går inte att ligga still pga smärtan. Det kryper i hela kroppen och jag vill vrida mej för att komma undan men då blir smärtan ännu värre,
Så idag är det inte min dag. Det är den starka smärtans dag. Inget hjälper. Inga tabletter, ingen värme ingenting. Skulle behöva en klubba i skallen så jag tuppar av eller en yxa som an hugga av halva kroppen.

Nej fy så deprimerande jag låter idag. Men smärta och sömnbrist är ingen bra kombination. Och sen droga sej med tabletter gör inte saken bättre. Kylan , inte den heller är bra. Och jag fryser ända in märgen känns det som. Och då är jag inne . Har tjocka sockar på fötterna och mina benvärmare på benen. En yllekofta på och dubbla filtar i sängen där jag ligger och surar.
För sura det gör jag idag.
Vill ingenting. Och jag som tyckte det flöt på så bra förra veckan. Sen kommer bakslaget som en smäll på käften. Och påminner om att "du ska inte tro att du är nått".

Tror ju att det är "bullbaket " som spökar. Att kavla deg är ingen bra arbetsställning. Jag kunde låtit Veronica sköta allt men jag ville så baka. Hon hjälpte ju mej men det blev ändå så att jag gjorde det mesta. Hon sa förstås åt mej men jag lyssnade som vanligt inte på det örat. Ibland vill jag vara som vanligt igen. Om så bara för en dag. Tyvärr får jag äta upp det med besked sedan.
När vi ska baka pepparkakor med Viggo ska jag försöka låta bli att göra för mycket. Låta Veronica sköta kavlingen för det är det som på frestar ryggen mest. I alla fall är ambitionen så. Hur det sen slutar får vi väl se. Men pepparkakor ska bakas. Har planerat det till nästa helg så då har jag nästan två veckor på mej att tillfriskna från det här eländet.

Jag vill .
Jag kan.
Jag ska.
Det är alltid mitt motto . Men ibland så är det tufft att få det att bli så.
Men med lite bättre sömn och vila ska jag nog komma på banan igen.
Hoppas och tro jag i alla fall.
Denna dag hoppas jag snart är över så det blir en ny dag i morgon. Med bättre humör och mer tillförsikt.