lördag, oktober 23, 2010

Lördag...ont i dag IGEN

Vaknade av att jag hade ordentligt ont idag...IGEN!!!!
Vet förstås anledningen den här gången. Mitt älskade lilla barnbarn var här och busade med farmor igår. Självklart så busade och lekte vi. Måste bara det då han kommer. Han är den stora sanna glädjen i mitt liv och även om jag får ont efteråt så är det värt det. Att få vara med honom betyder allt för mej så då tar jag problemen som kommer efteråt med en liten klackspark....nästan i alla fall.
Jag var på promenad då Richard ringde och sa att dom kommit. Så då vände vi om, jag och Tessan och skyndade oss tillbaka. Vill ju för allt i världen inte missa besöket som jag längtat så efter. Var ett tag sen nu då han blivit sjuk varje gång dom varit på väg. Men nu så kom dom alltså och jag blev sååå glad. Vi gick hemåt och efter ett tag så fick vi syn på Richard och Viggo som kom och mötte oss på vägen. Tessan blev så glad att jag var tvungen att släppa iväg henne i förväg så hon fick springa till dom. Sen kom Viggo springande och mötte mej . Han kom sen och gick bredvid mej och Richard tog Tessan. Efter ett tag så ville Viggo åka på "farmors bil" som han kallar rullatorn och Richard lyfte upp honom och han åkte på den hem.
Väl hemma var det lek och bus som gällde. Viggo ville läsa bok , skruva med mejslar och städa förstås som han tycker mycket om charmtrollet.
Jag gick och duschade då jag inte hunnit med det innan så Viggo fick en glass under tiden.
Sen hjälpte han farmor med att plocka upp mina sockar och ta på dom och sen då han gav mej mina byxor så sa han nått så sött., "va fina " om mina rosa byxor. Han har bra smak den lilla gossen, helt i farmors anda ser det ut som .
Som Richard då han var liten och ville ha ett par byxor o rosa och ljusblått och sen en rosa liten cykel.
Jag försökte låta bli att lyfta honom så jag var med honom på golvet istället. Inte bra för ryggen gillade inte det men vad gör man för sin favoritgosse.
När dom sen skulle åka hem blev han som vanligt väldigt upprörd. Han vill verkligen inte åka hem. Om jag bara hade orkat hade han fått stanna hur mycket som helst men tyvärr så orkar jag inte det. Men nån gång mellan varven brukar vi ha honom här då Henrik och Veronica är hemma och kan hjälpa till. Så nån helg här framöver ska jag be att få ha honom här och sova över . Det är så mysigt då han är här och han är så snäll då han är här själv. Måste bara komma i bättre form först. Det är lite för tidigt än efter min djupa svacka.

Oj vad jag älskar mina fina ylle-benvärmare jag fick i veckan. Jag har dom på hela tiden och mina ben mår riktigt bra av det. Till och med på natten har jag dom på och då drar jag ner dom lite över foten också . Det hjälper faktiskt bra mot mina kramper då jag håller värmen bättre. Kylan verkar spela stor roll i det. Sen jag började med benvärmare har det minskat lite. Inte helt borta men mindre i all fall.

Igår fick jag ett mail från en av mina "badkompisar". Hon undrade hur jag hade det och sa att dom saknade mej i gruppen. Roligt att dom inte glömt bort mej. Vi bestämde att vi skulle träffas och ta en fika framöver så vi skulle höras vid nästa vecka och se om vi kunde hitta en dag som passade. Ser fram emot det. Vi har ju brukat träffas varje fredag och det var ett trevligt socialt umgänge som jag saknar otroligt mycket.
Har ju inte mycket till socialt liv annars.
Ligger här hemma hela dagarna och surfar på datorn eller hänger framför TV-n. Träffar inga människor annat än Henrik och Veronica. En gång i veckan åker vi till Kallax och träffar pappa och brorsan och hans fru.
Sen kommer förstås pojkarna med sambos hem nån gång men det är inte så ofta. Dom har ju eget liv och det förstår jag. Men då dom kommer hit så blir jag glad.
Sen har jag ju kontakt via mail med många men det är ju inte samma som att träffas i verkliga livet.
Nu har jag ju frissan på onsdag till veckan och efter det har jag lovat att gå till en släkting som bor i närheten och fika . Hon ringde i veckan och då lovade jag komma förbi efter frissan och det ska bli roligt. Hon är 82 år men pigg och alert och det är alltid rolig att komma dit och fika.
Sen har vi Björn Skifs på fredagen och det blir kul. Det har jag längtat efter att få se. Hoppas bara det inte blir för jobbigt att sitta. men jag får "droga" mej ordentligt med massa smärtstillande så jag klara det . Och om jag riktigt vill nått brukar det funka även om det kommer surt efteråt. Men det får man ta. Måste få ha roligt nån gång i sänder.

Idag blir det älgstek till middag med potatisgratäng till. Ska bli gott . Älgstek i ugn är så enkelt även om det tar tid att göra. Men den sköter sej ju själv i ugnen så det är perfekt. Sen har jag köpt färdig gratäng , bara att slänga i form och grädda. Den är riktigt god för att vara en köpes gratäng. Och så enkelt att tillaga. Visst är det godare med hemlagad egen gratäng men det funkar även med den här . Speciellt för mej som har så jobbigt just nu att jag inte klara att stå och skala potatis och skiva till egen gratäng. Så nu blir det det men steken blir egen och såsen också. Brukar steka köttet i lite rödvin med lök skivad i. Och sen går jag sås av det och späder med grädde. Det blir en supergod sås av den. Mums . Och sen tar jag ett STORT glas rött till maten så jag kan slappna av en stund.
Låter som en bra lördagskväll trots allt, med dansbandskampen på TV sen.

2 kommentarer:

  1. Smärta kan man hantera bättre då man har barnen kring sig. Man få fokusera på dem istället och man ser ljusare på tillvaron då också.
    Att man sen får mer smärta efteråt, vet man om, men nonchalerar det tills dagen efter eller som för mig redan samma kväll.
    Men om man väger smärtan mot barnen så är barnen det som väger tyngt. Inget slår ens hjärtevän.

    SvaraRadera
  2. Helt rätt...barnen och barnbarnen det är vad som ger livet mening trots smärta och allt

    SvaraRadera