Idag så tog jag mej en liten promenad igen efter tre dagars fängelse . Gick inte fort men jag gick. Henrik tog hunden och gick en längre och snabbare runda med henne. Hon vände sej om flera gånger för att se om jag också skulle med. Men det var omöjligt för mej att hänga på. Mina ben tog små, små steg i sakta mak. Gick inte annars. Benet är fortfarande svagt och tar ont vid minsta felsteg. Så jag traskade på i en stilla lunk ca 1 km. Det tog "bara" 47 minuter !!!! Henrik gick rundan på 5,5 km på samma tid .
Men jag är på G igen och det känns skönt. Det är trögt men jag kan åtminstone gå igen. Utan att det hugger till för varje steg. Nu hugger det mest till om jag ska vända mej eller lägga mej. Får vara som en robot då jag vänder . Och sitta går fortfarande inte annat än på min höga barstol. Så jag sitter ännu vid spisen och äter.
Toaförhöjningen måste också vara kvar ett tag till. Henrik avskyr den. Tycker den är i vägen. Så han går oftast upp på toan där istället. Om några dar kanske jag kan sitta igen.
Igår kväll blev det mycket TV-tittande. Vi hade så många kanaler att det var svårt att välja. Men det var roligt. För man hittade alltid nått program att se på. Är så nöjd med utbudet och vilken fin bild sen. Till och med Henrik är nöjd fast han inte tyckte vi behövde nytt TV-utbud.
Tessan behöver få rakad nos och de har inte blivit av då jag inte klarat av nått den här veckan. Veronica vill helst att jag tar nosen då jag är mest van. Allt annat rakar hon men som sagt inte nosen. Tessan gnuggar tassarna mot nosen hela tiden. Det kliar då hon inte är van att vara så hårig där. Hoppas vi kan ta det till veckan. Får se vad kroppen går med på. Måste skynda långsamt så jag kan gå på mina bassängträningar till veckan. Vill inte missa fler gånger.
Vi , eller Veronica, hade tänkt byta gardiner i köket i helgen. men det blev inte så. Då jag vill vara med och bry mej lite så var det inte läge för det just nu. Hon vet att jag inte kan låta bli så hon bestämde att det får vänta till nästa helg istället. Och då hoppas jag att jag är som vanligt igen.
Det är så frustrerande då det blir så här. Jag är nog "ofärdig" som det är utan att det ska behöva bli så här illa.
Att inte ens kunna ta sej ut ur huset på flera dagar gör en smått desperat.
Att smärtan gör så man knappt kan ta ett steg .
Att man inte ens kan sitta en stund vid bordet ens för middagen.
Att inte kunna nånting alls för att det gör för ont.
Då smärtan är så här stark så blir jag alldeles kallsvettig och yr då det hugger till som värst. Det rent svartnar för ögonen och det enda jag då vill är att lägga mej ner. Och när det då hugger till igen då jag försöker lägga mej är inte heller kul. Inget känns då bra.
Men som tur är så verkar det vara på rätt väg nu och ge med sej. Det värsta verkar vara över för den här gången. Snart kanske jag är tillbaka på "NORMALONT" igen. Det klara jag av.
Sen är det bara att hoppas att det dröjer länge till nästa gång. För jag är övertygad om att det kommer en sån. Det gör det alltid. Sist det var så här illa var i januari.
Får försöka vara lite förståndigare och lyssna ännu mer, för jag lyssnar faktiskt, på kroppens signaler och lyda dom . Inte försöka vara för duktig. För det ger bara bakslag.
Usch så klok jag nu försöker vara. Ha...det varar väl ett tag i alla fall.
Måste lära mej "att är huvudet dumt får kroppen lida" ordspråket som jag måste följa.
Nån gång blir kanske även jag förståndig. Så kanske kroppen också blir det.
Ett citat som är väldigt klok. // Smärta är inget ont, om den inte övervinner oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar