Blev ett bassängpass idag trots allt. Inte helt lätt kan jag säga. Bara att ta sej dit innebar stora problem. In i bilen var inte det lättaste. Och väl inne så kunde jag inte stänga dörren. Så Henrik fick gå ut och göra det åt mej. Man känner sej helt enkelt urjobbig som måste be om hjälp i allt. Känns inget vidare att vara så beroende av andra. Nåväl vi kom oss i väg och jag kom mej in till bassängen med stor möda. Att få på baddräkten var ingen enkel sak idag. Sen i bassängen, kom ner med stor möda , så blev det inte mycket till träning. Utan jag stod mest och försökte stå på båda benen, som jag inte gör annars speciellt inte nu. Jag försökte bara"vara" där och mjuka upp kroppen i det varma vattnet. Var tiden ut då jag hade flera vänner där att prata med så tiden gick rätt fort trots att det kändes i benet. Var i alla fall skönt att få ha gjort det och känna att det åtminstone inte blev värre av det. Att ta sej upp var ännu tuffare än ner. Kom upp med stor möda och smärta. Sen fick jag hjälp med att få av baddräkten av en annan som också brukar ha problem med ryggen. Hon förstod precis hur jag hade det idag. Därför kändes det okej att be henne om hjälp. Jag har ibland fått hjälpa henne så det jämnar ut sej.
Efteråt for vi om på hjälpmedelsbutiken och inhandlade kryckselen jag skulle ha. Verkligen en bra uppfinning. Nu kanske jag slipper ha kryckorna slängande efter golvet. blev precis som jag tänkt mej det. För kryckorna verkar få hänga med några dagar till ser det ut som. Går inte att gå utan stöd ännu. benet är för vekt och tar alldeles för ont. Hoppas nu det blir bättre och inte sämre av min bassäng-utflykt idag. Så inte Henrik behöver säga "vad var det jag sa" igen.
I morse då vi inte ens hade stigit upp kom lilla yrvädret Viggo och Richard förbi en stund. Richard skulle lägga på vinterhjulen då dom ska åka upp till Arjeplog till helgen. "Icka byta äck" sa Viggo. Richard byta däck betyder det om nån undrar. Han var med och pysslade på hela tiden också. Vill helst vara ute då han kommer och det är ju bra. Barn behöver få vara ute och vi har nog ändå lite bättre luft här så det är bra. Han blev inte glad då dom var klar med hjulen och skulle komma in.
Men väl inne så gick det ändå bra. Han är så gullig då han hela tiden kommer och säger "kom ammo" och vill jag ska följa med hit och dit. Vi byggde ett tag och Henrik hjälpte honom då jag inte kunde vara på golvet idag. Var tvungen att stå upp och det förstod Viggo snabbt. Ammo ont brukar han säga och klappa bakom ryggen.
Efter en stund med byggande så var det skruvmejslar vi skulle ha. Ammo kom sa han och visade mej in dit jag har mina mejslar. Jag har faktiskt egna då jag blev less att leta i garaget då jag behövde en mejsel. Sen skruvade han ett tag. bara ett tag med varje lek sen ska vi göra nått nytt.
Försökte sen få i honom lite mat men han ville inte sitta still nån längre stund så det blev inte mycket i den lilla magen. Några skedar fil och en halv banan och sen en halv GB-sandwich som efterrätt. Nåja han äter nog då han blir nog hungrig.
Sen tog vi en liten sång stund i sängen. Jag liggande och han hoppandes bredvid. Sen var farfar Henrik också med och sjöng och klappade händerna. Han gillar mest sångerna med rörelse till som "Klappa händerna om du är riktigt glad" och Imse vimse Spindel mm. Han är så duktig , syns att dom sjunger på dagis.
Vi hade en trevlig förmiddag med vår härliga lilla kille och då dom skulle hem blev han riktigt arg. Skrek och slängde sej på golvet och ville absolut inte åka. Richard hade stora problem med att få på honom kläderna och när han väl gjort det så låg han på golvet och sparkade och skrek. Precis som vilken annan unge som börjat komma in i trotsåldern den härliga =)
Men han är i alla fall en solstråle . Gör oss väldigt glada då han är här . Han är som en riktig energikick. Behöver jag få ibland. Jag känner mej alltid så nöjd då han är här. Och att han bråkar när dom ska åka är ju inte mitt problem utan deras, som tur är. Det är fördelen med att vara farmor och inte mamma =) . Man tar bara det roliga och överlämnar resten åt föräldrarna.
Minns precis hur det var då Richard själv var i den åldern och vi skulle åka från mina föräldrar. Ibland så skrek han så att vi till slut lämnade honom där. Och då vinkade han bara glatt åt oss då vi for iväg.
Så sådan far sådan son. Richard får bråka med sej själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar