Vilken härlig dag...ja så kan jag sammanfatta denna dag. Har haft urtrevligt idag.
Vaknade tidigt full av tillförsikt. Vädret visade sej från sin bästa sida med strålande sol , om än lite småkyligt. Benet och ryggen kändes riktigt okej också. Benet kändes mindre ostadigt och hugger inte mer, peppar peppar.
Vi klädde oss varmt, åtminstone jag som fryser för ingenting.
Gick sen iväg på promenaden. Vilket härligt höstväder.
Vi gick ca 2,5 km ( är ungefär halva min normala sträcka) och det gick riktigt bra. till och med Henrik tyckte det. Han sa just att han tyckte jag hade mer fart på benen än på länge. Idag tog det endast 54 minuter. Igår tog samma sträcka hela 1 timme och 15 minuter. Inte illa pinkat kan man säga. Ska det äntligen vara ett steg i rätt riktning?? Hoppas det . Är rätt less på det här nu. Vill komma igång med promenaderna ordentligt igen , speciellt som det nu är det enda jag kan göra. Nu då jag inte får bada på ett tag. Det kändes igår då jag inte skulle iväg till badet som jag brukar. Men det är bäst att vara lydig nu och avvakta besked från sjukgymnasten och läkaren om hur vi går vidare.
Sen då vi kom hem efter promenaden blev det problem. Hur skulle jag ta mej upp för brostegen utan att det tar ont? Igår provade jag med en krycka i handen. Gick heller inget bra. Så idag tog jag båda kryckorna och stödde mej på dom innan jag provade stiga uppför första steget. Det gick faktiskt. Så då tog jag även andra steget med kryckorna som stöd och då högg det faktiskt inte till. Det tog BARA lite ont men högg inte. Vi skulle nog behövt ett räcke att man kan hålla i . Nu fick Henrik nått att fundera på hur han löser det. Han brukar vara bra på att hitta olika lösningar till hjälp för mej. Problemet är nog att nedersta brosteget ligger löst på backen och i den kan han inte fästa ett räcke. Och jag behöver ett räcke ända nedifrån.
Sen efter duschen så kom dom. Mina väntade gäster. Det var två av mina bästa vänner från tiden jag jobbade. Birgit och Birgitta. Jag blev så glad då Birgitta ringde mej i måndagskväll och undrade om det passade med besök.
Har väntat på det hela förmiddagen och längtat. Jag träffar dom alldeles för sällan. Och nu då jag inte tar mej någonstans själv heller blir det ju aldrig.
Vi hade sååå trevligt. Birgitta hade med sej dajm-muffins och rulltårta. Oj så smaskigt det var. Så vi surrade , fikade och surrade igen. Tiden går så fort då man har roligt. Det här behövde jag. En riktig vitamininjektion var det. Har verkligen saknat dom .
Jag är inte själv så bra med att hålla kontakten så jag blir så glad att dom inte glömt bort mej trots allt. Vad jag brukar brukar försöka komma ihåg däremot är när dom fyller år. Och då skicka olika gratulationskort. På så sätt kanske dom inte glömmer bort mej. =)
Kvällen blir stilla och lugn. Tv och annat mys. Känner mej rätt tillfreds idag. Trots att jag nu har rätt ont då jag lagt mej. Men det gör inget idag. Det var det värt. Alla gånger.
Länge sedan jag känt mej så glad och nöjd. T.o.m Veronica sa det då hon kom hem. Att jag verkade så glad som jag inte varit på ett tag. Så hon frågade om jag haft roligt och att hon såg att jag verkade mer än nöjd med dagen.
Och ibland offrar man sej för att ha kul. Om jag riktigt vill nått , då bryr jag mej inte om hur ont jag har, eller hur ont jag kommer att få, utan tänker på hur bra jag mår i själen efteråt. humöret måste också få sin dos av lycka och glädje.
Så som sången
Vilken härlig dag med Ted Gärdestad.
woowow Vilken härlig dag lalalalala
det var det idag =))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar