Fredag och ingen Qigong =(

Fredag brukar vanligtvis vara bästa dagen i veckan med Qigong kl.12. Tyvärr så blir det inget av det idag. Jag har alldeles för ont. Kommer knappt ur sängen. Bara att ta sej upp och in till köket är en pärs. Det hugger till vid minsta felaktiga rörelse. och just nu verkar allt vara felaktigt. Brukar få så här ibland men blir lika arg varje gång det händer. Känner mej så invalidiserad
Kan inte gå ut med hunden.
Kan inte duscha utan att använda duschpall.
Kan inte gå utan kryckorna och då bara små myrsteg.
Kan inte sitta vid bordet och äta, står vid spisen med barpallen som stöd.
Kan inte göra något alls. Allt tar ont och det bästa är då jag hittat mitt läge i sängen och inte rör mej alls. Fast inte ens då är det riktig okej. Det hugger till då också om jag rör mej det minsta. Nerven är riktigt "SUR" och irriterad.
Vet att det brukar ge sej efter några dagar men det är ingen tröst just nu. Det är ju nu jag vill det ska försvinna. Det är nu jag vill fara och bada. Det är nu jag vill slippa sängen och smärtan. NU NU NU

Det var ett bra tag sen det var så här illa . Men det är lika jobbigt varje gång det kommer. Varken läkaren eller sjukgymnasten kan hjälpa i det här läget. Endast riktigt starka värktabletter så jag överhuvudtaget kan röra mej. Måste försöka även om det tar ont. Så jag tar mina kryckor och går sakta fram och tillbaka mellan kök och hall. Sakta mak och försöker att inte ta för stora steg så benet viker sej. För gör det det och jag faller då tar det ännu längre tid innan det ger med sej.

Det är tur jag har Henrik hemma , han har jobbat natt och ligger och sover på övervåningen. För om jag behöver hjälp kan jag ropa på honom. Känns tryggt att veta. För ibland då jag haft så här har han varit tvungen att stanna hemma då jag inte kan vara ensam ifall jag ramlar. Ä har jag klarat mej från att ramla men det var nära igår då jag stod vid bänken i köket och skulle ta fram medicinen ur skåpet. Lutade mej mot bänken som stöd och sträckte mej efter tabletterna , då högg det till i benet och det vek sej och for mot en dörr som finns bredvid med ett brak. Men jag föll inte men nästan. Det slet till ordentligt i ben och höft så det gjorde inte saken bättre. Men som sagt jag föll inte, alltid något. Henrik var just då uppe på toa och hörde smällen och kom genast springande. Han satte mej på rullatorn och skjutsade mej tillbaka till sängen för efteråt gick det inte att ta ett steg. Så det är tur han är hemma. =)
Jag blir även ganska vimmelkantig då jag har så här ont. Då det hugger till så svartnar det för ögonen en stund. Och så blir jag alldeles kallsvettig. Är smärtan som gör det.
Livet är tufft just nu.
Livet är inte roligt alls just nu.
Livet "suger"
Många gånger brukar jag tänka att det finns dom som har det värre. Men då man har så här ont och är i det här och nu så är det svårt att tänka så.
Jag har min smärta och jag lever med den. Varje dag , varje natt, dygnet runt.
Och att då tänka på andra är riktigt svårt. Min smärta ska jag klara av. Ingen annan klarar den åt mej. Ingen annan kan hjälpa mej med den.
Jag lever här och nu med smärtan som just nu gör mej helt utslagen. Tycker inte nått är kul.

Jag är ledsen och sur
Varför just jag
Jag har ont, smärta
Varför just jag
Finns det nån kur
Som kan bota mitt onda
Varför just jag
Jag vill av hela mitt hjärta
Få leva som andra utan smärta
Varför just jag
Hjälp mej fånga min dag
Det gör så ont