Lite tung dag =(

Började inte bra i morse. Ryggen kändes otroligt stel och benet var ont, som vanligt. Hade ingen lust med promenad först men jag tog mej i kragen då hunden pockade på . Hon klättrade på mej och slickade mej i ansiktet tills jag gav med mej. Så vi klädde oss och gav oss av. När jag väl kommer igång så går det av bara farten trots smärtan. Försöker med lite mental träning samtidigt som jag fått lära mej. Att "tänka" bort och "andas" bort smärtan. Gick väl så där idag. Det var tungt att skjuta rullatorn i dag. Snön på gångvägarna börjar lösas upp så hjulen sjunker ner. Inte alls bra , speciellt som jag inte var i helt bra form idag. Men runt kom vi och Tessan var nöjd med att hon fick sin runda som hon är van vid.

Vet att jag har det sämre idag pga att vi var och handlade igår. Jag skulle då handla ensam medan Henrik och Veronica for på en annan affär. Det var tungt. Jag som vant mej vid att ha nån med mej hela tiden vid handling och som då plockar och packar åt mej. Nu skulle jag fixa allt själv och det blev jobbigt. Att hålla på och böja sej och plocka var inte alls lämpligt. Ryggen tog ont och benet ville inte vara med . Så då Veronica ringde för att höra hur det gick bad jag henne skicka in Henrik. Jag kände mej då helt vimmelkantig. Smärtan gör mej så ibland och då vill jag bara lägga mej ner där jag är och står. Men Henrik kom och tog över så jag kom helskinnad ut. Men det visar än en gång hur beroende jag blivit av hjälp. Frustrerande Vill ju kunna klara sånt själv. Men eftersom jag ändå inte kan köra bil mer så måste jag ändå ha skjuts så då har jag med mej nån varje gång.
Men det kändes som ett nederlag då jag tyckt att jag varit lite bättre ett tag nu. Trodde faktiskt jag skulle fixa det. Nåväl nytt försök en annan dag och hoppas på bättre lycka då.

Kan ju inte bara ge upp. Då kan man ju lika gärna gräva ner sej för gått.
Tur jag är en envis tjurskalle. Ibland lite för envis men bra ibland.
Viljan finns men tyvärr inte orken alla gånger. Men skam den som ger sej.
Har jag kämpat nu i drygt 9 år mot alla motgångar och bakslag så ska jag väl orka ett tag till =)
Fast ibland vill jag bara ge upp och inte stiga upp alls.
Men då tar jag mej i kragen och kör mina rutiner.

En vanlig dag för lilla mej/
Först frukost . Sedan promenad med hunden.
Duscha och fixa frisyren. Bädda sängen och klä sej.
Sedan blir det mest vila då jag är ensam . Men är någon hemma försöker jag vara lite social och umgås.
Sedan blir det kaffe och sedan kaffe igen.
Middag med hjälp av dottern och sedan diskar hon oftast bort.
Tv på kvällen och sedan sova , så gott det nu går. Ibland blir det läsa länge för att kunna sova. Beror lite på smärtan.

Så mina dagar är inte speciellt intressanta men jag överlever. Är van nu då jag varit hemma på heltid sedan juli 2004. Men visst ibland tycker jag det är URTRÅKIGT.
Känner mej less och deppig. Vill komma ut bland folk. Men tyvärr så orkar jag sällan det. Då man helst ligger ner så är det tufft att umgås. vem vill umgås med en som inte kan sitta . Visst jag kan sitta en stund. men blir det för länge så går det inte. Och att jag sen inte kommer iväg nånstans utan skjuts är också jobbigt. Jag som alltid haft egen bil och själv kört dit jag ville kan inte det mer. Och sjukgymnasten avråder bestämt till all bilkörning . Högerbenet håller inte för det.
Så jag känner mej otroligt isolerad från allt. Har inget socialt liv utanför familjen.

Jag har en enda livlina och det är min Qigong-grupp. Att få vara med i den betyder så otroligt mycket för mej rent socialt. Att det inte ger speciellt mycket i träningssammanhang är en annan sak. Det är det sociala jag får ut av det. Behöver det så mycket. Nu har det inte varit på två veckor så nu hoppas jag det blir på fredag. Längtar så. Mitt enda roliga varje vecka.

Några rader ur Gabriellas sång som jag ofta lyssnar på då jag känner mej deppig. Dom jag tycker stämmer så bra in på hur jag känner mej //


Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv