Övar mej på lite engelska =) Därav rubriken idag. Min dotter lär nog rätta mej om det blev fel. Ska i alla fall betyda "jag är på rätt väg " :-)
Idag , måndag och alla utom jag och hunden på jobb och skola. Så jag fick ta min promenad ensam . Eller ensam och ensam , jag har ju min härliga lilla pudeltjej med mej. Hon älskar promenader och då man går själv med henne är hon hur lydig som helst. Går snällt på sidan av rullatorn, i början var hon lite skraj för den. Då Veronica eller Henrik är med så är hon lite tjorvig. Ska springa och ha sej hela tiden. men hon vet att med matte är det bara att gå , för matte orkar och kan inte springa.
Dom är kloka hundarna . Vet mer än man tror. Som då vi ska ut och jag ska få på kopplet. Då ställer hon sej alltid på bakbenen så jag slipper böja mej. Som om hon vet att jag inte kan det. Min kloka lilla fina pudel :-)
Nåväl, vi tog oss alltså ut på rundan och vädret var härligt. Inte lika stormigt och kallblåst som senaste dagarna. Jag gick och jag gick. Tänkte på roliga saker och sjöng lite för mej själv. Det gick väldigt bra. Jag kom runt helskinnad och utan att benet gav vika. Visst det tog ont , varje steg gör ju det, men inte så ont att jag inte kunde gå. Och jag kände mej så nöjd då jag kom hem igen. Tiden för rundan idag tog 62 minuter. Rekord för i år. Har gått på 64-67 minuter tidigare.
Så faktiskt tror jag att jag verkligen är på G den här gången. Ska inte ta ut nått i förskott för jag vet hur skör tråden är. Mitt vad det är så viker sej benet och jag ligger där igen. I en trasslig liten hög och kan inte annat. Men en liten, liten försiktig optimism. Det kanske lyckas den här gången.
Måste ju kunna promenera långt och länge då vi åker till London i maj. Med eller utan rullator, förmodligen med. Men jag måste orka och jag vill orka.
Har sett fram emot den här resan så länge nu och nu kommer den närmare med stormsteg och jag som bara kan ta myrsteg.
Har alltid velat åka till London. Är ingen älskare av att sola och bada så därför tror jag London är grejen för mej. är ju inte speciellt berest av mej kan man nog lugnt säga. Har varit utomlands en enda gång och då var jag endast 18 år så det är LÄNGE LÄNGE sedan det :-)
Så det blir en upplevelse och jag och min dotter gillar samma saker så jag tror hon är det perfekta resesällskapet för mej.
Maken hade nog inte varit överförtjust skulle jag tro. Han som tex avskyr att gå i affärer om det inte är absolut måste.
Sedan gillar han inte resa överhuvudtaget. det är nog en anledning till att det aldrig blivit av att resa . Vi har varit några ggr till Stockholm men det är allt under de 31 år vi varit tillsammans.
Men jag klagar inte. Är inte heller så hemskt mycket för att resa. Men nån gång så där ibland kan det kännas skoj att få åka iväg någonstans.
Så nu är det bara hålla tummar och tår för att resan ska bli så bra som möjligt och att jag håller ihop så jag kan njuta lite också. Smärtan , den kommer jag aldrig att bli av med . det vet jag allt för väl. men om den bara kan hålla sej på en "lagom" nivå så man står ut så ska det nog gå ändå.
Skam den som ger sej. Och vilja det har jag. Ibland lite "för" mycket vilja . Men utan den så blir man nog sängliggande för gott. Och det vill jag absolut inte.
Så nu hoppas jag den onda trenden som varat så länge ska vända och jag kommer igen till åtminstone samma form som för 1 1/2 år sedan . Mer begär jag inte.
I will not give up
I can, I want, I will
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar