Lördag

Nu är orkideerna omsatt i ny kompost. Få se om dom vill blomma igen då, dom har inte blommat på några månader nu men jag hoppas ny kompost ska få dom att kvickna till igen. Har ca 10 st som nu bara har blad. En orkidee är inte särskilt vacker då den inte blommar så då brukar jag ställa ut dom i tvättstugan att "skämmas". Har haft tur nu några år att dom har blommat med jämna mellanrum men just nu är ingen av alla 10 i blom. Köpte mej en våreld för att inte ha helt tomt i fönstret. Det gick rätt fort att sätta om dom men efter bara en halvtimme fick jag så ont i ryggen att det bara var att lägga sej ner direkt. I med några piller och sen blev det bättre. Vi gjorde en kort promenad i morse , jag och Veronica , tror det blev för mycket med både det och sen blomplantering. Min rygg och mitt ben vägrar låta mej göra nått. Tror jag blir galen snart. Hade jag en bensåg skulle jag kapa av benet direkt...låter desperat men just nu känns det så. Ibland så är det så att man helst skulle vilja göra det fast då får man väl fantom-smärtor i istället . Minns att min farfar som hade ett finger bortkapat, han var snickare, hade ont i det "fingret" ibland.

Några gardiner blir nog inte bytta idag för nu är jag slut som "artist" för idag. Kanske imorgon om det funkar bättre då. Visserligen är det Veronica som gör det men jag brukar stryka och hon klättra . För klättra det kan inte jag mer. Då ramlar jag för balansen är usel. Ibland värre än vanligt beroende på hur ont jag har just den dan.

Henrik jobbar nu i helgen så det är bara jag och Veronica hemma plus Tessan förstås. Så jag kan lugnt ligga och slappa hela dan och så äter vi bara rester nu när det bara är vi två.

Veronica tog och badade Tessan efter promenaden för hon var så sandig och luktade inte särskilt gott. Hon är van att bada men är ändå inte speciellt förtjust i det. Efter badet ska vi föna och kamma henne och då brukar Veronica muta henne med kokt kyckling för att hon ska g¨å med på det. Hon blir så fluffig och fin efteråt. Tur vi har klippt henne rätt kort nu när det alltid är blött ute. Den värsta perioden är nu, nästan som att ha småbarn igen som drar in. Allt fastna i hennes päls, eller hår som hon har för pudel har inte päls utan hår.

Nu ligger hon här i sängen med mej vid mina fötter och myser. Det gör hon oftast på dagarna då jag ligger här. Om jag ligger framför Tv-n så ligger hon där bredvid mej och på natten ligger hon bakom min rygg, under täcket och sover. Så där jag är , där är hon min bästa vän. Är så glad att jag kan ha en hund fast jag är allergisk mot just hundar. Pappas tax måste jag ta medicin mot för strävhåriga och släthårig hundar tål jag inte. Långhåriga och såna som har hår likt pudeln går bättre. Och jag har faktiskt aldrig behövt ta en allergitablett sen vi hämtade Tessan och det är snart 4 år sen. Hon fyller faktiskt 4 år den 16 april.

Den 17 april är ett annat datum jag alltid kommer ihåg för då är det 4 år sen jag blev transporterad med ambulansflyg till Umeå för operation av min hjärnblödning.

man har ju vissa datum man aldrig glömmer både roliga minnen och tråkiga. Den 10 dec. 2001 är ett datum som är den dagen då jag skadade ryggen. Den 23 juli 2004 blev jag sjukskriven för andra gången och har sen dess aldrig kunnat jobba mer. Den 3 april 2006 avled min mamma efter 6 år som totalförlamad efter en stor stroke till följd av en hjärtoperation.

Det var de tråkiga datumen.

Positiva minnen är den 11 januari 1980 träffade jag min make och vi förlovade oss den 20 juni 1980. Gifte oss gjorde vi den 6 november 1982. Andra trevlig och roliga datum är 5 juli 1982 då min äldste son föddes, den 18 juni 1984 den andre sonen och 6 februari 1989 dottern. Den 1 maj 2008 mitt lilla barnbarn Viggos födelsedag.

Så man har mycket att glädjas åt trots allt och det är väl tur det annars skulle man gå under. Utan min underbara familj med make , barn och barnbarn skulle jag nog deppa ihop helt. Dom ger mej sån glädje i livet trots att jag har det jobbigt med smärtan , nått att glädjas åt varje dag. Dom är mitt stora stöd och jag värderar det högst av allt. Tacksam för att dom finns och kan få mej att glömma smärtan för en stund ibland.