palt

Nu ska här göras palt. Var ett tag sen så det har efterfrågats så nu har jag lovat. Tar tid men är såå gott. Skalade potatis på morgonen och har nu stekt fläsket färdigt. Så hinner jag vila en stund innan det är dags att mala potatisen och rulla paltar. Veronica hinner nog hem och kan hjälpa till . Andreas och Sara ska också komma och äta. Andreas har alltid varit förtjust i palt men inte Richard. Han åt palt när han var liten till jag talade om att palt bestod av potatis , då slutade han. Lustig liten kille som han var då. Henrik är ju uppvuxen med palt ofta, eftersom hans pappa var från Älvsbyn så blev det en vanlig rätt hos dom. Min mamma kom från Tornedalen och där var det inte allt för vanligt med palt men hon lärde sej göra det sen hon träffade pappa och flyttade till Kallax.
Igår var vi en sväng ut till pappa men Tessan fick inte följa eftersom hon nu löper på riktigt. Ruff kände nog det var han gick omkring och smågnydde hela tiden och flämtade. Hoppas han inte pissade inne i natt som han ibland gör då Tessan löper.
Fick idag ett paket med lite sommartunikor jag beställt. Oh vad jag längtar till sommaren. Blev så sugen nu när sommarkläderna kom. Men man behöver bara gå ut för att känna att sommaren är långt borta ännu. =(
Igår gick vi en lång promenad, alldeles för lång förstås. Jag höll inte på ta mej hem. När det var ca 2 km hem så ville inte högerbenet vara med mer. Det bara ville vika sej hela tiden. Frusterande. Jag blir så less på att det inte blir bättre nån gång. Har bara haft motgångar nu sen i höstas. Har ju kunnat gå den sträckan tidigare. Vill kunna det igen. Sjukgymnasten säger att jag bara får gå halva men jag har svårt att låta bli. Det är så skönt att promenera. Har alltid gjort det redan när jag bodde hemma promenerade jag alltid. så idag fick Henrik och Tessan gå själva. Ska ju bada imorgon och det vill jag för allt i världen inte missa. Min enda sociala kontakt med andra än familjen. Min ventil för att orka med .
Min läkare ringde kl 8 i morse och jag hade inte vaknat ännu. Så jag var rätt groggy. Hade inte somnat förrän vid tre-tiden . Han skulle bara informera mej om att han nu skulle ta tag i att skriva mitt intyg till FK. Jag efterlyste det i veckan eftersom jag börjar få panik att lämna in det. Min handläggare på FK ville ha det i början av maj för att hon skulle hinna med det innan hon börjar sin semester i slutet av maj. Han sa att han inte hunnit skriva det tidigare för han ville ha lugn och ro när han ska författa det. Sa att det ju är viktigt hur han formulerar sej så FK godkänner hans diagnos och inte ifrågasätter den Tänk så mycket tid det skulle spara om det bara gick att skriva hur det är och inte behöva skriva det på ett sånt sätt att ingen annan ska motsäga diagnosen. Han säger om det vore enklare skulle han kunna ta emot mycket fler patienter än han nu gör. För att skriva dessa intyg tar alldeles för lång tid. Är riktigt orolig nu för hur det ska gå. Tänk om det ändå vore klart och man kunde inrikta sej på att må så bra som det går istället. Slippa oroa sej för att det ska bli problem och att jag tvingas ut och jobba fast jag inte kan.Tänk om det vore klart så man slipper grubbla. Så man kan sova utan att tänka på allt det här. Tror jag haft så jobbigt sista tiden för att oron hela tiden finns där. Att bli ifrågasatt, att bli misstrodd , att inte få nån ersättning, att tvingas till nått man inte klarar av.