Vanliga måndag

Så var det måndag igen och allt som vanligt. Veronica tillbaka på skolan och Henrik har gjort sin maratonhelg med 27 timmar. Så han är ledig till på lördag då det är dags för nästa pass. Vi tog en promenad i morse och det var rätt skönt, plusgrader och sol så man får vårkänslor. Om det bara vill tina nu så man kan lägga bort vinterkläderna och kängorna. Ska bli så skönt och lättare att gå då kängorna åker av. Måste bara köpa nya joggingdojjor eftersom jag nött ut högerskon som vanligt. Jag släpar ju högerfoten när jag går och nöter upp ca 2 skor varje säsong. Bara höger synd nog så jag skulle egentligen behöva köpa en sko fast det går ju inte.
I helgen blev det inget gardinbyte för jag hade för ont i ryggen men vi tog i alla fall en promenad varje dag så jag är på g igen. Lydig som jag är =) så går jag nu bara halva sträckan och då funkar det bättre...har ju order från sjukgymnasten att jag inte får gå för långt tills jag fått komma på rätt spår igen. Har spårat ur nu sista halvåret eller vad man nu ska kalla det. Har inte alls haft det bra utan värken har värre än tidigare. Har inte ens kunnat köra bil på snart 2 månader och det känns otroligt trist, jag känner mej låst när jag inte kan ta mej själv dit jag vill utan alltid måste be om skjuts. Kan knappt sitta alls numera utan måste ligga ner jämt även när jag är borta som t.ex hos pappa. Tur han har en soffa i köket som jag kan ligga på när vi är där.
På lördag ska jag och Veronica tillsammans med min svägerska Britt-Inger på en show med After Dark på Kulturens hus. Ser verkligen fram emot det och jag får väl ladda med starka tabletter så jag klara att sitta. Ska ta med en ryggkudde så jag kan luta mej mot , men dom har rätt bra stolar där. Och när jag gör något jag verkligen vill så brukar jag kunna slå bort värken en stund och bara vara....hur det blir efteråt det vet jag men det tar jag då. Det är det värt för showen vi såg förra gången med After Dark var jättebra. Nått roligt ska man väl få göra även som sjuk...både sjukgymnasten och läkaren brukar peppa mej att göra sånt jag tycker om och inte låta smärtan ta över allt. Man måste få ha roligt även om man har ont och man måste kunna tänka bort smärtan för en stund och njuta av nuet och bara vara. Det är inte lätt men om det är nått jag riktigt mycket vill göra så brukar det gå. Jag gör annars ingenting utom att gå på sjukgymnastik och promenader så ibland får man ta sej i kragen och faktiskt göra saker. Ingen som inte har haft ont nån gång förstår det, vilken kraft man måste uppbåda för att orka ta sej ut och göra "vanliga" saker som andra. Ingen vet hur det tär på en både fysiskt och psykiskt, hur man för kämpa varje dag för att orka upp ur sängen , hur man vräker i sej tabletter för att orka dan, hur man äter tabletter för att kunna sova . Smärtan syns inte utanpå den är osynlig för de flesta. Bara dom som själva haft ont nån kan kan ha en hum om hur det kan vara . En som har ryggskott några dar med ischias år.Dom kanske tycker det är för djävligt, tänk då att jag har det så varje dag, dygnet runt, året om i snart 8 år. Jag skulle inte ens önska min värsta ovän det som jag har. Jag har fått acceptera läget och försöker så gott det går att leva ändå. Har mina "bra " dagar och mina sämre dagar. Men smärtan är en del av mej och den dag jag inte har ont med lär jag aldrig få uppleva. Skulle jag inte ha ont en dag då lever jag nog i inte mer.
Usch vad det blev sentimentalt nu. Men ibland behöver man få skriva av sej lite sorgliga tankar också.
En rolig grej idag var att min favoritgosse Viggo var och hälsade på. Han är verkligen en energikick åt mej. Han får mej att glömma allt ont just då och bara vara med honom. Vi lekte ute en stund först och sen gick vi in och kokade lite lunch. Hjälpreda som han är så hjälptes vi åt att skala morötter och potatis. Efter lunchen så diskade vi i badrummet...för det brukar bli rätt blött...och han skrattade så härligt och vi hade så kul . Han är ju farmors lilla hjälpreda i allt.
Han har nu börjat prata jättemycket och det kommer nya ord varje gång vi träffas. Han kan inte säga farmor ännu så jag heter fortfarande "mamma" men farfar säger han vavva åt och Veronica blir ajja. Tessan försöker han också säga. Det är så roligt när han kommer hit och jag längtar redan tills han kommer igen.