torsdag, april 01, 2010

Skärtorsdag

Skär-torsdag idag..mulet, dimmigt och regn...fy så trist. Kunde vara bättre väder nu när jag känner mej piggare idag. Har sovit hyfsat..ca 6 h utan att vakna...tog tabletten lite senare än vanligt och jag var ju rätt trött efter gårdagen då jag inte sov särskilt bra. Nackdelen med att jag idag slipper huvudvärken är att benet värker så in i hel...e . Vid sånt här surväder har jag alltid värre smärta...än vanligt...Trodde aldrig man skulle få sk "väderkänningar" som min farfar alltid hade. Trodde det var en myt men nu vet jag att det inte är det, känner alltid av lågtryck och ruskväder.
Eftersom jag inte har feber idag ska vi ta och bada Tessan för hon luktar inte så gott just nu. När hon är ute fastnar allt på henne, både snö och sand och annat dyngigt.

Till middag ska vi nog lyxa till det lite så här på skärtorsdag, ska göra mexikansk lövbiffgryta. Supergott och inte allt för krångligt. Till det klyftpotatis och kanske ett litet glas rött.
På lördag ska vi till Kallax och äta påskmiddag och på måndag, annandagpåsk, tänkte jag ha mina barn med sambo och barnbarn på middag. Då blir det oxfilé och potatisgratäng. MUMS.
Så påsken blir nog rätt bra i alla fall fast vädret ser inte så lovande ut. Pappa sa för två veckor sen att ni ska få se att det slår om och blir blida till påsk. Och det stämde tydligen. Han påstår att det alltid brukar vända till påsk och äntligen gå mot vår, och jag tror faktiskt han har rätt. Han nämnde också den dan att det borde komma en rejäl snöstorm innan mars är slut och det stämde också, den 29 mars var en riktig snöstorm med 2 dm snö.

Igår så var det begravning för min arbetskamrat och vän som gick bort i lungcancer för några veckor sen. Tyvärr så orkade jag inte gå eftersom jag låg i feber men jag hade i alla fall skickat en sista hälsning. Jag kommer att sakna honom och den fina vänskap vi hade , speciellt sista sex åren då jag inte jobbat. Då var han en av dom som alltid hörde av sej till mej. Tre av mina andra vänner och arbetskamrater var i kyrkan på begravningen och sa att det var fint fast sorgligt.
Känns alltid tungt då en vän går ur tiden . Fast livet det går vidare trots allt. Man tänker bara att livet är skört och att man ska ta vara på det medans man kan och inte skjuta upp saker innan det är för sent.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar