Löp hundlöp

Nu har Tessan äntligen börjat löpa på riktigt. Vi har ju väntat på det i snart 2 månader!! Men nu är det på riktigt. Hon är sur, som vilken annan tjej, ska ut och markera hela tiden och tvättar sej konstant. Men hon gillar inte att ha"blöja". Gör allt för att komma undan, fäller ner svansen så vi inte ska kunna trä den över. Men vi vill att hon har den eftersom hon ligger i möblerna överallt och i sängen. Så vi får bråka lite om den varje gång vi varit ute . Så nu blir det att hålla henne hemma ytterligare en månad.
Var och storhandlade , skulle farit igår em men jag fick så ont efter maten att vi skippade det och for iväg i morse istället. Var så mycket vi måste handla , har inte storhandlat på snart två veckor. Brukar passa på när "pensionen" kommer. Jag som har sjukersättning får samtidigt som pensionärerna , och lika lite som dom också=(. Man blir inte rik precis som sjuk. Och skatten är lika hög för mej som för pensionären. Har kollat att jag betalar drygt 600-700 kr mer i skatt än om jag skull jobba. Orättvist så det heter duga. Hoppas verkligen vi får en ny regering till hösten. Så man slipper dessa orättvisor.
Blev bara Henrik som gick på promenad med Tessan idag. Var tvungen att ligga ner efter handlingen för jag hade så ont efteråt. Tänk att man inte ens ska kunna gå på affären utan att få så här ont. Tror jag blir galen, eller kanske galnare vad vet jag. Tokig blir jag i alla fall.
Hade planer på att få upp nya gardiner i veckan men Henrik var inte på hugget. Han har också lite ont i ryggen efter sina långa helgpass, så få se vad vädret säger på lördag . Då kanske Verran kan fixa det istället. Vill så ha upp sommargardinerna nu. Blir så ljust och fräscht då. När man alltid är hemma känns det ännu viktigare att få bytt gardiner. Man ser dom ju hela dagarna och då är det kul med något nytt. Sen är fönstren otroligt smutsiga också efter vintern. Solen är så avslöjande då den skiner. Fönstren ser nästan dimmiga ut, kanske lite överdrivet men nästan.
Dammtorka ska hon nog också få göra , åtminstone i vardagsrummet där det syns mest. Sen behöver hon nog fara ut till pappa nån dag framöver också och hjälpa honom med fönstren och dammtorkningen. Det är tur jag har henne som hjälpreda, då slipper Henrik göra allt som inte jag kan göra numera. Och det är nog lättare att säga vad jag kan än vad jag inte kan göra. Tur dom ställer upp för mej så bra , skulle inte klara mej annars. Hur skulle man annars kunna sköta hemmet när man mest ligger ner. Vill inte ha det så här men har blivit tvungen att finna mej i det, har inget val. Men ibland så känner man sej rätt värdelös. Att inte kunna göra sånt man kunde tidigare, att inte kunna vara som tidigare , att vara tvungen att avstå för att inte få det värre . Ibland drömmer jag om att jag kommer till en doktor som säger att han kan trolla och ge mej en medicin som tar bort allt det onda och jag hoppar därifrån. Så vaknar man och känner smärtan och inser att det bara var en dröm ,IGEN. Men med mina odds, har aldrig haft turen med mej sen jag skadade ryggen, så kommer det nog aldrig att hända. Har alltid haft oddsen emot mej. Som t.ex att endast ca 1 % av alla med diskbråck får så dåligt att de måste opererats, att alla operationer lyckas oftast utom ca 1 % av alla får tillbaka smärtan som blir kronisk, att operationen med smärtstimulator oftast slutar bra utom för nån enstaka som råkar ut för skador som ger tex hjärnblödning, att hjärnblödning oftast läker bra om den opererats och patienten tillfrisknar utan större men, jag fick känselbortfall, balansproblem och ännu mer nervsmärta i benet. Så nej mina odds är emot hela tiden att jag inte tror något under kommer att ske. Jag får leva med "skiten" och göra det bästa av situationen.