Måndag med stort M

Nu har jag fått mitt utlåtande från läkaren på vårdcentralen. Har just läst igenom det och han har skrivit jättebra. Fått fram det som det verkligen är för mej. Utan krusiduller utan med riktiga fakta och bedömningar. Nu är det bara att hålla alla tummar och tår för att även FK godkänner det. Så dom inte får det till att jag har nån sorts liten ARBETSFÖRMÅGA som dom kan gräva fram. Det blir oroliga veckor nu framöver till jag får ett besked. Jag får ont i magen bara av tanken. Har drömt mardrömmar flera nätter om FK. Inga trevliga drömmar kan jag säga.
Nu är det så verkligt att jag ska bedömas igen. Det är ca ett och ett halvt år sen sist. Alltid lika jobbigt innan man får besked. Och inte blir det bättre av allt man hör och läser om. Om alla sjuka som helt plötsligt är FRISKA, även om dom inte är det. Men det är bara till att vänta och se. Jag blir inte bättre precis av alla grubblerier heller. Värken i benet och foten är värre än nånsin. Ju närmare det kommit att jag ska skicka in utlåtande desto ondare har jag fått. Psykologiskt förstås.
Nog om detta.
Positivt denna vecka är Viggos 2-års kalas. Den lilla gullungen. Farmors bästa vän och charmtroll. Det bästa jag vet. Vi ska ha ett kalas här på fredag och sen ska dom ha ett hemma hos sej på lördag. Så blir det inte så mycket folk i deras lilla lägenhet. Förra året var det rätt trångt när alla kom samtidigt.
Jag var ju på loppis på lördag och hittade en dammsugare åt Viggo. Det blev en succé... han älskar den ...till föräldrarnas förtret. Den låter nämligen också. Men det får dom tåla ett tag. Lilla pojken måste ju få leka av sej.
Viggo och Helena var här igår för att baka lite till kalaset. Veronica hade bakat tårtbotten redan i lördags så det var bullar, butterkaka i långpanna blev det, och en chokladkaka med krämig glasyr. Jag skulle ju egentligen bara titta på men bullarna kunde jag inte låta bli att baka ut. Jag var tvungen att skicka Veronica och handla några saker vi glömt och då han bulldegen på att bli färdig så då tog jag och kavlade ut den. Med ännu ondare i ryggen förstås. Men vad gör man inte för sin älsklings pojke=))
Medans dom bakade chokladkakan tog jag en promenad med Viggo och Tessan. Det var skönt och Viggo somnade ganska snabbt i vagnen. Det är så skönt att promenera med vagn, att hålla i den ger mej bra stöd så jag inte behöver vara rädd att benet viker sej. Den har perfekt höjd och jag kan gå riktigt rakt. Får väl lägga en docka i den vagn vi har här då inte Viggo är med så kan jag promenera med vagn alltid. Få se om jag gör det. Vore kanske inte så dumt , men det känns lite knäppt att gå med vagn utan unge i.
I morse väckte Tessan mej först kl 02,30 eller kanske natt , sen väckte hon mej kl. 05,15 och sen igen kl 06,45. Då gav jag upp försöken att somna om. Hade ändå så ont i benet att det var svårt att koppla av. Hon är just nu inne på sin andra vecka med löpet och ska ut och pissa hela tiden. Hon försöker till och med att träffa stuprännan som en hanhund. Det funkar ju inte så hon ramlar nästan i sina försök att lyfta på benet. Tokig Tessan. Blir lite knasig under löp-perioden, som fruntimmer väl brukar vara under sina perioder.=))
I morgon blir det bad på em och det ska bli skönt. Hoppas det är varmt i bassängen, det var det i fredags.