Valresultatet :((

Så var det över. Valet är över och svenska folket har sagt sitt. Inget regeringsskifte och främlingsfientliga har kommit in i riksdagen. Hur ska det sluta? Inte är det ett drömläge för alliansen heller. Dom har faktiskt inte egen majoritet.
Satt uppe till klockan 24,00 för att följa utvecklingen. Men man förstod ganska tidigt vartåt det barkade. Jag är djupt besviken. Hur ska det nu bli för vi som inte kan jobba. Även om jag nu fått min sjukpension så känns det väldigt oroväckande att dom fick fyra år till. Man vet aldrig hur det slutar.

Igår var vi till Kallax och firade min pappa som fyller år på onsdag. Vi for dit igår eftersom alla jobbar på onsdag och vi inte kan åka dit då. Han fyller nu 81 år. Inte illa att han faktiskt har orkat vara med några dagar på älgjakten i år också.
Undra hur man själv kommer att vara då? Jag som faktiskt är i sämre skick trots min ålder. Hade också önskat mej en sån fysik. Visst har pappa också ryggproblem. Men inte lika illa som jag har. Han har också ont i ben och fot ibland men inte hela tiden som jag har.

För mej så är det smärta alltid. Dag som natt. Dygnet runt. Alltid ont bara ont.

Nu planerar vi för fullt vår resa. Vill ha koll på vad vi ska hinna med och hur jag ska orka. Får inte bli för mycket att gå utan vi måste kolla hur vi enklast tar oss fram utan att behöva gå allt för långa sträckor. För det klara jag inte av. Det finns ju hur mycket som helst som man kan göra där. Tur vi har en hel vecka på oss. Då behöver man inte stressa runt som ett skållat troll för att hinna med allt.
Minns då jag och Veronica var en tur ner till Stockholm för fem år sedan. Då var vi tre nätter i Stockholm. Och vi ville se så mycket som möjligt att vi stressade runt varje dag så vi stupade i säng på kvällen. Så skulle jag aldrig orka vara idag. Är i så mycket sämre skick idag än vad jag var för fem år sedan. Ja egentligen mycket sämre än bara för ett år sedan. För ett år sedan kunde jag gå min runda två ggr per dag utan stöd. Nu kan jag bara gå en runda med rullator som stöd.
För ett år sedan kunde jag köra bil själv. Nu har jag inte kört bil sedan januari.
Så sista året har varit en riktigt lång svacka som det verkar vara omöjligt att kravla sej ur. Försöker och försöker. Men det verkar hopplöst. Hoppas jag kan bryta den trenden nu.
Måste göra det.
Vill göra det.
Ska göra det.
Målet är att i maj ska jag vara så fit för fajt att det gå att resa utan att oroa sej för jag ska orka.
Målet är att jag ska kunna röra mej utan att få värre med smärtan.
Målet är att jag ska kunna minska smärtstillande, slippa droga mej som idag.
Målet är också att kunna köra bil igen. Komma ur beroendet av andra som kör.
Tror man måste sätta upp lite mål för att överhuvudtaget kunna gå framåt.
Men man får nog ta det som delmål. Annars blir det ett steg bakåt igen.
Men nu känner jag att jag har något kul att se fram emot. Ett mål att sträva emot. En resa jag alltid velat göra ända sedan jag var 17 år. Nu ska det äntligen bli av och jag längtar så. Jag ska orka . Jag ska, jag måste , jag vill.

Nu ut på sin runda med hunden . Kanske inte hela idag då jag är ensam . Ska försöka ändå fast benet är väldigt bråkigt fortfarande och inte särskilt säkert att gå på.
Men skam den som ger sej. Få se om jag har nått "jäklar anamma " kvar. Det återstår att se.