Äntligen kom så Viggo och Helena och hälsade på. Har inte träffat dom på väldigt lång tid så det var kul. Viggo kom in glad i hågen och full av energi som vanligt. Är trots allt inte frisk ännu, äter penicillin mot öroninflammation men det märktes inte mycket. Till lunch hade Helena med en barnmatsburk åt Viggo men det blev inte många tuggor han ville hellre ha glass. Och självklart , hos farmor får man givetvis glass istället. Ger åt åtminstone energi om inte annat.
Vi fikade lite och sen var det tänkt att han skulle sova lite men inte ville han det.
Vi lyssnade lite på barnvisor på datorn och det märks att han kan många av dom. Vi sjöng med och klappade händer och sånt.
Sen då farfar vaknade så föreslog han att dom skulle gå ut istället. Viggo var genast med på noterna och ut gick dom. Tror dom var ute nästan två timmar. Henrik är så bra att roa honom och också väldigt förtjust i sitt lilla barnbarn. Han betyder mycket för oss båda.
Helena och jag fick då chansen att prata lite och umgås. Var så trevligt. Vi har inte träffats alls sen hon kom från sin utlandsresa så det var kul att höra lite om den. Sen om hennes pappa och hur han klarar sej numera. Vi hade en riktigt trevlig eftermiddag. Jag tycker väldigt mycket om Helena , hon är en så fin tjej och hon är bra för Richard. Så glad för att mina pojkar hittat så fina tjejer.
När Viggo sen kom in igen hjälptes han och jag åt att laga middag. Han fick låna ett förkläde och plast handskar, ska ju ha som farmor har. Richard hade då kommit från jobbet. Det blev pasta carbonara med kyckling och bacon. Viggo vispade och hjälpte till så gott han kunde och sen åt han faktiskt med riktigt bra aptit. Farmors lilla hjälpreda.
Jag hade skickat efter en regnoverall till Viggo som kom idag och han provade den och den passade bra, var inte allt för stor. Hade även beställt två par joggingbyxor åt honom men dom var för stor i midjan, lilla magerkråkan tappade dom bara. Så då drog jag in en extra resår i dom och då satt dom fint.
Jag kände mej så glad och nöjd med dagen efter dom farit hem. Hade inte ens känt att jag egentligen hade jätteont. Med trevligt sällskap så glömmer man bort att känna efter. Det kommer sen men huvudsaken var att jag mådde bra då dom var här. Det var bästa medicinen på länge. Hoppas det inte dröjer för länge tills dom kommer igen.
Helgen har annars varit väldigt tung. Natten mellan lördag och söndag speciellt.
Värken i benet var då så olidlig att jag inte kunde sova alls. Då klockan var 4 gav jag upp och tog en starkare tablett. Hade då legat i 4 timmar utan att kunna sova. Smärtan i benet ville inte ge sej. Hittade inget bra sovläge hur jag än låg. Tror det bl.a berodde på min promenad i lördags då jag kämpade runt hela rundan utan att stanna. Sen skalade jag en massa potatis till middagen , som annars Veronica brukar göra åt mej. Eftersom hon höll på med fönsterna och gardinerna ville jag fixa det. Kände redan då att det inte kändes bra men trodde inte det skulle bli så illa. Tog sedan ingen morgonpromenad på söndagen då jag var alldeles för trött av för lite sömn och fortfarande hade väldigt ont. Hade då endast sovit fyra timmar.
Vi for en sväng ut till Kallax sen på dan och blev där någon timme. Jag hjälpte bl.a pappa paketera älgfärs och älgkött som var nystyckat. Men efteråt hade jag så ont att jag bara ville hem och lägga mej.
Det som kändes bra var att vi kom hem med några stekar älgkött och en hel del älgfärs. Det gjorde att det kändes som en väl vald plåga att offra sej. Vad gör man inte för lite kött till frysen.
På eftermiddagen igår då tänkte Veronica och jag försöka ta en kortare promenad. Jag ville testa om det skulle funka ändå. Gick inte så bra. Benet högg och tog väldigt ont hela tiden. Så vi gick bara halva sträckan. Men sista kilometern så ville jag bara lägga mej ner i gräset eller var som helst. Det var en plåga att ta sej hem. men vi kom hem utan missöden men det var precis.
När kvällen väl kom var jag otroligt trött och tänkte att nu ska jag väl ändå kunna sova även om jag hade väldigt ont. Men det funkade inte utan min jättestarka tablett. Så först runt 2-tiden somnade jag äntligen. Men då sov jag hårt. Hörde inte ens när Henrik,som jobbat natt, kom hem. Vaknade först klockan 7,45 och var då förvånansvärt pigg.
Bestämde då att jag skulle gå en promenad men det var rätt kyligt så jag väntade till klockan var 10 innan vi kom iväg, jag och Tessan. Gick bara en del av rundan, ca 3 km och tog det väldigt lugnt. Stannade och vilade två ggr och tur var nog det. Jag kom sen hem helskinnad och utan fadäser så jag var nöjd med tanke på hur det kändes igår.
Och sen kom ju finfrämmandet och då var dagen räddad. En väldigt bra måndag kan jag nog sammanfatta dagen. Helgen var tung så det var behövligt.
Nu hoppas jag energikicken jag fick av Viggo varar till i morgon så jag klarar av min bassängträning.
Nu vill jag ha en bättre vecka än förra veckan som sög all must ur mej med så jobbig smärta att jag till slut inte visste vad jag skulle ta mej till.
Ingen som inte haft nervsmärta kan sätta sej in i hur det kan vara.
Ingen som inte själv haft det kan förstå.
Ingen vet hur plågsamt det är att ha ont och så ont att man helst vill hugga av den värkande kroppsdelen men en yxa för att slippa smärtan.
Du känner dig helt transparant
Sliten och grå sådär ointressant
Tänk om dom visste hur det var
Att stå där ensam kvar
När ingen vet när ingen ser din ensamhet
När ingen anar vad som sker, när ingen vet
När ingen håller dig hårt då är det kallt
Det är tomt när ingen vet
En text jag kom på som passar bra just nu. Från en låt som heter När ingen vet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar