ännu en dag....

Så var ytterligare en dag i ovisshet till ända. Inget nytt har hänt. Jag ringde FK kl 8 i morse och fick besked att min handläggare var på tjänsteärende. Typiskt men väntat. Jag har inget förtroende för henne alls. Hon ringer aldrig . Och då jag får kontakt med henne säger hon inget om utgången. Hon verkar inte särskilt intresserad av att hjälpa mej alls. Just nu känns det väldigt hopplöst. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Vet inte hur jag gör om jag får negativt besked. Vet inte.
Man känner sej otroligt maktlös. Kan inte påverka så länge inget beslut kommit. Kan inte klaga förrän jag vet om jag måste det. Men det känns tungt.
Även förra natten var orolig. Kan helt enkelt inte sova. Tankarna mal. Vad ska hända . Vad ska det bli av mej.

Idag ringde det faktiskt från COOP. Första gången av nye chefen. Han hade fått förfrågan från personalkontoret om vad som blir med mej. Så det var därför han ringde. Kändes rätt skumt. Som att prata med en främling. Vet inte vem han är eller hur han ser ut. Vi har aldrig träffats och han har aldrig tidigare kontaktat mej. För honom är jag bara ett namn på ett papper. Som han vill veta var han ska göra av.
Nåja det är väl minsta bekymret just nu. Dit kommer jag ändå aldrig tillbaka.
Men det kändes konstigt .

Vid 2 tiden idag så ringde äntligen min telefon igen. Då var det till sist handläggaren. Men som vanligt hade hon inget att komma med ännu. Hon bara ringde för att säga det och att hon fått mitt meddelande. Så samma visa igen och igen. Inget besked och inte minsta vink om vartåt det lutar. Jag avskyr det här. Känns inte som hon förstår hur jobbigt det är. Att inte veta.

Kom idag ihåg en sång som min son spelade en gång för några år sen och som jag då tyckte var rätt kul. Nu tycker jag de stämmer väl in på min sinnestämmning i nuläget.
Den heter Värdelös och sjungs av Björn Rosenström

Några rader från den //

Glöm inte bort , glöm inte bort att du är värdelös
Glöm inte bort att du är värdelös
Och illa omtyckt för den du är
Glöm inte bort att du är värdelös
Det är väl inget mer med det.

Precis så känner jag mej för tillfället. Rätt värdelös.
Inget att ha . Kan inget och orkar inget. Bara värk och smärta hela dagen lång. Aldrig rolig. Aldrig kul.
Hoppas nu FK hör av sej i morgon så jag får ett besked. Vet inte hur jag ska klara en helg till utan ett beked. Måste få ro . Måste få sova . Måste få annat att fokusera på än FK.

På eftermiddagen tog jag i alla fall tag i min medborgerliga plikt och gick och förtidsröstade. Så nu är det gjort . Jag har gjort mitt och nu kan jag inte göra mer. Bara att vänta på utgången där också och hoppas på det bästa.

I morgon blir det Qigong igen. Det behöver jag verkligen nu. Nått roligt den här veckan kan jag behöva.
Sen på lördag skulle Richard och Viggo komma hit och det blir bra. Behöver lite distraktion så kanske jag får nya krafter. För jag tror jag behöver det för att orka kämpa vidare.
Blev en riktig klagomur det här . Men man behöver få sätta ord på sina känslor ibland. Om så bara i skrift. Inte alltid belasta familjen med det. Dom är lika drabbad som jag av att jag mår skit. Speciellt Henrik och Veronica. Dom får ta många smällar när jag har det jobbigt. Tur dom är van . Men det känns inte schyst att vräka över det på andra. Vill inte vara en belastning. Vet att dom inte tycker det men det känns som om jag är det ändå.
Kan inget , orkar inget....bara värk och smärta ......